Analys

Jag har funderat lite... det är bra att göra det ibland! Och jag har konstaterat att det är egentligen väldigt bra att åka långt bort och tävla... men har då en massa (typ) timmar i bilen då man verkligen kan analysera vad som hänt, klura på varför det hänt, fundera ut vad man kan göra åt det, istället för att kasta in handduken! Därtill så kan det vara smart att åka till en av de underbara klubbar som finns, de med supertrevliga människor!!! Och se till att man har en vän i bakfickan som man kan beklaga sig för... ha ha...

Anta till exempel, att din hund inte spårar hela spåret, utan... låt oss säga tills du har 5 pinnar i fickan... varför slutar den plötsligt spåra där? Är du säker på att den markerat de pinnar som fanns efter vägen eller har ni missat någon?? Men, just varför det tar stopp är ju mest intressant!! Kan det var aså att din hund inte har tillräcklig ork? Den orkar helt enkelt inte spåra längre... eller blev det för svårt med en stig, som kanske någon nyss gått på? Ok, då är det ju dax att göra en plan för hur man ska få hunden att orka, eller fixa svårigheter som stigar som människor o hundar gått på fast man börjar bli trött. Vilken typ av kondition måste man då träna?? Troligen både spårkondis OCH fys... men, hur har den blivit så dålig?? Där kan det ju finnas en del naturliga orsaker, som att matte befinner sig bortrest, eller att hunden drabbas av en sjukdom som förhindrar eller begränsar träningsmöjligheterna... eller kanske båda.

I alla fall kan man ju i detta läge vara redo att ge upp! Speciellt om nu spåret "slutar" mitt i skogen och man ska ta sig därifrån, på okänd mark... och det kan ju då ta sin tid och bli en del vandrande... och efter du vandrat så där två timmar så kanske inte hunden vill vandra mer och du måste kanske dessutom måste dra hunden med dig, om det nu inte är en liten hund som du kan bära... och då kan det bli extra tungt! Det är nu du ska ha dina goda vänner att beklaga dig för!! Ha ha... stackarna, men sådant får man ta som vän och dessutom försöka svara uppmuntrande, fast man har lust att skratta dem i örat och säga att de kan stå där mitt i skogen ;-), för det är så vänner gör.... Sedan, det där med trevlig klubb, det är ju när man kommer tillbaka till klubbstugan, för det gör man... och att man möts av ett jubel ;-) och glada miner och "när kör vi igen" och massa underbart hundsurr... JO! Jag tror att mycket av detta kunde undvikas om man tar med sig ett telefonnr till någon ansvarig, eller varför inte en GPS!? Det är mycket bättre att ha den i fickan än i bilen!!!

Ok, åter till min egen träning då och just nu befinner jag mig stadiet att planera min träning! Lizza mår ju bra i svansen, så jag ska göra ett försök att komma igång och cykla med henne igen. Kanske får hon också följa med på de joggingturer som jag på något underligt sätt ska fortsätta klämma in i mitt schema! Hm, ja jag ska ju få in cykelturerna också... OCH så ska jag också träna spår... längre spår... och sådana som går över stigar, speciellt i slutet på spåren... :-).

Bira, mitt bus då... ha ha... hon är just nu inne i en helt galen period av sitt liv och ger mig gråa hår!! Jag älskar verkligen den hunden och hon är ljuvlig att träna!! I fredags var jag ut på nätet och kollade in träning i söket hos en ung clumber och blev inspirerad och gav mig ut! Jag gör säkert helt fel, och kanske blir det inte som det ska, eller så blir det helt underbart när vi är klara! Jag uppmuntrar henne att gå ut åt sidorna, inte så långt ännu, och belönar där med en godbit som jag slänger till henne! Ibland smugglar jag ut en kaninboll på den sida hon inte befinner sig och så får hon hitta den. Ännu är farten lite knackig och hackig och hon väntar mest på att jag ska ropa bra och belöna... Tanken är väl att hon sen ska springa plera fram o tillbaka innan belöningen kommer. Jag hoppas och tror att farten snart kommer!!

Idag är det en himla kö på jobbet, och jag vill inte ens jobba, men så är det! Igår var vi och firade Ida-kusins student! STORT GRATTIS till Ida!! Hon är super!! Trevligt o gott var det!

Hej hopp!