uppletande o sök

MEN jag börjar med ett STORT GRATTIS till Ulrika och Milou som nu är uppflyttade till elitklass spår. Åh vad glad jag blir och vad duktiga de är!!!

Tränade lite med flickorna i Säs igår. Började med Bira och hon fick då träna lite söksystem med mig. Det går... så där... jag vill ha ut henne mer, samtidigt så vet jag att det sällan brukar vara problemet när man kommer ut i marker med vilt. Nu körde vi på en tallhed utan vilt och med lina på... Försöker så mycket som möjligt smuggla ut kaninbollar, misslyckas oftast, men får henne att fortsätta ut till höger fast hon sett mig kasta den till vänster :-). Allt för lite godis :-). Jag har ingen aning om hur man gör detta, eller hur det ska se ut, men vi provar oss fram! Jag skulle dock kunna önska mig lite mer fart... nu är det lite fart, sen saktar hon ner och väntar på att jag ska säga bra eller belöna henne... hmmm... och när hon väntar sänker hon farten... Kanske ska jag belöna med kast över hennes huvud medan hon fortfarande har bra fart??

Lizza fick det tredje uppletandet i sitt liv! Allt enligt all litteratur som finns om hur man gör, eller inte... :-). Mitt del ett var ju att få henne att komma till mig med olika saker och det gick ju ok, när jag körde det, i vintras... Vårt första "riktiga" försök gjorde vi i våras någon gång med Ulrika och då var det mer ett låt henne springa och se vad hon gör... och jubel när hon tog en sak i munnen. Nu var det på fullaste allvar ;-), ha ha... Jennifer och jag vallade en ruta, rätt smal och lagom djup och med svårigheten en slänt i slutet. Det enda vettiga jag gjorde var väl att jag såg till att hon fick en bra vind! Vi la ut tre föremål, mest för att hitta ett och sedan se om vi fortsatte... och det är ju lättare att hitta ett om där ligger tre! Det första vindade hon så fint in direkt från stigen och sprang ut och tog, MEN då trodde hon att hon skulle springa och leka själv där ute med strumpan, ajja bajja sa jag då... Alltså jag vet att hon ger upp det hon håller på med direkt om jag river i, hon är otroligt känslig för vad jag har att säga... Nu utnyttjar jag detta väldigt sällan och egentligen aldrig vid lek o inlärning. Nu var det dock akut-fall och jag sa ett arg "men" och direkt vände hon upp mot mig och jag kunde med handtarget få henne till mig. Nu såg hon belöningen och droppade strumpen, fick dock plocka upp den och komma, sen SUPERLEKTE vi!!!

Efter lite övervägande vill jag ha ut henne igen, för att se så hon inte trodde hon skulle springa och leka själv... Så jag skickade igen! Och nu var det svårt att springa ifrån roliga-matte! Hmmm... men så bar det iväg och så fick hon lilla grodan i näsan och nu grep hon snyggt och kom med den till mig. Dock droppar hon den i luften, 20cm från mitt ansikte... hi hi... jag gjorde ingen stor affär av det, men tog upp den och gjorde lite håll-fast innan vi superlekte igen!! Nu skulle vilken normal som helst ha gett sig... det gick ju riktigt bra... men inte Marie... nu ligger ju dessutom vanten nedanför slänten... Jag skickar, hon springer direkt ut, tar vind och ut för slänten och greppar vanten och springer sen typ 500km/h tillbaka till mig! WOW!!! Och nu känns plötsligt uppletande som ett riktigt roligt moment!! Det är ju lite putsande för avlämningen... tror inte domarna uppskattar avlämnandet i min ansiktshöjd, i farten, ha ha ha...

Ska nu ta mig i kragen och anmäla till lite lägreklass tävlingar! Ska också fixa ett viltspår till Bira o Johan och hitta någon appell till dem. Ska också ta tag i mitt hanteringsproblem med Lizzan... phu! ;-). Har sagt det en längre tid, jag har inte tid att jobba... ;-).

Är väl bäst jag jobbar lite nu ;-) Hej hopp! Bilder på Lizza in action kommer nog sen!!