tungt

Just nu behöver jag verkligen inspiration att komma igång med en massa härliga saker igen!! Kan ingen knuffa på mig?? Om ni visste hur tungt det var igår att kliva upp ur stolen, klä på sig, strunta i alla måsten inomhus och bara gå ut?? Och det är ju inte jag!! Jag älskar att vara ute och gå, jag älskar snön som är så otroligt vacker, oavsett om den faller eller redan ligger... När har lite väder stoppat mig?? Fast... jag tror inte det är vädret... det är nog bara jag just nu... Men, jag kom ju ut, och jag kunde inte vända och gå hem och jag blev otroligt sugen på att åka skidor eller spark med hundarna och ååå... och så kom solen fram och allt blev bara härligt! Har ni tänkt på vad härlig luften blir när det är några minusgrader??

Det här med skidor... jag är nog Sveriges sämsta skidåkare, ungefär, men jag tycker det är kul. Jag har ingen balans, ingen koordination eller styrsel... men jag räknade ut att om jag gör ett försök att åka skidor, 2-3ggr i veckan i vinter så borde det ju bli bättre... även om jag bara skidar ut i min egen takt... eller, ja så mycket egen takt det nu kan bli när man har sina 4 benta med sig... Till en början måste jag säkert åka elljusspåret, som i mina ögon är livsfarligt med en massa branta backar upp och ner... och då får jag väl börja där, ensam, men så snart skoteråkarna kommer igång så tar jag deras spår och då kan någon hund följa med!

Jag har ju alltså promenerat 2 dagar i rad nu, en start efter en otroligt lång och jobbig förkylning, eller inte efter utan i det som förhoppningsvis börjar närma sig slutet och nu står jag inte ut längre utan måste komma igång! Och ingen annan i huset står ut med Lizza heller... ha ha ha... I alla fall gick jag i förrgår där jag kunde släppa Lizza så hon fick springa ut lite energi... :-) och som hon sprang... ha ha ha... skönt att hon fick racea av sig lite. Hon är den rotta jag haft som lämnar mig mest, alltså kan dra efter vilt lukt och liknande och kan försvinna ur mitt synfält en stund. Det har ingen av de andra gjort... nu är hon snäll och kommer när jag ropar, men jag känner att jag måste öka värdet i belöningen när hon kommer.

Lizza har just nu en återfalls period och det är otroligt jobbigt tycker jag. Speciellt eftersom jag tyckte att vi hade börjat komma någonstans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är ett återfall pga av att hon haft för lite att göra på sista tiden!! Nu har jag ju verktyg att jobba henne rätt igen, men det är inget roligt jobb! Här om dagen skulle hon äta upp grannen, hon har reaktioner på hundar (som hon inte haft tidigare...) och bläää så otroligt jobbig hon är!! Ja, hon biter barnen, skäller mer än vanligt när någon kommer hem osv också... Jennifer blir som vanligt mest utsatt, stackarn...

Hundträning då... jo, i måndags var jag en ensam själ uppe på klubben och tränade. Lizza var så där jobbig igen och kunde inte släppa bollen när jag väl lagt ut den, alltså, med bollen måste jag ha hjälp när jag tränar!! Så, jag tog upp den, stoppade den i fickan och tränade på annat. Men, bara just det att den hade legat där på marken gjorde henne helt snurrig och ofokuserad, eller snarare bollfokuserad, ha ha.... Vi tränade i alla fall på linförighet, hoppstå och hoppstå på avstånd och att vänat på kommando och vi tränade på att gå med fyra tassar och inte flyga fram på vingar... :-). Helt galen var hon.... om det inte varit för bollen så hade det nog gått bättre och jag hade varit nöjdare... hoppstå där tar hon i för kung och fosterland och det är ju inte riktigt tanken... men det blir kanske bättre??

Med Bira gjorde jag precis det jag bestämt mig för att inte göra! Jag la en dummy på långt avstånd direkt, utan stig... det jag gjorde var att jag trampade en egen stig i snön och hoppades att det skulle räcka trots att det gick korsande spår över på något ställe och vi startade under lampan och jag skickade ut henne i mörkret. Tjoho vad jag är smart!! Gick det då?? Nja... första gången gick det inte så bra... det blev en del vingel och jag kallade in henne och gjorde det lättare och då fungerade det bra. Sedan var det inga problem att springa 75m rakt ut och hämta den! Jag vände också på skicket efter vi även tränat lite sitt och att gå "här" och jag såg efter halva sträckan eller så en viss tvekan, men av farten kom hon en bit till och då såg hon den nog för hon sprang i alla fall hela vägen ut och tog den så fint. Hon är duktig mitt bus!

I onsdags blev det en ny tur till Sveg. Denna gången skulle jag köra tjejerna på ridskolan för teori och där får inga vuxna vara med och då hade jag räknat ut att jag skulle åka till klubbstugan och träna trix medan!! Och allt fick jag med mig!! Typ... korv att skära i bitar till godis, lite torra godisar, klicker och nää... när jag kom till Sveg upptäckte jag att nyckeln till klubbstugan låg hemma i den andra bilen :-( och jag som bara hade kläder för inomhus, ungefär... det var rätt kallt (är inte van vid kylan än) och jag hade bara en fleecejacka. Men, efter lite övervägande så bestämde jag mig för att träna jyckarna en liten stund var och sedan sätta mig i bilen och läsa. Och jag valde att träna utanför ica, där det är lite folk i rörelse! Prio ett var att klicka för att de själva valde att ta kontakt med mig och det gick rätt fort... ha ha... Lizza fick lite "titta där" på vissa människor, men rätt snart försvann vi in i vår bubbla och vid ett tillfälle när vi tränade hoppstå under baklängesmarsch så höll jag på att backa in i ett par som promenerade där bakom mig och Lizza gjorde sitt skutt ovanligt nära mig och rörde inte en min över att de var så nära, ha ha ha... Helkonstigt att de inte sa något!! Hade hon inte gjort sitt skutt så hade vi krockat... Så tittade jag på klockan och insåg att vi tränat en halvtimme eller tom drygt en halvtimme... ha ha ha... men Lizza ville träna mera så jag fick dra henne till bilen :-).

Sen fick Bira komma ut och vi började också med att hon själv skulle ta kontakt och sedan fick hon gå och nosa och då hon ju tycker det är mycket roligare att ta kontakt halvnosar hon ett ögonblick innan hon tar ny kontakt, ha ha... hon vet vad som lönar sig! Vi tränade mycket på "här" och gjorde det lite svårare genom att gå "här" från asfalt till gräs där många hundar och människor rör sig och det i en Bira-näsa luktar massor och gott, och hon är ju lantis-hund... men hon fixade det rätt bra! Jag såg att det riktigt drog i henne att få sätta ner näsan, men hon höll sig och jag jublade! Det blev också lite sitt-träning o ligga kvar.

Härom kvällen hade jag en sämre kväll igen och jag ville bara sova... så på kvällsprommisen så valde jag att ta både Siri o Lizza och vad händer då?? Jo ALLTID när jag tar dem båda så får vi hundmöte och Siri kan inte möta andra hundar och hon jagar dessutom upp Lizza till en nivå som den kvällen blev katastrof och jag orkade inte tjafsa med dem bägge... Åh så arg jag blir!! Och varför måste det bli så?? Det kan gå månader utan att vi möter någon, men tar jag bägge då möter vi... jämt... Nu blev jag mest arg på Lizza, som ju brukar kunna uppföra sig och då tog jag i henne... brukar inte behöva göra det och det hade jag inte behövt göra nu heller OM jag varit pigg och OM jag inte haft en knasig Siri i det andra snöret... grämer mig över det och vet ju att mitt humör är gräsligt... speciellt när jag trött! Men, nu blir det inga fler sådana promenader!! Nu blir det bara 3 hundar på långprommisarna och när jag då har sele o midjebälte till Bira... och det fortsätter jag väl med tills det också går åt pipan, ha ha...

Nu ska jag snart åka hem o ut o promenara i solskenet, som förhoppningsvis håller i sig och på em ska jag följa Jennifer till stallet och kanske fota lite hästhoppning. Ska bli kul! Synd bara att mitt stora objektiv har sagt upp sig helt och inte längre vill vara med :-(. Tur det fungerade när nallen kom, men sen blev det nog rädd eller något så när jag två dagar senare skulle fota lavskrikor på samma pass då fick jag fokusera för hand... :-(. Nu är det inte det enda som krånglar med objektivet, men nu får det vara nog! Dessutom fick jag ett telefonnr av stället jag köpt det till som var till canon och det är inte ett canon-objektiv... yippie eller mest inte...

Hej hopp bland snöflingorna!