skogen!

Skogen måste ju vara den mest underbara plats i världen att hålla till på!? Nu var vi ju inte i skogen på riktigt... men nästan :-).

Har ni tänkt på att blåbärsriset tappar alla blad på hösten?? (t.v.) och det kan ju se rätt festligt ut om blåbäret sitter kvar...

På fredagen så träffade jag Liza en sväng när hon slutat jobba. Planen var att lägga spår till varandras hundar. Min tanke var... jag ORKAR INTE vara förkyld längre, ni skiter jag i det och kör ändå... och så ansträngande är det ändå inte att lägga ut och gå några spår. Mest troligt är det mer ansträngande att leva med en Lizza som varit stilla i 2½ vecka... dessutom så är ju hösten här och när man nästa gång kan gå ett spår i skogen vet man inte, snövarningarna duggar tätt! Nu tror ju inte jag att snön lägger sig för vintern redan i mitten på oktober (även om det händer), men med tanke på mörkret så är det ju helger som gäller snart och jag är mest upptagen varje helg.

Så Lizza fick ett roligt spår och det gillar vi!! Det är ganska intressant att se vad hunden gör när tex spårläggaren krupit en bit, suttit på en sten och vilat sig, gått/klättrat över en sten osv.Nu jobbade jag med att hålla emot i linan. Jag vill att hon benhårt visar mig vart spåret går, när hon tappar så håller jag i och när hon hittar spåret så håller jag mot och hon får riktigt jobba för att komma fram i spåret och det är ju för att jag inbillar mig att hon aldrig skulle lägga den energin i spåret om det inte gick där... rätt eller fel? Det känns i alla fall bra och givetvis håller jag i lika oavsett om hon går rätt eller fel, för jag vet ju inte var spåret går... Lizzas minus var att hon jobbar en del med hög nos och vindar in pinnar o spår och det är jag inte riktigt förtjust i, men vet inte heller riktigt hur jag ska göra för att lösa det...

Bira fick inget spår. Åt henne la jag ut 6 dummysar på en linje och så tränade jag ut. Idag var det supersvårt och hon kändes svårmotiverad.... Nu blev det bra, och hon fick in alla, men... Tankar som kommer efter är att jag nästa gång ska göra det lättare för henne. Jag har undvikit att jobba så som "alla" gör/rekommenderar, att jobba på detta längs en stig, för att hjälpa hunden att gå rakt ut. Jag har kört i rå skogsterräng istället och börjat med kortare avstånd med tanke att långsamt öka avstånd, av anledningen att stigen måste ju bort... Nu funderar jag på att tillfälligt jobba lite längs en stig och därmed också kanske kunna få ut avståndet ytterligare, för det känns som att det är jobbigt att jobba rakt ut från mig och så pass långt som jag nu la dummysen. Ska fundera på saken i alla fall! Det som var bra var att hon lyssnade bra på mig (fast jag glömt pipan), hon gjorde inte alltid som jag sa, men hon var uppmärksam på mig! Hon försökte.... och när hon själv upplevde att hon sprungit långt ifrån mig så stannade hon och kollade var jag var. Tyckte jag att hon var lite längre bort så berömde jag henne, om hon var nära och bad om hjälp var jag tyst... Hon kom också tillbaka direkt och snyggt med alla dummysar och det var skönt!

Sen bestämde jag och Liza en ny date på lördagen, om det inte var snö på marken... och det var det inte!! :-)

Bästa spåret i världshistorien kändes det som!! Ju längre vi kom, desto mer log jag och hoppades att Liza o Rocky hade samma känsla som jag o Lizza, ha ha ha...

Vi började med att lägga ut ett blodspår, och eftersom jag är korkad och inte kan börja med lite och lätt, så... ja, förutom klöven så blodade vi och jag blodade ordentligt! Var också noga med att märka upp var spåret gick någonstans... Sen när vi stod och diskuterade upplägg av spåret så kom det joggande människor på en stig genom området där vi skulle lägga spåret... de hade dessutom hund med sig. Kanon!! Hur utnyttjar vi det!? Ha ha... Vi la spår, jämnsides, rakt fram, över blodspåret, vidare och i kors över varandra, fortsatte och där den längst ner sedan vinklade uppåt och över den andra och den andra sedan vinklade uppåt och sen ungefär samma sak men då i tvärtomordning på vinklarna och sen vidare och vanlig vinkel och slut. Svårt att säga hur långt det blev, men det var i alla fall ett halvlångt vanligt spår. Medan spåret fick ligga till sig planerade vi lite för de övriga två och resten av dagen och så tittade vi på alla som var ute och joggade denna muliga dag!

Så släppte vi på! Samtidigt givetvis... ha ha... och det gick fint iväg. Jag kom förövrigt på att jag ska lära Lizza en ritual vid spårpåsläppet och inte bara låta henne gå, för det känns som vi tappar drag vid spårstarter på tävling för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Så från och med nu så lägger jag henne spåret i starten och startar från liggandet. Vi får se vad det kan ge och om jag kan komma ihåg det tills i vår! I alla fall så kom vi till blodet och då tog det stopp! Tvärstopp och Lizza tog bakspår på blodet... jag sneglar upp mot Liza o Rocky och skymtar Rocky på ett bakspår, ha ha... nu lät jag henne kolla lite där och sen sa jag till henne att hon var tvungen att fortsätta spåra och det var ju svårt, men hur det var så gick hon vidare utan att jag behövde styra om henne med linan. Nu behöver jag nog detta några gånger till, för att se och lära mig hur hon gör och för att lära henne att hon ska fortsätta spåra på det spår vi började. När vi sedan korsat varandra, som denna gången enbart bestod av en huvudvridning i det andra spåret, trots att vi gick närmare L o R i korsningen, så tror jag den första joggaren dök upp i spåret! YES tänkte jag och lät Lizza kolla några sek innan jag bad henne fortsätta jobba! Och hon gör det!! Hon som är så bu blä låta kolla på allt som rör sig, kollar joggaren några sek och sen jobbar hon vidare!! UNDERBART!! Sen närmar vi oss första vinkeln och nu kommer det fler joggare, de med hund igen!! Och de joggar på stigen som vi ska över... Och ca 30 sek efter de joggat förbi kommer vi ut på stigen, samtidigt som Lo R och nu blir Lizza lite... överexalterad eller vad man ska säga, hon blir lite stressad av Rocky, hon noterar främmande hund-lukt och bara en meter eller två från stigen ligger pinnen, hon markerar snabbt och kollar sedan efter de joggande paret. Nu hjälpte jag henne så hon fick pinnen och jag kunde superbelöna henne där. Vilken jycke att jobba!! Sedan går resten av spåret som en dans, för att bara korsa varandra är ju lätt som en plätt... och lika så att hitta pinnar. Åh vad nöjd jag var och vad underbart roligt att få vara med om en sådan här grej och veta att om jag är på tävling så skiter min hund i joggare och joggare med andra hundar. Hon är BÄST!!!

Sen lägger jag ut ett spår till Angus och Liza får i uppgift att lägga ett till Bira. Biras spår ska gå där vi spårade med Lizza o Rocky. Den enda restriktion hon får är att hon inte får gå längs med blodspåret (men hon måste gå över det :-) ) för att sedan vika av och jag vill ha spåret snitslat. Sedan så tänder vi en eld och sitter där ute och grillar korv och snackar gojja och då, då kommer de... stora underbart vackra snöflingor!! Och jag kan inte sluta le... blir som barn på nytt... Jag ÄLSKAR verkligen vintern och just första fina flingorna så där... :-). Sen måste jag bara säga att det var superkul att se Angus i spåret!! Han har ju varit lite tveksam ut efter han markerat apporter. Idag var det nästan borta och en gång smet han iväg innan matte var klar, YES vad glad man blir!!

Bira sen då... Hon är ju en dröm i spåret! Det enda jag saknar är just det där att ta i om det tar emot och hon är rätt... Så kom vi till blodspåpret och det är ju mycket svårare för henne än för Lizza. Lizza har ju inget viltintresse så och det har ju Bira, speciellt på älg... det intressanta är att jag direkt kan se när hon går över till blodspåret. Svansen får en helt annan intensitet! Det här skulle Johan få vara med på och se... Nu fick jag hjälpa henne lite mer än Lizza och jag valde att göra det, för när vi spårar människa så vill jag inte att hon ska fastna i viltet. Intressant kan ju vara att då de andra tog vilt som bakspår tog hon rätt håll direkt! Sen såg man också på henne var spåret korsade andra spår, men det löste hon själv snyggt och bra. Hon missade lite apporter (en pinne o en klädnypa), vilket hon lätt gör när det är svårare.... något mer att träna på :-), men de sista plockade hon snyggt!

Planen att lägga varsit spår till åt dem, eller köra lite uppletande, beslutade vi att strunta i. Vi var så otroligt nöjda, kl var 4 och... :-). Kanske kan vi köra lite uppletande en annan dag!

Dagens plan var att städa skafferi, putsa fönster och grejsa med annat som behöver plockas med. Nu tror jag möjligen att jag ska städa skafferiet, men jag känner mig inte riktigt pigg och vill helst krypa ner under täcket igen.... konstig förkylning... kanske ska jag ringa sjukan i morgon och se vad de säger. Det är urtrist att aldrig bli frisk!!


Hej hopp i lingonriset! Och TUSEN TACK för två underbara dagar!!!