Jag har funderat en del över hur jag skulle börja det här inlägget (jag har ju haft en del tid att tänka på kan man säga)... Ett alternativ var: Ja, Ulrika (N) sa att vi ju skulle hem medan det fortfarande var ljust... månljust, eller var det kanske innan det ljusnar?? eller... kanske... har ni någonsin att det finns vissa likheter mellan att bli bokserad i bil efter en bil, med lina, ingen servo varken på bromsar eller styrning, och hundträning?? Jo, det är sant, i alla fall när det gått några timmar...
Men, vi tar det från början istället!!
Resa till Falun/Leksand... tänkte in en sväng på Mora och gågatan med Lizza... Tror ni det var en bra idé?? Eller, ja, tanken var ju god, vad Marie inte hade i hjärnan var att vasalopps-veckan började i fredags och man kan ju säga att det var köer och när jag kommit 1-2km på 15min eller något, då insåg jag att parkering, glöm det!! Och jag hade ju inte ens kommit halvvägs in mot stan, så jag svängde in på en mack och vände uppåt igen... Så blev det lite shopping! Hundmat, godis, halsband och sele, + mat till mig (tack och lov skrek godis-tarmen & jag köpte några vaniljmunkar som jag sedan kunde äta på vägen hem...). Bira fick ju följa in på djuraffären och prova selen, först var det toppen, sen blev det liiiite jobbigt, men hon är en kalas-pingla!!
Jyckarna fick var & en gå några varv vid Ica Maxi och ÖB istället och ibland blir man chockad... fast det borde man kanske inte... Lizza blir rädd för en barnvagn, jag frågar om vi kan få komma fram och lukta på vagnen... åh, nej, det törs hon inte för det är inte hennes vagn och barn... eh... och vad skulle hända?? Ja ja, jag är hund-nörd, men vet ändå att folk kan vara rädda, men kan de inte bara säga det då?? Och det är ju just precis de här människorna som sedan kommer att klaga på den farliga rottweilern som vuxen för att hon inte kan uppföra sig...hmmm... De flesta på en parkering så där blir ju bara möten och det är ju super!! En pappa kom fram med sin dotter och hälsade på Lizza, det uppskattar jag, speciellt när det är riktigt små barn som det nu var! Det blev rätt bra ändå...
Jag har varit på klickertränar utbildning och just nu känns det... hmmm... ja, i alla fall var kursen otroligt givande och jag tycker det var toppen!! Jag har lärt mig suuuper-mycket och inser vad himmla skoj det här är och att det ju bara kommer bli roligare och roligare ju mer jag kan få in tänket i min hjärna (ingen idé att försöka idag...) och att det jag pysslat med tidigare mest varit "dravel", men, inte onödigt dravel utan inspirerande och lärande dravel och det viktigaste är ju att jag och jyckarna har tyckt det varit roligt!!
När Siri var liten så var min tanke att köra in det mesta med klickern på henne, men, hon förstod ju inte och jag kunde (kan) inte tillräckligt för att få igång det... Ja eller jo, när hon var ett par år eller något så gick det ju, då sa jag saker hon kunde, kommenderade henne, och klickade när hon gjorde och så byggde vi upp en förståelse och idag kan jag ju plocka ut beteenden även på henne.
Nu hade jag bestämt att köra mer klicker på Lizza, och bygga upp saker från grunden... och så kan jag ju inte... och just det här med att hitta tänket... pust... kurs blev det istället!! Teori har jag ganska mycket, även om jag inte minns allt på stört, men jag är ju en "bokoman", men just det här att få in det praktiskt! Nu har vi i alla fall börjat, även om hjärnan är tom idag och jag tror nog att jag ska fixa det här bara jag tar det lugnt och tänker till och inte skenar iväg som jag har en förmåga att göra =)
Lizza är dessutom superduktig och har världens malligaste matte!! =). Hon är en bebis som aldrig varit ute bland folk och hundar och sista dagen jobbar hon brevid en annan jycke som hon aldrig gjort något annat.... =) Dessutom har hon under helgen blivit mer framåt och inte lika misstänksam mot folk... Tjohooo!! Vad bra allt kan bli!!
Dag ett (=lördag)så var det givetvis teori och sedan tittade Ulrika på oss ekipage 15min var och vi fick visa upp lite olika färdigheter! Om ni visste vad jag ångrar att jag inte filmade det här!! Ja ja, ska försöka nästa gång... Lizza kan ju inte så mycket och var mest bara... ja, hon är ju dels bebis och sen inte miljötränad, men, med Ulrikas hjälp fick jag kontakt med henne och det här kommer jag definitivt jobba mycket på!! Ut på parkeringar!! Vi visade vår icke-klicker-tränade inkallning, som ändå är injobbad på ett sådant sätt, och den fungerade bra, något sitt och ja! Sen var det ju nästan mer intressant att se på de andra ekipagen!! En hund som var på ungefär samma nivå som Lizza, möjligen lite grönare, och två som kunde en hel del! Vad häftigt det är att se riktigt klickertränade hundar och vad de erbjuder beteenden och hur du ändå lätt kan välja att jobba med ett och hur du tränar upp stadga i det och WOW!!
Inne sedan så jobbade vi två och två och började då jobba med grundfärdigheterna. Här gäller det att inte låsa sig i ett beteende utan jobba med flera samtidigt så du kan få spontana erbjudanden och ändå ha ett mål med just "den" "godis-handen... Mycke tänkande blir det och härliga diskussioner!! Tips, idéer och tankar flyger mellan oss... Kanon! =)
Dag två var också delad i både teori och praktiska övningar. Vi fortsatte med grundfärdigheterna. Mitt största bekymmer är att jag tror att jag kan lösa allt med två klick och sedan gå vidare... =) Stackars liten... Men, hon kämpar på bra tycker jag!! Vi har i alla fall nosat på focus, följ mig baklänges m focus, sitt, gripa (limstift =) ), handtarget, targetstick (kanske mm) och som sagt! Nu ska Marie trycka lite på bromsen (se vidare hemresan och jämförelse med bil-boxering =D =D).
Under detta pass jobbade vi med Monika & Elaisa (tollare) och det var GRYMT!! Ekipaget hade problem med stadgan och att tassarna skuttar omkring (vid tex stå & sitt). Efter lite visande från Ulrika så jobbade Monika bort problemet på ett ögonblick "-jasså, var det det du menade, det är ju ingen konst" sa jycken! SÅ HÄFTIGT!! Och hon hade också haft problem med apport-hålla fast, men det fick jag inte se något av för jag tycker det var strålande!! däremot fick ju jag se hur jag ska jobba vidare med just apportering som är mitt hat-moment. Jag fick också en liten polett-ner vad gäller just apportering... Det är ju faktiskt en enorm skillnad på att lära en spaniel gripa-hålla-apportera och en rottweiler (att lära dem att inte döda/slakta)... Nu ska jag för första gången lyckas med det och jag har världens inspiration!!
Jag har också fått ett supertips om hur jag ska träna dirigeringen med Bira utan att behöva vara ute och apportera dummie varje gång!! Jag ska lära henne att dutta med nosen på en post-it lapp och sedan kunna skicka henne till dessa på håll och ÅÅÅÅ vad bra det här kommer bli!! Och hur mycket snabbare det kommer gå... och lättare... TACK!! Och hade jag vetat det här hade vi ju kunnat jobba hela kalla vintern, för vi kan ju vara inne!!
Bira stackarn då... jo, hon har ju fått endel miljöträning och promenerat med andra hundar (tyvärr blir det ju inte så bra för vår inte-dra träning, men vi reparerar! och ska klicka det om ingen har en "magisk låda-koppel" som kan fixa det). Hon fick leka lite och tyckte nog att både Nova (ung Aussie) och Elaisa var ganska bra ändå... Super bra för henne!! Sen fick hon ett par mindre bra upplevelser också och jag kan bara säga... TANIJA ÄR BARA BÄST!! Vi gick en långprommis på lördag kväll när vi kom tillbaka till vandrarhemmet, Lizza var dödligt trött ändå och fick vänta i bilen... så, längs en upplyst och plogad gång/cykelväg, med någon "led" märkning, mitt i ett villa område, bredvid lägenhets grejsor... så kommer en labrador utrusande och den var inte glad. Och man får ju hjärtat i halsgropen... men försöker att inte visa något utan går som vanligt. Nu är ju Tanija den ljuvliga hund hon är och hon skiter TOTALT i den mopsiga labben... tack och lov... jycken går efter oss en bit och är inte glad... då säger ägaren något till den om att andra måste kunna få gå där också... OK att hundar smiter, det händer alla, men kan man inte kolla hur det gått??? Och ropa på sin hund direkt...?? Bira var ju lite uppjagad efter detta, men det gick ju bra i alla fall!!
I natt, så var de små nödiga och vi stannade på en parkering, mitt i skogen och kissade, först Lizza och sen Bira. Jag såg att det var ett mörkt hus där inne i skogen, kanske 100-150m in... men, det var inget jag tänkte på... Så hör jag ett hundskall och någon som ropar direkt(!!) och jag bryr mig inte speciellt... sen skäller det mer och det kommer och det är två... och jag tror jag visste redan då att det var två rottisar som kom. Men, ni kan aldrig tro vilken panik jag fick!! Det ska banne mig inte hända Bira något, inte ens läskigt eftersom hon är lite försiktig och så vet man ju inte kön-ålder och Bira är ju ändå 13mån även om hon inte löpt (vad vi sett, det finns ju tysta löp också). Upp med Bira i famnen (japp, 23,5kg "lätt" hund, phu!) och HÖG fart till bilen och jag ropade till P-O och han fattade inget först och sen så tänkte han ta Bira av mig och jag sa skit i henne lös det som kommer där... och en nick mot de två som då hunnit upp till vägen... Hu! Magnus (grannen) fick hjälpa mig upp med grinden bak, snabbt, som han inte ens vet hur det fungerar... Vilken lättnad när kofforten slog igen!! Och då var jag inte det minsta rädd själv för hundarna... fast jag var nog inte rädd innan heller, mest beslutsam att ingat ska hända. Hoppas det blev bra trots stressen... Här kom husse dock strax efter hundarna och var rätt förtvivlad. Hundarna kom fram före husse och kollade in mig och vi blev lite polare... =). Här tycker jag det var mer ok än med labben och det beror inte på att jag är rasist, utan på att jag är lantis =). Om jag bodde mitt i skogen, då skulle jag också öppna dörren och släppa ut hundarna på kvälls-kiss lösa, speciellt kl 12 på natten... =).
Natt nr 1 på vandrarhemmet gick ganska smärtfritt, även om Bira & Lizza skällde lite på våra grannar så får de i alla fall GK, det var ju första gången... Natt nr 2 innebar lös mage & mycket kissande, sov inte mycket den natten, i alla fall inte från 2-3 tiden...
Ja, sen kl 15.20 så startade jag bilen för att påbörja min resa hem och vilken resa... Plötsligt tändes ladd-lampan och där fanns ingen mottagning på mobilen, yes! Jag tänkte att det är ju bara att köra tills det inte går längre... sagt och gjort... av med radion, av med fläkten och sådant som drar ström... Så fick jag mottagning... ringde och ringde och RINGDE hem... fick tillsist tag på Johan och han hade en del att säga om min bil och det var inte vackert och sa sen att mamma, nu stannar du! Och efter en liten stund, när tempen började stiga och det var svinkallt i bilen så insåg jag att det är nog bara det att göra... Nu var det sån tur att det fanns hus där jag var och en supersnäll farbror försökte hjälpa mig... efter några timmar gav vi upp och det var bara för P-O att komma och hämta mig, som vanligt... Nu hade jag ju tur och satt i stugan med farbrorn, kollade på 5-milen, första perioden på hockey-finalen, pratade lite jakt (han hade en stövare), drack lite kaffe och så där. Sen kom de andra räddarna, Magnus och P-O... och efter ett antal försök så gav de också upp med att fixa bilen och det blev till att boxera hem... 12 mil!! Yes... utan värme...
Ganska snart började den lånade toyotan också att krångla... vilken lycka! Alltså, ni kan aldrig tro... till och från dog den, den läkte vatten (som lagades med eltejp, underskatta ALDRIG eltejp!! sa elektrikerns dotter)... Då slår det mig... vi har ju inte en evighet kvar till Loos och där har ju min mosters man sina rötter... he he... han kanske känner någon med T-röd hemma... så det blir bättre (de misstänkte ispropp) och hör och häpna!! När jag väl får tag i dem, kl halv 12 på natten (de ville inte svara, skam den som ger sig!!) så är de i stugan!! Och även om det är en bit så kommer ängel nr... f-n... "farmor & farfar" är ju också änglar som är barnvakt & lånar ut bil... TACK JIMMY!!! Sen blev det några stopp till...
Och det är grymt jobbigt att bli boxerad!! Linan mellan bilarna får inte bli för slapp, då blir det jobbiga ryck sen eller så trasslar den in sig i hjulen... man kan inte gasa, bara bromsa farten, det gäller att ha lite känsla för sin "partner" och när det ska bromsas. Bromsarna är tröga, de saknar servo (liksom styrningen) och man kan ju inte bromsa bilen som drar heller... Du bestämmer inte farten... sammarbete på högsta nivå och det kräver en enorm focus!! Som inte får svikta för ett ögonblick...
Kylan gick ganska bra så länge vi körde. När vi stod stilla blev det kallare och då isade också rutorna igen på insidan, vilket försvann när vi började rulla.
Ungefär 03.15 stannade vi här i byn och gjorde ett försök att snabbladda upp mitt batteri så jag själv skulle kunna köra uppför vår backe... Hur det gick... Har ni sett vår backe?? Tänk er att på natten köra upp där (med slänt ner på ena sidan) utan lyse och igen-isade rutor... näe... jag fegade ur och gasade inte på tillräckligt. Nådde nästan upp, slängde i ettan (??) och fick motorstopp och utan ström så står nu min bil i backen!! Fast jag kom nästan upp... och kablar till batteriladdare och motorvärmare sattes på plats... Gissa om jag var trött?? Och gissa om jag är trött!!? Har varit uppe sen 7... och nu ska jag ge upp det här och idiot-jobba resten av dagen & kvällen! Sen.. så får jag sova en hel natt hoppas jag av hela mitt hjärta och miljoners TACK till alla som hjälpt mig i natt!!
=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar