det blir aldrig som man tänkt sig...

och definitivt inte för mig!

Cider fick bara ondare och det kändes inte som att rimadylen hjälpte det minsta, så igår packade vi in oss i bilen och åkte till Östersund och djursjukhuset... måste ju testa deras påsk-taxa också OCH det har nästan gått ett helt år sedan vi var där sist...

Vi hade en gräslig natt, där hon "grät" (små-pep) en hel del och också skrek till någon gång. Det blev inte mycket sovet efter klockan 3...

Nu var det fullt upp hos dem och det blev en grundlig genomkänning av Cider och sänka + röntgen. Då hon äter och bajsar som normalt och då var det inte superakut. Det kändes helt ok då och hon fick ett starkare smärtstillande medel där + att vi fick 2 laddningar med oss hem.
 Vid genomkänningen så hade hon en liten slick runt munnen mitt på ryggen och hon skrek till när veterinären klämde på magen mitt för det... Annars inget... och jag kan säga att jag är djupt imponerad av min lilla skrutte-hund!! Hon var superduktig!! Och så snäll...

När vi stannat här hemma och jag skulle ta ut henne funderade jag på att stänga bakluckan och åka de 17 milen tillbaka till Östersund. Jag petade henne på sidan och hon skrek rakt ut och slängde sig inåt i bilen, vilket också gjorde ont och där kunde jag ju inte nå henne alls för att lyfta ut henne utan att först dra henne till öppningen i kopplet och det ville jag inte! P-O kom med ut för att hjälpa mig, men det var lönlöst... Nu löste jag det hela efter lite tankar och knöt en bit gasbinda runt nosen och lyfte ut henne. Det gick bättre än jag trodde och hon samarbetade med mig :-).
  Vi gick upp och sov och det var mycket bättre än natten innan, men hon ville ha mig nära och när jag la mig med huvudet åt fel håll i sängen så slocknade hon direkt (fick huvudet nära henne då). Vid 4 vaknade jag av att hon pep. Om det var för att hon hade ont eller ville ha mig nära vet jag inte, men då kunde jag inte tänka klart utan gav henne mer smärtstillande och la mig åt hennes håll igen...
  I natt gör vi ett försök med att Jennifer och Cider sover i vardagsrummet :-), så slipper hon trappan och har någon nära på riktigt!

Jag måste ju också säga att det första hon gjorde när vi kom in igår var att rulla ihop sig i Jennifers knä och somna... så Jennifer fick sitta där och äta middag ;-).

I morse så tyckte jag att läget var detsamma... Ont och låg... och när jag kom hem efter några timmar på Sveg så hade jag en helt annan hund!! Hon var väldigt glad att se mig, trampade runt, viftade på svansen och det kändes väldigt bra! Nu ska hon vara stilla och så ändå och hon har fortfarande ont, mest troligt är det den starkare smärtstillande som släppt, för den kunde göra dem lite konstiga... Men, jag tycker att det kanske är något mer... tidigare har hon bara stått och inte velat flytta en tass och efter hon stått väääldigt länge (30-60min) så har hon kanske satt sig och kanske kanske så småningom lagt sig... och nu trampade hon runt, satte sig vid mina fötter, upp igen... och det smärtstillande borde ju gjort henne så, rörligare, inte när den släpper... Sen har hon som sagt fortfarande ont och det är nog inte supernyttigt att fara fram sådär så hon fick nog lite ondare igen sen... Men, nu avvaktar vi och ser!
*************************************************************

I torsdags var Allis och jag på kurs! Härligt att få lite läxor så det blir ordning på träningen igen! Det första vi tittade på var tramp på matta för stoppsignal. Och själva trampet på mattan är inget problem för Allis (om det inte är en blöt och äcklig badrumsmatta :-D :-D), men jag behöver jobba mer på stoppsignalen. Detta var inget vi tittade på i torsdags, utan det vet jag ändå :-).
 Medan vi gör detta en och en så står vi andra och tittar på och Allis bryr sig inte så mycket om att de andra hundarna jobbar och det är riktigt bra! Det är också ett annat gäng uppe i skogen och tränar och de skjuter då och då, vilket är kanon för små Allisar :-). Superlyckat!

Vi går sen upp en liten bit längs en stig och här ska vi då starta upp en övning som går ut på att hunden ska lära sig att där jag pekar, där finns det en dummy/vilt. Första övningen ställer man upp en dummy och går ifrån med hunden, efter en liten bit vänder man upp och påminner man om vad som finns där ute, men går en bit till, vänder upp tills man kommit de metrar som man tänkt. Sen kopplar man loss, riktar upp sig och hunden och skickar. Jag tycker Allis är duktig på att hålla kvar fokus ut på dummyn och hon har bra fart ut och hon har bra fart förbi mig och upp i skogen, ha ha ha... Men, jag hade inte väntat mig något annat heller... Vi har inte gjort en så lång apportering tidigare. Vi har jobbat på avlämningar och fått dem mycket bättre, men ännu bara inomhus... Så, vi behöver träna mer på detta! Man kan, om man inte har avlämningar sätta ut matkoppar också. Från början har man en och kör åt två håll, sen har man två åt olika håll och jag som förare bestämmer då vart hunden ska gå... sen har man 4 och man försvårar också genom att öka avstånd, ej ha så synliga osv.

Hemresan sen var... alltså varför har folk så förbaskat bråttom när de kör bil?? Om man höll lite längre avstånd och gillade läget så skulle allt flyta på så mycket smidigare!! Nix, 3m mellan bilarna och kör om överallt.... och helst ska den som ligger längst bak börja köra om, tills den kommer långt fram i kön och så börjar den som nu är längst bak att köra om osv.... Har man inte semester för att slippa stressa och bara ta det lugnt?? Vad händer om du kommer fram till stugan 15 min senare? 30 min senare? En timme?? Hur mycket bättre skulle inte folk må för att de slutade stressa?? Så kan det vara....
*************************************************************

På fredagen var vi ju hela dagen i Östersund och Allis tyckte att det var rätt trist... så jag lovade mig själv att hitta på något med henne idag! Först tänkte jag en långpromenad och lite träning.... men efter att ha pratat lite med den veterinär som jag brukar ta mina hundar till (som inte har jourverksamhet och som jag pratade med innan vi åkte till Ö-sund och som dessutom ringde upp i morse för att höra hur Cider mådde!!! Tusen TACK för att du finns Karin!! Du är bäst!!) och om att hon skulle in på Sveg (och kunde kolla Cider om jag ville) och påminde om att det var lördag och då brukar ju klubben ha lördagspromenad :-). Så jag och Allis åkte in och promenerade :-). Vi var inte så många, och det var verkligen välbehövligt! Jag ska göra mitt bästa för att ta mig in fler gånger!!

Sen träffades jag och Liza och gjorde några hårda spår :-). Allis var först ut och fick två på direkten... det första var sådär... mycke stanna och sätta sig och inte riktigt med... Det andra var kanske bättre. Hon spårade mer, men vinglade också mer. Jag vill inte ha vingel i mitt hårda spår och ska nu bestämma mig hur jag ska göra. Funderar på att belöna i spåret när hon har näsan nere, med en kastad leksak och strunta i slut... Ska kanske göra ett test i morgon eller något... :-)

När jag sen kom hem så tog jag tag i saken och tränade på läxan som jag fick i torsdags!
 Började med att ställa ut en kopp med godis och körde som vi skulle göra. Jag tror inte jag behöver vända upp och påminna Allis om koppen, hon har stenkoll... men efter godisen är slut så tar hon koppen och sticker, ha ha ha och då var det det där med avlämningar igen... Nu fick jag faktiskt till hyffsade avlämningar av koppen och jag valde då att lägga ut dummyn. Svisch så var hon bakom bilen... men när inte jag kom efter så kom hon fram och då var jag borta!! Jennifer som var fotograf såg hur paff hon blev... Vart tog mamma vägen!? Jag fick tillsist dummyn och belönade ordentligt!
  Samma övning igen och nu blev det bara ett litet varv runt mig, sen fick jag den... Det blir nog, bara hon förstår vad jag vill och att det blir superkul!

Innan vi gick in körde jag lite rallylydnadsövningar. Vi körde stadga i sitt och ligg... där hon sitter eller ligger och jag ska gå runt henne. Och även här behöver vi träna mer! Vi gjorde också någon sitt-stå repetition!

Nu ska jag mysa med Cider och sen krypa till kojs!

Hej hopp!