Igår skulle det regna och de som spådde vädret hade rätt!! Fast... en stund igår kväll, innan jag kröp till kojs så funderade jag på om det skulle vara vitt ute när jag vaknade... + 6 grader...mmmm.... :-).
På shemat igår stod, ideellt jobb att ta igen, frosta ur frys inne, städa skafferi och slappa!! Inte att förglömma... jag skulle spåra med Lizza!! Den stackars hunden ska ju snart tävlas och det känns som hon aldrig får göra något... dessutom håller hon på att krypa ur skinnet av rastlöshet.... lilla Liten...
Nu blev det inte som planerat... Vid 11 snåret ringde svärmor och pratade med Johan, hon ville låna honom och Bira och leta efter sin borttappade hund... Johan och jag diskuterade lite fram och tillbaka och konstaterade att Siri nog var mest lämpad, men att vi även kunde ta Bira och gå med en varsin hund. Men hur letar man?? Och hur vet vi att våra hundar markerar en annan hund och... ni vet 1000 tankar och funderingar!
Mosti som försvunnit är en 12 år gammal border collie tik, rätt liten, svart vit med övervägande svart. Hon lämnade aldrig sin mattes sida och var inte intresserad av vilt, hon tjuvvallade inte fåren (som dessutom var kvar i hagen på vallen). De var i sin vall uppe i skogen och plötsligt kunde de inte hitta henne...
Vi var tre tappra med hund som gav oss ut för att se om vi kunde hitta något. Ett varsit håll gick vi och kollade... Mitt mål var att gå och kika där det var sämst att gå och det var mest att gömma sig i och under... Jag hade Bira och hon far ju fram som en virvelvind i skogen... Johan fick välja hund och han tycker Siri är behagligare och sen tror han att Bira bara markerar vilt, och det kan ju stämma... ha ha...
Och fy f-n vad det regnade!! Och även om man hade regntätt så kröp det in vatten både här och där! Och... ja ja, jag och Bira sick-sackade och letade och letade och... tillsist var jag tvungen att få något att äta och återvända... de andra var redan där, med samma trista resultat som jag, fast de hade inte ens sett en tjädertupp... :-(. Vi fikade, surrade en del och packade sedan med tunga steg ihop oss och åkte hem. Fy bubblan så tungt det var!!
Sen var det hem och laga middag och Lizza då... hon fick i alla fall kissa innan vi gick in... stackars hund!! Sen var det till att göra klart det ideella innan det var dax för Marie att sova!
I morse var det morgonprommis i +2 grader och det var mycke tankar och jag gick ju på vägen mot vallen och... tänk om hon tänkt gå hem och... hmmm... och blött och kallt... Och så nu!! Nu ringde min svärmor och hunden var återfunnen!! Åh så glad jag blev!! Helt tårögd... älskade Mosti... sen kan man ju le lite åt henne som legat i en bil och sluppit ösregnandet och kylan och dessutom varit med i skogen och skumpat omkring på en miniyta med yxor och liknande på jakt efter sig själv... Tur det blev ett lyckligt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar