Ha ha... upptäcker varje år under denna årstiden att jag är rasist!! Djupt inrotad.... och detta överför jag helt obetänksamt till mina barn, och jag undrar var jag fått det ifrån?? Igår, då tyckte jag ENORMT illa om polacker! Annars är det finnar, ryssar och tyskar som får sin beskärda del... norrmännen, då är det mer person på hopp, de är ju liksom inte ett annat land på något sätt... Ja, det handlar om SPORT!! Jag ÄLSKAR sport och lever mig in i allt som jag tittar på!! Normalt brukar jag inte titta på handboll, men igår råkade jag gå förbi TVn och då är det kört... nu vet jag att jag är sån och har därför begränsat mig själv till att bara titta på skidskytte, skidåkning (även utför) och hockey. Sen är det förbud, annars skulle jag sitta framför TVn jämt och vara konstant hes! För jag tittar inte bara... Sen hoppas jag att mina barn förstår att mina svordommar i samband med sport inte har ett dugg att göra med att jag tycker illa om människor från andra länder, annars än just då =).
Jag såg också på ett TV program igår om fjällräven och detta djur fascinerar mig otroligt mycket!! Och så är vi dessutom på väg att slänga bort det... Detta program var från den norska sidan och om lite av det jobb som man lägger ner för att rädda fjällräven. Här snackar vi dessutom om utrotningshotad!! De har alltså byggt upp ett uppfödningscenter i fjällen där de föder upp fjällrävar (rätt eller fel??) som de sedan sätter ut och jag blir verkligen nyfiken på hur och om de lyckas. När de startade uppskattade de att det fanns ca 50!!!st fjällrävar på den norska sidan och när de satte ut de första valparna så var det inga föryngringar under det första året, varken hos de vilda eller utplanterade. Nu kan jag minnas fel, men jag tror inte fjällräven finns på så många ställen i världen och det ser ungefär lika illa ut på den svenska sidan! Och så tänker jag på alla pengar som slängs ut på björnen och vargen i vårt land... DET gör mig gråtfärdig!! Liksom bara för att vi "ser" dessa djur och för att media måste blossa upp allt så jävla mycket!! Vet ni att man inte har koll på lodjursantalet/föryngringar?? Bara för att all energi läggs på vargen istället?? Och så ska jag väl inte glömma järven... men, nu börjar jag nog trassla in mig tror jag =). Det jag vill ha sagt är att jag tycker vi ska omfördela våra prioriteringar! Björnen finns det redan en livskraftig stam av, sedan länge... vargen, den kommer klara sig ändå (och jag tror den redan är utom kontroll), men denna lilla räv som vi har...
Igår blev det dock lite bättre fart på mig! Först tog jag ut Bira på en promenad, ensam! Och hon var... galen!! Nu plötsligt kan hon gå lite i snön, den har sjunkit ihop lite och hon går inte riktigt lika djupt (läs försvinner inte helt). Och nästan direkt så gick vi på en spillkråka (stor, svart hackspett) och givetvis såg hon den!! Där blev vi kvar i ca 10 min innan hon lugnat ner sig... knasjycke... man kan väl inte äta spillkråkor heller... Hon skällde konstant och jag gjorde mitt bästa för att lugna ner henne, och få henne att jobba lite med mig och det gick så där. Sitt kunde hon, att jag ville ha henne in till sidan, såg hon ut att förstå, men suget framåt var större och hon backade därför ett steg eller två och satte sig och glömde kolla att jag var 5 steg bakom henne... =), och så satte hon sig... efter de 10 min så kunde hon komma på mitt "kom" (testade inte innan, visste resultatet ändå) och jag belönade med korv OCH att få "springa" iväg! Vi får se vad det kan ge! Nu när hon fick springa så sprang hon till vänster fast spillkråkan var till höger... ha ha... men, det kan ju hända (önsketänkande) att det fanns något mera där också!
Vi jobbade lite som vanligt på vår flexi-promenad. Inkallningar (mkt bra), sitt (på avstånd, GRYMT!!!) och jag får tanken att vi också ska jobba med att sitta kvar längre och längre när rumpan slås ner... nu sitter hon ju visserligen tills jag kommer fram och belönar, men jag tror det är nyttig träning ändå! "Här" (skogs-fot), och den här vägen/nu går vi, jobbade vi också lite med! Sen for hon som sagt fram ute i snön och spårade hare, letade fågel och så där! Det märks att hon har koll på att det brukar lukta mycket fågel i gropar i snön, dessa skannar hon av noga innan hon går förbi!
Lizza fick sen sin promenad. Här är jag lite kluven... jag tycker att hon kan få springa lös och springa av sig när det bara är vi, samtidigt måste jag på något sätt få henne att tro att det är hos matte det roliga händer när man kommer lös, frågan är bara hur... hon är ju en hund som gör de mest tråkiga saker roliga, helt utan mattes hjälp... Nu jobbade jag med att sitta kvar till frisignal (som ju ska vara tråkig), hon fick också gå fot några steg och jobba lite med mig innan hon fick springa... Jag testade att klicka när hon stannade och tittade på mig, det var kul 2ggr, sen struntade hon i klicket... Alltså, hon sticker inte ifrån mig, och "försvinner" jag så kommer hon i 100km/h, men jag vill ha mer...uppmärksamhet. Och att hon ska vara lydigare... Jag måste verkligen ta tag i det här med att vara lös, i alla situationer, ni kan ju själva räkna ut vad som kommer hända annars när vi kommer in på lydnadsplanen! Matte kopplar loss, då drar vi järnet!!! Och hur får man sin hund att förstå att allt inte är lek?? Men, livet är väl en fest, eller??
I skogen jobbar jag också lite med att krypa i halsbandet själv och det tycker jag fungerar bra! Håller jag upp halsbandet så kan hon på 30 meters håll komma springande i full fart för att få krypa i halsbandet! Ganska skojjogt och det fyller sin uppgift. Jag brukar göra några sånna övningar här och där, håller upp-hon kryper i-klick-godis-jag tar av-håller upp-hon kryper i- osv, för att hon inte ska veta när hon blir fast och hata det! Hoppas det fungerar!
Jag funderar också en del på stå-upp från både sitt och ligg. Min tidigare tanke var att lära henne att kliva upp med framtassarna stilla, men jag börjar avskriva det. Hon har ju baktassarna stilla i ligg-sitt-skiftena, så varför inte i stå då också?? Hmmm... å andra sidan vet jag inte om jag någonsin kommer tävla henne i lydnad så långt som till klass 3... men, det är ju lite för min egen skull också... =), att jag lär mig se olika ligg/sitt/stå och hur jag kan lära henne saker! Testade i alla fall lite igår, med handtarget, och det fungerade inte alls! Visst kliver hon upp rätt, men hon liksom slänger sig upp och efter handen och är inte stilla ett ögonblick med sina baktassar =).
Sen så fick Bira också lite övningar! Dels var jag ju tvungen att testa om Bira verkligen inte kunde erbjuda utgångsställning frivilligt, något som jag var livrädd för efter sin husses ofocuserade träning i förrgår... Men, när hon fick tänka lite själv och inte fick någon hjälp alls från mitt kroppsspråk och jag flyttade undan om hon satte sig fel, så fick hon till det och vi körde en del sådan träning! Det är ganska kul att frivillig-träning utan ett minsta knyst (utom jubel o bra efter klicket om det var riktigt bra) från mig kan ge ett bättre och säkrare moment när man använder kommando på det =). Johan och Bira tränade i förrgår, med mig som magknipande fotograf, och hon lyckades sno åt sig avståndsbelöningen flera gånger, INTE bra! Men, nu jobbar vi mer på det... Jag fick henne också att gå in i utgångsställning med avståndsbelöning (gick inte i förrgår), perfekt! 
Sen gjorde jag våra sedvanliga sitt-övningar, men nu utan hare och vinge... Jag började med att lägga en korvbit på golvet, typ avståndsbelöning, och klickade för sitt. Efter några repetitioner, när hon började få ordning på det, så släppte jag godbiten på golvet, framför hennes näsa och klick-varsågod för sitt. Det var lite lurigt i början, men hon fick snart till det...
Jag såg också på ett TV program igår om fjällräven och detta djur fascinerar mig otroligt mycket!! Och så är vi dessutom på väg att slänga bort det... Detta program var från den norska sidan och om lite av det jobb som man lägger ner för att rädda fjällräven. Här snackar vi dessutom om utrotningshotad!! De har alltså byggt upp ett uppfödningscenter i fjällen där de föder upp fjällrävar (rätt eller fel??) som de sedan sätter ut och jag blir verkligen nyfiken på hur och om de lyckas. När de startade uppskattade de att det fanns ca 50!!!st fjällrävar på den norska sidan och när de satte ut de första valparna så var det inga föryngringar under det första året, varken hos de vilda eller utplanterade. Nu kan jag minnas fel, men jag tror inte fjällräven finns på så många ställen i världen och det ser ungefär lika illa ut på den svenska sidan! Och så tänker jag på alla pengar som slängs ut på björnen och vargen i vårt land... DET gör mig gråtfärdig!! Liksom bara för att vi "ser" dessa djur och för att media måste blossa upp allt så jävla mycket!! Vet ni att man inte har koll på lodjursantalet/föryngringar?? Bara för att all energi läggs på vargen istället?? Och så ska jag väl inte glömma järven... men, nu börjar jag nog trassla in mig tror jag =). Det jag vill ha sagt är att jag tycker vi ska omfördela våra prioriteringar! Björnen finns det redan en livskraftig stam av, sedan länge... vargen, den kommer klara sig ändå (och jag tror den redan är utom kontroll), men denna lilla räv som vi har...Sist jag skrev, i förrgår, när jag så stort skulle träna BÅDA hundarna... då fick jag magknip! Riktig magknip... URK!! Och det blev ingenting gjort... jag plågade mig runt på kvällspromenaden, och Lizza var just då värd... f-n du hade nog kunnat få både henne och en hundring! Johan gjorde sitt bästa för att få byta hund med mig, men... är huvudet dumt får kroppen lida! Sen följde PO mig med de andra två och tog Siri, hon drar i kopplet och det klarade jag inte riktigt (sen att jag inte kunde lyfta benen för att få på mig skorna, eller gå upp för backen, det behöver ni inte berätta för någon ;-) ). Tanija ÄR min FAVORIT hund!!! Hon läser mig som en öppen bok och anpassar sig till det till 100%!! Hon drar väldigt sällan i kopplet, samtidigt kan jag säga till henne att hon ska dra, tex för att hjälpa mig upp för backen när det är halt ute och då gör hon det!!
Igår blev det dock lite bättre fart på mig! Först tog jag ut Bira på en promenad, ensam! Och hon var... galen!! Nu plötsligt kan hon gå lite i snön, den har sjunkit ihop lite och hon går inte riktigt lika djupt (läs försvinner inte helt). Och nästan direkt så gick vi på en spillkråka (stor, svart hackspett) och givetvis såg hon den!! Där blev vi kvar i ca 10 min innan hon lugnat ner sig... knasjycke... man kan väl inte äta spillkråkor heller... Hon skällde konstant och jag gjorde mitt bästa för att lugna ner henne, och få henne att jobba lite med mig och det gick så där. Sitt kunde hon, att jag ville ha henne in till sidan, såg hon ut att förstå, men suget framåt var större och hon backade därför ett steg eller två och satte sig och glömde kolla att jag var 5 steg bakom henne... =), och så satte hon sig... efter de 10 min så kunde hon komma på mitt "kom" (testade inte innan, visste resultatet ändå) och jag belönade med korv OCH att få "springa" iväg! Vi får se vad det kan ge! Nu när hon fick springa så sprang hon till vänster fast spillkråkan var till höger... ha ha... men, det kan ju hända (önsketänkande) att det fanns något mera där också!
Vi jobbade lite som vanligt på vår flexi-promenad. Inkallningar (mkt bra), sitt (på avstånd, GRYMT!!!) och jag får tanken att vi också ska jobba med att sitta kvar längre och längre när rumpan slås ner... nu sitter hon ju visserligen tills jag kommer fram och belönar, men jag tror det är nyttig träning ändå! "Här" (skogs-fot), och den här vägen/nu går vi, jobbade vi också lite med! Sen for hon som sagt fram ute i snön och spårade hare, letade fågel och så där! Det märks att hon har koll på att det brukar lukta mycket fågel i gropar i snön, dessa skannar hon av noga innan hon går förbi! 
Lizza fick sen sin promenad. Här är jag lite kluven... jag tycker att hon kan få springa lös och springa av sig när det bara är vi, samtidigt måste jag på något sätt få henne att tro att det är hos matte det roliga händer när man kommer lös, frågan är bara hur... hon är ju en hund som gör de mest tråkiga saker roliga, helt utan mattes hjälp... Nu jobbade jag med att sitta kvar till frisignal (som ju ska vara tråkig), hon fick också gå fot några steg och jobba lite med mig innan hon fick springa... Jag testade att klicka när hon stannade och tittade på mig, det var kul 2ggr, sen struntade hon i klicket... Alltså, hon sticker inte ifrån mig, och "försvinner" jag så kommer hon i 100km/h, men jag vill ha mer...uppmärksamhet. Och att hon ska vara lydigare... Jag måste verkligen ta tag i det här med att vara lös, i alla situationer, ni kan ju själva räkna ut vad som kommer hända annars när vi kommer in på lydnadsplanen! Matte kopplar loss, då drar vi järnet!!! Och hur får man sin hund att förstå att allt inte är lek?? Men, livet är väl en fest, eller??
I skogen jobbar jag också lite med att krypa i halsbandet själv och det tycker jag fungerar bra! Håller jag upp halsbandet så kan hon på 30 meters håll komma springande i full fart för att få krypa i halsbandet! Ganska skojjogt och det fyller sin uppgift. Jag brukar göra några sånna övningar här och där, håller upp-hon kryper i-klick-godis-jag tar av-håller upp-hon kryper i- osv, för att hon inte ska veta när hon blir fast och hata det! Hoppas det fungerar!Det blev också lite inomhusträning igår, hade tänkt gå ut, men blev akut trött och frusen (det hade sjunkit till hela -8... =marie-latmask). 
Lizza och jag tränade på apporteringen, gripa när jag säger apport, hålla, nosdutta med apporten, och följa in i utgångsställning med apporten. Hon HATAR att röra sig när hon håller i apporten... hon stirrar på handen, utan att röra en fena, eller så tittar hon åt ett annat håll, men skam den som ger sig! Funderar på att ta in en riktig apportbock och testa, det kanske inte blir lika jobbigt. Pinnen petar ut så mycket att den oftast tar i mitt ben och då blir det tungt! Jobbade också lite med att hålla fast bättre! Det är längesedan jag grejsade med sånt nu och det märktes och vilken nytta det gör!! När jag stoppade handen i fickan och prasslade med påsen flög pinnen... ajja bajja! =). Andra gången kom hon ihåg sig och höll fast.... Viftade också med godbitar framför hennes näsa, tappade dem på golvet, osv.
Lizza och jag tränade på apporteringen, gripa när jag säger apport, hålla, nosdutta med apporten, och följa in i utgångsställning med apporten. Hon HATAR att röra sig när hon håller i apporten... hon stirrar på handen, utan att röra en fena, eller så tittar hon åt ett annat håll, men skam den som ger sig! Funderar på att ta in en riktig apportbock och testa, det kanske inte blir lika jobbigt. Pinnen petar ut så mycket att den oftast tar i mitt ben och då blir det tungt! Jobbade också lite med att hålla fast bättre! Det är längesedan jag grejsade med sånt nu och det märktes och vilken nytta det gör!! När jag stoppade handen i fickan och prasslade med påsen flög pinnen... ajja bajja! =). Andra gången kom hon ihåg sig och höll fast.... Viftade också med godbitar framför hennes näsa, tappade dem på golvet, osv. Jag jobbade också lite med ligg vid sidan, fortfarande med ett skåp bakom för att få till tekniken och nu fungerar det mycket bättre! Skönt det... ska kanske försöka flytta från skåpet, men det känns så himla svårt att se hur hon lägger sig utan.
Jag funderar också en del på stå-upp från både sitt och ligg. Min tidigare tanke var att lära henne att kliva upp med framtassarna stilla, men jag börjar avskriva det. Hon har ju baktassarna stilla i ligg-sitt-skiftena, så varför inte i stå då också?? Hmmm... å andra sidan vet jag inte om jag någonsin kommer tävla henne i lydnad så långt som till klass 3... men, det är ju lite för min egen skull också... =), att jag lär mig se olika ligg/sitt/stå och hur jag kan lära henne saker! Testade i alla fall lite igår, med handtarget, och det fungerade inte alls! Visst kliver hon upp rätt, men hon liksom slänger sig upp och efter handen och är inte stilla ett ögonblick med sina baktassar =). Stå och utgångsställning körde vi också lite...
Sen så fick Bira också lite övningar! Dels var jag ju tvungen att testa om Bira verkligen inte kunde erbjuda utgångsställning frivilligt, något som jag var livrädd för efter sin husses ofocuserade träning i förrgår... Men, när hon fick tänka lite själv och inte fick någon hjälp alls från mitt kroppsspråk och jag flyttade undan om hon satte sig fel, så fick hon till det och vi körde en del sådan träning! Det är ganska kul att frivillig-träning utan ett minsta knyst (utom jubel o bra efter klicket om det var riktigt bra) från mig kan ge ett bättre och säkrare moment när man använder kommando på det =). Johan och Bira tränade i förrgår, med mig som magknipande fotograf, och hon lyckades sno åt sig avståndsbelöningen flera gånger, INTE bra! Men, nu jobbar vi mer på det... Jag fick henne också att gå in i utgångsställning med avståndsbelöning (gick inte i förrgår), perfekt! 
Sen gjorde jag våra sedvanliga sitt-övningar, men nu utan hare och vinge... Jag började med att lägga en korvbit på golvet, typ avståndsbelöning, och klickade för sitt. Efter några repetitioner, när hon började få ordning på det, så släppte jag godbiten på golvet, framför hennes näsa och klick-varsågod för sitt. Det var lite lurigt i början, men hon fick snart till det...Sen jobbade vi vidare med att själv krypa i halsbandet. Bira hon försöker på alla sätt att få ta det i munnen, men börjar förstå att hon ska in med huvudet. Helt stoppar hon dock inte in det än, men det blir nog!
Nu ska jag lata mig ;-), nix, rasta hundar, städa bort julen (vet, skulle varit gjort för länge sedan...) och försöka mig på att tova lite... Ska laga mina vantar med "tov" och göra ett par sko-sulor till Johan... Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar