Fast... jag börjar med igår... då tog jag faktiskt ett träningspass med jyckarna! Vi åkte ner till fotbollsplanen för att köra och Bira var den som fick börja.
Mest för att jag hoppades att hon skulle vara lugn medan de andra fick jobba lite. Ack så jag bedrog mig... hon låter konstant när någon av de stora är ute! Hur får man tyst på det?
Mest för att jag hoppades att hon skulle vara lugn medan de andra fick jobba lite. Ack så jag bedrog mig... hon låter konstant när någon av de stora är ute! Hur får man tyst på det?
Nu fick inte Bira jobba något vidare... vi lullade mest omkring och hade lite upptäcksfärd... Planen ligger ganska fint med Ljusnan och kanske blir det lämpligt att träna apportering här när hon blivit större... ser ju lite lurigt ut på endel ställen!
Sen fick jag ju en härlig bild här nedan där hon fick syn på något trevligt =) Inbillar mig att hon ser ganska bra ut... (men jag är medveten om att hon har lite rally-stil, med hög rumpa) Vi får väl se vad de säger på söndag! Undrar också hur det ska gå för Johan att springa med henne... hon hoppar väl upp och hugger mig i armen säger han och på något underligt vis så kan jag ana att han kan ha rätt =D =D
Sen blev det lite upptäcksfärd i riset... Här var det inte länge sedan de avverkade och för en liten Bira-bus kan man hitta mycket som är spännande!!
Sen var det de två stora som fick komma ut! Först Tanija, jag kör oftast henne först för då är jag fortfarande på gott humör när det är Siris tur. Tar jag Siri först så hinner jag ofta bli mycket irriterad och Tanija mår inte bra av att träna med en irriterad matte! Logiskt va!?
Tanija gick fot... liiite långt fram, men vad gör det när hon håller en kontakt som är helt fantastiskt underbar?? Jag tar hellre ett avdrag för att hon är något långt fram än en hund som ser ut att gå i sin egen värld & sen är jag ju givetvis övertygad om att jag kan jobba bak det... ;-) Det känns som det var en hel evighet sen jag gjorde något vettigt med dem nu!! Och vid närmare eftertanke så är det nog så...
Jobbade också med framåtsändandet, 2 stolar får vara människor... Jag valde att jobba både med den snabba delen och den långsamma, men jag satte inte ihop det och tänker vänta något träningspass med att sätta ihop det. Men, jag tror det ska fungera, om man nu också kan komma ihåg rätt ord på tävling och få det att fungera, även när hon börjar bli lite sliten...
Sen dök det upp något i mig... nu har jag ju en jycke som helt säkert kan spela att hon INTE har ont, bara för att få träna och hon har en enorm drivkraft bakom allt hon gör så jag gjorde en fuling och tog fram tungapporten. Då om någon gång borde det märkas. Tror ni? Nix, hon galopperar ut, plockar den och galopp in... inte ett pip!
Siri då... jo, hon fick börja med tungen och jag tror att det så småningom kan bli riktigt bra! Hon har ju lite fart under galocherna hon med. Sen flamsar hon lite med den, rullar den innan hon plockar upp den och så där. Mycket av det försvinner nog när hon får lite vana, hon är ju helt grön med den tunga och träapporten är ju ingen 10-poängare det heller...
framåtsändandet är ju ett mycket lurigt moment, men någon gång måste vi ju börja, även om jag tror det är ett omöjligt moment med den hunden! Hur ska man få henne att gå mellan människor... utan att pussa på dem??? Ja, ja... stolarna stod ju där och jag stegade så vi kom ca 15m från gruppen och skickade henne... där mellan de fina stolarna låg sedan en brandslang för kamp... givetvis visste hon om slangen så här de första övningarna. Jag tror att jag fortsätter med lite förövningar på detta sättet ett tag till... Skulle ju behöva riktiga människor egentligen... men, vem har lust att stå grupp för två hundar ett träningspass?? Knappast någon vettig en... det tar ju lixom sin tid med tillsynes meningslösa övningar så här innan det är klart...
Lite fot fick Siri också gå och det är jag också nöjd med! Hennes vilja att hålla kontakten är toppen!! Sen blir det ju lätt lite flamsigt, men jag tyckte inte det var så farligt igår!!
Idag... jo, vi har varit och spårat!! Först la jag ut Siris spår, sen Tanijas och sist Biras (matte får i alla fall motion ;-) )... Bira fick sen börja. Hon kanske spårar 150m eller så... en pinne på vägen och en vinkel. Jag tycker att hon är superduktig och noga. Nu var det en svårighet med skräp alldeles intill spårat, men det gick galant! Hon struntade totalt i det. Hon tycker verkligen att det här med spår är toppen... och all annan träning också... om man bara kör någon repetition av en övning så ber hela hon om en gång till... roligt att se att hon tycker det är så skoj!
Siri då... jo, hon fick gå ut som nummer två... drygt 1½ timme har hennes spår legat då... Lagom med tanke på högre kan jag tänka mig. Nu gjorde jag ett påsläpp och hon bakspårade eller pysslade med något annat och jag följde inte med och hade ett fasligt sjå innan jag fick tillbaka henne och när jag skickade om så var det toppen! Sen spårade hon inte särskilt bra. Kanske blev det för svårt med ett superstenigt hygge... en ny erfarenhet i alla fall! Pinnarna tycker jag var GK... hade nu märkt ut dem och kunde stoppa henne, men upplevde att hon stannade av sig själv...
Ja, här har ni den på bild! Världens bästa näsa... behöver jag säga mer?? Gjorde ett långt spår i visserligen hyffsat bra terräng, men med en del lurigheter & vinklingar... 9 pinnar hade jag ute och tro det eller ej, men nu hade damen med sig ALLA pinnar och hon spårade något så GRYMT bra... åååå... hoppas vi gör så här på nästa tävling också!! Även upptaget var bättre än på länge... Hon var så super-mega-taggad och du såg verkligen hur nöjd hon var med att få jobba!! Näe, det här fåniga med att vila för att man har lite ont någonstans... det är ingenting för henne... vilken jycke!! Så, nu när hon inte längre piper får vi väl köra på igen då... så vi alla är nöjda och glada!! Ska se om jag hinner med ett uppletande idag när Johan har fotboll... annars får vi ta det i morgon!
En liten tråkig sak är att jag idag plockat en fästing på Bira. URK!! På kinden denna gång och jag provade med fästingplockare den här gången, men fick inte till det! Måste nog testa en annan modell. Det tristaste är att hon har ju fått den här någonstans... hemma? längs vägen? på klubben? eller fotbollsplanen? För, någon annanstans har vi ju inte varit... snyft! Tycker inte om de små krypen och vill inte ha dem hit!! Hur lång tid tar det från de att de kryper på, till de fastnar?
Nu tror jag att jag ska ladda precis som hundarna ;-) Ha det!! Och glöm inte pussa lite på "era" bästa näsor!!
1 kommentar:
Dom får pussar alla dagar. Kramar från oss som åker på Weim läger i morgon.
Skicka en kommentar