Hipp hipp hurra!! IGEN ;-)

Bira-bus blir 6 månader stor idag!! Ett halvt år... tänk vad tiden går!! Och så var jag ju tvungen att ta en bild där Milou är med, från (ca) midsommar alltså. För det är ju så att vi grattar Milou också, för han blir fyra månader idag!! Och jag kan tänka mig att han växt och blivit superstora killen nu... Bira, hon är ju ännu en liten lort!! :-)

Nu har jag varit riktigt duktig denna veckan och tagit mina morgon rundor... fast inte idag. Det är riktigt härligt och jag tror att hundarna uppskattar det också för i morse när jag klev upp då flög sömntutan Siri upp ur sängen och ner före mig... hon brukar ju alltid ligga kvar tills de serveras frukost =). Tanija verkar ha ont någonstans och matten blir jätte orolig... Jag märkte igår, att hon pep till när hon kom gående och sen har hon pipit några gånger i natt. Undrar vad det kan vara... I alla fall bestämde jag att vi hoppar denna morgon. Kanske är det träningsvärk... sådan herre sådan hund säger de ju (eller var det sådan hund sådan herre, lillebror...). Klämma och känna kan jag ju göra men hon säger ju inget till mig och jag har aldrig sett henne så här... panik!! Men, det är väl mest att avvakta och se vad som händer! Hon skriker ju inte konstant...

I onsdags då blev det en spår-dag =) Ja, de fick i alla fall ett varsit spår... så har jag anmält till några tävlingar som jag inte har råd med egentligen... hoppas nu att A-kassan är snabb och att jag får pengar =)... men... jag bara måste tävla ändå... hi hi... kanske "måste" jag göra ett öppenklass också Ulrika... hmmm... Fast, inte riktigt än!

Spåren... Bira & Johan fick det första... de ligger nästan en timme & hon är jätte duktig!! Jag trodde hon skulle missa pinnen för hon kom så långt på sidan, men icke... hon fick den i näsan och letade reda på den!! Sen apporterar hon den inte, men det är väl inget direkt problem... så länge hon markerar... här såg jag dock ett kommande problem, för hon hade väldigt väldigt bråttom iväg på spåret efter pinnen... inte just tid, och Johan och jag bestämde att vi nu måste ta en längre paus vid pinnen och göra lite mys & skoj där. Roligt är det och ganska långt var det... och jag gillar ju att lägga in lite svårigheter... började därför genom en små-al-dunge... he he... hussen såg panikslagen ut... hi hi... inga problem för Bira dock... Spåret gick också över kanten på en myr, här fanns det doft av något vilt, men efter lite vädrande och snurrande så fortsatte hon spåra... sen gick det också över en traktorväg =).Jag tror att spåret blev på gränsen till för långt, men i alla fall kom vi till slutet & det är ju sååååå gott!! Och ni ska veta att Bira är MYCKET noga och duktig!!

I bilen satt det två galna damer, varav den ena, den äldre påstår dom, hade nå mysko ljud för sig. HON ville ju spåra!! Vad skulle en liten lort som Bira få spåra för?? Men, hon ylade inte, pep inte utan... jaaa... Johan sa att hon lät som en älg... och det kan kanske stämma... konstigt var det!

Sen blev det ju Siris tur, men det tror jag hon är van för då satt hon helt tyst, eller så var det för att Johan var kvar i bilen... Jag har precis läst något på canis... om att plocka pinnar och jag tror inte det är så dumt sätt, däremot ska man nog planera det bättre och kanske göra förövningarna, i alla fall endel av dem ;-)... Jag började spåret med en pinne! Denna fick hon helt utan hjälp plocka upp från marken innan vi fortsatte (kom nu ihåg att jag redan INNAN detta moment hade träningsvärk!!) och det tre-fyra gånger och klick-godis varje gång. PUST så tungt det var... hon hade ju bara framåt i sin hjärna... Ja, Ulrika, du har ju sett henne fram till påsläppet... Sen hade jag en ny pinne rätt snart, och här var första missen... givetvis skulle jag märkt ut pinnarna och stoppat henne och vägrat gått framåt utan markering... sen det här med att man låter hunden plocka upp samma pinne flera gånger, det har jag ju kört... för att på något vis höja pinnens värde. Sen tror jag att pinne i starten och många pinnar i början är bra, om jag bara vet var de är och kan hejda henne... För hon ska absolut inte komma vidare utan pinnar. Sen stod det också, i canis-artikeln, att det inget gör om hunden bara tar pinnen och väntar på att du kommer fram... och på många hundar gör det säkert inget och man vet ju exakt var spåret fortsätter... problemet är ju med hundar som Siri som tar pinnen i munnen och inte visar det utan fortsätter spåra och droppar den värdefulla någonstans efter vägen... He he... nu blev det djupt... men det är väl det som träningsbloggar är till för, egentligen!? Och att vi ska lösa problemen åt varandra... hi hi... och kanske inspirera lite...

Tanija prinsessan då... jo, det kan ni ju själva räkna ut... hi hi... näe, det var någon pinne för mycket borta här också, men det ska snart bli nya tag & många pinnar med hem... Hon är ju lite het när det är längesen och då missar hon gärna pinnar och så är det ju så att även den mentala kondisen måste upp igen... Det som kändes bra var min plan... påsläpp och att jag inte skulle styra henne något, eller stoppa om hon gick över och planen var också att om hon bakspårade (mycket sällsynt, dock på senaste tävlingen) så skulle hon få göra det och sedan skulle jag göra ett nytt påsläpp längre bort... och av den anledningen hade jag en låååång påsläpps-sträcka. Inte likt mig att planera så! Hur det gick? Inte ett klockrent påsläpp, men helt OK... ska dock försöka komma ihåg denna planen ett tag till! Men, nu vågar jag ju inte spåra... om hon har ont... stackarn... I alla fall har hon ett mycket bra spårarbete annars! Något för stora ringningar kanske... men det får "jag" jobba med hos Bira... Tanija känns inte som någon idé!

Så var det det här med träningsvärken... fy bubblan!! Tror aldrig jag haft något liknande... På... onsdag morgon när jag vaknade och gick hade jag lite ont, var stel och... urk... och värre blev det under dagen! Spåren var stundvis en plåga att lägga ut... tänk så jag grunnade på detta!! Det enda jag gjort under tisdagen var ju att cykla och även om det var länge sen sist så borde jag inte få sååå ont. Har jag aldrig fått av att cykla förut... och definitivt inte efter jag cyklat (åkt) med Tanija... en hel dags grunnande och plågsamma rörelser... så ringde jag mamma för att kolla om hon skulle till Sveg nå dagen efter... då plingade det i glödlampan!! Jag hade ju duschat Bira!! Stått på huk och i diverse konstiga ställningar... ha ha... Ja,ja... kan upplysa er om att jag fortfarande känner av det!! Och nu är det ändå behandlat med någon aloe vera kräm, snabba promenader och ytterligare en cykeltur... SÅ!! Är det någon som har ett eller vet någon som ska sälja (eller slänga) ett gammalt skötbord?? Ett sånt som man sätter på väggen och fäller ner?? Jag har en plan... en dusch plan...

Nu ska jag nog baka en chokladkaka till klubbens lydnadstävling i kväll, eller så äter jag upp den själv ;-) och skriva klart de sista papperen!! Lite trist att inte få vara med bara... Siri borde nog, men... känns så taskigt! Nu samlar vi upp till nya krafttag!! Mindre regn & hårdträning... borde inte vara omöjligt med ett cert, eller!?

Och vet ni... träningsguiderna var slut på adlibris... "snyft"...