... så går det!Stackars Siri då... men spåra fick hon ju i alla fall... och vet ni!! Jycken tog alla pinnarna!! Fast... lite hjälp fick hon minsann... he he... Alltså, om det absolut bästa hon vet är att få spåra... ska hon då få fortsätta spåra och skita i pinnarna?? Svaret så här låter ju ganska enkelt, sen kan det ta ett tag innan man klurar ut saker och ting i skogen... =) Nu var det stopp, man kom helt enkelt inte framåt om man inte plockade upp pinnen och sedan så måste man också vända upp mot matte med pinnen, inte stå kvar och stirra i spårets riktning med den i munnen. Tänk om vi spårar där det är snårigt... då missar jag ju dem ändå... Och på något sätt var det så att pinnarna följde med nu, ändå var det kanske bara ett par som jag behövde tvinga fram. Kanske kan det ge något...
Tanija var idag inte alls lika virrig som vanligt, eller så upplevdes det så för att jag såg mina spår i den torra mossan!! ha ha... pinne nr 2 missade hon, sen... tror jag det var bra... OCH hon lägger inte ner nu när vi kommer till en väg. Hon vet att näsan måste vara på och det är inte säkert att pinnen ligger där... he he... tänk vad lätt det går när man jobbar lite!
På lydnadslistan stod det framåtsändande, inkallning, kryp och tungapport! Jepp, allt lyckades vi på något underligt vis fixa ( Jennifer gick och la sig själv här hemma när jag var på täkten och tränade... P-O har ju också sina möten... ). TACK till mina älskade barn!!
Vi jobbar då vidare med att gå lugnt och sakta från min grupp med stolar och rakt ut... Det känns så rätt! Vid stolarna ställer jag henne i rätt riktning, säger stanna och backar själv undan, hur långt jag backar ökar jag med tiden men målet är ju 15m eller vad nu regelboken säger... sen säger jag sakta, ett ord hon inte kan, och jag fick börja med före-sakta... nu börjar hon smyga iväg på sakta... =) och så varierar jag hur långt hon måste gå innan jag klickar och ibland belöning hos mig och ibland rakt ut! Under den långsamma vandringen kan jag behöva harkla mig, säga braaa-sakta och så där, men jag tror det kommer av sig själv... vi har ju bara börjat!!
Tungapporten var längesedan nu.. men kong som belöning så blir de kalas! Första försöket var lite halvsegt, men sen visste hon ju vad jag hade. Hoppas få in en vana på fart här! Och att kunna jobba utan träningsvärk.
Inkallningen... nu lägger hon sig direkt, men vääääldigt segt ( för att vara Tanija, hade det varit Siri som hade haft farten hade det varit riktigt bra =D ). Vi jobbar vidare... jag gör nu långa inkallningar och gör stoppet ganska sent, för att hon inte ska stanna av sig själv på tävling sen.
Krypet är också bra. Hon får lite bråttom ibland, men det är mycket mycket bättre.... Blir glad för det!
Sen var vi ju inte sämre än att vi körde rutan några ggr också och jag är helt klart nöjd!!
Hoppas nu på mer underbar träning idag, och att min bil startar när jag är klar i Sveg och... att jag också hinner med lite annat ;-)
Sen har jag faktiskt inte riktigt släppt tisdagen... känner mig... irriterad! och därför blev det heller inget gjort igår. Nu kära vänner, tänk på hur lätt det är att såra någon... ha de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar