och två dagar till har passerat! Åååå vad kul jag har!! Nu sitter jag här och kvällsbloggar igen, fast jag borde en massa annat! Man, om jag inte skriver ner i alla fall hållpunkter så kommer jag att glömma allt vi gjort dessa dagar och det är inte bra! Skulle egentligen skriva mer på papper än vad jag gör...
Nr ett, min hosta är gräslig!! Mina kära kurskamrater är underbara och försöker se till att jag tar det lugnt. Alla lurar jag inte :-), har säkert lite feber till och från, men vem vill missa detta?? Värst är ändå nätterna och hostan... åh vad jag drömmer om en hel natts sömn nu... Bira sover som en stock, Lizza är... rastlös och vaktar husvagnen mot allt, även mot tågen (tror jag) som passerar några hundra meter bort... nu tycker jag att hon ändå var bättre i natt... stackarn... å andra sidan, hade vi varit hemma hade hon inte gjort mera, för då hade jag hoppat en hel del av alvedonen och sovit mig igenom denna förkylning!
Bira imponerar på mig... Igår åkte vi 20-bilen... tror den heter terrängbil 20 eller liknande... Då lastar man sina mannar på flaket, stänger igen och åker till bestämd plats. Redan vid första provlastningen så kom Bira på ett smart sätt och det körde vi sedan varje gång... jag lärde henne inte det, hon kom på det, det var toppen och fungerade även när bilen var full! Jag lyfte upp henne, hon satte baktassarna där man har fötterna och framtassarna på sittbänken. Så väntade hon tills jag kommit upp och då fick hon gå ner på golvet. När vi så var lastade med 11 hundar (5 på en sida, 6 på andra sidan) så blir det rätt trångt, även om där ryms fler människor... Bira rullade ihop sig till en boll när luckan stängdes och sen sov hon tills vi stannade! Jo, hon tittade upp när "grannen" krafsade på henne... Vid avlastning sa jag stanna och klättrade ner och kunde sen lätt lyfta ner henne!! super hunden!! På vägen hem tyckte en av medpassagerarna som hade en jycke som stressade en del att det var toppen att åka bredvid en hund som var van att åka... ha ha ha, Bira har ju aldrig åkt liknande förut!!
Sedan, i skogen så jobbade vi med de ljud- och vind-övningar som vi tidigare planerat. Vår plan var inte den bästa och vinden var inte på vår sida, men det blev övningar och lite "omskapande" gjorde att det blev bra! På en av ljudövningarna så slängde sig Bira ut mot ljudet och om det var i första eller andra skuttet genom 1½m högt sly/gräs/örter så hamnade hon i en skyttegrav... hmm... nu stoppar ju inte det en clumber utan hon jobbade sig snabbt upp på andra sidan och hittade sin figge! Nu verkade hon inte skrämd av detta utan hon tog samma väg ut på stigen igen. Utan tvekan!
Detta är nyttiga övningar och man får lite tankar om nyttiga övningar, ens hund styrkor och svagheter, man får klura på nästa övning osv. Jag ska klura på hur jag lättare ska se var Bira markerar, jag vill ha tydligare markeringar och på något sätt skulle jag vilja göra henne bättre på att lokalisera ljudet! Lite att tänka på...
Idag då stod spårupptag på schemat! Alltså bara upptag... Vi vallade en patrullsträcka och la korsande spår över till varandra. Det blev en hel del surr om bakspår, hur man löser det, hur man övar upptag osv. Supernyttigt och det ger ju sådan inspiration!! Vårt första påsläpp blev väl inte riktigt bra... eller det hade varit en riktigt bra övning om Bira och jag hade haft mer erfarenhet. På en väg lite bortanför vår patrullsträcka stod nämligen en bil och i skogen där fanns det människor... och Bira låste helt på denna. Nu bestämde jag mig för att patrullera tillbaka i råterrängen, kanske 2m från "stigen" och då lyckades hon släppa bilen och människorna (som man ju inte kan säga till henne om på en patrullsträcka då hon ju även ska markera vind o ljud...) och hon gjorde ett fint upptag och spårade sedan med ett mindre stopp (som hon fick lösa själv) och ett mindre avhopp (där jag stoppade henne) de 10-15m som spåret var. Som slut hade vi en tjädervinge :-)!
Spår nummer två eller snarare upptag nummer två, var ännu kortare 3-5m långt och starten var där vi hoppade av från en bil... alltså ingen möjlighet att bakspåra! Här var det ännu större svårighet... Spåret låg med felvind, allså kände Bira kaninbollen innan vi kom fram till spåret och sen, när jag trodde vi var på spåret så skuttade det iväg en kanin/hare som även Bira såg!!! Och vet ni vad den underbaraste hunden i världen gör?? Jo, hon förblir tyst och med slakt hängande koppel så sätter hon sig ner!!!! Så glad har hon nog aldrig gjort mig!!! Vi har aldrig tränat detta på mark-djur, bara på flygande och ändå väljer hon själv att sätta sig!!! BÄSTA HUNDEN!!! Sen tog det en stund, rätt länge men inte 15-20 min som jag väntat mig (snarare kanske 3 min) innan jag lyckas få ner henne på jorden och vi kan spåra... men nu gick ju inte spåret där jag trodde och det blev lite strul innan vi fick ordning på det och det blev ett bra slut! Men jag är så jäkla glad över detta så ni anar inte... Lite senare förklarade jag för vår instruktör hur läget varit om vi gått på denna hare för ett halvår sedan och då förstod han min lycka :-)! Nu vet jag inte om hon hade vind av den, men vinden låg från det hållet så rimligen... skit-samma!! Hon var bäst!!!
Efter lunchen stod funktionellydnad på schemat och vi började med teori och skillnader mellan SBK-lydnad, vardagslydnad och funktionell lydnad. Här var nog alla rörande överens och vi hade inga svårigheter att se skillnader. Sedan fick vi reda ut skillnader vi tyckte fanns inom vissa moment mellan SBK och funktionell... Intressant att få tänka efter! Sedan blev det parktik, i skogsmiljö! Förutom att Bira hade dålig fokus så tycker jag att hon skötte sig utmärkt! Det lossnade lite för henne på slutet... nu var hon säker tagen av värmen och allt runtomkring också, men det blev ju bättre när hon hittat en intressant fläck och jag kunde använda den som störning. Vi jobbade med momenten linförighet, stanna och inkallning. Allt i lina och på det avståndet har vi ju inga större problem, men det är ju alltid nyttigt att träna för det! Vi fick också träna med att en "gruppchef" kom in och domderade och ritade en plan framför hundens tassar och slängde kottar och liknande. Nyttigt!! Nu var Bira låst på sin fläck och struntade totalt i detta!
Efter middagen fick vi mer teori och nu handlade det om inlärning av bakom. Att hunden alltså kan gå bakom föraren, med bibehållen kontakt! Sen fick vi lägga kvällen på att träna detta på egen hand. Jag valde att stanna på plats och träna innan jag knallade hemåt. Direkt vi fick uppgiften så bestämde jag mig för att shejpa in det. Störtkul och så tycker jag det fungerar bra! Nu började jag i en annan ordning än övriga och Bira lärde sig att själv gå in och ställa sig bakom mig med nosen (bara nosen) mellan mina ben! Utvecklar detta gör vi nu genom att börja röra på oss! känns kanonbra!!
Lizza få ju som vanligt för lite, men jag bytte ut em-prommisen mot lite kryp träning. Hon fick krypa medan jag satt och vilade mig i en stol! Bättre blir det väl inte!?
Just nu är jag lite avis på dem som får fira komidsommar i Säs... men jag skulle aldrig i livet byta ut detta mot det :-)!
Hej hopp och hoppas ni får en god natts sömn!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar