Det hände en grej... men nu ska jag ta allt från början så ni hänger med och kanske förstår lite grann...
Vintern för så där 7 år sedan var också en vinter då det snöade en del, nu vet jag inte månad eller så, men det var under en period då och det var ofta många som var ute och skottade snö. Lizza var då mellan 1 och 1½ år och hon kom då på att hon skulle döda ALLA människor som hon såg.
Och det säger ju sig själv... man kan inte gå med en rottis som blir helt galen bara hon ser en människa... Eller, jag tycker kanske inte man kan gå med någon hund som uppför sig på det sättet utan att skämmas :-). Om jag tog i henne, argt, våldsamt, lugnande... oavsett så blev hon 1000 gånger värre.
Nu ska det väl också nämnas att Lizza var från första stund klickertränad, enbart, och hon tänkte som en sådan... Jag själv var mitt i en "omvändelse", från att ha haft en väldigt dåligt humör när jag tränade så försökte jag lära mig att vara positiv och att se det positiva.
När inget av de sätt jag försökte mig på naturligt för att få henne att sluta så fick jag helt enkelt läsa på och bestämde mig för att testa typ skvallerträning (googla gärna). Jag trodde kanske inte på det speciellt mycket, men vad skulle jag göra!?
Varje gång jag såg någon så tryckte jag in korv i munnen på henne, massor... och när hon fick syn på människan så sprutade det korv åt alla håll... Jag fortsatte och efter 2-3 veckor kunde vi korvätandes titta på människor utan en endaste reaktion. Superhäftigt!! Vi utvecklade träningen och hon lärde sig att "titta där" betyder att det kommer någon och blev hon inte överraskad så var det inte några bekymmer.
Lizza blev tryggare och vi slutade väl att träna på det, det behövdes ju inte.
Lizza tycker inte om andra hundar, men att möta andra hundar var sällan ett problem. Det var jobbigare att möta bara människa än människa-hund. Sen finns det individer som hon helt låser sig på, som hon bara ska äta upp... Ofta är det små hundar, typ terriers, men ibland även någon större.
I all denna röra och träning så tyckte jag att det var intressant att hon aldrig visade några tendenser till omriktat beteende, aldrig! Och hon var ju en väldigt reaktiv och utåtagerande hund...
Så här i efterhand så tror jag att den träning jag gjorde motverkade detta. Hon lärde sig att hantera den stress som uppkom och jaa... jag vet inte...
För så där 1½ år sedan (stämmer det? Var det 2½ år sedan??) så valde jag att kastrera Lizza. Detta för att hon mådde väldigt dåligt av löp och skendräktigheter, som dessutom var täta...
Efter det så såg jag små tendenser till omriktat beteende, inte mot mig, men om ett rådjur sprang över vägen så kunde hon hoppa på Cider... Hon bet henne aldrig, men det var nog nära... Jag funderade en del på det där och tyckte det var lite jobbigt, men så glömde jag ju bort det... Det händer ju inte saker som jagar upp en speciellt ofta när man bor så här...
Nu när Bira är borta så har jag börjat gå med alla tre hundar samtidigt på långpromenad. Jag kan liksom inte komma på någon annan lösning (har inte hjärta att lämna en hemma...). Vi har gått upp genom skogen och en skogsbilväg som går några hundra meter bakom mitt hus. Och vintertid så trampar vi väg i snön och det fungerar toppen!
Så blev det även denna vinter någon dag med mildare väder och de små vita blev som snöklumpar nästan direkt... och då jag inte hade ro att inte promenera så bestämde jag att jag skulle gå genom byn, jag möter ju aldrig någon ändå... och där är det riktigt plogat och klumpar kanske inte på samma sätt.
Dag 1 möter jag Maja med 2 hundar efter byn, på en skogsbilväg. Jag har halsband på Lizza som jag kopplar om till vid möten, ett stryphalsband... Allt fungerar riktigt bra. Anledningen till att jag kopplar om från sele till halsband vid möte är för att jag känner att jag har bättre kontroll på henne då.
En annan dag kommer det en och åker spark med sin stövare. Den gillar hon inte, men det är en bit mellan oss och när jag blir förbannad så lyssnar hon...
Tänk nu på att det jag berättade först hände för 7 år sedan och det är inget direkt jag går och tänker på... och jag har dessutom 2 andra hundar med mig nu som jag ska hålla koll på...
Veckorna går och det är rätt praktiskt att gå genom byn... Så möter vi en liten hund med husse, jag kopplar om, kortar upp koppel på alla, det är smalt och så kommer Lizza på att hon tänker äta upp den lilla hunden (hon har mött den tidigare och då har det gått bra) och så tuggar hon på min hand som råkar vara mellan hunden och henne. Nu gick det blixtsnabbt och jag hann inte reagera, men det gjorde gräsligt ont... Vi kommer förbi och tankarna virvlar runt, hur gör jag nu??
När det gått någon dag så kan jag inte annat än att skratta åt mig själv. Hur klantig får man vara?? Självklart blir hon uppjagad!! Jag byter till halsband, dessutom stryp på en hund som aldrig haft det och jag kan mycket väl tänka mig att trycket som blir jagar upp henne som bara den, jag blir arg/irriterad och det drar upp henne lite till, det är längesedan vi tränade på riktigt, drar upp lite till och på det så har hon mer och mer börjat leva i flocken och det gör att kanske även lite försvar kom in i bilden... Och tjoho så bet hon den andra hunden...
Jag klarade mig rätt bra. Det tog mitt i handleden, lite blå och svullen var jag, inget riktigt hål blev det tack och lov...
Googlar man på omriktat beteende så ser man att det många gånger handlar om nerverna på hunden, men också att det inte alltid är en hund med dåliga nerver som får omriktat beteende. Och jag kan tänka mig att en hund med sämre nerver har lättare för att slå över, den behöver mindre retningar än en bra hund...
Nu är ju jag den jag är och då löser man problem. När jag går med alla tre (övrigt än morgon och kvällspink) så tar jag bilen och går utanför byn, där det är mindre risk för möten, jag har fickan full med godis ifall att... Lizza har fått följa med in på Sveg och tränar ute vid Ica där vi tittar på människor (och någon enstaka hund).
Idag trampade jag och Lizza stigen upp i skogen igen och när vi kom upp så kom det folk och gick där (+ hunden hon skulle äta när hon åt mig), men de var en bit bort. Jag kunde belöna att hon tittade på dem och hon var med på noterna direkt! Toppen!! Nu kör vi...
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar