tisdag 18 september 2018

väggar och andra små hinder...

Den här tiden i fjol var riktigt skit. Jag antar att jag var rätt nära att gå in i väggen då... och det där hänger liksom över mig och jag blir... alltså jag tycker det är skitjobbigt att ta tag i saker och ting.
Jag vet att många av mina vänner också har massor att göra och jag beundrar dem enormt för att de fixar det! Själv får jag någon form av panik och allt liksom låser sig...
 Jag kollar inte mail eller något, för jag vill inte och ser jag det inte så behöver jag inte, eller något. Jag ska dock ta tag i allt och fixa det nu. Är väl liggande imorgon, men det är väl inte hela världen...  Saken är den, att det var inte väldigt mycket bättre för två år sedan, då jag ju hade mitt första migränanfall någonsin... hmmm...


Egentligen älskar jag hösten! Det blir normalt lite bättre temperatur ute, det kan vara lite ruggit, jag får krypa i långkallingar, elda lite... mmmm....
 En sak som jag nästan fixat nu är att jag rört på mig. Jag har haft någon mindre svacka under jakt (både björn och älg), men nu ska jag klara av att hålla i det!! Det är ett av de bästa sätt som finns för att hålla sig över ytan... det andra är väl att vara mer egoistisk ;-).


Hundträning då!? Jo, i lördags träffades jag och Lena... Vi körde några markeringar... 3-4 var skulle jag tro. Längre för Dino och kortare till Allis.
Helt klockrena är de inte, man jag inbillar mig att det har blivit bättre. Mer träning!!
Sen tränade vi en del på sitt och sitt-stanna. Dino och Allis fick sitta bredvid varandra, de la sig ungefär 72 gånger var så vi fick sätta upp dem, ha ha ha... det är ju bra att de kan koppla av, men sitt är ändå sitt. Vi utmanade också genom att slänga dummys framför dem där de satt. De var rätt duktiga... Allis var på väg en gång, men jag hann knappt öppna munnen så satt hon igen :-).


Det blev också en del fotgående där i skogen, lite lurigt ibland, då det är lätt att vanan att gå som man vill tar över, ha ha... men det lär ju inte bli bättre utan att man tränar på det.


Igår så gick Allis och jag ner till Norrälven och jag passade då på att träna fotgående och så mycket svårare miljö finns nog inte... Hon är van att härja fram som hon vill ner till vattnet, där är massor med fågeldoft (säkert rådjur också) och så kan det dyka upp en och annan skata... Men, efter en del kämpande så blev det bättre.


En del tankar dök upp... Ok, vad har jag för plan... Hur ska jag göra när hon smyger fram för att skynda sig så mycket det går? Alltså, när hon inte håller poss... jag kan ju inte bara tjata fot. Det kommer inte bli bättre av det och kommandot kommer antagligen mista en del av sin betydelse.
Eftersom hon inte klarar det så gör jag det antagligen för svårt. Jag borde kanske ha gått lite fot högst uppe vid vägen första gången för att sedan öka sträckan. Jag borde antagligen haft en betydligt bättre belöning (vad är en leversnitt värd egentligen?) och jag borde haft en skyhög belöningsfrekvens (matat som bara den, så hon inte hinner rusa iväg).
Japp!! Nu är jag i rätt tanke och vet precis hur jag ska göra nästa gång vi går till älven, ha ha ha...
Om hon badade!? Jo, hon halkade runt lite bland stenarna, men inget våldsamt, lite till magen kanske... Hon var rätt sugen på att hoppa från bryggan, men vågade inte (hade jag haft en fågel hade hon nog hoppat, ha ha ha).
På vägen hem var det mycket enklare att gå fot... om ni undrar... ;-).


 Sen på kvällen blev det måndagsträning, men det tar jag kanske en annan dag, för nu slutar jag snart ;-)


Hej hopp!

tisdag 11 september 2018

STOPP!!! eller men stanna då för i helvete!!! ;-)

När jag håller kurs så brukar jag alltid klart och tydligt berätta att jag tycker att sitt (och sitt-stanna) är det absolut viktigaste man kan lära sin hund! Inkallning kommer möjligen som nummer två, men sitt är oslagbart! Och så är det!! Jag hävdar det fortfarande!!
När jag skulle börja träna Allis (och Cider) så var jag fast besluten i att träna massor med sitt och sitt-stanna redan från början och lägga massor med fokus på det... och det gjorde jag nog, från första början, men var tog det vägen sen??
 Hade jag fortsatt som jag började och hållit i det, utmanat, lekt... ja, tränat sitt, ja då hade det varit grymt nu! Men jag tappade det på vägen... mest troligt för att jag inte riktigt vet hur jag ska träna det... ja, att lära hunden sitt är hur lätt som helst, att lära den sitt stanna är lika enkelt... men man måste ju fortsätta... och man måste ut i 1000 olika miljöer!! Och egentligen... varför kröp jag nu in i husvagnen och gömde mig... Varför inte träna här utanför, där Allis blir helsnurrig för att det ligger ett älgskinn (och skalle) på marken. Pucko! Det står på att göra listan för imorgon, för nu vill jag inte ha mer blöta kläder... Det är skit att torka dem i husvagnen, och de från igår är inte torra än.... ha ha ha....

Igår, när Allis var helsnurrig så gick vi ner på en liten klippt yta närmare sjön och tränade på sitt och inkallning. Det blev lite sök också mitt i allt... Från början fungerade allt otroligt bra, men efter en stund fick hon något i näsan och då var det inte bra på en fläck! Efter lite nötande och grälande så fick jag stopp på henne och då kunde hon sitta kvar... phu! Jag antar att det "bara" är att nöta på och att det inte finns någon kvick-fix-lösning...

Det är väl det enda som man kan säga med säkerhet... försöker man inte träna/lära hunden något så kommer man inte få något resultat! Jo, man kan ta en paus i träningen och sen få ett bra resultat, men man kan inte skita i att lära hunden och tro att det fungerar...

Idag inväntade jag regnet (smart!) och sen gick jag och Allis upp i skogen och tränade lite längs en myrkant... Just nu kryllar det av skogsfågel i skogen och det här är ett ställe där det skulle kunna finnas en fågel eller två...
Söket var... alltså tidvis mycket långsamt, tidvis grymt bra!! Jag försökte berömma henne när det var fullt ös och bara gå på när det var för långsamt... Jag vill egentligen inte vända henne med pipa, men några gånger var jag tvungen. Hon får inte bära iväg för långt... oftast fungerade det bra att använda kroppen. Jag la in några sitt i detta och då fick hon sitta länge... ingen stress och panik :-). En inkallning blev det och jag avbröt med ett sitt när jag anade att hon fått något i näsan och haft det där en stund, dumt att utmana för mycket... Både på vägen upp och hem körde jag lite fotgående och ner var det riktigt bra!

Denna typ av hundträning är väldigt rolig och jag undrar varför jag inte tagit mer semester nu... Vi hade ju kunnat vara ute hur mycket som helst!!

Nu ska jag fixa middag innan jag kryper ner under täcket ;-). Imorgon är en annan dag... Kanske ska jag planera lite olika sitt övningar också... tipsa mig gärna!

Hej hopp!