fredag 27 oktober 2017

Så här är det...

Det här är för alla nyfikna och alla som vill veta ändå. Jag tänker inte hålla något hemligt, det är inte min stil... och jag hatar skitsnack... så fråga mig om ni undrar över något :-).

Under jaktveckan så hoppade Bira ur bilen och pep till, jag antar att det var där allt började. Hon var sen motvillig till att röra sig. Pass o skritt ville hon inte alls, men i trav flöt det på fint. Hon visade ingen hälta och blev sakta bättre, men inte helt sig själv...

Jag ställde ut henne på inofficiell utställning i Sveg och fick fin kritik (av en veterinär...). Men det var något som inte stämde... nu är jag helt veckovill, men jag tror det var onsdagen efter, eller så var det ytterligare en vecka eller två efter det, så var vi på massage hos en tjej som är under utbildning till fysioterapeut (inom hund).
Bira blev mycket piggare och gladare efter detta, så jag bokade in en tid till veckan efter. Nu blev Bira mycket sämre, men fortfarande mycket diffust...
Efter ca en vecka pratade jag med veterinär och Bira fick smärtstillande och vila. Vi satte ingen diagnos och pratade lite om olika sätt att få veta, men det kändes som att oavsett vad som var fel så kommer hon få samma behandling. På tisdag kväll får hon den första rimadyltabletten.

När jag kommer hem från jobbet på onsdagen så har jag en helt annan hund!! Glad och mycket piggare. En otrolig lättnad för mig!! Jag har mått ganska dåligt över att jag inte sökte veterinär tidigare...

På torsdag morgon när vi ska gå på morgonpromenad (för Bira endast 2-300m) och precis när jag ska ta på kopplet så tar Cider ett jätteskutt och landar mitt på Biras rygg. Bira säger inte ett ljud, men vänder för att gå. Jag lyckas stoppa henne och vi går ut och kissar.

När jag kommer hem från jobbet så tar jag Cider och Allis och går på en långpromenad, Bira kliver inte upp, men jag tänker inte så mycket på det...
När jag kommer hem igen så ligger Bira bara och skakar... Jag lyckas få ut henne för att kissa och tar av kopplet för att jag inte ska rycka till henne av misstag och som hon mådde var jag inte orolig för att hon skulle smita. Hon gick in i Allis hundkoja och ville inte komma ut, och jag vågade inte dra ut henne... Jag satte fast henne där och gick in och ringde djursjukhuset i Östersund, hon behövde mer smärtstillande än vad Rimadyl kunde ge henne...

Efter en del strul här hemma packade jag in alla 4 hundar i bilen och åkte.
Veterinär kände igenom henne.
När han öppnade hennes mun pep hon till, men annars kunde han vrida runt och klämma ordentligt på henne. Han undvek dock området där jag trodde att det satt...  Men viss stelhet i att vrida huvudet till höger och något nedsatt neuroligisk... något på höger bak (om jag minns rätt). Alltså något med nerver, ytligt eller i ryggmärgen?

Man kan gör skiktröntgen för att se exakt vad det är. Behandlingen är smärtstillande och vila... hon är för frisk för att opereras. Så, vem tjänar på att undersöka hit och dit? Slipper hon ha ont är jag nöjd!!

Vi hanterar det hela som ett diskbråck, för det är mest sannolikt att det är det.

Jag hämtade hem henne på fredagen och hon hade då ett plåster med något morfinliknande preparat. Smärtlindring och jag antar att det också gjorde henne tröttare... men det var rätt hemskt att se henne. Hon hade fortfarande väldigt ont och låg och skakade långa stunder... De som sett bilder på henne och sett kragen... det var för att hon absolut inte fick komma åt plåstret. Minsta bit var dödligt.

Nu har det gått en vecka sedan jag hämtade henne och visst har det gått framåt, även om jag ibland ser att hon har väldigt ont. Ofta på kvällen, troligen för att det går lite för lång tid mellan rimadylen då.
 Jag tvingar ut henne tre gånger per dag, och mitt på dagen tror jag hon tycker det är mysigt att bara stå ute en stund, studera hönsen lite, lukta i gräset osv.
Att jag får tvinga ut henne tror jag är för att hon tycker det är jobbigt att bli lyft ner och upp för trappan.
 Inne bor vi vardagsrummet. Jag sover på soffan och det är gräsligt!! Den är 30 cm för kort... ha ha ha, men vad gör man inte... Jag hoppas P-O kommer och hämtar den så jag kan flytta ner en säng istället :-).
Bira har ett mindre utrymme här och på natten så är där en mitt del för Allis och Cider och en ytterkant för Lizza. Länge leve kompostgaller!!

*********************
Annars så jobbar jag på att hålla mig till mina träningsplaner och att hålla Allis mage i form. Just nu äter hon Carrier lamm & ris. Hon har gått på bara det i ca 2 veckor och under denna tid har vi varit ut en natt (lördag-söndag förra veckan). Jag har en teori... dels gör kanske maten sitt, denna innehåller endast lamm som protein (jag tror kyckling är skit för henne!), sen kräver hon aktivering. Förra veckan testade jag lite långpromenad varannan dag och lydnad/apporteringsträning 2 ggr/vecka och då verkar det fungera... På fredagen så hämtade jag Bira och på lördagen så jagade jag och då fick hon inte göra något alls... Men, detta är som sagt bara en teori :-).
 Denna veckan har vi gått alla dagar! Matten behöver det också ;-).

Även Cider har fått följa med på måndagsträningarna. Jag har tagit mig i kragen och kört lite med henne (ja Liza, jag stannade och körde henne också i måndags fast jag inte tänkte, ha ha ha)... åååå vad jag önskar att hon alltid vill vara med mig och inte försvinna i doftvärden... Hon är så j-kla duktig!!

Lizza har jag varit lat med, men idag fick hon ett litet lydnadspass här ute. Det är också så att jag har lite dåligt samvete över att lämna Bira helt ensam hemma. Jag är orolig att hon ska bli ledsen...

Jag hoppas det blir lite spår imorgon... och kanske lite budföringsträning :-).

Nu ska jag natta flocken.

Hej hopp!

måndag 16 oktober 2017

plan

... jag har en plan... ;-)


Sen brukar det oftast innebära att allt går åt pipan, men hoppet är det sista som överger människan ni vet 😂


Jag måste ta tag i träningen av Bira för mästarrally... men hon måste ju bli bättre först. Jag funderar på om jag ska ringa någon veterinär i morgon... det hela är rätt konstigt!


Jag ska också försöka hitta på något roligt md Cider. Jag har ganska dåligt samvete för att jag gör så lite med den hunden och hon tycker ju att det är kul... iallafall i 5 minuter... ha ha ha...


Lizza... kanske jag har energi om jag verkligen vill... Jag borde ju inte ge upp rallyt med henne, hon är ju superduktig! Och kanske en startklass i lydnad under vintern? Om vi kan hitta någon... Och försöka oss på ett lägre spår till våren... 😉


Och så till den lilla lorten...
Jag ska nu sikta på att nöta in sitt, jag ska köra utskick till musmatta och blåsa sitt... jag ska köra dubbla mattor, skicka till en och blåsa stopp och sedan vidare åt något håll. Allt handlar ju om att jag ska tag i det!!
 Vi ska starta i lydnadens startklass, och behöver träna på hoppet och kanske apporteringen (startklassens är ju lite lurig...)
Sen fick jag ju en utmaning när vi hade spårtävlingen... Att starta lägreklass samtigt som henne. Nu är ju grejen att hon blev uppflyttad till lägre. Allis och jag har inte riktigt kommit så långt och det är ju inga tävlingar nu i höst... hmmmm... men gissa om jag är sugen på att anta utmaningen... he he... och jag måste då få till budföring, mer spår, framförgående, mer platsliggning och så måste jag ha en hund som är med mig på planen. Men det ska väl gå!?? Ha ha ha...


Nu kör vi!!


Hej hopp

lördag 14 oktober 2017

lägesrapport

Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Hösten är en tid på året som jag egentligen gillar. Nu de sista åren har det tyvärr blivit för mycket och jag har mer än en gång önskat att dygnet har mer än 24 timmar, eller att det ska dyka upp någon som orkar hjälpa till (TACK Liza o Hanna!! Ni är fantastiska!! Och TACK alla ni som drar mindre strån till stacken också!!)
 Efter årets sista spårtävling så skickade jag ett mail till styrelsen där jag meddelar att jag kliver av tävlingskommittén, eller åtminstone inte står som ansvarig längre. Det är ohållbart... Jag har åkt hem och rastat hundar efter jobbet, åkt på Sveg igen och varit hemma 22-22.30, eller tillbringat timmar framför datorn för att försöka få till SBK-tävling. Mina hundar har inte fått gjort annat än att gå ut o kissa o bajsa, vilket gör att Allis mage varit en katastrof och jag har varit uppe på nätterna också... Och ni kan själva räkna ut hur mycket hjärna man har sen och hur man mår... Och tänk när Bira blev dålig i magen och hade bajsat ner hela köket... bajs o blod + att hon sovit i det och doppat på svansen i det... sen blev hon glad när jag kom hem... 22.30 och jag har bajs långt upp på väggarna... jag förstår inte hur jag fixade det.
Ifjol fick jag mitt första migränanfall natten mot spårtävlingen... jag var LIVRÄDD att något skulle komma i år också... att leka med hälsan är inte något jag vill, känns lite... riskabelt... Jag tror på något vis att det var mina föräldrar som räddade mig (och skogen ;-) )... Dagarna före spårtävlingen var jag i Dalarna och tog reda på vindfällen, underbart fysiskt arbete... Tyvärr blev det ingen bokmässa med mamma som jag lovat henne... Vi får ta det nästa år!
  Sen är det klart att allt inte tar en himla massa tid, där finns saker som tar energi också och då är det svårt att släppa det och ta sig för något... Och tänk om vi vore några fler som kämpade på, delade på arbetet och kunde njuta tillsammans... för det är otroligt roligt också!! Härliga dagar på klubben, i skogen, underbara domare, fantastiska tävlanden...

Första jaktveckan hände något med Bira när hon hoppade ur bilen. Hon pep till (ynkligt) och sen har hon inte riktigt varit sig själv... Hon har inte haltat, hon har rullat sig, ruskat sig och grejsat som vanligt, men varit tveksam till trappor. För 1½ vecka sen bokade vi tid för massage hos en tjej som utbildar sig till fysioterapeut för hund. Bira var lite spänd i nacke, och vid toppen på skuldrorna och mer på höger sida än vänster. Efter detta så verkade hon må mycket bättre... trappor var inget bekymmer längre... och i onsdags så körde vi en runda till. Nu fick det motsatt effekt, typ... Hon ville inte gå alls, jag fick muta henne att gå så hon kunde göra ifrån sig... Hon har mest legat... men jag vet att massage kan få båda dessa effekterna och när hon sovit så har hon rullat ihop sig och på något sätt har jag inte varit superorolig... Igår började jag dock fundera lite, men såg ändå förbättringar och bestämde att jag skulle ringa på måndag om inget hände. Idag så har vi varit på en mindre promenad till sjön, doppat tassarna och så har hon rullat sig i sanden (men det gjorde nog lite ont för hon avbröt sig snabbt...) Älskade hund!!

Nu tror jag att jag ska kunna lägga min tid på mina hundar och försöka må lite bättre igen. Få igång minnet, minska stressen, njuta av skogen...
 Idag har det varit en fin dag. Började med lite jakt, tyvärr ingen älg... Tog Allis o Cider på en långpromenad, och Lizza på en mellan där hon fick springa lös :-).
 Imorgon ska jag jaga en sväng igen och så får vi se vad dagen sedan bjuder på... det såg ut som att det skulle komma in regn och det vore ju lite synd... jag gillar höstsol och behöver ladda D-vitamin...

Annars då... Fan vad jag önskar att jag fått till vattnet med Allis!! Hunden går från klarhet till klarhet... saker bara trillar på plats, hon gör alltid sitt bästa.... Hon försöker och har en matte som verkligen borde ta tag i träningen, planera och se till att den utvecklas!!
Vi har startat ett appellspår och hade målet att bli godkända, vi hade 2½ poäng kvar till uppflytt och är inte klar för det på långa vägar. Jag hade velat starta fler appeller under hösten, men har inte haft energi över för att leta...
Hon spårade uselt (det hade suttit gäss där på morgonen), hon gjorde en budföring nääästan bra, hon sprang o stannade, men satte sig inte hos mottagaren... Men det var grymt mycket bättre än jag väntat mig då vi inte tränat på detta! Ha ha ha.... Hon låg platsen, trots att hon inte ville va med hunden bredvid och jag inte tränat speciellt med andra hundar liggande.... Sen tycker hon det är konstigt med människor på planen. Hon skulle gärna vilja gå och säga hej till dem... :-). Träning!! Hon gjorde ett framförgående som var bättre än väntat, annars var det kanske som jag trodde = noll på hoppet.
Nu tar vi nya tag och ser om vi kan hitta någon rally & startklass under vintern...
Ja... vi har ju tävlat ett par rally i sommar, men inget godkänt.... det fanns skyltar och människor på planen...  Och vi är anmäld till en startklass...
 Det där braiga, det är apporteringen... Just nu är det mycket flyt i det och fotgåendet i samband med detta... mmmm.... Vi har också varit ute och sprungit där det fanns massor med fågeldoft, och inte det heller var en så stor katastrof som jag trodde. Även om hon inte kom på inkallningen så vände hon och kom närmare... hon sprang inte ifrån mig och jag lyckades få henne att sitta ett par gånger.
 Jag har nu bestämt att vi ska träna sitt på avstånd, så jag måste verkligen ta tag i detta där nu... ;-).

Bira har startat 2 mästerklasser och jag är rätt nöjd. Inget godkänt, men vi har testat på och ska försöka komma igång att träna... uthållighet fattas! Och så måste hon ge f-n i 8:an, ha ha ha....

Nu för en vecka sedan så gjorde vi BPH, jag Cider o Allis... Cider hade en del rädslor, men kunde ändå lösa saker bra... Ljud bekommer henne inte och hon var nästan framme hos skramlet innan det tystnat. Skotten så satte hon sig och tittade på skytten, men det var nog mer en fundering över varför någon var där... Hon var lite arg här och där, osäker och väldigt undergiven. Hon var ungefär vad jag väntat mig... Hon hade bra leklust och matintresse, något som jag ser som positivt...
  Allis gjorde ett riktigt bra BPH. Inga större rädslor och hon löste det mesta själv. Man kan se att hon är samlad och faller tillbaka på inlärda saker och det måste ju betyda att hon inte blir särskilt rädd eller påverkad. Även Allis resultat visar hur hon är i vardagen... stabil, energisk (!) och glad. Hon valde att stanna hos mig eller komma tillbaka (leken) och sätta sig hos mig och det är ju inte så konstigt. Jag ångrar lite att jag inte sa på närmande av person  "nu går vi" eller liknande... När snubben klev fram från gömslet klev hon fram och viftade på svansen... ville springa dit och när det inte gick satte hon sig (så löser man saker som jakthund ;-) ) och hon satt där och viftade på svansen... sen la hon sig och tittade... verkade inte särskilt påverkad och när jag o Hanna tog första steget så sprang hon fram själv och sa hej :-). Sen sprang hon till gömslet och hämtade figgens handske och lämnade av den så fint... ha ha ha....

Nu ska mina lurvar få komma in i husvagnen en stund innan vi gör kväll... Sen ska jag försöka ta tag i bloggandet, planeringen och hundträningen...

Hej hopp!