Först, eftersom det här är MIN blogg och jag kan skriva precis vad jag vill och ni kan strunta i att läsa allt om ni vill... så måste jag bara få gnälla och tycka synd om mig själv!! Det är gräsligt fruktansvärt och jobbigt hur in i bomben ONT något kan göra... och jag som tycker att det borde börja gå över!!! Aaagh! Och inte kan jag sova på nätterna, för så fort jag ska röra mig så tror jag att jag kommer gå sönder. Jag tycker faktiskt att smärtan borde vända efter andra dagen, så som med träningsvärk, typ, men här verkar det bara bli sämre...
Igår gick jag en runda på Sveg, på elljusspåret här och det var trevligt, men nästa gång ska jag ha med mig GPSen så jag törsk gå mer som jag känner för istället för att gå rakt fram :-). Men där kryllar verkligen av vägar och jag har ju liksom aldrig varit på elljusspåret där... Nyttigt för Lizza o Bira som fick följa, där fanns tusen dofter att dofta på så matten blev galen :-D! Tror de blev lite tröttare i huvudet än normalt i alla fall, eller så satt sviterna kvar sen dagen innan i även för dem (gjorde nog det för Siri ;-) ). I alla fall fungerade det kanon att gå!! Sen kom problemet... jag skulle alltså ta mig ner och in i bilen och det var inte speciellt lätt och jag började ångra mitt tilltag att gå på Sveg... Nu kom jag ju in i bilen, så jag ska väl inte gnälla ;-).
När jag kom hem och fått i mig lunch så tog jag i alla fall tag i en del av städprojekten som jag har. En fördel till med sommarväder i november... man kan putsa fönster som man inte hunnit med tidigare!! Nu han jag bara ett fönster innan det blev mörkt, men då är ju ett fönster putsat i alla fall, ha ha ha... jag var nämligen tvungen att göra mig en väg fram till fönstret först. Små flickorna fick vara ute medan och roades av ett varsit fint torkat älgben. Mums sa Bira och ok en stund sa Lizza, men i alla fall har det blivit på tok för lite utevistelse för dem nu under hösten (kan ju bero på mörkret).
Sen ska ni få höra... på kvällskvisten så bestämde jag mig för att träna lite... På schemat stod mer stationsträning (gå på filten), rulla och att börja döpa beteenden (som jag (och Lizza) är USEL på!!). Detta är då pass tre med filten och mitt mål var att öka tiden som Lizza ligger på filten, alla tassar innanför kanten. Resultat: Lizza går upp på filten, lägger sig, kommer hon utanför kryper hon upp på filten (framlänges eller baklänges!!) så hon kommer rätt... OCH denna gången bjuder hon dessutom bara så där en rörelse nedåt med huvudet och efter tre klick har jag en jycke som ligger på filten med huvudet i marken!!! GRYMT HÄFTIGT!!! Det är sådant här som gör shejpingen så otroligt rolig, det liksom pluppar upp roliga biefekter ibland. Nu har jag alltså en hund som börjar bli säker på var på filten hon ligger (en framkant av en framtass kan ibland hamna utanför), hon kan ligga med huvudet nere i några sek och utan huvud nere lite längre, hon kliver upp på "Lizza". YES!! Nu kör vi ;-).
Med rulla så har nu Lizza med bestämdhet kommit över den magiska tröskeln skuldra/armbåge och tippar över på rygg! Så häftigt att se poletten trilla ner... Problemet är nu att hon blir kvar liggande mitt på ryggen, ha ha ha... nu känns det som att detta är ett mindre steg än att komma över sin armbåge, men det ser otroligt fesligt ut!!
Vi började också då döpa beteendet att buga och jag är så trist att det helt enkelt får heta buga. Det kändes i alla fall som ett strålande träningspass, med stora framgångar!! Vi avslutade passet med lite stationsträning igen. Mitt största minus här är att jag tränar för länge och med för få och korta pauser, fast jag vet inte om Lizza tycker det, ha ha...
Bira, hon fick lite skönhetsvård av sin husse medan jag tränade Lizza, men hon hade hela tiden koll på vad jag gjorde och hon blev sedan överlycklig när hon fick komma in i köket! Nu har jag dem delade, tills det här med filten sitter... vi har ju hela vintern på oss ;-). Och vi började med filten och målet med Bira var här att få upp henne på filten helt, att hon ska ligga helt uppe på filten och kunna ligga stilla en stund, men just att inte sticka ut och inte ha så bråttom (orsaken till att hon sticker ut). Alltså började jag med att klicka henne för att hon står på filten, med 4 tassar, innan hon hunnit lägga sig ner (som hon oftast bjuder snabbt som gatan). Detta varvade jag med att hon får lägga sig, fri (=kliv upp och kom till mig) och efter några rep också omvänt lockande för att ligga stilla och fokusera (och stressa ner!!). Jag tycker att det kändes bättre! Men, jag ska fortsätta med detta en stund till och se om vi kan få lite mer förståelse för var hon har tassarna.
Jobbade också med rulla och även här var det ett genombrott! Hon kommer över sin skuldra/armbåge men sen på sidan tar det stopp... och att rulla vidare är lite läskigt, men det var det ju att komma sidan från början också, så vi jobbar vidare! Sen var det som med Lizza, jobba med att döpa beteendet buga, men det var som jag förutspått lite svårt att skilja från backa ibland, men det är bara att nöta vidare och se till så hon lär sig skillnaden! Hon är rolig att jobba med signalkontroll med, mycket smartare än Lizza :-). Kanske kan hon få mig att gilla det? ha ha...
Nu jobbar jag några timmar till för dagen, sen ska jag se om jag kan ta mig ut med flickorna en runda, kanske putsa ett fönster till (om jag hinner medan det är ljust) och inte att förglömma, lata mig ;-).
I helgen är det utställning för Johan o Bira, två-dagars och jag ser verkligen fram mot att duscha henne och se hur länge hon håller sig vit... ha ha ha... måste nog skicka med han en vatten-kanna!! Hi hi hi...
Hej hopp i geggan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar