Spår!

Så landar jag här hemma en arbetsdag och vad kan då vara bättre än att blogga lite?? Ännu är det -15 ute och solen har inte nått runt skogen och då är det ju lika bra att sitta här vid datorn?? Naturligtvis finns det 1000 andra saker jag borde göra, och en av dessa är att passa på att sova lite, men det är så förbaskat svårt att krypa ner igen när man klivit upp och gjort morgonsysslorna och sen liksom... tar allt stopp och man får sitta och vänta på att klockan går så man får sjukanmäla osv. och sen är man ju vaken... men jag ÄR trött, ruggit trött!! Och vet att jag runt 18-tiden kommer vilja krypa ner i sängen... Ja, jag vabbar! Tror nog mest det handlar om sömnbrist på något sätt där också och kanske skulle hon ätit något igår när vi kom hem...

Efter påskhelgen så drabbades jag av en förkylning, som jag tror att jag skrev några rader av i mitt senaste riktiga inlägg...?  På tisdag efter påsk satt jag så här i godan ro och slöade framför datorn och tyckte väldigt synd om mig själv... då, då ringer Ida! Marie... vi har möte nu... och jag har alltså för andra gången på kort tid missat möte på brukshundklubben!! Jag hade ju tänkt att gå dit, men totalt glömt bort det!! I alla fall så väckte Ida mig ur min sömn och jag tog och la ett hårt spår till Lizza!! Tack Ida :-)! Alltså... Lizza är en mycket... förvirrande hund! Jag skulle vilja skriva ofokuserad, men hon är ju en av de mest fokuserade hundar jag vet! Men, hon är kanske lättstörd, men det brukar ju heller inte gå ihop med fokuserad? Ja, ni som träffat och sett henne förstår nog vad jag menar! Årets första spår... (f-n vad lat jag varit!! Jag som lovat mig själv att spåra hela vintern!!).
Det bra: jag kom ihåg att jag ska göra en rutin där jag lägger henne ner i starten. Detta ska sedan användas även i skogsspår och vid tävling och kanske ta bort vikten av andra tecken på spår för henne, är i alla fall tanken! Hon har sug i linan, när hon är i spåret!
Det sämre: hon är lite virrig :-)
Spåret var kanske 20-30m långt och hade nog en liggtid på så där 20min eller något.

Nästa dag... la jag ytterligare hårt spår! Nu ett till Bira och ett till Lizza! Och varför kan inte Lizza ha samma fallenhet för spår som Bira?? Jag la detta längs en väg, utgick från en parkeringsficka som låg bra i vind och la åt ett håll åt Bira och det andra åt Lizza. För Bira tar det ca 50cm av det 20-30m långa spåret innan hon suger det och sedan ligger hon nästan perfekt i spårkärnan hela vägen!! Underbara hund!! Saknar möjligen lite tryck i linan då... :-)
Lizza liten... alltså hon spårar och hon riktigt häver sig fram i spåret, men hon måste också med jämna mellanrum kolla vad som ligger på sidan av spåret (och vad som flyger förbi osv)... Varför är det hon som ska föreställa min spårhund?? ;-) Menar ni att jag sagt att jag gillar utmaningar?? Ha ha... näe, det kan väl inte riktigt vara sant?? Hi hi hi...

På torsdagen sedan så gjorde Bira åter igen sitt bästa för att impa på mig och få mig att ångra än en gång att jag valt rottis som min ras... :-). Vi var till veterinären! Detta var nog ett av mina sämsta besök hos veterinären, samtidigt ett av de bättre... Bira skulle röntgas i ryggen! Sen visade det sig att veterinären avbokat alla besök, men missat mig och äh! Jag tror det blev bra även för henne och jag skulle hälsa till alla att hon kommer tillbaka!! Så till Bira då... lugnande? Näe, vi provar utan! Först liggande helt stilla på sidan, inga problem... hon ligger ju så när vi trimmar :-). Sen till det... alltså vilken hund! Ryggen ska röntgas uppifrån eller underifrån. Vi lägger henne i en vagga (som används vid HD röntgen) upp och ner! Överkurs sa veterinären... och Bira tyckte att detta var jobbigt och möjligen på gränsen till vad hon kunde tänkas ställa upp på... Men, hon ligger där så fint och stilla att det blir bra bilder ändå!! Vad härlig hon är!!! Sen var det då nacken och vid detta laget har Bira lagt sig platt som en pannkaka i ren protest, ha ha... och då säger veterinären tänk om vi kunde få henne att ligga så när vi ska röntga nacken... och... nu har jag ju lärt henne att ligga så... ha ha ha och sa att det nog inte skulle bli några problem! Nu blev det ju inte som när vi tränar det, utan jag hjälpte henne genom att hålla i nosen och Vet. la sedan skyddsvantarna över mona händer och då även Biras ögon. Lite jobbigt, men hon låg så snällt och stilla så! Det skulle vara Lizza det... ha ha... Underbara spaniel!!

På fredagen sen så tog jag en lugn morgon för att sedan öka tempot :-). På em startade jag min resa mot Österäng där vi nu skulle träffas för tredje steget i SSRKs instruktörsutbildning! Packad och klar, hej då alla barn med påsklov, ut i bilen, vrid på nyckeln, -vrr, -vrr... det enda som låter är ljudet från färddator och annan elektronik i bilen, inte ett ljud från motorn... Bilen startar inte!! och klockan var redan då efter den tänkta starttiden... hjälp... Hej alla barn, jag åker inte riktigt än :-)... Ringa P-O, vad gör jag?? Min 245a är det ju körförbud på... annars hade den ju varit lämplig... blir bjuden pos cittra, ha ha ha... det var ju snällt, men... jag har ju liksom fyllt en V70 och hundarna ska ändå sitta en del i bilen och om det blir varmt osv... Jag funderade ett tag på att låna pappas 245, men ni förstår vad klockan hade blivit innan jag lyckats få hit den! Så... ett alternativ återstår... Land rover... med urusla vinterdäck och en väderprognos som lovade snö! Men vad gör man?? Endast 20min sen var jag på plats!

Så väntade mig en helt underbar helg i hundens tecken igen!! Och vilka vänner men har där... jag sa det en dag, det är helt underbart att gå in och sätta sig och fika, för man kan sätta sig med vem som helst och ha något att prata om! Det är liksom inga grupperingar eller så och alla höll med :-). Härlig när det är så tycker jag! Nu började det på riktigt tycker jag... Nu var det vardagslydnad och jaktlydnad, nästa träff är apportering :-)... Vi jobbade med "inhyrda" ekipage och sedan med egna ekipage... Här var vi olika grupper, vi skulle i gruppen välja ett ekipage m hund och sedan titta på något inom jaktlydnaden som var problem eller som man ville se över. Och då jag var den enda i min grupp som hade hund så varjag tvungen att välja något. Hur svårt som helst! För jag upplever det inte som vi har något superproblem där och om man ser på tex inkallningen så har jag en plan för hur jag ska jobba mig framåt och jag känner inget behov av att peta i det. Så, jag valde passivitet... vilket gav ett gapskratt från de andra grupperna... ha ha... jag förklarade dock att jag tränar mest själv och kände att jag ville utnyttja tillfället att träna på att se andra ekipage jobba utan att jobba själv. Jag vet ju också hur hysteriskt galen Bira var när hon var yngre och jag tränade med Monica och Matilda, ha ha ha... och på kursdagen hos Grethe... och jag har ju inte direkt tränat på detta sen. Bira ska alltså sitta vid min sida när de andra ekipagen genomför sina saker. Ekipage ett (om man bortser från ett ekipage där ingen hund skulle vara med utom kurshunden), skulle träna på inkallning från arbete. En människa går ut till en holme, med en dummy, viftar, kastar, duttar, låter (kvackar), Bira sitter vid min sida, mycket koncentrerat, sedan går en annan spaniel ut på sök framför oss, mot holmen, med visselsignaler på vänd osv, och så sätts spanieln på holmen och en labbe skickas på apportsök (till holmen)... efter en liten stund blåses inkallningssignal och efter andra inkallningen kommer den och jubel utbryter... Bira då!? Jo, inte ett ljud, inget försök att springa efter, lugnt och koncentrerat och jag var supernöjd!!
 Sedan släppte våra handledare sina hundar på isen och då voffar Bira på dem. Jag vet inte riktigt varför hon håller på så, om hon är ordningsvakt, bara tycker det är jobbigt eller vad det kan vara. Vår instruktör tycker inte Bira har någon stress och att hon fixade situationen bra (och det tycker jag med!!) och det där voffandet hon hade för sig var något helt annat och det slutade ju när jag sa fot och så är det. Hon kan släppa det helt om jag håller henne sysselsatt med annat... Bira satt också med när en annan tränade inkallning 2-3m framför näsan på henne och det var inte heller några problem! Och det känns skönt :-).

Annars uppförde sig inte jyckarna två på det bästa sättet där borta... efter två katastrofpromenader på isen så började jag tänka till... De har faktiskt aldrig sett hundar springa lös så där och leka, klart de blir uppskruvade!! När jag sedan kom på det, tog sele och midjebälte på Bira, fick en hand ledig och kunde belöna dem för rätt beteende så löste sig det dåliga uppförandet rätt snabbt!

I måndags var jag på klubben och tränade lite lydnad, vilket jag också gjort några gånger under förra veckan :-). Vi nöter på i gamla fotspår... Testade dock framförgående, apportering och kryp i måndags och bestämde att jag nu ska träna platsliggning med Lizza minst en gång om dagen denna vecka! Krypet blandade hon annars ihop med platsen så det var inte så bra, utom baklänges... undra om man får gå baklänges på tävling!? Ha ha ha...  Apportering är inte roligt på is och det är inte roligt på asfalt.. nu fanns det en bar fläck på klubbens parkering där vi kunde hålla till och kolla läget. Läget var bra och jag fascineras än en gång över hur djupt in i hunden som klickerträningen faktisk går!!
 Framförgåendet är så där... det tränas ju lite av framåtsändandet träningen också, på gott och ont! Krypet finns där, det måste bara dammas av lite! Just nu blandas det ihop med att ligga med huvudet nere och kryper man med huvudet nere så blir det inte bra. Det är inte heller någon höjdare att krypa på fruset grus eller is...
Jo! Vi har ju också tagit hoppstå till en annan nivå!! Jag har börjat lägga in det under rörelse mot mig och det fungerar superbra!! Det som möjligen är lite svårare är när jag kommenderar det när hon är långt ifrån mig, hon vill gärna stanna nära... Dock har jag inte lagt in det i inkallningen än!! Men, jag är säker på att hon snart fixar avståndet också! Jag ska se om jag kan få Jennifer att filma detta!!

Bira har jag istället tränat dirrigeringar med. Laddade ju upp lite filmer på det. Har nu varit på dollar och köpt tekoppar i keramik, som hon kanske inte lyfter. Och nu kändes träningen bättre! Givetvis måste vi nöta på för att hålla i det. Jag lägger också in något pass med "här" och även inkallning från godisar!

Igår så körde jag in Jennifer på teorilektion på ridskolan. Och medan de hade teori så tog jag hundarna och åkte till en parkering som var bar och la ut ett varsitt hårt spår till "de små" ;-). Nu blev det något längre spår, kanske 50m eller så... och de låg ca 30min. Åh vad kul det är att spåra!!! Resultatet är ungefär som de tidigare med undantaget att Lizza nu tog pinnen som jag lagt i slutet (mini-pinne som inte syns på håll)... ja jo... hon är kanske lite noggrannare också :-). Hoppas jag hinner ut en sväng idag eller imorgon också! Vill nu rätt snabbt öka liggtiden! Bira också... jag lägger ut godbitar i spåret med ojämna mellanrum... Bira spårade nu mitt över dem och jag tror hon lämnade hälften eller något. Hon är som tåget och när hon inte har tid att plocka godis, då förstår ni... ha ha ha

Efter det blev det lite enklare lydnadsträning med dem. Plats, framförgående m stopp, linförighet och lite rallymoment med Lizza. Med Bira blev det inkallning och "här" och precis när jag lyckats få in henne i bilen så såg jag att jag tappat min vante mitt ute på parkeringen så jag skickade henne dit också... :-)... sen höll jag inte på att få fånga henne igen (efter hon levererat vanten!)... De är så festliga och vill inte gå in i bilen!

Nu hoppas jag att jag får lite sällskap i träningen någon dag denna vecka! Och på lördag är det åter dags för en rallytävling.

Hej hopp i vårsolen!

ps alla bilder är från påsk. Undrar ni vem eller vad något är så fråga :-)