Jakt

Den bästa jaktdagen i mitt liv... jag BARA måste skriva om den... trots att detta är en hund-blogg, eller kanske just för att det är en hund-blogg! Nu ska ni ju veta att detta slår fjolårets jakt, där jag gång på gång upplevde älgkontakt och gjorde ansmygningar och var helt ensam i skogen... :-). Detta slår allt!

Det hela började med ett samtal där min far undrade om vi skulle jaga under helgen, men då jobbade ju jag... mitt förslag var då att jaga under fredagen och det var inte direkt svårt att övertala honom ;-). Så fredag morgon, 2 personer, 1 hund! Ska väl också lägga till att min far inte varit helt nöjd med höstens jakt hos Stoffe... nu är han ju en omplacering och i alla fall våra marker har varit rätt så tomma.

Eftersom våra marker varit rätt så tomma och det såg ut att bli en strålande dag, med frost i allt ris och vakra höstfärger, packade jag kameran... något som jag sällan gör eftersom det blir mer vikt att bära, men nu så... :-). Tänk vilka bilder jag skulle få... ;-). Nu var det ju lätt att placera ut passkytten, bara att välja och vraka, ha ha ha... I alla fall var vi rörande överens om var jag skulle sitta och var vi skulle jaga! Så på vägen ner till mitt pass så ser jag en massa älgspår!! De ser dessutom helt nya ut, så jag sänker farten och börjar hålla span på vart jag sätter fötterna och var älgen kan vara. Så, bakom ett tätare parti ser jag en rolig sten, den ser nästan ut som en älg... ha ha... fast liite osäker på stenen är jag, men tänker att jag kan ju inte ropa på pappa för att jag ser en sten, sen ser jag dock att stenen har öron!! Oups... i alla fall gäller det ju nu att hitta en position och ett läge i luckan jag ser och hoppas att älgen rör sig rätt... Nu rör sig älgen, men tyvärr så har den också sett eller hört mig och knatar iväg utan att ge mig rätt läge. Men, nu kan jag ju inte gå ner till passet, älgen gick lugnt och fint uppåt och tänk om den tänker smyga över hygget högre upp! Det går ju inte och jag smyger tillbaka uppåt! Nu hör jag att även Stoffe har mött en fyrbent. Av någon anledning tvekar jag inte en sekund över att det är en älg, fast jag vet att han kan skälla på annat vilt också. Efter en stund smyger jag mig ner till passet och till och från hör jag den ljuva musiken där i skogen... och det kommer åt rätt håll... Nu vet jag att ljudet låter olika beroende på åt vilket håll hunden står. Tidvis är det svårt att avgöra var det skäller, det ekar enormt... Så får jag order om springpass... låter det som det tänker gå över hygget högre upp ska jag förflytta mig uppåt. Nu är det puls!! Eld gjorde jag vid något tillfälle för jag frös om tårna, det måste ha varit när jag hörde Stoffe men det lät längre bort. :-), men jag stod inte vid den en enda sekund, men jag var glad för den visade hur enormt fel vinden låg för min del!! Pappa berättade sedan att de var inom 200m från mitt pass i över en timme... Så fick jag tillsist syn på dem, älg och hund! Vilken upplevelse!! Nu var de ganska långt bort och med ett tätt område mellan, man jag såg!!! Så gick älgen lös, joggade in i täta, följde den och ut i det öppna området nedanför mig, med hela bredsidan mot mig!! Jag gör ett ljud, älgen stannar och... näe... Stoffe kliver upp i jämnhöjd med älgens rumpa och stirrar på mig. SKIT!!! Önskar jag haft kameran istället för bössan ;-). Och vilken osis att Stoffe kom av sig och inte började skälla igen!! De satte åter fart och in i skogen, där jag provade få stopp igen, men nu gick det inte. Min förhoppning här var att älgen skulle svänga upp på hygget på andra sidan om mig, men icke! Jag såg hur de rörde sig i hyggeskanten och sedan blev det stopp några sekunder innan älgen gick vidare i borteränden på hygget... phu! Nu var jag helt slut och undrade varför inte fler dör av hjärtsvikt och liknande i älgskogen!

Pappa kom ner till mig och så stod vi där och lyssnade på hur Stoffe åter fått stopp på älgen och vi beslöt oss för att jag skulle passa om och han skulle smyga på igen. Så ut på ett nytt pass och nu var det vid en väg (=trist) och min uppgift var att vakta vägen mot passerande älgar och här fick jag alltså förflytta mig lite fram och tillbaka efter hur älg och hund flyttade sig. Har ni försökt smyga på en grusväg?? Det är ca 10 000 ggr lättare på ett hygge fullt med kvistar!! I alla fall så smög jag där fram o tillbaka, stod stilla och spanade... jag hörde att de var nära nu, vilken väg skulle älgen ta?? Hur långt vågade jag smyga?? Och då fick jag se dem, igen!!! Nu började älgen tröttna på hunden och gjorde med jämna mellanrum utfall mot Stoffe, vilket han parerade snyggt. Jag höll andan och funderade över en ev föflyttning, så försvann de in i skogen igen och det var den sista kontakten jag hade för dagen med älg o hund! Men wow vilken grej!! Mellan 3½ och 4 timmar var det underbar underhållning i skogen!!! Och pappa som nästan gett upp...

Så... jag tror jag ska ha med mig kameran nästa gång jag ska ut också ;-) så jag kan ta lite bilder när jag har tråkigt! Och så ska jag planera en riktigt lång promenad (som nu blev en kortare) med hundarna där Lizza kan få springa lös... och sen ska jag sova middag en stund i husvagnen innan jag åker hem!...

Inlägget påbörjades på jobbet, men då telefonen började ringa fick det avslutas här hemma, med Jennifer springandes och tjatandes om sitt rum och ommöblering och nya möbler och...

Nästa inlägg borde handla om hundträning och allt kul vi hittat på!! Hej hopp i lingonskogen (pappa bad mig kolla om det var några lingon på hygget där jag satt... tror ni jag har någon aning?? Tror ni han har koll som också gick över det?? Ha ha ha)