En jakt historia!

Brukar försöka inte skriva så mycket om jakten här... blir kanske mer när jag kommer igång med Bira på riktigt :-), men då är det ju hundigt! Men, nu tänkte jag skriva en liten story så ni alla förstår hur det är att vara en Löfqvist!

Utsikt från kojan bron, måndag... ser ni det vita? ;-)

Måndag fm: jakt på egen hand... går från Härjeåsjön och upp till kojan. Lunchar där och passar en liten stund. Försöker locka -misslyckat (jag kan inte locka :-D!). Går hem. Finns en del nyare spår uppe runt kojan. I övrigt inga nyare. Ca 8 km vandring blev det...

Lizza letar snöfläckar och rullar sig så fort hon får chansen! På morgonsidan var det 7-8cm på vägen här...

Onsdag... utgår uppifrån, alltså nära till kojan och alla spår. Bestämmer mig för att gå i det täta, djävliga som omger kojan. Sagt och gjort... halv storm. Mycket med spår!! Kul... funderingar kommer över hur jag kan tro att jag ska kunna komma så när älgar att jag kan skjuta på detta sättet!? Hmmm... fikar på bortsidan i jämnhöjd med kojan. Funderar på att passa en stund men det blåser så mycket och jag ska ju in på arbetsförmedlingen till kl 15... genar över myren efter en stund.

Utsikt över fjällen!

Kommer upp till bilen, kollar på klockan, halv ett. Ingen idé att göra mer. Älgen ska ju tas reda på också om man skulle få en... Tar ut hundar, SMÄLLER igen bildörren, tar med kameran och knatar längs vägen... Då... kanske 200m från bilen, 50 m in i skogen kliver (minst)TRE älgar upp och börjar röra på sig!!! SKIT!!! Hundarna blir lite uppskruvade :-), Lizza spanar som bara den, har väl aldrig sett något liknande, Bira börjar skälla... Jag överväger tiden och hur jag nu ska lösa detta... Men, de gick ju och så beslutar jag att göra samma sak! Jag går upp längs vägen, lägger ett litet stoppspår för att hålla dem inne på marken, så kan jag jaga dem på fredag :-) :-)... Det finns älg och jag kan komma nära!!! Vänder gåe tillbaka mot bilen... tänker här någonstans var de OCH de står kvar!!! Fotar dem, så gått det nu går med jyckar i snöret, mycket zom, snöret fastnat i dragkedjan på jackan och... ni vet... Ser när de rör sig att en har horn... en familj då kanske, eller en flock tjurar... Nu ser jag dock bara två djur. Gick inte alla?? Gissa om det sög i spring-och-hämta-bössan-tarmen... De rör på sig igen, jag går mot bilen och i kraftledningskanten ser jag ben från en som viker upp och sedan kliver HAN fram... tjuren jag såg... phu!! Den var gigantisk!! Det största jag någonsin sett!!! Med HELA bredsidan mot mig och HELT stilla!! *GRÅTER* och drabbas av älgfrossa... ha ha ha... jag hann inte få upp kameran, blev på tok för fumlig och så gick det väl ohyggligt snabbt innan han såg oss eller fick vind och la det långa benet före in i skogen...

Bira spanar efter fågel!

MEN! Storyn är liksom inte slut ännu... Jag packar tungt in oss i bilen igen, räknar ut hur min fredag ska se ut, var jag ska parkera osv... Åker mot Sveg och tänker plocka ner lite rutor (spårrutor sen tävlingen) före arbetsförmedlingen... då ringer arbetsförmedlingen och ställer in mötet!!! OCH bokar in en grej som jag måste gå på på FREDAG!!! Kl 11... hela dagen, krach... Jag la på och sedan kom ett avgrundsvrål!! SKIT OCKSÅ!!! Fan om han hade ringt på förmiddagen... tänk, jag kanske hade kunnat få historiens största älg (vill ärligt hellre ha en mindre, tror de är godare ;-), men det var den jag såg och den bar på mycket mat!), ute helt på egen hand... ni förstår... OCH jag hade fått mat!! SNYFT....

Ja, så kan en Löfqvist dag se ut....