Panik!

AAAaaaahhh... nu fick jag panik!! "Mina" kursare ska/vill/låtsas vill gå in och läsa min blogg!! Och jag som har urusel svenska och konstiga uttryck och böjningar för mig här!! Ha ha ha... å andra sidan är jag medveten om det ;-) och har ibland funderat på att försvenska mig, men det fungerar ju inte... Jag måste ju bara skriva som det kommer och helst snabbt medan det bubblar och jag har det på tungan! Och därför får min svenska bli som den blir! Jag vet att +:igt inte är något ord (men det beskriver bra!) och att man inte skriver sånt utan sådant, men skulle jag tänka på det skulle mina inlägg aldrig bli klara!

Tillbaka till det rätta ämnet! ;-) Igår så gjorde jag i alla fall något med de 4-benta... Det var ju lite ole dole doff över det hela. Nu beslutade jag att lägga dem varsit spår. Vi har inte spårat sen vi gjorde anlagsprovet/ökl starten och i alla fall för Lizza fanns där en mening med det. Hon har nog inte spårat sen vi tävlade sist, så det var definitivt på tiden! Nu vet inte jag hur långa spåren var, men Bira hade i sitt spår patronhylsa, lädersnöre, naturpinne, och ett stycke dummy med kaninpäls på. Och det mest facsinerande med detta spår... hon spårade som en dröm!!! Inte en tvekan, sug i linan hela tiden, inget vilt-letande, och där kryllade av älgspår (som troligen var sen dagen innan då hundarna var helt väck på denna plats när vi gick på vägen, men vad är ett dygn i en galen hundnäsa???). Ok, viltspår ÄR bra! De gör inte hunden mer viltgalen, utan ökar spårintresset över lag?? Intressant!! Speciellt med alla som är livrädda för att få en hund som föredrar vilt... nu kan det ju vara en tillfällighet, vem vet... men intressant är det! Det som heller inte ska glömmas är den otroligt bra belöningen som vi faktiskt har i slutet på ett viltspår och den kan ju flyttas över till det vanliga spåret utan att vi behöver släpa den efter oss hela vägen (en klöv, en kanindummy, en fågel...).

Jaha, Lizza-liten då... syftet med hennes anlagsprov var ju att få sug i linan, vilket ju utvecklades under provets gång OCH ibland så kan man ha tur eller det visar sig att man har tänkt rätt! Lizza spårade igår med bra drag och ovanligt noga! Hon hade lite problem med att komma över diket, där var risigt och så, vilket är hennes största bekymmer, hon är ingen "riktig" rottis på det viset. Efter diket och vägen kom ett av de värsta hyggen ni kan tänka er, där är stenar till tusen!!! Man får nästan gå slalom mellan dem och hoppas att man inte kommer i en återvändsgränd där hunden bryter benen om den fortsätter. Men, sådant (se vilket ord som kom) är bra för Liten! Där är jobbiga partier att gå igenom, även ris och så och hon fixar det faktiskt!! Sen var det det här med pinnar... Lizza hade i sitt spår 2 naturpinnar, 1 slutpinne och en kong. Ja, som ni kanske listat ut så hade jag glömt alla spårpinnar hemma... ha ha... och Lizza har ju lite svårt att generalisera det här med pinnar. Hon tar ju bara de som är 2x2x10cm eller 2x2x30cm. Knashund!! Hon markerade dock första naturpinnen med en dutt och fick mycket berömm för det, men det överfördes inte till nummer två (den såg annorlunda ut!). Den stora vanliga tog hon dock snyggt och glatt som vanligt! Kongen (en annorlunda boll för den som undrar) stannade vi och lekte länge med och det är bland det bästa hon vet! Synd matten är så feg och inte leker mer!

Det jag här skulle komma fram till var att Lizza spårade så matte fick bromsa ordentligt och åka med en del och jag tycker det är så jäkla underbart!! Jag vill ha sug, drag, fart!! Sen ska det givetvis inte komma på bekostnad av att plocka pinnar och hålla riktig koll på spåret, men det ska finnas en vilja att ta sig snabbt och intensivt fram i spåret. Jag älskar det!!!

Sen på vägen hem stannade vi till vid gamla skolan. Där lånade vi hockeyplanen (där är gräs nu...) och tränade sitt. Ja, Bira och jag alltså... jag försöker träna med visselpipan. Den SKA kunna bli lika stark som det vanliga sittet, helst mycket starkare. Det fungerar sådär... jag var rätt nöjd efter träningen ändå. Problem som uppstår: 1 gång av 10 springer hon in fot och sätter sig, hon ska bara slå ner rumpan precis där hon är... oftare än så är sitt:en för sega, oftast faktiskt.... det tar en sek eller två eller tre-fyra innan rumpan når marken. Här ska det bara blixtra till och det händer, ibland... och då jublar matten! Hon får en hög intensitetshöjning när vi pysslar med detta, hon skuttar, springer och far fram och det är superbra!! För kan hon inte sitt med stress i kroppen så kommer hon aldrig klara det med en fågel framför näsan. Ännu är det bara inom koppelavstånd, men snart så kanske vi kan ta fram flexikopplet eller en lina. Kanske ska jag träna mer sitt på avstånd först. Det blev också en del kvarsittande-träning och en del med omvänt lockande. Hon får ju inte flytta närmare mig bara för att jag stoppar handen i fickan!

Där är också en plätt med högt gräs, ni vet gammalt gräs och tuvor (utanför själva planen). Där blev hon ännu mer intensiv och hon gillade verkligen att springa i gräset och alla dofterna och... den nördiga matten funderar över gener och om de verkligen kan göra att jycken vet att den ska springa i gräs och "ovanlig" terräng. Sitt där var intressant! Och jag tror att det kan bli kanonbra, bara jag kommer iväg och tränar!

Lizza fick då komma ut och köra ligg-kvar träning. Det var uruselt! Jag blir SÅÅÅ frustrerad för det känns som att jag aldrig kommer framåt!! Hur får jag henne att förstå att det enda som lönar sig är att lägga sig och ligga kvar?? Nu var säkert allt mitt fel (när är det inte mitt fel??) och jag krävde för mycket av henne på en ny plats, men... det handlar ju om min frustration och min vilja att komma framåt. Vad jobbigt allt kan bli! Och när hon blir osäker, då erbjuder hon inte längre frivilliga ligg och mest inget alls, utom stillastående då... hundträning är banne mig inte lätt alla gånger! Jag tror vi fick ett bra och positivt avslut på det hela i alla fall!

Jag har hittat en kurs!! En kurs i hundträning över nätet... Låter så supersmart!! Speciellt lämplig för oss som har långt att åka tycker jag :-). Nu är det en grundkurs, men jag funderar ändå på att anmäla mig... mest för att se hur det fungerar, få ny inspiration och att lära mig av andra! Även om jag inte har användning av saker nu så kan jag stoppa dem i ryggsäcken och ta med till andra tillfällen! Man kan ju även ha glädje av upplägget i framtida kurser!

Liza, till veckan jobbar jag, hela veckan... men jag hör av mig om det kanske fungerar att träffas en kväll!

Nu ska jag ta tag i det jag inte gjorde igår... dvs det mesta... ;-) Hej hopp!!