måndag...

... och jag insåg att när man gjort en lista på vad som ska göras inför tävlingen så är det inte så farligt ändå (gruvar mig mest för att vara tävlingsledare hela helgen...) och när jag ändå ska lägga ut mina spår då igår, ja då var det mesta ju gjort... Bestämde så igår att senast 10.00-10.30 skulle jag åka ut och fixa detta, och då skulle jag kanske till och med hinna träna lite innan Jennifer slutade skolan... Vid sådär 10.15 eller något så kom svärmor och hälsade på, mycket trevligt, men... =)

Ca 11.45 startade jag bilen och åkte mot Sveg (det tar ändå minst 20 min ut till spåren...). Väl framme insåg jag att jag glömt mins kängor hemma... skyndar jag mig skulle jag ändå hinna snitsla upp båda spåren, alltså det torraste först! I gympadojjor... Efter kanske 300m ringer telefonen, ett mycket viktigt samtal och då är det ju bara att stanna... Jag klarar dessutom inte av att hålla ett öga på GPS, snitsla och så samtidigt... Kanske tog det 30min... Sen snitslade jag kanske 200m till och så ringde det igen... och en ny paus, inte fullt 10min skulle jag tro och så fick jag lite dåligt samvete för att jag inte är i skogen och hugger min ved med pappa istället för springer runt som ett fån =) =)... Ja, så fortsätter jag och då kommer jag in på ett annat spår... Och då blir det kaos i min hjärna... där ska banne mig inte finnas något spår... helt omöjligt... Men så tänker jag att det kanske är ett lägrespår till tävlingen (men jag kan fortfarande inte förstå hur de kunnat gå så långt)... Men, jag inser att då vi har samma färg på snitslarna måste jag ju byta, annars kommer jag att gå vill på tävlingsmorgonen!!

Alltså lämnar jag snitslar som är kvar, går tillbaka till bilen, inser att jag lovat att komma till skolan i Lillhärdal under veckan med mina hundar... byter färg till gula, gör några extra då jag såg att det var få röda kvar och... brassar iväg med älgakliv... nu inser jag att det börjar bli ont om tid!! Byter då snitslar hela vägen och fortsätter sedan spåret och går bara som jag tänkt och skiter i det andra spåret... Kl 14.32 kliver jag ut på vägen igen och det är då 2min sedan Jennifers skoltaxi startade hemresan... Och hon var hemma 5-10 min före mig... phu!!

Nu är det ju så... att jag idag ska in och jobba och efter det måste jag försöka hinna med ett spår och så har jag lovat att lägga ut ett lägrespår också... men, det är ju flera dagar kvar än... =).

I går kväll, då hade Johan fotbollsträning och jag bestämde mig då för att skita i spåren och istället göra något med mina kära vänner hundarna... Jag har nämligen en liten vit sak som inte utan anledning fick en 4:a på aktivitet/passivitet och hon är.. ha ha... den som tror att clumbern är en segis... ha ha... det är HON som inte fixar flera dagar utan att något händer... och ha ha... man SKA ha humor när man har en clumber... hon plockar saker på soffan (på den fronten har hon annars lugnat ner sig lite) och hon tar hundbäddarna och springer förbi rottisarna med den VÄLDIGT mycket dinglande i munnen, och hjälper inte det kan man ju ruska lite på den också OCH säg den rottis som kan motstå att hänga med på lite kamplek... hon får idiot-ryck när vi är ute och går (tokspringer så husse flyger) och drar enormt mycket mer i kopplet, hoppar på den hund som ev är med, hoppar på oss två bentingar inne om hon inte får tugga på de andra hundarna osv!! Och hela hon lyser av bus...

Ja, jag började med Bira... och vi körde inleverans av dummie och körde nu lite längre avstånd, kanske 25m (ska nästa gång sätta ihop flera linor och köra ännu längre!!) och alla gånger utom en kom hon direkt in till mig med dummien... en gång drog hon förbi och då bromsade jag lite lätt med foten på linan och då vände hon upp direkt! Men, jag tror att svårigheten kommer med längden och sedan när vi flyttar ut i skogen.

Hennes greppande var riktigt bra! Hon grep om hela dummien på direkten och jag tror att det jag sett hemma (som jag inte skrivit om??) med att hon bara nyper i ett hörn är så som jag trott... hu vad virrigt det börjar bli... men, jag tror att hon nyper i ett hörn och bär när hon dreglat ner dummien och den sedan legat i gruset hemma och då blir riktigt slibbig och hon också tycker så... hänger ni med?? Men, det är ju också en träningssak, dock inget som jag vill blanda in i vår inleverans-träning!

Mellan inleveranserna gjorde jag några hållfast övningar och det handlade mest om att jag måste få pilla på dummien och framför allt henne utan att hon släpper eller flyttar på sig och det ska jag jobba mera med!

Och anledningen till att jag jobbar med apporteringen är ju som sagt att jag inte vet hur man gör utan måste prova mig fram och då är det svårt att instruera någon annan. Dock har han börjat leka mer med henne och jobbar lite för att hon ska komma in med leksaker till honom och det tror jag är nyttigt.

Nu efter gårdagen inser jag dock att vi har några små problem med Bira och jag måste verkligen ta tag i det och lösa det och alla tips mottages tacksamt!! Nu tror jag att det var värre än vanligt för att hon har 30 dagars energi i kroppen, men... hur får jag tyst på henne??

När jag tränade så kom en briard och tränade och då släpper hon mig helt och ska bara skälla på den... och jag har inte den minsta aning om hur jag ska få henne att bli tyst... Sedan när jag har Lizza ute och Bira är i bilen så går en förbi och hon skäller hur länge som helst efter dem... och jag blir ju till sist galen!!! Men, det hjälper ju inte heller...

Nu när hon var ute så kom en med jämthund (som också lät =) ) och som brukar gå förbi klubben och vi brukar växla några ord och det gjorde vi nu med och då morrade hon också till den hunden, det har jag inte hört förut, men det stärker ju min misstanke om att hon tycker det är lite jobbigt med andra hundar, och även här skällde hon...

I alla fall, inne på planen så övergick jag från min träningsplan till att klicka Bira för kontakt, vad än den andra hunden gjorde och hur långt borta den än var... och det kändes bra och det gick kortare och kortare tid mellan kontakterna... Sen förstår jag ju att hennes stress, osäkerhet och säkert något mer sätter igång skällandet... men, hur jobbar jag med det!??

Och, Matilda, du är min bästa tipsare =) =)... När du började med passiviteten med Ewy, "inne på planen", där i Hofors, hur var de första övningarna?? Jag missade ju det då jag var inne då... steg ett, två och tre?? Känner att det kanske skulle vara något för Bira och mig...

Ja, Lizza då! Jo... hon är en cooling!! Skönt det... =) =)... vi jobbar i alla fall med ligg och utgångsställning denna vecka har jag planerat =)... Nu tycker jag att ligget går bra och vi har därför lagt in nästa veckas övningar med att ligga kvar efter klicket och att kunna lägga sig fast jag dinglar med skinkan ovanför henne... den sist nämnda är ganska svår =D... men hon grejar det!! Jag får kanske dingla med kongen nästa vecka, men vet ni... jag tror hon grejjar det också!!

Utgångsställningen... här blir jag lite fundersam och lurar på om jag ska köra fler övningar på koppen och på brädan... hon lixom snurrar och backar tills jag klickar för rätt poss, men hon vet inte själv riktigt var den är... Tror ni det kommer av sig självt, om jag fortsätter klicka för ett ställe, eller? Jag upplever henne lika när vi backar och grejjar vid väggen, stannar jag så vandrar hon fram och tillbaka tills klicket kommer, hon vet lixom inte var hon ska vara, fortsätta eller göra en ny plan??

Bilderna denna gången är ett bevis på att vi kommer... =) Dels fick jag ju den 9 maj ett plommonträd och som ni ser dog det inte av chocken utan blommar glatt =) Kul tycker jag!! Sen väntar jag mig inga plommon i år... Jo, de två olika bilderna, ett är från 19 maj och den andra från 24 maj, skillnad i bakgrund??

Sen är det en syrenknopp som kämpar för att få komma fram och slutligen... har ni studerat harsyran närmare?? Det är den lilla vita som har 4 blad, de ser ut som dubbla hjärtan som sitter ihop... men kolla blomman, vilken goding... och så finns den hemma på min gård!! =D