.... undra vad jag hade för utbrott på jobbet idag!? Fast det är ungefär så det känns, men vad är det egentligen för skillnad på att tänka i soffan jämfört med när man skottar snö? Jag lär ju knappast bli störd oavsett var jag tänker... eller varför inte på promenaden?
Oavsett så konstaterade jag att just nu blir allt jag gör fel och jag tror att hjärnan har gått på semester i förtid. Detta kan å andra sidan bara betyda att jag tar semester rätt tid på året, eller?? Nu tar jag mitt pick och pack och åker dit jag får vara för mig själv, vilket också är oerhört komiskt eftersom jag typ aldrig är något annat än själv (obs, jag är inte ensam, bara själv :-) ), och så lämnar jag sportlovande barn hemma som pippivakt... och grejen är... jag trivs med att ha huset fullt med ungdomar så jag kan egentligen inte förklara det här...
Idag skulle vi egentligen ha träffats och tränat apportering i Sveg. Jag valde att frysa inne, dels var det lite för kallt för att träna ute och dels behövde jag börja packa... Så, nu när jag är klar så klättrar jag på väggarna, ha ha ha...
Denna vecka har det inte blivit någon skidåkning. I helgen som var blev det ju utekaffe istället och i går vågade jag inte... Det är på något sätt lättare att vända om man går om man känner att det blir för kallt än vad det är på skidor och så slipper man fartvinden. Det var ca 15 minus och blåste, väldans svårt att klä sig, men det blev en runda :-), solen var dessutom inte helt framme...
Idag var det mindre vind och någon grad varmare... och mer sol! Årets bästa tid börjar nu...
Undra om jag ska försöka komma i säng i tid ikväll, så kanske jag har lite hjärna med mig... ha ha ha... nedräkningen har börjat... 7 timmar och 15 minuter kvar att jobba, sen utvecklingssamtal med Jennifer och sen så...
Hej hopp!
onsdag 28 februari 2018
tisdag 27 februari 2018
en liten liten helt underbar hund
Vad jag pysslat med idag vet jag inte. Jag är klar ca 20 minuter tidigare än vad jag ska vara och vad ska man då hitta på!? Ja, jo... jag skulle kunna åka in på jobbet och börja 15 min tidigare än vanligt och jobba in flex... Ska ju flexa ut lite tidigt på fredag så det behöver jag, men jag kände bara att jag måste berätta hur glad jag blev igår :-).
Jag var och tränade på klubben igår... Det var bara Allis som fick följa med. Det var inte direkt kallt ute, men tillräckligt många minus för att jag inte skulle vilja ha en hund (eller två) sittandes i bilen.
Och underbara lilla hund!! Nu var hon tillbaka igen!! Efter att jag jobbat med att få henne vilja jobba, inte vara så låg osv så klev hon in med en fantastisk attityd och en energi där det liksom bara sprutade om henne!! Värmer mattehjärtat!
Nu tror jag att det var för att hon litar på de hundar som var där. Amic går aldrig till henne... han jobbar med sin matte. Jag tror att han varit fram till henne två gånger och båda gångerna har hon fräst och han lyssnat. Han ser säkert också att hon inte vill, eller så är han bara lydigare när hon är där än Cider, ha ha... Oavsett så fungerar det. Jag såg en tvekan hos henne på hela kvällen och då kom vi lite nära dem, men den var minimal och rätt attityd var tillbaka direkt. Härligt!
Berner sennenvalpen som är där har hon inte visat något mot någongång, annat än lite intresse, så den räknas nog in bland de ofarliga :-). Men jösses vad stor han blivit nu!!
Vi tränade fotgående, runda konen (och fick äntligen mer fart!! :-D ) och lite kryp. Stanna kvar fungerade sämre, annars är jag nöjd.
Avslutade med lite budföring och förutom hur hon gör hos mottagaren så är jag nöjd... MEN! Jag har en plan :-)
Bäst att jobba! Hej hopp
Jag var och tränade på klubben igår... Det var bara Allis som fick följa med. Det var inte direkt kallt ute, men tillräckligt många minus för att jag inte skulle vilja ha en hund (eller två) sittandes i bilen.
Och underbara lilla hund!! Nu var hon tillbaka igen!! Efter att jag jobbat med att få henne vilja jobba, inte vara så låg osv så klev hon in med en fantastisk attityd och en energi där det liksom bara sprutade om henne!! Värmer mattehjärtat!
Nu tror jag att det var för att hon litar på de hundar som var där. Amic går aldrig till henne... han jobbar med sin matte. Jag tror att han varit fram till henne två gånger och båda gångerna har hon fräst och han lyssnat. Han ser säkert också att hon inte vill, eller så är han bara lydigare när hon är där än Cider, ha ha... Oavsett så fungerar det. Jag såg en tvekan hos henne på hela kvällen och då kom vi lite nära dem, men den var minimal och rätt attityd var tillbaka direkt. Härligt!
Berner sennenvalpen som är där har hon inte visat något mot någongång, annat än lite intresse, så den räknas nog in bland de ofarliga :-). Men jösses vad stor han blivit nu!!
Vi tränade fotgående, runda konen (och fick äntligen mer fart!! :-D ) och lite kryp. Stanna kvar fungerade sämre, annars är jag nöjd.
Avslutade med lite budföring och förutom hur hon gör hos mottagaren så är jag nöjd... MEN! Jag har en plan :-)
Bäst att jobba! Hej hopp
söndag 25 februari 2018
Väderblogg...
... borde sova nu, men känner att jag måste få ut lite först... tog precis beslutet att bojkotta fb ett tag... som ni kanske vet har jag inte fb/messenger i telefonen, utan är ute endast när jag orkar starta datorn. Lever ju med en underbar knapptelefon, en sån man kan ringa med ni vet ;-).
Just nu så lägger var och varannan upp inlägg om hur jobbigt vädret är och jag är ganska less på dessa och alla negativa tankar... Ena dagen så är det fel för att det är 8 minus och snöar, nästa dag är det fel för att det på morgonen är -30 och solsken. Men vad ska det vara då??
Om vinter i Härjedalen/norra Sverige är så jäkla hemskt, flytta till Skåne då! De senaste 5-10 åren har folk gnällt (på fb) om ishalka, dålig vinter osv... Ja, nu har vi en riktig vinter, en sån som man ska ha, men då är det också fel...
Jag är antagligen stenkorkad som med ett leende skottat snö (och lyssnat på poddar eller musik), ibland flera gånger i veckan, denna vinter och ja, det tar enormt mycket tid och ja, det har tidvis varit rätt jobbigt... Men... det är vinter och JAG ÄLSKAR vinter och snö!!!
Och att gnälla över snöskottning ska kanske inte göras i min närhet... har svårt att tro att det är så många som skottar samma mängd snö som jag gör för hand....
Ser man på temperaturen så tycker jag inte det varit så kallt, några dagar här och där med ner mot och strax under 30, men det har ju inte hållit i sig i veckor och jag tror inte det varit så pass kallt att jag någon dag ställt in en promenad pga kyla... dvs, mitt på dagen har temperaturen varit rätt hygglig.
Jag ser annars de kalla dagarna som perfekta dagar att baka, städa och grejsa inne, något jag sällan har tid med annars... men jag verkar vara rätt ensam om det.
Nu så här i slutet mot februari börjar ju solen värma och en kall morgon betyder en klar dag och precis som denna dagen så är det bland det mest fantastiska som finns. Helt oslagbart!! Nu blev det lite mycket innedag för mig, har haft alla barn på besök och dessutom varit och fikat med världens bästa grannar (utekaffe som blev i deras uterum :-).
Supersocialt och inte alls jag, ha ha ha... men nu behöver jag inte vara social på länge och det känns bra ;-).
Nu har temperaturen åter smugit sig ner mot -28 (på backen), det brinner mysigt i kaminen och jag ska krypa ner under täcket och drömma om en härligt solig dag imorgon... med en lååång promenad och kanske lite hundträning på kvällen... Och jag fortsätter nedräkningen mot en härlig semestervecka som jag har framför mig, jösses vad jag behöver den nu...
Hej hopp!
(ja jag vet, nu kommer "alla" säga något om att det kunde väl snöa lagom, det behöver väl inte komma så mycket osv, detta ÄR lagom! Och kommer det mer så är det också lagom ;-). Varför reta sig på saker man ändå inte kan göra något åt?? Det stjäl bara energi som man kan göra roliga saker med! Sov sött!)
Just nu så lägger var och varannan upp inlägg om hur jobbigt vädret är och jag är ganska less på dessa och alla negativa tankar... Ena dagen så är det fel för att det är 8 minus och snöar, nästa dag är det fel för att det på morgonen är -30 och solsken. Men vad ska det vara då??
Om vinter i Härjedalen/norra Sverige är så jäkla hemskt, flytta till Skåne då! De senaste 5-10 åren har folk gnällt (på fb) om ishalka, dålig vinter osv... Ja, nu har vi en riktig vinter, en sån som man ska ha, men då är det också fel...
Jag är antagligen stenkorkad som med ett leende skottat snö (och lyssnat på poddar eller musik), ibland flera gånger i veckan, denna vinter och ja, det tar enormt mycket tid och ja, det har tidvis varit rätt jobbigt... Men... det är vinter och JAG ÄLSKAR vinter och snö!!!
Och att gnälla över snöskottning ska kanske inte göras i min närhet... har svårt att tro att det är så många som skottar samma mängd snö som jag gör för hand....
Ser man på temperaturen så tycker jag inte det varit så kallt, några dagar här och där med ner mot och strax under 30, men det har ju inte hållit i sig i veckor och jag tror inte det varit så pass kallt att jag någon dag ställt in en promenad pga kyla... dvs, mitt på dagen har temperaturen varit rätt hygglig.
Jag ser annars de kalla dagarna som perfekta dagar att baka, städa och grejsa inne, något jag sällan har tid med annars... men jag verkar vara rätt ensam om det.
Nu så här i slutet mot februari börjar ju solen värma och en kall morgon betyder en klar dag och precis som denna dagen så är det bland det mest fantastiska som finns. Helt oslagbart!! Nu blev det lite mycket innedag för mig, har haft alla barn på besök och dessutom varit och fikat med världens bästa grannar (utekaffe som blev i deras uterum :-).
Supersocialt och inte alls jag, ha ha ha... men nu behöver jag inte vara social på länge och det känns bra ;-).
Nu har temperaturen åter smugit sig ner mot -28 (på backen), det brinner mysigt i kaminen och jag ska krypa ner under täcket och drömma om en härligt solig dag imorgon... med en lååång promenad och kanske lite hundträning på kvällen... Och jag fortsätter nedräkningen mot en härlig semestervecka som jag har framför mig, jösses vad jag behöver den nu...
Hej hopp!
(ja jag vet, nu kommer "alla" säga något om att det kunde väl snöa lagom, det behöver väl inte komma så mycket osv, detta ÄR lagom! Och kommer det mer så är det också lagom ;-). Varför reta sig på saker man ändå inte kan göra något åt?? Det stjäl bara energi som man kan göra roliga saker med! Sov sött!)
lördag 24 februari 2018
10 år, något helt annat än hundträning...
Ja, för 10 år sedan hade jag två hundar. Båda rottisar och lite som natt och dag... Men ALLTID bästa vänner och inget muppande mot andra hundar... det var tider det ;-).
Men, nu ska det bli ett inlägg helt utan hundar (ja, eller nästan då...)
Det var i slutet av februari för 10 år sedan som jag hade mitt andra (vad jag vet ) skov. Eftersom det satte sig i benen/fötterna så bestämde jag mig för att inte ge upp, trots sjukvården i Sveg... Nu var det ju också ganska läskigt... Om man tänker sig en sovande fot, med sockerdricka, men innan det släpper till bara sockerdricka, dvs, jag hade typ två klumpar som gjorde ont när jag gick och när jag åkte skidor var det fruktansvärt...
Skovet jag hade innan var på ögonen och var ca 2 år tidigare (minns inte exakt) och jag var in då också... Då såg jag suddigt, eller allt hade som en dimma framför sig. Men då min syn var perfekt så sa de bara att jag skulle gå till optikern. Jag sket i det ( och så här i efterhand så hade ju inte optikern kunnat hitta något heller...)!
När jag då fick en tid för 10 år sedan var det precis innan jag skulle med barnen på sportlov och jag fick "bara" träffa en sköterska. TACK för det!! Jag fick nämligen träffa rätt sköterska... Jag förklarade hur mina fötter var och att jag tyckte att sockerdrickan gick högre och högre upp i benen. Hon ville ge mig en ny tid hos läkaren till veckan, jag sa nej. Jag skulle ju bort och jag kunde ju gå... Hon försökte hitta en läkare som kunde se på mig där och då... eller så var det i omvänd ordning...
Oavsett var vi inte helt överens. Tillslut förklarade hon för mig, efter mycket tvekan, att det fanns en sjukdom som det kunde vara, där man liksom blev förlamad och det började i fötterna och gick uppåt och när det nådde hjärtat dog man. Jag förstår att hon hade panik och ville hålla kvar mig och troligen så var hon van vid envisa Härjedalingar och hade sin plan B :-).
Jag lovade att jag skulle komma in om det steg högre upp och lovade att komma in på måndagen och träffa en läkare.
Ja, så på måndagen åkte jag alltså 4 km skidor ner på byn, tog bilen till Sveg och... de höll på att svimma!! Ha ha ha... Man åker inte skidor så när man mår som jag gjorde. Eh, jo, jag skulle åka skidor tillbaka också... :-)
De hittade givetvis inget fel. Men sköterskan drev sedan på detta och ordnade så jag fick en remiss till Östersund för magnetkamera röntgen... När jag gjorde den minns jag inte, men troligen på våren/försommaren någon gång.
Jag är dålig på år och tidpunkter... Men jag vet hur arg jag var över att de sabbade mitt sportlov :-) och jag vet att utredningen var klar på hösten innan vi hämtade Bira.
Efter magnetkameran så kunde de inte säga något, men givetvis vet jag idag att de egentligen visste vad de handlade om, men inte kunde vara 100% och därför var de tysta... På hösten fick jag tid för ryggmärgsprov, och här vet jag också att det var under första älgjaktsveckan... Ha ha ha...
Jösses, det är snart 10 år sedan min bror skrapade upp resterna efter mig i skogen och körde mig till husvagnen... Jag tror aldrig jag sett honom må så dåligt, jag tror han höll andan i varje gupp vi åkte genom och jag försökte förklara att guppen inte gjorde någon skillnad.
Jag var sedan liggande i två veckor. Var jag uppe mer än 15 minuter så kräktes jag... Det var typiskt den huvudvärk som man kan få efter ryggmärgsprov, dock brukar den gå över efter 2-3 dagar... Jag kan också säga att jag gjort väldigt många ryggmärgsprov efter detta, sprutorna utvecklas och jag har KANSKE lärt mig att det inte är supersmart att jaga älg dagen efter... men jag hade ju redan missat en dag och två?!? Nix!
Skulle tro att det gick ganska fort innan jag fick diagnosen sedan och kunde börja medicinera. Jag tror att jag haft ett skov till, men det var lite mindre och inte helt solklart.
Jag måste ju också ta upp det här med 10 år på ett annat sätt. När man läser på om MS så står det överallt att ca 70% (minns inte exakt siffra nu) inte har full rörlighet efter 10 år. Detta är något som tidigare hängde över mig enormt, tänk att inte kunna gå på promenader... Men för sådär 2-3 år sedan tänkte jag till. Dels har ju de som fått diagnosen 5-10 år tidigare än mig inte fått chansen att ta samma mediciner som jag. Det har ju hänt otroligt mycket bara de senaste åren... Sen är det så att jag har inte full rörlighet. Jag bara tolkade det lite överdrivet tidigare, med inte full rörlighet tänkte jag rullstol. Nu vet jag att vad som menas... Jag har ju vissa begränsningar i fötterna, lite sämre känsel och jag tror också att det är lite i händerna. Ibland, speciellt under stressiga perioder så får jag pseudoskov i fötterna och ibland också på ett öga.
Intressant är att åka skidor, det gör alltid ont i fötterna, mer eller mindre. Vissa dagar är det en plåga, men de dagarna är rätt sällsynta nu... och det spelar ingen roll om jag har skateskidor/pjäxor, de klassiska (Johans :-D) eller nokiastövlarna och turskidor...
Just nu får jag en medicin som heter Mabthera, och den som vill drömma mardrömmar kan ju googla på den ;-). Men, jag tycker den har få biverkningar, ha ha ha....
Nu är jag rätt frisk i min MS, längesedan jag hade något skov och jag mår rätt bra. Jag försöker hålla igång mig fysiskt eftersom det troligen påverkar hur jag mår framgenom. Jag har lovat min läkare att inte sluta och inte ta uppehåll i mina promenader... De är också bra psykiskt eftersom jag har en förmåga att gå bort det som är jobbigt.
På mitt senaste besök, halvårskoll (endast med sköterska), så diskuterade vi detta lite och att jag borde träna på gym också... MEN eftersom jag är socialtinkompetent och därför är livrädd för andra människor så vägrar jag gå på gym. Ha ha ha... men försök förklara det för någon.... Vi kom dock överens om att jag ska försöka göra de övningar som man kan göra hemma, utan redskap. Ja, men hur man än vänder och vrider så har dygnet bara 24 timmar och en av de saker med MSen som påverkar mitt liv rätt mycket är att jag behöver sova mycket, och jag lägger mig gärna väääldigt tidigt... Men, jag ska försöka få rutin på 10-15 minuter varannan dag, för jag gissar att det blir som med att gå/åka skidor, man blir beroende av det och klättrar på väggarna om man måste sitta stilla en dag!
Nu är ju inte MSen något jag går och tänker på normalt... jag har ju oftast fulla dagar utan att gräva ner mig. Det är inte heller min grej att gräva ner mig. Jag försöker tänka positivt och vända allt som går till något bra och hitta ljusglimtar. Dock har det blivit lite tankar nu, med tanke på vad som började för 10 år sedan... och då jag inte vill ha dem så tänkte jag att de kanske försvinner om jag skriver om dem :-).
Nu är Johan och Lotta hemma i helgen (men bor för första gången på Trön) så jag tänkte försöka anpassa mina promenadtider efter dem :-).
Hej hopp!
Men, nu ska det bli ett inlägg helt utan hundar (ja, eller nästan då...)
Det var i slutet av februari för 10 år sedan som jag hade mitt andra (vad jag vet ) skov. Eftersom det satte sig i benen/fötterna så bestämde jag mig för att inte ge upp, trots sjukvården i Sveg... Nu var det ju också ganska läskigt... Om man tänker sig en sovande fot, med sockerdricka, men innan det släpper till bara sockerdricka, dvs, jag hade typ två klumpar som gjorde ont när jag gick och när jag åkte skidor var det fruktansvärt...
Skovet jag hade innan var på ögonen och var ca 2 år tidigare (minns inte exakt) och jag var in då också... Då såg jag suddigt, eller allt hade som en dimma framför sig. Men då min syn var perfekt så sa de bara att jag skulle gå till optikern. Jag sket i det ( och så här i efterhand så hade ju inte optikern kunnat hitta något heller...)!
När jag då fick en tid för 10 år sedan var det precis innan jag skulle med barnen på sportlov och jag fick "bara" träffa en sköterska. TACK för det!! Jag fick nämligen träffa rätt sköterska... Jag förklarade hur mina fötter var och att jag tyckte att sockerdrickan gick högre och högre upp i benen. Hon ville ge mig en ny tid hos läkaren till veckan, jag sa nej. Jag skulle ju bort och jag kunde ju gå... Hon försökte hitta en läkare som kunde se på mig där och då... eller så var det i omvänd ordning...
Oavsett var vi inte helt överens. Tillslut förklarade hon för mig, efter mycket tvekan, att det fanns en sjukdom som det kunde vara, där man liksom blev förlamad och det började i fötterna och gick uppåt och när det nådde hjärtat dog man. Jag förstår att hon hade panik och ville hålla kvar mig och troligen så var hon van vid envisa Härjedalingar och hade sin plan B :-).
Jag lovade att jag skulle komma in om det steg högre upp och lovade att komma in på måndagen och träffa en läkare.
Ja, så på måndagen åkte jag alltså 4 km skidor ner på byn, tog bilen till Sveg och... de höll på att svimma!! Ha ha ha... Man åker inte skidor så när man mår som jag gjorde. Eh, jo, jag skulle åka skidor tillbaka också... :-)
De hittade givetvis inget fel. Men sköterskan drev sedan på detta och ordnade så jag fick en remiss till Östersund för magnetkamera röntgen... När jag gjorde den minns jag inte, men troligen på våren/försommaren någon gång.
Jag är dålig på år och tidpunkter... Men jag vet hur arg jag var över att de sabbade mitt sportlov :-) och jag vet att utredningen var klar på hösten innan vi hämtade Bira.
Efter magnetkameran så kunde de inte säga något, men givetvis vet jag idag att de egentligen visste vad de handlade om, men inte kunde vara 100% och därför var de tysta... På hösten fick jag tid för ryggmärgsprov, och här vet jag också att det var under första älgjaktsveckan... Ha ha ha...
Jösses, det är snart 10 år sedan min bror skrapade upp resterna efter mig i skogen och körde mig till husvagnen... Jag tror aldrig jag sett honom må så dåligt, jag tror han höll andan i varje gupp vi åkte genom och jag försökte förklara att guppen inte gjorde någon skillnad.
Jag var sedan liggande i två veckor. Var jag uppe mer än 15 minuter så kräktes jag... Det var typiskt den huvudvärk som man kan få efter ryggmärgsprov, dock brukar den gå över efter 2-3 dagar... Jag kan också säga att jag gjort väldigt många ryggmärgsprov efter detta, sprutorna utvecklas och jag har KANSKE lärt mig att det inte är supersmart att jaga älg dagen efter... men jag hade ju redan missat en dag och två?!? Nix!
Skulle tro att det gick ganska fort innan jag fick diagnosen sedan och kunde börja medicinera. Jag tror att jag haft ett skov till, men det var lite mindre och inte helt solklart.
Jag måste ju också ta upp det här med 10 år på ett annat sätt. När man läser på om MS så står det överallt att ca 70% (minns inte exakt siffra nu) inte har full rörlighet efter 10 år. Detta är något som tidigare hängde över mig enormt, tänk att inte kunna gå på promenader... Men för sådär 2-3 år sedan tänkte jag till. Dels har ju de som fått diagnosen 5-10 år tidigare än mig inte fått chansen att ta samma mediciner som jag. Det har ju hänt otroligt mycket bara de senaste åren... Sen är det så att jag har inte full rörlighet. Jag bara tolkade det lite överdrivet tidigare, med inte full rörlighet tänkte jag rullstol. Nu vet jag att vad som menas... Jag har ju vissa begränsningar i fötterna, lite sämre känsel och jag tror också att det är lite i händerna. Ibland, speciellt under stressiga perioder så får jag pseudoskov i fötterna och ibland också på ett öga.
Intressant är att åka skidor, det gör alltid ont i fötterna, mer eller mindre. Vissa dagar är det en plåga, men de dagarna är rätt sällsynta nu... och det spelar ingen roll om jag har skateskidor/pjäxor, de klassiska (Johans :-D) eller nokiastövlarna och turskidor...
Just nu får jag en medicin som heter Mabthera, och den som vill drömma mardrömmar kan ju googla på den ;-). Men, jag tycker den har få biverkningar, ha ha ha....
Nu är jag rätt frisk i min MS, längesedan jag hade något skov och jag mår rätt bra. Jag försöker hålla igång mig fysiskt eftersom det troligen påverkar hur jag mår framgenom. Jag har lovat min läkare att inte sluta och inte ta uppehåll i mina promenader... De är också bra psykiskt eftersom jag har en förmåga att gå bort det som är jobbigt.
På mitt senaste besök, halvårskoll (endast med sköterska), så diskuterade vi detta lite och att jag borde träna på gym också... MEN eftersom jag är socialtinkompetent och därför är livrädd för andra människor så vägrar jag gå på gym. Ha ha ha... men försök förklara det för någon.... Vi kom dock överens om att jag ska försöka göra de övningar som man kan göra hemma, utan redskap. Ja, men hur man än vänder och vrider så har dygnet bara 24 timmar och en av de saker med MSen som påverkar mitt liv rätt mycket är att jag behöver sova mycket, och jag lägger mig gärna väääldigt tidigt... Men, jag ska försöka få rutin på 10-15 minuter varannan dag, för jag gissar att det blir som med att gå/åka skidor, man blir beroende av det och klättrar på väggarna om man måste sitta stilla en dag!
Nu är ju inte MSen något jag går och tänker på normalt... jag har ju oftast fulla dagar utan att gräva ner mig. Det är inte heller min grej att gräva ner mig. Jag försöker tänka positivt och vända allt som går till något bra och hitta ljusglimtar. Dock har det blivit lite tankar nu, med tanke på vad som började för 10 år sedan... och då jag inte vill ha dem så tänkte jag att de kanske försvinner om jag skriver om dem :-).
Nu är Johan och Lotta hemma i helgen (men bor för första gången på Trön) så jag tänkte försöka anpassa mina promenadtider efter dem :-).
Hej hopp!
lördag 17 februari 2018
tränat på klubben :-)
Det är härligt att få några timmar på klubben så här en helg :-) och inte blir det sämre av trevligt sällskap! Tur det finns fler än jag, ha ha ha...
Min tanke, och mitt sällskaps tanke, var det samma... vi plockar fram lite rallyskyltar och ser vad som händer. Så vi byggde en liten och trång bana, utan plats för yvigheter... eh... Angus var först ut och jag tycker att han och hans matte gjorde ett toppenjobb!! De har inte gått någon bana tidigare och om man bortser från lite skällande innan och ett och annat startskall så tycker jag som sagt det var bra och andra rundan var bättre än första...
Sen var det Allis tur... Himmel och pannkaka... och om jag säger att hon är energisk och liksom inte kan hålla allt inom sig så ljuger jag inte... ha ha ha... Liza fick sig mer än ett gott skratt... Undra om hon sett denna sida av henne tidigare, ha ha ha... men allt sprutar ju glädje och det är viktigast!
Vi gjorde om banan och körde de två igen... Nu var Allis först ut och hon låste lite smått på en sko som var en kon i slalomen... ha ha... Detta är träning som vi verkligen behöver...
Rocky & Lizza fick också komma in och göra sitt... och man skulle nästan kunna tro att Lizza tror att skyltarna är targets som man ska stå på. Dessutom så har hon tydligen kommit på att min target-hand är något man ska nafsa och bita i... Det gillar jag inte och fick tillslut säga ifrån och då slutade hon. Det blev väl helt enkelt lite för mycket att hålla inom sig.
Rocky är en kul prick! Ett par år äldre än Lizza och så nära en riktig brukshund som man kan komma i mina ögon. Nu på äldre dar är det lite lika där... svårt att hålla allt inne och behöver man verkligen det? Men det är UNDERBART att se lyckan när de får komma in och göra sitt!
Sen blev det lite vanlig lydnadsträning också.
Fotgående med fortsatt fokus på starten, fjärrdirrigeringens uppsitt....
När vi var klara där tog Allis och jag med oss skidorna, skateskidorna, och gick till skoterleden. Ca 5 km blev det... Jag är rätt nöjd med hur det gick... lättare med hund än utan... Det gick inte fortare än när jag åker klassiskt, men det var inte Allis fel. Hon sprang på bra mest hela tiden. Sen är det kanske svårt att jämföra stilarna, skoterleden är helt platt där jag åkte och man får liksom inget lättåkt nedåtlut... å andra sidan inget uppför heller, men... KUL! Detta ska jag göra om, fast där finns andra människor...
Hmmm... Finns det ingen ödegård mitt ute i ingenstans där jag kan bosätta mig? :-)
Nu har Allis vilat klart så det är bäst jag sätter fart ;-)
Hej hopp!
Min tanke, och mitt sällskaps tanke, var det samma... vi plockar fram lite rallyskyltar och ser vad som händer. Så vi byggde en liten och trång bana, utan plats för yvigheter... eh... Angus var först ut och jag tycker att han och hans matte gjorde ett toppenjobb!! De har inte gått någon bana tidigare och om man bortser från lite skällande innan och ett och annat startskall så tycker jag som sagt det var bra och andra rundan var bättre än första...
Sen var det Allis tur... Himmel och pannkaka... och om jag säger att hon är energisk och liksom inte kan hålla allt inom sig så ljuger jag inte... ha ha ha... Liza fick sig mer än ett gott skratt... Undra om hon sett denna sida av henne tidigare, ha ha ha... men allt sprutar ju glädje och det är viktigast!
Vi gjorde om banan och körde de två igen... Nu var Allis först ut och hon låste lite smått på en sko som var en kon i slalomen... ha ha... Detta är träning som vi verkligen behöver...
Rocky & Lizza fick också komma in och göra sitt... och man skulle nästan kunna tro att Lizza tror att skyltarna är targets som man ska stå på. Dessutom så har hon tydligen kommit på att min target-hand är något man ska nafsa och bita i... Det gillar jag inte och fick tillslut säga ifrån och då slutade hon. Det blev väl helt enkelt lite för mycket att hålla inom sig.
Rocky är en kul prick! Ett par år äldre än Lizza och så nära en riktig brukshund som man kan komma i mina ögon. Nu på äldre dar är det lite lika där... svårt att hålla allt inne och behöver man verkligen det? Men det är UNDERBART att se lyckan när de får komma in och göra sitt!
Sen blev det lite vanlig lydnadsträning också.
Fotgående med fortsatt fokus på starten, fjärrdirrigeringens uppsitt....
När vi var klara där tog Allis och jag med oss skidorna, skateskidorna, och gick till skoterleden. Ca 5 km blev det... Jag är rätt nöjd med hur det gick... lättare med hund än utan... Det gick inte fortare än när jag åker klassiskt, men det var inte Allis fel. Hon sprang på bra mest hela tiden. Sen är det kanske svårt att jämföra stilarna, skoterleden är helt platt där jag åkte och man får liksom inget lättåkt nedåtlut... å andra sidan inget uppför heller, men... KUL! Detta ska jag göra om, fast där finns andra människor...
Hmmm... Finns det ingen ödegård mitt ute i ingenstans där jag kan bosätta mig? :-)
Nu har Allis vilat klart så det är bäst jag sätter fart ;-)
Hej hopp!
fredag 16 februari 2018
Funderingar...
Jag börjar med det som bränner mest... HUR orkar folk hålla på??? Alltså, kan man inte visa glädje för andras framgångar? Kan man inte se att vi vill olika saker och uppskatta det? Varför måste man ljuga om en massa saker och... jag fattar inte... Jag tror att om inte mänskligheten ändrar sitt sätt att se på saker så kommer vi snart att gå under!
TACK Åsa för att du är ärlig och säger vad du tycker!! Vi tycker inte alltid lika, men jag kan säga vad jag tänker och du kan tycka att jag är dum i huvudet, och det gör ingenting, ha ha ha... för du förstår vad jag menar och förstår vad jag vill ha, även om du inte vill ha exakt samma sak! Det uppskattas!
Det som mest finns i tanken just nu är avel och användning av olika hundar, men jag tror att detta idag gäller väldigt mycket i samhället, vi måste alltid vara så himla mycket bättre än andra och kan inte se med glädje på andras framgång.
Man behöver inte älska alla, man behöver inte tycka om alla och det är helt ok att inte tycka om vissa människor... och nu till ett intressant sidospår... Jag upplever det som att människor idag blir sura över minsta grej på varandra, och man tycker inte om den för den har gjort det och den för datt osv, men våra hundar de ska älska alla!! Annars är det något fel på dem... eh...
Ok, om jag använder hunden X till min tik, då kommer uppfödare Z inte att prata med mig, för hon tycker inte om X ägare... logiskt eller hur!? För det är ju så att jag använde X ägare i min avel och det gör att Z måste ligga med X ägare om hon pratar med mig... ibland undrar jag om det är så folk tänker!?
ALLA människor har fel och i något tycker vi olika. Det kallas variation och är något som behövs... Om du tänker på din bästa vän så är det säkert minst 10 olika saker som du retar dig på eller tycker lite illa om, ja kanske till och med hatar... Men de bra sidorna väger upp, det gör att du står ut och faktiskt älskar den där personen. Det kallas vänskap :-).
Tänk nu, nästa gång du möter den där personen som du har lite svårt för att där faktiskt finns en massa bra egenskaper också, bland allt det där du inte gillar, se om du kan hitta dem... Eller ja, man kan iallafall vara "väluppfostrad" och artig och undvika jobbiga möten så blir det enklare ;-).
Nä, jag tycker vi ska acceptera att ALLA är olika och respektera varandras åsikter. Känna glädje för den som presterar och lyckas.
Till och från har jag har haft tankar om att flytta. Blev bjuden ett boende i Dalarna... Mycket har handlat om att jag ibland vill till en större brukshundklubb, där jag kan få gå kurser, vara lite anonym osv. Jag skulle också vilja ha närhet till något ställe där man hjälpligt kan träna sin spaniel... Men så slutar det ALLTID med att jag inte skulle kunna leva utan vintern... Jag älskar snö, jag älskar riktig vinter och nu börjar det allra bästa senvinter/vårvinter... Så UNDERBART!! Ja, och då försvinner varenda tanke på flytt...
Så dök en tanke upp... flytta norr ut (inland)... köpa en enslig gård i en utdöd by, inga störande människor, kanske kläcka lite fasaner... hmmm... Där borde det ju vara ännu mer vinter än här och hamnar man lite för sig själv så gör man som man vill (det där med större brukshundklubb försvann lätt när det blev fråga om jakt ;-) :-D).
Så hade jag väl tråkigt på jobbet en dag och var ut på SMHIs hemsida och tittade på snödjup... då på 5:e plats Ulvsjö (nu på 6:e) på mest snö i Sverige-listan, ha ha ha ha... ja, det är alltid mycket snö där, men varför flytta liksom... Eller ja, några mil söder ut då...
Så, det verkar som jag blir kvar, kanske får jag skaffa mig en Vizsla eller något annat häftigt som är mer anpassat för jakt i skogen och myrflaken här... eller så fortsätter jag att ha kul med min lilla spaniel och samla på vingar (mm) efter tjädrar och annat skogspack så jag kan vittra in marken när sommaren kommer.
Den där lilla spanieln var just precis väldigt dryg... Efter vår kvällspromenad så brukar vi gå upp och lägga oss... Nu tog jag datorn och satte mig i vardagsrummet, för att få ur mig en massa skit, och så började hon springa omkring och gnälla. De andra två har lagt sig till ro, man hon kunde inte låta dem vara och så blev väl Lizza irriterad samtidigt som jag fick ett utbrott. Men allt gick bra och nu ligger alla tre lugnt och stilla. Normalt sett så har jag en hund som klarar av att ligga stilla inomhus även om jag gör saker och två som springer omkring och är ivägen för mig, ha ha... men nu var det omvänt.
I morgon så är tanken att jag efter att ha tittat på en massa OS ska åka in på Sveg och träna lite med Liza och hennes liga. Om jag kommer ihåg det tar jag kanske med mig skidorna och kör lite på ett skoterspår där lite senare. Det borde ju vara bättre spår än här :-).
Sen sitter jag och och kikar efter kurser... jag skulle vilja gå något med fokus på stadga och sitt i uppflog, så jag får lite fart på mig själv. Jag behöver klara övningar och en spark i rumpan!
Och bara för att... detta är det 1000 publicerade inlägget i min blogg, häftigt!
Hej hopp & ta hand om varandra!
TACK Åsa för att du är ärlig och säger vad du tycker!! Vi tycker inte alltid lika, men jag kan säga vad jag tänker och du kan tycka att jag är dum i huvudet, och det gör ingenting, ha ha ha... för du förstår vad jag menar och förstår vad jag vill ha, även om du inte vill ha exakt samma sak! Det uppskattas!
Det som mest finns i tanken just nu är avel och användning av olika hundar, men jag tror att detta idag gäller väldigt mycket i samhället, vi måste alltid vara så himla mycket bättre än andra och kan inte se med glädje på andras framgång.
Man behöver inte älska alla, man behöver inte tycka om alla och det är helt ok att inte tycka om vissa människor... och nu till ett intressant sidospår... Jag upplever det som att människor idag blir sura över minsta grej på varandra, och man tycker inte om den för den har gjort det och den för datt osv, men våra hundar de ska älska alla!! Annars är det något fel på dem... eh...
Ok, om jag använder hunden X till min tik, då kommer uppfödare Z inte att prata med mig, för hon tycker inte om X ägare... logiskt eller hur!? För det är ju så att jag använde X ägare i min avel och det gör att Z måste ligga med X ägare om hon pratar med mig... ibland undrar jag om det är så folk tänker!?
ALLA människor har fel och i något tycker vi olika. Det kallas variation och är något som behövs... Om du tänker på din bästa vän så är det säkert minst 10 olika saker som du retar dig på eller tycker lite illa om, ja kanske till och med hatar... Men de bra sidorna väger upp, det gör att du står ut och faktiskt älskar den där personen. Det kallas vänskap :-).
Tänk nu, nästa gång du möter den där personen som du har lite svårt för att där faktiskt finns en massa bra egenskaper också, bland allt det där du inte gillar, se om du kan hitta dem... Eller ja, man kan iallafall vara "väluppfostrad" och artig och undvika jobbiga möten så blir det enklare ;-).
Nä, jag tycker vi ska acceptera att ALLA är olika och respektera varandras åsikter. Känna glädje för den som presterar och lyckas.
Till och från har jag har haft tankar om att flytta. Blev bjuden ett boende i Dalarna... Mycket har handlat om att jag ibland vill till en större brukshundklubb, där jag kan få gå kurser, vara lite anonym osv. Jag skulle också vilja ha närhet till något ställe där man hjälpligt kan träna sin spaniel... Men så slutar det ALLTID med att jag inte skulle kunna leva utan vintern... Jag älskar snö, jag älskar riktig vinter och nu börjar det allra bästa senvinter/vårvinter... Så UNDERBART!! Ja, och då försvinner varenda tanke på flytt...
Så dök en tanke upp... flytta norr ut (inland)... köpa en enslig gård i en utdöd by, inga störande människor, kanske kläcka lite fasaner... hmmm... Där borde det ju vara ännu mer vinter än här och hamnar man lite för sig själv så gör man som man vill (det där med större brukshundklubb försvann lätt när det blev fråga om jakt ;-) :-D).
Så hade jag väl tråkigt på jobbet en dag och var ut på SMHIs hemsida och tittade på snödjup... då på 5:e plats Ulvsjö (nu på 6:e) på mest snö i Sverige-listan, ha ha ha ha... ja, det är alltid mycket snö där, men varför flytta liksom... Eller ja, några mil söder ut då...
Så, det verkar som jag blir kvar, kanske får jag skaffa mig en Vizsla eller något annat häftigt som är mer anpassat för jakt i skogen och myrflaken här... eller så fortsätter jag att ha kul med min lilla spaniel och samla på vingar (mm) efter tjädrar och annat skogspack så jag kan vittra in marken när sommaren kommer.
Den där lilla spanieln var just precis väldigt dryg... Efter vår kvällspromenad så brukar vi gå upp och lägga oss... Nu tog jag datorn och satte mig i vardagsrummet, för att få ur mig en massa skit, och så började hon springa omkring och gnälla. De andra två har lagt sig till ro, man hon kunde inte låta dem vara och så blev väl Lizza irriterad samtidigt som jag fick ett utbrott. Men allt gick bra och nu ligger alla tre lugnt och stilla. Normalt sett så har jag en hund som klarar av att ligga stilla inomhus även om jag gör saker och två som springer omkring och är ivägen för mig, ha ha... men nu var det omvänt.
I morgon så är tanken att jag efter att ha tittat på en massa OS ska åka in på Sveg och träna lite med Liza och hennes liga. Om jag kommer ihåg det tar jag kanske med mig skidorna och kör lite på ett skoterspår där lite senare. Det borde ju vara bättre spår än här :-).
Sen sitter jag och och kikar efter kurser... jag skulle vilja gå något med fokus på stadga och sitt i uppflog, så jag får lite fart på mig själv. Jag behöver klara övningar och en spark i rumpan!
Och bara för att... detta är det 1000 publicerade inlägget i min blogg, häftigt!
Hej hopp & ta hand om varandra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)