....

... jag vill verkligen INTE!! Jag måste utbilda mig till något annat... men VAD ska jag göra?? Tittar man på lediga jobb så är det mest lärarjobb, men där är ju utbildningen hur lång som helst och hur ska man överleva under den tiden? Och bäst vore ju en deltidsutbildning eftersom jag är lite sjukskriven... Blir GAAAALEN!!

Ok, nu har jag fått ur mig lite, men jag tycker verkligen det här är pest!

Förra helgen var jag och Bira på övning. Jag tycker hon var lite tröttare än normalt, man det kan ju också bero på att vi jobbade natt en natt och det är väl inte heller riktigt hennes grej. Det blev också väldigt långa pass :-). Eller så är hon kanske dräktig ;-)
 Vår första patrullstig som vi gick, där gjorde hon ett grymt jobb. Hon hade så enormt snygga markeringar så hon lurade mig... :-D :-D. Annars brukar hon bara vara övertydlig när det är vilt, men det kan tydligen ändras...
  Vi patrullerade och efter en sträcka så fick jag en MYCKET tydlig vindmarkering och jag visade "våra" soldater, efter inrapportering till chefen så fick vi order om att märka upp och fortsätta... Sagt och gjort + mycket beröm givetvis... sen vindade hon av och till under kanske 2-300 meter och jag berömde lugnt och fortsatte, sen vid ett hygge, då kom både vind och ljud samtidigt och hon blev helskruvad (INGEN missade den markeringen) och jag trodde det var älg, ha ha ha... så sa instruktören som var med något om att jag hade en ganska tydlig markering där... ha ha ha... och att vi skulle följa upp... och att han skulle förklara för mig sedan... Fienden hade då varit 10 m ifrån oss och det var väl därför som hon skruvade så totalt. Kul att se! När vi följde upp så vindade hon sig till spåret och sedan spårade hon fienden till mina soldater såg snubben. Detta var häftigt! Riktigt häftigt! Utan hunden i detta läge så hade vi alla dött ;-). Bästa Bira!! Och gissa vilken upplevelse soldaterna fick... hörde att de pratade om detta sedan... :-)

Vi hade en del bevakning, mindre patrullsträckor där hon markerade människodoft på asfalt (flera ggr), vind på patrullstig, en mindre vind på rådjur (vad har hänt!?), supersnyggt jobbat trots att energin tog slut :-).
 Det var också rätt många som var imponerad av hennes beteende under middagarna, som åts under öppen himmel. Jag la henne i utkanten och så fick hon ligga där och vänta medan jag hämtade mat och så... och så länge ingen springer och viftar med mat precis framför hennes näsa så fungerar det bra :-D. Någon frågade hur många gånger hon åkt på stryk typ... men det är ju helt mot min träningsfilosofi, så... jag tappade mest hakan! Tror folk att det bara går på det sättet? Fortfarande?? Och skulle jag verkligen ha en så trygg och fin väntan då??
 Bira är en stjärna!

Och sen den eviga frågan just nu... Är Bira dräktig?? Hur ska jag veta det?? Ha ha ha... det borde väl börja synas när jag mäter magen imorgon, men just nu så vet jag faktiskt inte! Hon är ju lite latare, men går med på promenad utan större protester, hon har mindre rinniga ögon än vanligt -men det skulle kunna vara årstiden... Nä, det är nog bara att vänta och se!

Sen har jag fått svar på domarprovet som jag skrev i april och det var tydligen GK, så nu måste jag ut och bakdöma och plugga på lägstabetygen lite bättre... men först ut nu är vår egen spårtävling på lördag... sen har jag "bara" planerat in ett par utställningar i sommar... Bara att vänta och se!

Nu tänker jag inte berätta om måndagsträningen utan så smått börja logga ut och åka hem från detta hemska ställe!

hej hopp!