Söndag var Lizzas dag, bara Lizza!! Jag packade in henne och en lite varmare jacka i bilen, lämnade de andra hemma... funderade över om jag skulle ta med ett täcke till henne, men vi skulle ju hem direkt... Sen åkte vi till Härjeåsjön. Jag älskar verkligen det stället och att kunna promenera som jag vill i skogen, helt ensam... Jag nobbade Einar att följa, för nu skulle Lizza få springa!! Och springa fick hon...
Koppel först, tills vi passerat värsta rådjursstråket och så långt som andra möjligen kan tänkas gå... Sen koppel av! Gjorde någon inkallning när hn hade näsan i luften, fotade en del... hur underbart som helst!! -13 och solsken... bara Lizza och jag!! Efter en stund hör jag några fåglar som lyfter och då Lizza är uppvuxen med en spaniel så reagerade hon med... och vad jag ångrar att jag inte lät henne springa efter dem!!
Plötsligt var den där, bakom min rygg och jag såg det på Lizzas reaktion... när jag vänder mig om så kommer en jämthund i värsta friar-stilen... Den är då ca 2m bakom mig, sen vänder den och liksom fiser ihop... Scenen efter som jag ser är hur han flyr in i skogen med en rottis i hasorna, som inte alls såg särskilt deprimerad ut... Jämthundsjakt, hur kul som helst!
Gissa min panik... Vad kostar det mig om hon äter upp honom?? Vad händer om de kommer ner på byn, där finns barn och sällskapshundar, kossor och får... Vad händer om hunden springer till husse/matte och den lägger sig i??
Jag ringde brorsan direkt, så han fick ringa vårt grannjaktlag och informera. Det var deras hund och en liten tröst är ju att den hunden är stor och vältränad... Lizza har knappt en muskel...
Jag messade Anette som också jagar bredvid oss, men hennes hund var det inte (det hade varit värre, psykiskt för mig alltså).
Jag ville ju inte lämna platsen ifall hon kom tillbaka, samtidigt som jag ville åka vägen och se om hon dök upp... efter 20 min eller något ringde jag pappa. Han kan ju ta henne utan att något händer. När jag pratar med honom så ser jag något som rör sig långt bort. Gissa lyckan och lättnaden!!! Där kom hon... lilla Lizzan... helt vit av frost hela halsen och inte en endaste bloddroppe någonstans. Tack och lov!! Så skönt!!
När jag ringde och messade till de som jag haft kontakt med innan så fick jag veta vilken hund det troligen var. Han hade sprungit i rak linje efter vårt möte, mot husse :-) -"rädda mig". Jag gissar att han sprang ifrån henne och hon gav upp och vände... Men hur långt hinner man på 20-25 minuter??
Resten av promenaden upp till stugan fick Lizza gå kopplad och hon gick snällt på mina hälar och verkade rätt nöjd med det :-).
När vi skulle gå in i stugan tog det stopp! Ha ha ha... hon är för härlig!! Hon var ju hemma och där ska man inte vara inne... där ska man vara ute och springa på "gården" och strosa på, inte vara inne! Jämt när vi är där så får vi lura in henne... Nu knöt jag fast henne på bron, eldade lite, var på dass, tog en banan... och... äh, stackars hund!! Vad är sannolikheten att jämten kommer igen?? Han lär inte vilja vara nära oss igen efter det bemötandet... så jag släppte lös henne. Och jösses vad kul hon hade!! Hon letade rätt på mitt bananskal och det blev häftigaste leksaken ni kan tänka er... ha ha ha... galenpanna!!
Då jag blev rätt så kall av att stå och vänta på henne när hon var på jämthundsjakt så packade vi ihop oss ganska snabbt, med stor sorg, och knatade hemåt och den första kilometern fick hon springa lös... Sen satte hon upp näsan efter något och då kopplade jag henne... lite feg blev jag minsann! Och tänk om pappa kommit på att han skulle rasta Stoffe sin "vanliga runda" och vi mött dem... näe, det hade jag aldrig orkat! Och jag tror hon fick en skaplig motionsrunda ändå... jag gick ca 8,5km :-), undra hur långt hon sprang!?
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar