måndag 1 juli 2013

sedan sist!

Efter jag bloggat sist så tog hundtränar-lusten över och vi trotsade väder, trötthet o knott och begav oss ut för att träna! Det som saknar betydelse av väder (vilket allt borde göra) är definitivt apportering. Jag laddade Jennifer med "pangen" (=Einars uttryck) och hörselskydd och några (4) dummysar och så gick vi ut och körde 4 markeringsövningar, eller egentligen 5 eftersom vi gjorde om en som hon bara irrade omkring efter... I alla fall, förutom att hon verkligen behöver träna på markeringar (någon som har något bra tips??), så fungerade det utmärkt! Alltså, snabba gripanden och bra inleveranser utan tvekan och det är bra!
  Eftersom varken jag eller Bira hade någon lust att gå in efter det så gick vi ut längs skogsvägen/stigen och körde ett linjetag, ca 60-70m rakt ut (givetvis eftersom det var ett linjetag :-D :-D ) och det fixade Bira rätt bra! Efter ca 40-50 m blev hon lite osäker och sänkte farten, men då såg hon den och drog på igen. Förhoppningsvis blir det rätt och inte fel, man vet ju aldrig hur den damen kedjar ihop det och jag vill inte ha in någon temposänkning! Vi gjorde också några kortare linjetag i terräng och där dummyn låg dold. Hon sänker gärna tempot för att leta och det vet jag inte om jag vill... Måste läsa på och träna mer!

Sen tyckte jag att det var Lizzas tur och då kom jag på att jag skulle träna platsliggning med skott och Jennifer fick komma ut igen! Så, jag la Bira där hon satt uppbunden, la Lizza, bägge med näsan mot skytten och så gick jag koppellängden ut, Jennifer fick skjuta och sen belönade jag Bira först o sen Lizza. Det gick kalas!! Det kan ju inte spela någon roll att man lägger in skott tidigt i platsträningen om man gör det på ett lämpligt sätt och ser det som störningsträning (fast det var svårare att ligga när syrran gick iväg och ropade en massa saker än själva smällen...)!?? Och sen skulle vi träna kryp i det blöta gräset, vilket gick ok, men jag flydde i panik in efter ett par försök, för då fixade jag inte de små söta bitande varelserna längre... urk! Men! Det blev lite träning ;-)

På torsdagen innan vi åkte hem så la jag ett varsitt spår till Bira o Lizza. Bytte spårplats åt dem... 950m till Lizza och med 3 vägövergångar (lika som Biras sist) och en återgång. Lizza fixade vägarna riktigt bra, återgången mindre bra (man ska kanske börja med en spetsvinkel?? ha ha...) och missade två föremål i spåret. Föremålen är jag minst nöjd med och jag ska markera ut dem ett tag till... och lägga några långa spår till! Sen är det kanske smartare att träna en sak i taget och inte lägga in svårigheter när man tränar längd, hi hi, det blir ju liksom jobbigt ändå! Bira skötte sitt riktigt bra, vimsade lite i en vinkel och missade en pinne (som jag inte såg fast jag visste var den låg) och sen gick hon över slutet... hennes spår var 650m långt! Sen när jag kom hem så hade Jennifer städat i stugan, bäddat och gjort klart allt utom disken som hon fixade medan jag rastade Siri och låste alla dörrar! Underbara barn!!! Tack Jennifer!!

På fredagen sen så grejsade jag en del hemma innan hemma innan jag packade väskan och lastade bilen. In till Sveg där jag shoppade mat och nya kängor... och sen styrde vi mot fjälls, tre glada tjejer och 5 hundar! Efter en längre biltur, med fotograferar-stopp efter vägen så var vi framme på parkeringen där vi på lördag morgon skulle utgå ifrån. Vi eldade lite i gapskjulet, eller snarare rökte oss inne då veden var "ganska" sur... drack lite vin (inte jag) och öl (jag :-) ) och snackade strunt och livets viktigheter! Sen beslutade vi oss för att sova i bilarna och jag stuvade om i min så jag kunde sova i baksätet... bekvämt!? Nix, men jag frös i alla fall inte som de andra gjorde...
  Sen började vår gemensamma vandring och förutom att det blåste rätt kallt så var det bra väder... Och efter x antal timmar och några pauser då kroppen mest ville dö (ha ha ha...) så var vi framme!! Vi hittade en tätplats, slog upp tälten, åt middag och tittade på den kolsvarta himlen som närmade sig med muller och vackert ljussken! Vi beslutade att vädret skulle passera på sidan av oss och att vi möjligen skulle få lite från ytterkanten av det över oss och gick till "stugbyn" för att fylla på vatten... då, när Liza var inne och shoppade (kaffe) så kom vädret, eller i alla fall den blöta delen av det! Hanna och jag med 5 hundar stod upptryckta mot väggen och gjorde vårt bästa för att hålla oss torra... ha ha ha... vilken syn det måste ha varit! I alla fall kunde vi ju inte stå där hela kvällen så när Liza var klar bestämde vi att vi skulle gå tillbaka till tälten (ca 200m bort eller något) och sen var vi blöta... och in med blöta oss, blöta kläder och blöta hundar i tälten. När det slutat regna gick Hanna o jag en sväng med hundarna och då var det riktigt härligt och vi torkade på rätt bra i kläder och pälsar, ja inte Bira då, hon går ju i vart enda vatten hon hittar... och vi blev riktigt sugna på att gå upp till glaciären... men efter noga övervägande så beslutade vi att ta det på morgonen om vädret var ok. Så vi bäddade ner oss i tältet på riktigt! Det var rätt kallt... riktigt ruggigt kallt... (i Säs var det +6 grader när pappa var ut tidigt på morgonen...) och det blev inte så mycket sömn. Jag är rätt glad att jag hade packat mössa och kemiska handvärmare (som jag stoppade i sovsäcken). Hur kroppen sen kändes när jag vaknade på söndag morgon tänker jag nog inte berätta, men den har haft sina bättre dagar. På söndagen så var den kalla vinden borta och vi saknade den otroligt mycket!! För nu kryllade det av myggor istället... färden ner gick flera timmar snabbare än färden upp och det blev på tok för få pauser, men det gick inte att stå stilla!!
  Slutsats: OTROLIGT ROLIGT!! Jag är sjukt imponerad av Lizza... hon fixade alla människor på ett bra sätt, endast ett möte skällde hon på (hon vaktade vid tältet, men det är ok) och då var det en överraskning, så det köper jag! Hon gick snyggt och städat och hade inga problem med att gå bredvid Dregen... och inga som helst problem att dela tält med Hanna o Dregen! Bira... bästa sötaste hunden... bojkottade allt vad spångar heter och knatade i gegga o vatten upp över halva bröstkorgen... söthund! Hon är skön att gå med, konstant draghjälp framåt och nästan inga nosstopp och häftiga ryck. Min trygghet! Hon har dock lite svårt med hundmöten (måste skälla) och hängde glatt på Angus när han skällde på människor, fast hon inte fattad evad hon skällde på! Detta gör vi om!!
 Dagen efter... lite lätt träningsvärk i axlar, vader och lår. Lite skav-ont på höfterna... en blåsa fylld med vätska o blod stor som tumnageln på ena foten (ja, jag tog de nya kängorna), men den känns inte alls, ömmar inte ens... OCH ca 1dm långt, 5cm brett (där det är bredast) triangelformat blåmärke från fotknölen mot tårna och en lagom svullnad och fruktansvärt ont! När jag knyter åt gympadojjorna hårt så går det rätt hyggligt att gå, bara jag kommer igång och inte för långt, alltså det fungerar några hundra meter, sen kommer hornen fram o jag går ändå...(hundarna måste ju få sitt). I morgon ska jag åka in på Mora o köpa en stödstrumpa! Och jag är trött och har vätskebrist :-), men jag har gjort det ;-). Hundarna då... jag tror att båda var rätt mentalt trötta igår (vad är det att gå 1,2 mil/dag för dem??)... Lizza var inte sitt rätta jag... men idag märks det inte av någon trötthet hos dem, bara hos mig :-).

Håll tummarna för att fotledsskyddet gör undervärk imorgon så jag kan ut o spåra!! Vad som hänt!? Jo, Bira gjorde ett ryck, åt sidan och man är ju rätt klumpig med ryggsäck och så (var på vägen hem) och så satte jag ut en fot åt sidan för att hålla balansen och där var väl inte underlaget särskilt bra och jag gjorde en lättare (???) vrickning... den gjorde rätt ont efter vi gått ett tag, men... :-)

Sov sött o hoppa försiktigt! (bilder kommer!!)

1 kommentar:

Liza sa...

Trots alla "vedermödor" så var detta bara så roligt att vi måste göra om det! :) Minst två gånger per år :)
Tack för en underbar helg med massor av underbara minnen på hornhinnan :)
Kramar