Vad är väl...

... teknikens under mot en riktig jycke-näsa!??

Ja, här lever vi lata dagar i Säs! Badar, läser, spelar fäbod-tennis (TACK PAPPA!!!), fotboll, promenerar, tränar lite hund och plockar upp... ja, nu ser det i alla fall ut som att vi hittat alla undangömda sopor efter midsommar, det luktade lagon roligt här ett tag och lite trist är det när man gjort i ordning sopsortering... och allt ändå är i en enda röra och så liksom förväntas det att den som är sist ska ta allt... jag kan säga att jag inte varit så glad här alla dagar!! Man blir så j-la ledsen... Mamma o pappa, de är i alla fall värda typ 1000 guldmedaljer (med diamant förgyllning som barnen och jag brukar säga) efter den här helgen som de har slitit för alla andra!! Ni är bäst!!!

Jag läser igen... clicker gundog eller något liknande och den är grym!! Glömde säga att den andra engelska boken inte heller var så dum... skulle bara fått dem översatta... =) Men, inspiration så det ryker, det får man!! Jag vill sååå mycket nu och samtidigt måste ju Johans egen träning med hans hund komma först och jag får väl ta de dagar då han inte hinner... =( eller nå... fast bara det inte är så här gräsligt varmt så orkar hon nog med oss båda! =D

Lizza hade en KANON-dag här om dagen... kunde gå fot flera steg, backa vid min sida utan vägg, sitta stilla och titta på mig i en evighet och när jag sedan skulle filma hur himmla duktig hon var nästa dag, då var hon enormt lättstörd och kunde ingenting ha ha... Funderar på Mora BK i morgon för att få en ny miljö... men om tempen är så här blir det nog kvällsträning och då blir det väl så j-la knottigt... gräsligt nu! Länge leve vintern!! =D =D

Jag är på G att kolla in vad min hund nu måste lära sig, dels till nästa träff, men också till slutträffen i oktober... vi har en del att jobba på och jag skulle behöva få lite ordning på det hela =) och inte bara för kursen... det vore ju roligt att kliva ut på tävlingsplanen också!

Ja och så var det det här med teknikens under... i fredags så tog jag och Johan en promenad med de två yngre jyckarna till skogen! Började längs en grusväg, fortsatte på en stig och vek slutligen av rakt ut i skogen! Med på färden var GPSn, så vi inte skulle gå vilse ;-)... jag hade en liten plan över hur vi skulle gå... När vi kom hem så mötte jag Jennifer som frågade över ett SMS som hon skickat mig, och som jag inte hört och ingen telefon i fickorna och den fanns ingen annanstans heller... typiskt!! Snabbt konstaterat, den ligger i skogen... någonstans!! Men, det är ju lätt fixat, vi går efter GPSn, den visar ju precis var jag gått... Jennifer får följa för att med jämna mellanrum ringa på mig! Sagt och gjort och det gick ju galant!! F-N så bra med GPS!! Tills vi svängde av stigen... och skulle försöka gå i exakt samma spår som innan... ha ha... någon som prövat?? Alltså, det är ju klart det går, men vilken tid det skulle ta och de svarta molnen hopade sig på andra sidan älven (men, åskan kommer ju aldrig över älven ;-) )... Jag ringde P-O!! Mitt i min bil hänger en svart sele, ta den... där finns en lina... ta den korta, kom med Tanija!! Och så satte vi oss där, jag och Jennifer och väntade på världens bästa näsa!! Ha ha... nu vet jag ju att Tanija blir ganska slarvig med föremål när hon inte spårat på länge och nu är det en evighet sen hon spårade sist, men kanske kan hon leda oss rätt väg i alla fall...

Medan vi väntar börjar det mullra... bara inte regn... Så kom de och efter en stund fick Tanija upp spåret och det bar iväg... och Jennifer hon ringde med jämna mellanrum... så hörde jag den och fick syn på den... då sa jag åt henne att stänga av. Nu var vi på ett ställe där vi hade suttit ner med de små och irrat lite innan vi valde väg så Tanija hade en del att jobba med och plötsligt så fick hon telefonen i näsan och jag blev enormt glad!! Helt klart ska jag träna Lizza o Bira att leta efter konstiga föremål också, som nycklar och telefoner!! Nu var vi klara och då öppnade sig himlen!! Belöningen för Tanija blev lek med min keps... och en hel hand med hundkex när vi kom hem!! Nu har jag ett tandavtryck på baksidan och en mindre spricka i min skärm, men vad gör det?? Telefonen hade ju ändå sagt upp sig... och jag skulle byta... det var ju alla nummer jag var på jakt efter!!

Tyvärr har inte moster samma tur... hon var den som åkte på att sortera alla soporna, visserligen självvalt eftersom hennes telefon är avstängd och borta efter helgen. Heltrist!! Det enda vi kan se är att någon av misstag fått den med sig... För som vi letat... även här fick Tanija vara med och hjälpa till... hon har sökt av alla oklippta gräsytor och hittat alla planterade konsiga saker (tom ett tennisracket har hon kommit in med, och en penna...), men ingen telefon! Trist! Hoppas den kommer fram!

Nu ska jag följa Jennifer och bada, sen kanske tjuvträna lite med Bira och njuta av skuggan och något bra att läsa... hi hi... vi hörs en annan dag!