många funderingar...

... ibland blir det så. Mest hela tiden kanske, men ibland så känner man kanske att man vill dela med sig av sina tankar och få reaktioner på det hela =), ja ni vet...

Visst är det en härlig bild på Tanija!! Tänk om man hade denna kontakten hos dem båda... men vi jobbar på det! Fast, jag ska inte börja där...

När vi var i Ljusdal så upptäkte den domaren en böld i Tanijas mun. Nu har jag funderat hit och dit med den där bulan och jag har ju liksom bestämt mig för att inte göra några allvarliga saker med henne och hon är ju inte heller direkt förtjust i hantering, speciellt inte hos veterinären. Ja ja, tanken var att ringa och prata med Karin.... men på något sätt har jag skjutit det framför mig och funderat en himla massa! Nu träffade jag henne igår kväll, på klubben och jag frågade vad hon trodde... Och hon trodde inte det var en böld, den är ju varfylld och borde vara mycket öm. Och Tanija gjorde ju inte ens en min när domaren klämde på den och jag har också klämt och tryckt en massa... Och är det ändå en böld så kommer det ju komma var ur den och då kan man ju göra något åt den. Tyvärr tror ändrå veterinär Karin att det är ytterligare en tumör. Tungt!!

Sen var det då Siri... Vi var på klubben och tränade tillsammans med en hel hög med andra trevliga människor igår! Super roligt!! Fast... det börjar också kännas lite som varför... men, men... nu var det bara Siri som tränades. Vi putsade lite på moment inför spårtävlingen... och som det ser ut verkar det vara den enda putsningen som vi får... Man ska helt enkelt inte vara aktiv med både hund och tävlingskommitté, i alla fall inte så aktiv... =(

Mitt mål med gårdagens träning var att inte bli arg och inte bli irriterad! Jo då... det gick ganska bra tycker jag... bästa tricket: INGET KOPPEL PÅ!! Jo, för blir jag arg eller irriterad... så sänder ju kroppen ut dessa signaler och ilska och irritation är AVSTÅNDS-ÖKANDE!! Tänk på det... och dumma är de inte OCH när vi tränar lydnad då ska vi ju faktiskt ha kul!! Det är ändå det absolut viktigaste... och hur roligt har man när man är arg?? Och hur kul har hunden det?? Det är ju också så att domare ser om hunden har roligt och många domare väljer att blunda för mindre missar om man bara har kul!! Medan de hellre drar om det ser lågt och tråkigt ut...

Kanske kan det också vara så att en del av Siris fladder beror på att hon blir osäker på mig och inte helt förstår vad hon ska göra och då löser problemet genom just detta fladder... hmmmm... Och så kommer vi i en mycket ond cirkel??

Nu när jag körde utan koppel så måste jag ju vara tydlig, jag måste vara rolig, annars väljer hon definitivt bort mig och det ger även mig en tankeställare!!

När hon gjorde fel, då sa jag mest bara "nähä" och så gjorde vi om... Det är ju det positiva som de strävar efter att uppnå och att jag är positiv och uppmuntrande borde också ge mig ett lyft i hennes ögon... Jag är inte den där jobbiga irriterade matten... Problem kvarstår dock!

Hur ska jag få upp hennes näsa från marken? Eller kommer det av sig själv bara jag blir en roligare prick?? Att hon av sig själv väljer mig... ska jag hitta en bättre belöning?? Något riktigt super?? Inte ha tråkiga leversnittar eller frolic ( en fördel med hösten/vintern, korven håller sig lätt en vecka i bilen... om man glömmer den =) )?? Och hur får jag henne att röjja loss på riktigt?? Hon ju liksom... saknar det där riktiga draget... man har fördelar med en jycke som kan släppa loss & leka gärnet!! =) Måste klura ut en lösning här också... =)

Pratade med en av domarna i telefonen idag. Han har själv rottis och verkade förstå mitt kemi-med-hunden-problem. Och han ville gärna titta på oss nu i helgen och se om han kan komma med några tips och förslag! Och inte tackar jag nej, tycker det är toppen att få hjälp!! Och dessutom är han ju duktig på det där...

Så... i måndags var jag ute och satte upp rutor... flera timmar, men klart blev det... I går var jag åter ute närmare 3 timmar... det var div med appellspåren och så som skulle fixas... Sen blev det utvecklingssamtal & hem med barnen... zzzz... idag, gjorde jag klart det jag inte han fixa igår och fick göra om och URK! Säkert 2-3 timmar idag också!! Och så har jag ju varit i Östersund på sjukan idag också (ca 17mil enkel...)... och ändå är jag inte klar... för pinnarna är kvar & lika så att mata in alla uppgifterna i datorn och skriva ut protokoll. Man skulle kanske räkna efter hur många timmar man la på en tävling... eller så är det kanske bäst att låta bli =S. Och just denna höst tävling är värst, för då är jag ju borta och jagar när det mesta borde göras... och då orkar jag bara inte.

Nu ska jag mata hundar och packa mig i säng, hissa ner rullgardinen & hoppas på en lång sovmorgon... men Biras husse är ju borta och Bira är morgonpigg, så det är väl att hoppas på för mycket är jag rädd!

Länge leve höstmörkret & kylan!! Älskar det... och snart kommer snön och nu är jag glad igen ;-)