:-)

Igår var det måndag...
 När jag kom hem tog jag med mig Jennifer och alla hundar och så gick vi på en långpromenad. Egentligen hade jag en massa måsten, men ibland måste man prioritera bort måstena och vet ni, de finns kvar idag också ;-).
 Mitt största måste, förutom middag var att skotta backen. Jag hade väl hoppats på att någon skulle gjort det åt mig, så var det inte. Nu är dock det värsta borta, men jag måste putsa en massa om jag ska ta mig upp hela vintern. Nästa år ska jag sköta den från början och helt själv... jag kan inte ha en traktor som ger mig kanter när det kommer mycket och sen inte kommer. Då måste jag ju lyfta snön och det fixar jag inte. Då är det bättre att skotta själv...
 Jaja, det är ju snällt att det finns folk som hjälper mig iallafall!


Denna promenad var Ciders första långa sen hon fick ont. Vad jag kunde se, både igår och idag, så har det gått bra.
Men, det hände en annan grej... plötsligt stannade Allis och stod på tre ben. Och hon ville inte sätta ner en tass. Jag kollade om hon hade en isklump i tassen, men nix. Då blev jag rädd! Hon stod dessutom så ovansidan av tassen snuddade vid marken... huvva!! Ledband och annat äckligt for genom mitt huvud... och hur gör man då... Faan vad mycket otäckt man hinner tänka! Och så la hon sig ner... jaha... Jag kopplade loss Lizza och gav henne till Jennifer. Det är ju bara att börja bära tänkte jag... men så klev hon upp och började linka framåt... och hur det än är. Hon är tung och det var iallafall några hundra meter (500 kanske) att bära. Men så blev det bättre och bättre och när haltandet nästan var borta tog jag tillbaka Lizza och vi gick hem.
Det syntes inget av detta heller på hela kvällen igår och inte heller imorse. Frågan är, vågar jag åka spark idag!??
Man undrar ju vad som hände, för hon pep inte till eller gjorde något som vi kunde se. Sträckte hon sig? Halkade? Skumt!


På kvällen sen så var vi till Sveg och tränade.
 Vi kör fortfarande apportering, tungapport och kryp som prio ett. Igår la vi till lite backa också.


Jag började med vanlig apportering och det handlar om att avlämna rätt trots störning och att hålla i en stund. Jag använder nu plattformen för att få in henne nära och omvänt lockande för att hon ska hålla. Allt fungerar kanonfint och hon struntar helt i att jag har en kopp som jag slänger godbitar i bredvid. Men, även om detta fungerar bra så tänker jag nöta på! Några repetitioner varje vecka borde göra att det liksom fastnar även om jag tar bort plattformen. Jag ska försöka göra godisstörningen lite svårare också, närmare henne och kanske lite smarrigare godis i den.
 Krypet, ha ha ja ja... vi fortsätter att jobba med tempo och position. Jag antar att även det borde bli bättre om jag bara nöter på. Hon tycker verkligen att det är kul och har lite svårt att förstå varför hon inte bara kan ånga på. Men, hon tappar rätt mycket teknik och... äh! Vi måste få ordning på detta! Vintern är lång ;-), men tiden går så jäkla fort!


Tungapporten är som med krypet. Sakta men säkert. Jag vill ju inte ha träningsvärk och obehag i samband med dessa moment, utan bygga sakta men säkert... Hon tar den och bär den. Oftast fint, men ibland blir det snett och då är det svårt. Men, jag måste väl träna på det också. Förutom en del korta komma in och leverera så skickade jag också ut henne för att hämta den, egentligen rätt tävlingsmässigt om man bortser från längden och avslutet. Hon gjorde det verkligen superfint!! Men, det är kanske inte så konstigt.... jag menar, apportera kan hon ju :-D. Nu fortsätter vi så här och bygger muskler. Jag ska också försöka lägga till lite hålla-träning. Och sen måste jag införskaffa en tre kilos apport så vi kan gå vidare. Det känns som att vi snart är där...


När det gäller backa så ska jag lära henne att backa över en käpp. Hon har svårt att backa långt och jag tänkte då flytta käppen längre och längre bak för att kunna öka avståndet. Det var svårt att få till bra med bakbenen, otroligt svårt att se och kanske också svårt för henne. Så jag ska testa med frambenen istället.


Hej hopp!