:-), ibland kan bli lat och inget skriva och hoppsan hejsan så bor man med en stjärna och hur ska jag då kunna skriva om Lizza??För en tid sedan, ett år eller två, så bestämde jag att Bira skulle bli världens bästa spårhund! Nu är ju det svårt när man har en så lat matte som jag och hon får träna på tok för lite, även om jag är övertygad om att det inte är för sent ännu... och ibland händer det små saker som gör att man åter får lusten att lägga ner en del timmar på detta!
Igår hade jag en rätt... tung dag... men så OTROLIGT ROLIG!!! Det var bara de 5 timmar som jag tillbringade på mitt jobb som var mindre roliga... Dagen började med att jag var tävlingsledare på lydnadsdelen på vårt bruksprov i lägreklass och där fick man se en del fina moment hos de olika hundarna... Därefter lämnade jag över till Anette som fick följa dem ut på spåren medan jag jobbade... om det var där eller när jag kom tillbaka som jag fick höra om att deltagaren på spår 1 tappat sin mobil i spåret... ja, jag hann inte fundera så mycket på det, utom att jag var sugen på att gå ut med Bira ;-). Sen tog jag över appellklassen som varit ute och spårat och körde lydnaden med dem... och hu så nervös man kan bli när man bara är bredvid! Jag såg en platsliggning som jag blir tårögd av att bara tänka på... 4 hundar ligger, en kliver upp direkt och går efter matte, en kliver upp efter en stund och går till Anettes Mayah som bara ligger där, efter några millisek (kändes som typ 5 sek) så ger Anette helt coolt ett DK, plats, och jag tror banne mig inte ens det hade behövts!! Mayah bara ligger där... och det är ändå en tik som går fram... sen går hon till Lizas Rocky och han klarar inte av frestelsen... det är trist när det händer, men tyvärr händer det... Nu fick Anette & Liza lägga om och båda fick tior på platsen! Sen räknade vi resultat, hade prisutdelning, plockade vi ihop i klubbstugan en del (jag o Liza som vanligt :-) ) och sen var hon så snäll att hon kom upp och hjälpte mig att bygga två rally-banor till min kurs som skulle börja typ en timme senare... och det gjorde också Hanna o Johan.
Sen hade vi kursavslut och så kom Liza tillbaka och vi plockade upp det sista i stugan och gjorde oss redo för en tur i skogen! Jag kan bara inte låta bli att testa... och så kom Hanna gående från rallybanan och hon lovade att plocka ihop den. TACK!!!
Liza och jag kollade in starten och trots att många (även en hund förutom den som spårade från början) gått där kan man ju inte göra annat än att visa på starten och hoppas hon väljer rätt! Spåret hade ju legat sin tid och telefonen hade ju legat ute 9 timmar eller något... dessutom var det knalltorrt, inte de bästa förutsättningarna. Jag var dessutom på väg att ge upp redan innan när jag hörde vilken hund som varit där, han är ju så himla duktig tycker jag! Vi startade och Bira sög in spåret/spåren fint. Jag såg när vi kom till första vinkeln och jag såg att hon missade den, men så lurade hon mig lite, eller? Det såg ut i den torra mossan som där var ett spår och... äh, tillsist beslutade jag att vi var fel och Liza ringde spårläggaren för att kolla var första vinkeln var och vi började gå tillbaka. Så verkade vi vara i spåret igen (bakspår, typiskt :-), och så såg Liza en snitsel som blivit tappad på marken, Bira stannar kanske 5-10m i bakspåret från den, och vi börjar prata, Liza ser att Bira stannar, jag kollar in snitseln (som vi konstaterade var en ny) och när jag då tänker vända Bira för att gå åt rätt håll, så ser Liza den, Bira hade stannat och nosat på telefonen!!! Och då låter jag henne markera den på riktigt och det blev det en del smarrig skinka för kan jag lova!! Jag kan också berätta att när vi sedan ska gå till bilen för att hitta ett nummer till ägaren, så vill inte Bira följa med! Hon tyckte att det var rena skämtet att få spåra 100-150m BARA!! Ha ha ha... hon är så rolig min lilla stjärna!! Tyvärr hittade vi inget annat nummer till ägaren, men då jag visste att vi hade flera gemensamma vänner på fb, så skrev jag ett meddelande där och efter en liten stund ringde hon upp och gissa om hon var glad!? Sen har vi ju dessutom sådan tur att jag ska till Östersund i morgon och då kan ta med telefonen dit... :-)
Lizza då... nu minns jag knappt vad vi gjort, det känns mest som att jag stressat än hit o än dit och hon har hamnat i kläm och jag har inte velat ta ut henne på planen och köra eftersom hon löpt (och löper)... dock var vi där förra måndagen och då var jag riktigt nöjd med henne. Jag kunde få henne att ta något steg fot, utan att vara en m före mig och ändå hade jag bollen i fickan och belönade med den (jag måste få in henne i vår bubbla och det är nog enda sättet...), den plats vi gjorde, där jag var ganska nära, kändes otroligt stabil!! Den var med andra hundar och inte helt kända hundar och hon kändes väldigt lugn och stabil... SÅ SKÖNT!! Annars så är ju nu målet att trixa med krypet så hon inte skuttar fram som en hare, utan mera går med bakbenen också... och det känns ruggit svårt!
Nu ska vi ta en promenad i det mulna vädret och sen ska jag kanske försöka sova lite middag innan vi åker in för dagens träning :-). Hoppas inte alla är helt slut utan att en och annan orkar dyka upp :-).STORT GRATTIS till Liza o Rocky som blev uppflyttade (m klassvinst) från appellen igår!! Och jag hoppas att Anette o Mayah hittar en tävling snart och att de då fixar det!!
hej hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar