torsdag 30 september 2010

problemet...

... med att sällan skriva inlägg i sin blogg är att man hunnit med så rackarns mycket sedan sist som man gärna hade berättat om... =D och så blir det att ni missar typ 99% eller så skulle mina inlägg bli en mil långa, vilket nu kanske inte är helt ovanligt, men...

Det bästa av allt, det måste jag ju ändå berätta om och det var igår!! Strax efter 8 fick jag pappas lilla bil att prutta igång... TACK PAPPA för att jag får låna den!! Min har ju som bekant en rasad växellåda och så bar det av mot Ljusdal... I Kårböle tankade jag, allt lugnt, i Färila var jag in och shoppade lite nödkost (hade nog en känsla...) och fick då be en kille om hjälp med att knuffa igång mig... Hem till Grethe, hon har en nedförsbacke från sin gård (tänk vad lite man kan bli glad för!!) och så blev det en del surr och mycket idéer om lösningar och träningstips innan de andra dök upp.
Jag tycker detta är toppenroligt att åka på, jag visste redan innan var mitt problem ligger, det är lydnaden... tränar vi själva, vilket vi ju alltid gör är stadgan inget problem, nu när det var fler hundar så blev det ett problem och det var väl det i lydnadsbristen som jag inte visste om... =) och omöjligt kunde veta om.... Jag åkte mest för att få träffa alla kuliga träningskompisar, och för att få tips om hur jag kan jobba när vi fått ordning på lydnaden! Och såååå sugen som jag nu är!! Bira (och jag!! ;-) ) var jätte duktiga!! På en liten äng skulle vi göra apporteringsövningar mot varandra och slänga apporten till varandra (det första jag måste träna på, att kasta =D ) och vi började med att koppla bort koppel... he he.. ja, alltså... hon tycker ju att alla dummisar är hennes och att hon ska hämta dem och hon satt snällt tills jag öppnade munnen för att fråga något eller säga något, det räckte att jag svarade -ja på något så drog hon för att leta... Kanske läge för att träna med lur-ord!! Men detta var supernyttigt och jag fick jobba med 1000 klick/belöning i sekunden för att få henne att vara hos mig, funderade faktiskt en tag om det var hål i fickan där köttbullarna var (jackan har knappt en ficka utan hål...). Nu gav det resultat kändes det som och när vi sedan gick upp i skogen med hundarna lösa så kom vi givetvis på efterkälken, men hon gick med mig, hon kunde springa 10m ifrån mig, då stannade jag och hon vände (utan att jag sa något) och valde att gå med mig!! Det kändes kalasbra!!
Sen, det bästa av allt... fast de andra hundrana jobbade bredvid henne så var hon tyst!! Bara den sista stunden blev hon lite pipig, men det var mer uttråkad pip än det gräsliga skrik som hon hade för sig sist vi körde med andra.
Jag tycker att Bira har en störtskön attityd! Hon vill verkligen jobba och tycker det är toppen, det känns som att hon har ett inre driv... det där jag saknar hos Siri... och det är underbart!!
Vi provade på nos-target i hand, något jag glömt att vi lärt Bira, men som hon tydligt kom ihåg, kul!!, och sedan med dummisen i munnen att komma till den framsträckta handen. Det blir lixom signalen för vart man ska och avlämnandet blir av sig själv och snyggt utan bök! Vi testade ett par och de var superbra!! Jag har ju tidigare jobbat med lina för att få bort lite saker som hon själv kedjat ihop och tror att man måste göra för att få sin belöning, men detta var helt klart mycket smartare!! Och så effektivt...
Vad jag då gjorde som var så bra... tja... jag vågade släppa henne lös och gå med henne lös, ett super-mega kliv för mig ska ni veta!! Och... jo, en sak som jag faktiskt var supernöjd med hos mig själv, det var att jag behöll mitt lugn hyffsat, att jag inte blev arg och inte kände mig irriterad på henne fast hon sprang omkring där hon inte skulle, tjuvhämtade dummisar och var allmänt ivägen. Detta är normalt mitt största problem och jag vet att det stör relationen mellan mig och hunden och gör att hunden inte vill jobba tillsammans med mig och jag vet också att det bara är jag i hela världen som kan ändra på detta och göra det till något bra! Och att dessutom inte bli irriterad och stressad fast det är fler som väntar på sin tur... Japp, jag är stolt över mig själv ;-)

Tyvärr var jag tvungen att åka tidigt, hade en del 2 av en kurs som skulle gås på hemma plan kl 16... men, jag fick ändå ut otroligt mycket av denna träff och... TACK!!!

Ja, två kvällar nu så har jag gått en kurs på skogsstyrelsen, om att beställa avtal på skogstjänster. Måste underhålla den skogliga sidan av mig också vet ni. Det var trevligt (och tack och lov började gårdagen med korvgrillning och så hade jag ju min nödproviant ;-)). Sen blev det lite besök på olika marker där tänster skulle beställas och vi fick fundera lite över åtgärder som skulle utföras, om det som utförts var bra osv och allt avslutades med kaffe i kolsvarta natten :-). Det roligaste av allt... bilen startade snällt utan hjälp vid varje ny start... en kulig bil!
Sen hem och ändra svaret på sista frågan i canis-provet innan jag skickade in det, ja och fyllde på lite på svaren på några av de andra frågorna också. Varför är man alltid ute i sista stund?? Men, nu är det i alla fall inlämnat och klart och jag tycker det var ett bra prov som uppmuntrade till lite eftertanke och funderingar! =) och det fick mig att inse hur lätt det är att lära sin hund att hämta en läsk i kylskåpet, ja i alla fall om man har en spaniel... hi hi...

Lizza fick åka till veterinären och hälsa på i tisdags. Dax för röntgen... nu bar det sig inte bättre än att hon dessutom började löpa dagen innan och jag kände hur jag fes-ihop. I alla fall tyckte uppfödaren att vi skulle röntga ändå så då gjorde vi det! Nu är det bara att vänta på resultatet med spänning... De här dagarna är nästan de värsta!

Spårtävlingen på söndag är inställd... där vi har våra spår ligger det fortfarande kvar snö... och man kan ju inte köra i spårsnö och parkera bilarna på stora vägen och gå ut till spåren... Känns riktigt trist!! Men, tyvärr kan man inte trolla och flytta spåren, det hinner vi bara inte...

Jo, sen var det det här med slut-prov... och löp... det ingår ju en träningsdel också och... jag vet ju hur URUSEL min hund var sist hon löpte och det känns faktiskt riktigt tungt just nu (och jag vill mycket hellre träna Bira =D) och troligen blir slutprovet ungefär när hon har höglöp... GRÅTER!! Men, nu ska jag inte deppa ihop för det utan jag ska ta tag i detta den tid som är kvar, göra en plan och köra stenhårt sista veckan!! Klart vi kan fixa det ändå!!! Och jag VET att mycket nu kommer sitta hos mig och jag ska banne mig få bort det och... Blir en stund utanför ICA idag!! SKA gå!!

Hej hopp!! Nu ska jag ut i solen och hämta energi... (blev nyss utskälld av någon snubbe som nog inte har riktigt koll på klubbarna utan för "sin egen värld" då han blandade ihop oss med en annan klubb... stackarn, tänk att det finns flera klubbar... så nu behöver jag ny energi)

3 kommentarer:

Britt-Marie Olsson sa...

Hej Marie,
Måste bara kommentera ditt inlägg har även skickat mail till dej.
Jag blir så himla glad när jag läser din blogg du verkar så väldans glad för Bira och det känns kanon bra för oss som uppfödare. Lycka till med all tävling samt jag håller tummarna för att din rottis klarar röngten.
Ha de gott/Britt-Marie

Liza sa...

Då får vi hålla alla våra tummar o tassar att röntgen blir ua.
Ja nog finns det kufar allt som tror sig veta men egentligen så vet de nog inte mycket, haha.. Trist är det i alla fall med sådana.
Kram

linaa & Luzza sa...

spännande med röntgen:D Luzza löpte ju oxå vid röntgen borde ha fått resultatet nu tycker jag*väntar*
Luzza e helt makalös vid löp.. går ju inte o göra någonting:( Men nu e d över äntligen=))