Hur gör ni??

Ja, jag börjar väl lite smått med rottweilerns historik... =) De var ju egentligen inga vallhundar utan mera boskapshundar (därav tyngden...). De följde alltså med sin flock och vaktde dem mot diverse faror. De hade i uppgift att följa sin herre med boskapen till marknader innan tågen kom och fraktade dem. En av uppgifterna då var också att bära pengarna som bonden tjänat ihop, hem och på så sätt undvek de att bli rånade... ja och som ni då förstår så var dessa hundar inga mesar... Nu var det säkerligen de som vallade också och jag vet att det kan finnas kvar hos vissa individer... dock inte i lika stor utsträckning som hos tex schäfern, men den var ju mer vallhund också. Man använde också rottweilern till björnjakt har jag läst någonstans... och det har vi ju sett prov på, ha ha... och det var väl så då... jycken fick ställa upp på det mesta!

Dagens bilder är från vår prommenad-dag, i onsdags var det väl kan jag tänka mig... strålande vackert väder som ni kan se!! Jag tror att jag skrapade ihop ungefär en mils vandrande under dagen (morgon & kvällsprommis inte inräknad...). Först Lizza, sen Bira & sist de två stora! Underbart!! Synd att jobbet blir lidande... ;-) (det är därför jag sitter här nu också... he he... har dessutom lika fint väder idag!)


Jag har funderat på det där... Jag har lite svårt att veta hur man rör på de små... Hur försiktig ska man vara?? När börjar man gå med dem?? Hur gör ni?? Hur har ni gjort?? Jag tycker jag varit tok-försiktig med Siri, Bira var det också väldigt lungt med rätt länge... får hon gå för långt nu?? Började vi gå för tidigt?? Hur ska jag nu göra med Lizza... hur långt kan vi strosa på?? För det handlar ju ändå inte om att röra på sig när de är så små, utan mer upptäcka nya ställen och nya dofter. Men nu har vi kommit in i ett läge där Lizza inte vill vara hemma utan hon vill absolut följa med. Men, jag tycker hon är för liten... Hur gjorde jag med Tanija... Nu är ju det snart 10 år sedan... och ni vet minnet... och jag var dessutom ung och lat då och gjorde inga längre promenader med Zap, mest ner mot wärdshuset i Härjeåsjön och vände och det är ju ingen bit. Men, vad jag minns så fick hon följa med från dag 1 och vi bar henne om hon började se trött ut och redan efter någon vecka måste hon ju gått själv, för jag kan ju aldrig tänka mig att jag bar omkring på 20kg... =D =D

Nu tycker jag väl att långa prommenader inte ska göra Bira någonting... Hon har ju inte ökat något i vikt sedan i augusti och visserligen har väl benstommen inte hårnat till och breddat upp sig, men att gå ska ju inte vara skadligt... Och hon är helt galen i att ut och gå, stänger jag av datorn (jobbar ju vid den) eller byter byxor mitt på dagen, då flyger hon upp och börjar pipa... Jag är klar NU matte säger hon...

Det är här Biras & Lizzas syskon kommer in... =) Kan inte ni också blogga?? =) Så kan jag läsa om hur ni gör och så slipper jag ha dåligt samvete och så ser jag att alla inte tränar varje dag och så behöver jag inte känna mig lat, eller så får jag göra det =D =D!

De stora hundarna då?? Jo, jag har ju bestämt att inte ha någon regelbunden konditionsträning under vintern. Det är alldeles för stor osäkerhet i hur det fungerar... Samtidigt så måste jag ju försöka komma igång med dem så i alla fall Tanija är i toppform i maj! Yippie! Förutom svårigheter pga av kyla under vintern så är det enormt svårt på vårsidan, mellan spark & cykelföre. Nu har jag aldrig tränat mina hundar så mycket som jag gjort i år och det kan ju vara bra med tanke på Tanijas ålder och förhoppningsvis så finns en del kvar även om vi blir tvungen att ta någon veckas paus på vårkanten. Men, lite tips och tankar har jag ju också fått från "Fysträning"-boken och kanske kan vi hålla igång i alla fall!
Att motionera med motorfordon (skoter & bil), det är jag för feg för... det räcker med turerna upp till kojan och det är tillräckligt jobbiga... anledningen till min feghet är att jag förlorar kontrollen och vet vad jag har för hund. Om hon bröt ett ben så skulle hon ändå fortsätta springa med mig för att hon bara absolut måste vara med mig och jag skulle inte ens se det... och en muskelbristning, korsbandsskada, sträckning... ja, det skulle lixom krascha hela säsongen, och även för en yngre hund som Siri så skulle det ta för mycket tid och energi och kanske blir det aldrig bra och det är det inte värt! Dessutom tror jag inte det är särskilt många som har den kollen på sin hunds kondition och i vilken hastighet som den jobbar i under längre sträckor (bra med nya pejlarna!! Där ser ju jägaren vilket medel hunden håller...) och dessutom ska man lägga till faktorn snö... Mycket med det där och dessutom, hur många vet att träningsvärk är betydligt mer onyttigt för en hund än för oss människor och att det tar betydligt längre tid att läka ut!?


Jag såg nu i Härjedalingen att de skulle finnas en hemsida där man kunde gå in och titta hur det skulle se ut med alla vind-snurrorna från olika vyer, undra om de har med en bild härifrån också?? För det räcker att jag går en liten bit så ser jag den som redan finns i alla fall. Ja, jag är lite skeptisk till många snurror... anledning: varför ska vi producera el som andra ska förbruka? Är det inte mer ekonomiskt att sätta snurrorna där elen förbrukas?? Istället ska man transportera elen, vilket ger enorma förluster i el-mängden... Vi har ju på något sätt redan bjussat på vårat med alla reglerade vattendrag och producerar mer än vad vi kan förbruka och inte får vi något av det ändå... Hmmm... ja, det kanske inte hör hemma här, men... =)

Tv. Siri undrar vad som ska hända nu...

Det är lite tråkigt med vintern... plötsligt är man bunden till vägar och skoterspår och blir det som nu, 15cm nysnö så har ju ingen kört skoter på ett tag och då är det bara vägar kvar att gå på och vi kan ju inte bara byta kvarter efter dag =D.

Däremot så kan vi gå på ett älgspår då och då... som absolut måste utforskas och helst ska man ju hinna i fatt älgarna också! Tur jag fick stopp på tok-Siri...

Hon oroar mig... efter en tur på ca 4km så sover hon och är sur och grinig mot allt och alla... hon ska ju vara ung och fräsch och inte alls behöva vara så. Hon ska ju vilja mer... Det är superjobbigt att inte veta hur hon mår och varför hon är sån! Och hon är ju en löpare... hon springer (på sommaren) på egna äventyr, följer ett spår här och ett där (Tanija går bara med mig) och jag har fullt upp med att hålla henne i min närhet. Här om dagen, när jag skulle skotta snö, så tog jag ut de två stora för att de skulle få lulla på lite på gården... Tanija hon hittar någon barkbit att äta, letar någon mer och så där... Siri, hon står med 4 tassar inom 40x40cm, möjligen att en tass sticker ut för att kraffsa lös snö, så fryser hon så hon hoppar och äter snö för att bli varm... varför går inte hon omkring?? För ett par år sen kunde vi inte ha henne lös när vi skottade snö för då stack hon för att leta rådjur... URK vad det är jobbigt!!

Igår, då hade vi en miljötränar dag så Lizza, stackaren var totalt slut! Matten ska försöka tänka till nästa vecka!! Vi tog nu vår tur in till Sveg och jag tycker den blev lyckad... förutom alla vi inte hälsade på så träffade vi en tant med rullator, henne har också Bira träffat en gång. Hon är toppen för hon har godis i fickan och förvandlar sin läskiga rullator till något mycket trevligt!!

Ja, Bira fick också sitt, men nu hade hon verkligen näsan i backen, hela tiden... hmmm... att jag inte börjat med det här tidigare!! Ändå så tycker jag att Bira fick vara med på en hel del som liten...

Sedan när vi kom hem så hade ju Lizza vilat en stund och vi skottade bort det sista av snön på gården innan vi gick in och här hade vi då som vanligt en diskussion om huruvida man får bita i snöskoveln eller inte... men, det blir bättre! Än finns det hopp ;-)

Sedan på kvällen så var det ju kommunskidan och vi tog oss iväg dit och Lizza fick följa här med! Jag tror det är ca 9 barn som åker, så det är ju ingen större folksamling, men det blir ju lite rörelse ändå! Och igår, då var Molly med... jag har ju glömt att berätta om Biras möte med Molly, men... Molly är en liten hund och jag blev riktigt mallig och glad eftersom inte Lizza sa något och inte hoppade på bakbenen mot henne utan kollade in och sedan grejsade med sitt... hon tom sökte min kontakt ibland. Super bra!! Senare så fick hon också hälsa på Molly, och det gick fint. Lizza ville leka men då ville Molly gå hem... En nyttig upplevelse ändå och sedan när Molly kom tillbaka så var hon inte mer intressant för det och det tycker jag är bra! Innan vi skulle sätta oss i bilen så kom det en hund till, en jämthund och nu kom det ett halvhjärtat läte och hon skulle ju ha varit dit, men det gick lätt att styra bort! Toppen!! Jag känner mig mycket nöjd!

Och jag tror att det bästa av allt är att när hon vill något och det tar stopp i kopplet, då sätter hon sig ner och det är ju suveränt!! Kan vi bara jobba det så det dessutom blir kontakt med matten, då har jag kommit långt! Sättandet är ett resultat av att jag stannar när hon sträcker kopplet och fortsätter gå så fort hon släpper efter och då har hon på något vis kommit underfund med att vi fortsätter om hon sätter sig (då släpper trycket & vi fortsätter...). Hur det kan bli! Men, det känns bra!


Ja, och så kan ni ju gissa om Lizza var trött igår när vi kom hem... och hur lätt det var att få henne med på övervåningen för att sova... Ha ha, hon sov ju redan här nere, i sin bur... punkt slut!

Bira kollar in Älvros... såg lite häftigt ut när hon kravlade sig upp för vägräcket och snöplogkanten för att kolla läget!

Johans lada... som han tänker hyra och ha 2 års kalas i... ha ha...

På hygget, på väg hem... det var vackert så man skulle kunna.... mmmm....

Lizza snygg-hund väntar på mamma...

-Och vad kan det finnas här då??

-Kommer mamma!!

-Oj då... och alla som säger det är lite snö...











Kram & ha det bra!