-25...brrr...

Tänk, att det ALLTID ska vara så kallt... Speciellt när jag ska åka till Hogdal och träna hund, UTE!! nu har jag faktiskt tappat räkningen på detta, alltså hur många jag hoppat pga kylan... Å andra sidan, så ska det faktiskt vara just SÅ kallt när det är Januari och Februari... och jag kan ju också tycka att det är rätt så mysigt... =). I gårkväll så tänkte jag... YES, det blir inte så kallt i natt, det var ju bara 19 när jag la mig... Långnäsa på mig!! Åter stod termometern på -25 när jag skulle följa barnen till bussen... Det som faktiskt är annorlunda är att solen värmer så tempen stiger på dagarna ( = normalt i mars...) och att det inte just varit kallare än 25..

Ja,ja, till hundträningen och till att börja med så måste jag säga att jag verkligen gillar Lydnadsträning i teori & praktik!! Och såååå mycket låter sååå rätt, inte allt givetvis, men när gör det de?? Och den ger mig inspiration OCH att jag har bättre tålamod och faktiskt använder klickern och kan bita ihop. En del av det jag läst är lite repetition från canis-gratis-klickerskola...

Men, igår var det Johan som räddade Siri... Fast jag borde kanske ta det från början?? ( He he... det är sååå skönt att inte behöva vara rädd för att det man skrivit försvinner för att jag skriver för mycket... Är ju en skrivare, ni vet...)
Tanija är helt suverän! Det var i förrgår och hon har verkligen fattat det där med att jag vill att hon ska slå i tassarna ordentligt i golvet! Det är helskoj... UTOM när hon landade på mina tår... det är ju inte bara 30kg som slår ner utan hon lägger ju lite tryck i det också... OOOAAAJJJ!!! Ja ja, jag berättade för Johan vad hon gjort, han tycker om att komma smygande på kvällarna och kika när vi tränar... Och så såg han framför sig hur Tanija kommer rusande på tävlings-inkallningen och innan hon svänger in vid min sida gör en riktig avstamp på mina tår.... Sen kunde han bara inte sluta skratta och tårarna bara rann... hi hi... tur att vi kan göra någon glad!!

Ja och igår då var jag alltså helt allvarligt på väg att få spunk på Siri... Jag har aldrig varit med om dövare hund!! Så inne på att göra något, vad som helst något... och inte vad jag sa... Men det är väl detta som ska vara charmen med klickerträning?? Jo, Siri var helt övertygad om att hon skulle backa!! Sa jag "kom" så backade hon, sa jag "sitt" så backade hon och med mitt enorma tåla mod, ja ni vet... Så kom Johan, lugn mamma sa han... -räkna till... det räcker inte att räkna till 1000 just nu sa jag och så visade jag vad Siri gjorde. Och han skrattade och skrattade igen... OCH skratt smittar ju... åter trillade tårarna på min son. Och när man tänker efter, det är ju roligt som man ska ha när man tränar hund!!!!

Om vi löste det... njaaa... sitt gick ju så småning om... och jag klickade bara för det ett tag! Men tanken var att nyttja backa-träningen till att få in ett perfekt stå, från sitt och med Siri så kanske kanske... med Tanija kom jag lite längre... det är lättare att plocka ut små-saker med henne!! Men hon, hon hade totalt glömt hur man backar... hon kunde bara studdsa runt på framtassarna och det tog ett tag att släppa det! Men, det ska vara nyttigt att klicka för många saker i samma veva, man får hundar som erbjuder mer då... fast, jag känner nästan att det börjar bli dax att döpa dessa nu... på riktigt!! Och jag lääängtar såååå tills jag kan kedja ihop studdsen med inkallningen!!! Riktigt spännande, men kommer jag så långt under februari, ja då har jag gjort det bra!!

Nu mina kära vänner! Tålamod är super!! Men, testa att klicka något nyttigt.... eller läs en bok... det kan sätta riktig sprutt under tassarna... HA ROLIGT!!!