Den här tiden i fjol var riktigt skit. Jag antar att jag var rätt nära att gå in i väggen då... och det där hänger liksom över mig och jag blir... alltså jag tycker det är skitjobbigt att ta tag i saker och ting.
Jag vet att många av mina vänner också har massor att göra och jag beundrar dem enormt för att de fixar det! Själv får jag någon form av panik och allt liksom låser sig...
Jag kollar inte mail eller något, för jag vill inte och ser jag det inte så behöver jag inte, eller något. Jag ska dock ta tag i allt och fixa det nu. Är väl liggande imorgon, men det är väl inte hela världen... Saken är den, att det var inte väldigt mycket bättre för två år sedan, då jag ju hade mitt första migränanfall någonsin... hmmm...
Egentligen älskar jag hösten! Det blir normalt lite bättre temperatur ute, det kan vara lite ruggit, jag får krypa i långkallingar, elda lite... mmmm....
En sak som jag nästan fixat nu är att jag rört på mig. Jag har haft någon mindre svacka under jakt (både björn och älg), men nu ska jag klara av att hålla i det!! Det är ett av de bästa sätt som finns för att hålla sig över ytan... det andra är väl att vara mer egoistisk ;-).
Hundträning då!? Jo, i lördags träffades jag och Lena... Vi körde några markeringar... 3-4 var skulle jag tro. Längre för Dino och kortare till Allis.
Helt klockrena är de inte, man jag inbillar mig att det har blivit bättre. Mer träning!!
Sen tränade vi en del på sitt och sitt-stanna. Dino och Allis fick sitta bredvid varandra, de la sig ungefär 72 gånger var så vi fick sätta upp dem, ha ha ha... det är ju bra att de kan koppla av, men sitt är ändå sitt. Vi utmanade också genom att slänga dummys framför dem där de satt. De var rätt duktiga... Allis var på väg en gång, men jag hann knappt öppna munnen så satt hon igen :-).
Det blev också en del fotgående där i skogen, lite lurigt ibland, då det är lätt att vanan att gå som man vill tar över, ha ha... men det lär ju inte bli bättre utan att man tränar på det.
Igår så gick Allis och jag ner till Norrälven och jag passade då på att träna fotgående och så mycket svårare miljö finns nog inte... Hon är van att härja fram som hon vill ner till vattnet, där är massor med fågeldoft (säkert rådjur också) och så kan det dyka upp en och annan skata... Men, efter en del kämpande så blev det bättre.
En del tankar dök upp... Ok, vad har jag för plan... Hur ska jag göra när hon smyger fram för att skynda sig så mycket det går? Alltså, när hon inte håller poss... jag kan ju inte bara tjata fot. Det kommer inte bli bättre av det och kommandot kommer antagligen mista en del av sin betydelse.
Eftersom hon inte klarar det så gör jag det antagligen för svårt. Jag borde kanske ha gått lite fot högst uppe vid vägen första gången för att sedan öka sträckan. Jag borde antagligen haft en betydligt bättre belöning (vad är en leversnitt värd egentligen?) och jag borde haft en skyhög belöningsfrekvens (matat som bara den, så hon inte hinner rusa iväg).
Japp!! Nu är jag i rätt tanke och vet precis hur jag ska göra nästa gång vi går till älven, ha ha ha...
Om hon badade!? Jo, hon halkade runt lite bland stenarna, men inget våldsamt, lite till magen kanske... Hon var rätt sugen på att hoppa från bryggan, men vågade inte (hade jag haft en fågel hade hon nog hoppat, ha ha ha).
På vägen hem var det mycket enklare att gå fot... om ni undrar... ;-).
Sen på kvällen blev det måndagsträning, men det tar jag kanske en annan dag, för nu slutar jag snart ;-)
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar