Upp som en sol...

Igår var en rätt fantastisk träningsdag!
Jag och Lena träffades vid Härjedalsgården för att träna. Det är ett område som har ganska mycket att erbjuda. Vi har skog, äng, vatten, stigar, stiglöst... Vattnet har fin strand, lättare kanter, vass OCH nu börjar det komma annan växtlighet, som näckrosor och någon annan slingrig vattenväxt.


Vi började med markeringsövning i skogen.
Jag tycker kanske... det är klart det alltid kan bli bättre, men hon gick ut, hon gick in i enbusken, hon letade och hittade.
 Jag tyckte att det blev bättre eftersom, ett kast tror jag inte hon såg.
De första skotten var med skott och det är jag otroligt nöjd med!! Det fanns inga tendenser till knallande!! Hon satt lugnt och stabilt! Jag blir så otroligt glad för det!!!


Vi gjorde sen en övning i kanten på en "väg". Här kom dummyn längre och längre bort och hon var alltså tvungen att springa över/förbi där den legat kastet innan.
Detta var inga problem alls och jag inser att min hund är ganska bra att gå långt i skicken, något som jag tidigare trodde var ett problem, ha ha ha... Lena fick kasta om en gång, för hon bar iväg ganska långt... :-)


Vi måste verkligen träna mer påmarkeringar. Ja, hon börjar bli bättre, man vi behöver träna avståndsbedömning och att gå rakt fram, inte gå runt det som där det är halvjobbigt att ta sig fram...


Vi gick sen ner till vattnet. Och förutom att hon är lite velig när hon ska i vattnet på första skicket så går det galant. Att simma längre är inget problem.
Dock stannade hon när hon nått land för att skaka av sig och detta är inget hon gjort förut, så jag måste träna på det! Nu är det väl ingen katastrof, för hon plockar upp och dummyn (som hon släpper för att skaka sig) och levererar i hand, men jag vill inte ha det!


Det bästa av allt, det var att Dino bara gick i!! Han är ju en retriver och får inte tveka det minsta och det gjorde han inte heller!! Han har tidigarte varit lite som mina hundar, att han måste fundera på det och att han sen kliver i och hämtar. Men, nu gick han bara...


Vi spanande sedan på den andra växtligheten och vi bestämde att jag skulle gå iväg och om det gick ta mig ner till strandkanten och slänga mitt i det till Dino. Precis där växtligheten var så var det en "båtväg" ner till kanten så det gick hur fint som helst att ta sig dit.
Jag kastade ett par gånger, och förutom att Dino gärna tar en annan väg än sim-vägen så gick det superfint!! Och första skicket, jösses vad han simmade och letade och letade... men där fanns inga tendenser att ta någon växlighet istället. Så bra!
 När de var nöjda så slängde jag i min gräsandsdummy till Allis. Men, tyvärr hade hon känt att det var en kant, så hon hade ingen lust att bara hoppa i, så jag försökte tagga upp henne en hel del...


Ner som en pannkaka!!


Och när jag står där och taggar henne så hör jag folk som bor där i själva Härjedalsgården, och sen hör jag något mer... ett morrande... fy bubblan!! Precis där jag gått ner står en typ Sibiran Husky med svansen rakt upp och morrar åt oss...
 Jag ropar, skriker, tjoar, svär, antagligen mer och mer hysteriskt. Ingen hör mig... utom Lena då och jag kan tänka mig den panik som hon får när jag skriker "kan någon ta den **** hunden". När hon var ute med sin Dino i vintras så blev han påflugen av en lös hund. Även Lena blev biten...
Hunden står där uppe och morrar, den går in i buskarna/det höga gräset, smyger på oss och morrar... Alltså, hade den kommit hade jag dödat den! Allis tycker ju inte om hundar som det är, och att något ska hända henne... näe... då är det bättre att jag blir tuggad på...
 Någonstans kände jag nog ändå att hunden inte var den tuffaste, jag menar, då hade den antagligen kommit direkt... Sen vänder Allis upp (jag kopplade henne direkt när jag såg hunden) och tittade på den och då blev gurglandet ungefär 100 ggr värre och den kom även mot oss.
 Ägarna då!? Ja, det undrar jag också. Jag menar, de måste ju hört mig och även om de inte talar samma språk som mig så måste de ju hört hur panikslagen jag lät??
 Tillsist dök någon snubbe upp. Det oroade mig också, många hundar blir ju tuffare om de har husse med sig... men, försökte han ta sin hund? Nix! Det var rörigt... och den gjorde också ett försök att gå ner för backen till oss, men då slängde jag kepan mot den och träffade nästan (så ni förstår ju avståndet/sämsta kastaren någonsin ) och jag hade också en dummy redo att slänga efter den om den kom igen, men det var rätt tydligt att den var lite rädd av sig, tack och lov. TACK Lena!! Hon lockade med sig hunden (vågade inte koppla den) och fick bort den till någon äldre familjemedlem... Det var tydligen någon ungdom och barn som var där inärheten av mig... Och hunden var en ung hund/ valp? Och den var väldigt snäll... eh... Nu vet jag inte... men jag blir så jäkla förbannad!! I Sverige får man inte ha sin hund lös nu. Man får inte ha den utom kontroll och här hade de tydligen ingen aning om var hunden höll hus...
Och även om den nu bara var 6 månader, så var det ingen liten hund och en husky har rätt mycket jaktlust... och jag är helt övertygad om att den hade kunnat ställa till med rätt mycke skada om den blir triggad... FY BUBBLAN!!
 Jag var rätt lugn efteråt, jag tror det var värre för Lena... jag känner mig mer skärrad idag... det har väl börjat landa, vad som hände...


Sen då!? Och mest, Allis då!?? När Allis var ung så var hon otroligt känslig för mig. Hon kunde inte vara med när jag tittade på sport, för det var jobbigt när det gick dåligt och jag antagligen utstrålade vissa känslor, även om jag försökte dölja dem... ha ha... men, jag tror hon har blivit duktigare på att sortera. Hon vet när jag är irriterad på henne och köper det direkt... men tar inte åt sig om jag är irriterad på någon annan.
Jag upplevde henne som... inte lugn kanske, men definitivt inte rädd och hon klev fram, nyfiket... drog sig inte undan som hon kan göra med andra hundar. Det kan ju vara så att det var en valp och hon läste det direkt och kanske har hon blivit tuffare med valpar efter hon hade de egna, det vet inte jag. Det känns dock som att just denna händelse inte har någon betydelse för henne, rent hundligt. Jag ville ju ha henne sittande bakom mig, men hon ville inte just sitta där...
 Ja, sen hade vi ju en gräsandsdummy liggande ute i vattnet... 430;-... yes!
Nu var Lena kvar där uppe, med koll på läget, ifall det skulle komma en hund. Men, nu ville jag bara hem... tillsist lyfte jag i henne. Antagligen helt idiotiskt! Jag matade henne med godis, och fick på något sätt henne att vända sig utåt (det ville hon inte) och då simmade hon bara ut och hämtade den. Jag hoppas verkligen att detta inte gav något negativt och jag ska försöka hinna ut och bada henne idag... Jag kommer dock INTE att åka till Härjedalsgården mer...


Nu ska jag ut och leta bra badsjöar! Hoppas jag hittar en som inte är för långt bort och som har lite av varje, både i land och vatten.


Hej hopp!