... På vägen spårar hon alltså bra!
Sen kommer vi till svårighet nr ett, 90 grader ut i vägen och det är ju två svårigheter... Dels vinkeln, som hon inte kan och sen försvinner ju typ spåret... eller det blir iallafall väldigt utsmetat eftersom det går där bilarna kör. Jag borde träna vinklar separat (och utveckla svängarna när hon fattat dem) och att gå över vägen helt separat ;-). Men, ni vet... ;-). Min plan var dock, att fungerar inte vinkel och väg så går vi helt enkelt över och det gjorde vi! Jag ska dock testa detta med väg på en mindre väg... för det är ganska intressant hur doftbilden är och sprids ut av bilarna och om man kan få hunden att hålla kärnan ändå. Är det lättare om det får ligga längre, så dofterna samlas ihop, eller blir den bara utspridd ändå? Olika doftmolekyler väger ju olika mycket... hmmmm...
Spåret på isen sen stördes först av att det låg saker att undersöka där, sen blev det bättre, men det syntes på henne vart Johan hade kört över spåret. Fördelen med att inte ha något slut liggande är ju att man kan göra slut där det passar. Hade jag sett att Johan hade sladdat sönder vårt spår hade jag avbrutit, men han hade bara korsat det ett par gånger och då gick vi spåret. Det var kul att se, hon använde näsan hela tiden, även där jag kunde se spåret så gick hon på näsa, SUPER!
Trots att allt var svårt och att allt gick ont så blev det rätt bra :-).
Igår blev det ingen träning alls, och vi får se vad energin räcker till idag... men något litet borde jag väl kunna få till ;-)..
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar