Åh vad jag latat mig!! Mest hela dagarna... sover halva dagen, är uppe ovanligt länge på kvällen, gör just inget alls på dagarna och hundarna får mest bara vara... och det fungerar ju några dagar, sen börjar det komma protester... :-), ja, sovmorgon verkar ju dock inte Bira ha något emot att jag tar... och Lizza verkar ha hamnat i någon skum ålder, typ samma som Bira hade de första åren i sitt liv... upp med tuppen, helst lite före och bråkar med mig på natten gör hon också! Och dessutom är det inget Säs-påfund utan det har varit så några veckor nu.... vet inte vad det beror på, men jäkligt irriterande!!
I alla fall, efter en ovanligt lugn midsommar (50% av normal hundtäthet på gården + 50% människotäthet på midsommarafton, annars färre) så var den enda träning hundarna fått miljöträning, mest Lizza, ha ha ha...
Men kanske ska jag ta det någorlunda från början?? Innan jag åkte hemifrån förra veckan så hann jag ju med både det ena och det andra... På måndagsträningen så lämnade jag barnen på fotbollsträning kl 17.30 och då det var en halvtimme innan någon annan skulle dyka upp så gick jag och Bira ner till tjärnen vid klubben och tränade på att hoppa i plurret! Där är det dessutom en liten kant (om man väljer vägen som Bira valde) och jag jag upplever henne som mer taggad på att bada i år än tidigare, men hon vill ändå inte hoppa i :-), men hänger vid kanten och piper efter dummyn. Jag tycker inte om ljud, men det kändes ändå rätt bra att hon var lite frustrerad just här! Vi testade med flytvästen och konstaterade att den var ca 3 nummer för liten, fastän Bira inte är tjockare än förra året... Kan det vara så att även ett bus blir lite grövre runt 4 års ålder?? Till sist kom hon hursomhelst i vattnet och fick ett par simtag!
Sen fick Lizza all lydnad uppe på planen... minns knappt vad jag gjorde så här långt efter :-), kryp, framförgående och lite annat smått och gott!
Så här i efterhand undrar jag var mitt beslut om att träna platsliggning MINST 5 dagar i veckan tagit vägen?? Jag skulle ta en paus med det medan vi kom igång med krypet igen, men sen då?? Vilket minne jag har... hrm...
På tisdagen så hade jag sökkurs! Och då jag fick köra in lite kläder till Johan som skulle ha en spelning så var jag lite tidig... och Bira och jag passade på att ta en tur förbi Svegssjön innan kursen! Här var det åter simträning som stod på schemat, eller snarare hoppa-i-vattnet-träning! Men, nu var det utan flytväst! Och efter en del trixande så kom hon i en bit och lite simmat blev det. Men att det ska behöva ta sådan tid!! Inte bra för mig som gillar snabb utveckling... Vi skulle behöva gå en kurs i detta med att snabbt hoppa i sjön!
På kursen sen slog vi en rövare och gjorde lite mer på riktigt, för att se var hundarna stod och jag tror att de flesta var lite chockade efter övningen. Vad bra det gick!! Intressant är att vissa hundar har lättare med en figge som de inte ser än en som är fullt synlig... Lizza gick glatt ut till den synliga (som egentligen skulle vara figge 2) och sen efter lite letande så hittade hon den som annars var figge 1 o vindfigge. Intressant! Sen så började vi också kika på lite rullehantering och alla hundar fick gå fram till en figge (i koppellängd) och hämta en rulle (=gummislang). Här var som sig bör resultatet varierande och alla har något att jobba vidare med hemma! Här tycker jag att Lizza gjorde ett riktigt bra jobb och det är så häftigt att se tänket hos en klickertränad hund!! När hon ser/vet om godbitarna i min hand så vet hon att hon ska jobba för att få dem och mest troligt är ju att göra det hon sist gjorde, dvs hämta rullen och inte släppa den... och så har poletten trillat ner. Sen var jag ju tvungen att gläns lite med apportbocken också och visa vilket fint hållande hon har och att jag kan lägga godbitar på apporten + tappa utan att hon släpper... Jag tror det är nyttigt att se och veta att man kan jobba mot det!
Onsdagen var en tung dag på jobbet och jag räknade verkligen ner minutrarna... Dessutom var jag dödstrött efter en katastrofal sömnvecka... Och så blev klockan ÄNTLIGEN tolv och jag fick åka hem och i hela 40min så fick jag vara överlycklig över min semester!! Sen fick jag ett sms från mamma om att mormor var dålig och fått åka till Östersund med trolig stroke och att hon hade slut på ström i telefonen... Japp, det var den lyckan! Jag och Jennifer beslutade dock att packa och åka som tänkt till Säs via Älvdalen (där Fanny, Atle mfl hade avslutning på ridskolan). Eftersom mamma hade dåligt med ström ville jag inte ringa, det var bättre att hon hade ström ifall sjukhuset skulle ringa tänkte jag och var det något så skulle i alla fall någon höra av sig. Nu är mormor hemma igen och de hittade inget större fel på henne, i alla fall inget som kunde förklara en del saker, men medicinen hon fått mot ryggont var boven till vissa saker! Väl framme i Säs la sig Jennifer raklång på gräsmattan med ett ÄNTLIGEN :-)!
Ja, sen har jag alltså filosoferat på här tills igår, då jag halvt ryckte upp mig och la ett varsitt spår till flickorna svart o vit... och liiite minne har jag :-). Lizza fick ett halvlångt, med pinnar här och där, denna gången osnitslat pga lathet! Eller som test ska man kanske säga... ha ha ha... När jag lagt spåret kom en del funderingar. Detta måste ju bli väldigt konstigt för dem! Vad händer med spårkärnan, hur ligger spåret och var hamnar apporterna? Hemma går spåret i huvudsak på lavar o mossa, i jämnhöjd med deras tassar, någon enstaka meter sticker det upp lite bärris 5-10 cm ovanför tassarna, glest... Här är blåbärsriset 2-3dm, det stryker sig mot byxorna och ger en mycket högre doftbild... och ändå finns apporterna nere vid tassarna. Lurigt? Spåret går också över mer "viltiga" områden, vitsippemarker, gräsmarker, "död mark" under täta granar och med en helt annan terräng. Nu är ju inte vegetationen något större bekymmer så, för ju mer som växer desto mer trampar man sönder och det avger ju en trampa sönder doft som är lätt att följa, men ni förstår vad jag menar?? Lizza plockade alla apporterna utom en och där var hon en bit på sidan av spåret, så den köper jag... och det kändes riktigt bra! Nu var hon borttappad från spåret en bit, men vi kom tillbaka på det igen! Det känns som att pinnarna börjar bli trygga igen och nu ska jag börja leka med längden på spåret och att komma över vägar!
Biras spår var tre vägövergångar, där alla tre var upp på vägen och sen längs vägen (i ena hjulspåret, vissa skulle kanske kalla det traktorstig :-), men bilar kan köra där!!) och sen vinkel över vägen och in i skogen! Första övergången tog säkert 5 min (kändes som 15...) innan poletten trillade ner och man såg glödlampan tändas... Näsan ner och jobba! men jösses så svårt det är som matte att ha tålamod och vänta utan att lägga sig i och utan att styra (jag kortar dock ner linan till ca 2m). Jag vill så gärna peka och berätta för henne var spåret går, men vad skulle jag vinna på det?? Det är ju hon själv som måste komma på att man ska sätta ner näsan och jobba när det blir väg/svårt! Jag gjorde också ett par återgångar vid vinkel och det var också lite klurigt, men det löste hon ändå väl. De andra två vägövergångarna löste hon snabbare, men när vi kom till den sista så var Bira riktigt trött och ville helst vila en stund :-). Bira missade också en pinne i spåret (den första) och var nära att missa den sista också. Biras nästa spår ska jag göra någon till återgång och i lite mer viltdoftande terräng!
Idag så är det bara Bira som blivit aktiverad! Först så gick jag o Jennifer ut på en gräsmatta här i närheten, hon med "pistolen" och dummysar och jag med Bira. Sen fick hon skjuta en smäll -slänga dummyn och jag skickade Bira på en markering. Förutom att Bira inte är särskilt bra på markeringar så gick övningen bra. Tanken är att hon ska fokusera o jobba fast det smäller och orka markera fast hon går lite upp i varv eller hur man ska uttrycka sig :-). Detta ska vi göra mer av och även där det blir mer eko på smällen! 5 apporteringar gjorde vi, fast jag planerat fyra och givetvis så gick 4 bra och på den sista la hon sig ner med dummyn... attans!! Jag ska aldrig mer låta Jennifer övertala mig...
Sen på kvällskvisten så letade vi reda på en tjärn där det blev ett dopp i den nya flytvästen!! :-), nu var hon otroligt svårövertalad, men Jennifer kom på ett litet knep som vi ska testa nästa gång också! Och bara det lossnar verkar hon kunna simma ut hur många gånger som helst och hämta den, trots att där var några vasstrån i vägen! Hon var också påväg att smita ifrån mig med dummyn en gång, men jag upplyste henne lite fint om att jag når dig, det är ingen idé och då prövade hon inte fler gånger heller!
Sen har Bira o jag fått vår första militära utryckning/inryckning sen vi började och det handlade om en farbror som irrat bort sig i Svegsområdet. Nu var vi ju inte hemma, så vi fick tyvärr tacka nej denna gången, men vi laddar för fullt inför nästa försvinnande!
Hoppas att det inte blir så mycket regn imorgon och att jag kan ta mig ut och lägga ett par spår utan att drunkna ;-)
Hej hopp i knottsvärmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar