Väck mig!!!!

 Jag har aldrig i hela mitt liv önskat så starkt och mycket att någon ska ta tag i min axel och ruska om mig och säga "lugn, det är bara en mardröm".

Det enda som varit bra under denna sommar är det väder jag hade när jag hade semester. Inte för varmt och inte för soligt. Visst det är kanske trist när det regnar lite varje dag, men hellre det än +30 i skuggan! Sista semesterveckan så hade det väl inte så stor betydelse, det där vädret... Då grät jag mest... tror aldrig jag gråtit så mycket... Det räckte med att någon tittade snett på mig så grät jag.  När semestern var slut så var jag hemma ytterligare tre dagar... kanske borde det varit längre, men man vet faktiskt inte vad som kommer att hända framgenom, kanske behöver jag fler sjukdagar...

Med all sorg, och att jag ändå tagit mig till jobbet en vecka nu, så blir jag lite orolig. Stänger jag av? Det blir kanske att man skärmar av sig på något sätt... men så gråter jag en skvätt till och konstaterar att det är nog inte så. Och så blir jag rädd... om jag känner så här, hur är det då för mina nära och kära? De som faktiskt drabbats hårdare än jag? TÄNKER PÅ ER ALLA mest hela tiden!! 💕

All sorg har tagit rätt hårt. Man blir enormt trött av att vara ledsen. Man får vätskebrist och kroppen tar liksom stryk på något sätt. Det har inte blivit jättemycket hundträning under denna tid och jag är osäker på om hundträningen egentligen gett något, mer än matteterapi, och det kan vara nog så viktigt...

Just nu så försöker jag träna Allis till ett vattenprov. Jag tycker att hon utvecklas riktigt bra. Det är fortfarande svårt att kliva över kanten, om det är en kant. Men bara hon kommer i så går det bra. Igår var vi ut med båt och det blev lite längre. Det gick superbra! 2 änder och en dummy bärgade hon in. Och en av de bästa sakerna, det är att hon simmade ut fast hon inte såg kastet!! Underbara lilla troll!! 

Jag har också tittat på ett bruksprov. Kan vi fixa det? Vi har ju en del kvar att pyssla med, men det vore skönt att få på papper hur illa det är ställt. Vi får se vad som händer de närmaste veckorna. Vi inväntar ju ett löp också... 

Och även löpet har gett mig panik. Så... förra veckan eller när det nu var så beställde jag tid för en rabiesvaccination 😂😂😂. Och som mina vänner sa... vad ska du göra med den nu?? Och HA HA HA, det kan man undra... Allis är väldigt mycket släkt med de flesta hundar i Sverige, åtminstone de som finns tillgänglig för avel. Min dröm-hane, han är kastrerad... eller ja, två av dem. Trist! Eftersom det just nu är svårt att ta sig till ett annat land, så får jag vänta med det och så gör jag en nödlösning... jag tar en av de hanar som jag tänkt använda till Rosé eller Biran. Ja, om han finns tillgänglig så klart... Det blir lite för hög inavelsgrad för att det ska kännas riktigt bra, men jag tror att det kan bli riktigt bra! 

Jag har ju tingat en valp. Det gjorde jag redan i våras, men då blev det inga bebisar. Nu har tiken bebisar i magen, men än vet man ju inte hur det går eller om det kommer bli någon över till mig. Skräckblandad förtjusning kan man säga...

Nu ska jag jobba lite! Och se om jag kan planera min träning ;-)

Hej hopp!