lägesrapport

Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Hösten är en tid på året som jag egentligen gillar. Nu de sista åren har det tyvärr blivit för mycket och jag har mer än en gång önskat att dygnet har mer än 24 timmar, eller att det ska dyka upp någon som orkar hjälpa till (TACK Liza o Hanna!! Ni är fantastiska!! Och TACK alla ni som drar mindre strån till stacken också!!)
 Efter årets sista spårtävling så skickade jag ett mail till styrelsen där jag meddelar att jag kliver av tävlingskommittén, eller åtminstone inte står som ansvarig längre. Det är ohållbart... Jag har åkt hem och rastat hundar efter jobbet, åkt på Sveg igen och varit hemma 22-22.30, eller tillbringat timmar framför datorn för att försöka få till SBK-tävling. Mina hundar har inte fått gjort annat än att gå ut o kissa o bajsa, vilket gör att Allis mage varit en katastrof och jag har varit uppe på nätterna också... Och ni kan själva räkna ut hur mycket hjärna man har sen och hur man mår... Och tänk när Bira blev dålig i magen och hade bajsat ner hela köket... bajs o blod + att hon sovit i det och doppat på svansen i det... sen blev hon glad när jag kom hem... 22.30 och jag har bajs långt upp på väggarna... jag förstår inte hur jag fixade det.
Ifjol fick jag mitt första migränanfall natten mot spårtävlingen... jag var LIVRÄDD att något skulle komma i år också... att leka med hälsan är inte något jag vill, känns lite... riskabelt... Jag tror på något vis att det var mina föräldrar som räddade mig (och skogen ;-) )... Dagarna före spårtävlingen var jag i Dalarna och tog reda på vindfällen, underbart fysiskt arbete... Tyvärr blev det ingen bokmässa med mamma som jag lovat henne... Vi får ta det nästa år!
  Sen är det klart att allt inte tar en himla massa tid, där finns saker som tar energi också och då är det svårt att släppa det och ta sig för något... Och tänk om vi vore några fler som kämpade på, delade på arbetet och kunde njuta tillsammans... för det är otroligt roligt också!! Härliga dagar på klubben, i skogen, underbara domare, fantastiska tävlanden...

Första jaktveckan hände något med Bira när hon hoppade ur bilen. Hon pep till (ynkligt) och sen har hon inte riktigt varit sig själv... Hon har inte haltat, hon har rullat sig, ruskat sig och grejsat som vanligt, men varit tveksam till trappor. För 1½ vecka sen bokade vi tid för massage hos en tjej som utbildar sig till fysioterapeut för hund. Bira var lite spänd i nacke, och vid toppen på skuldrorna och mer på höger sida än vänster. Efter detta så verkade hon må mycket bättre... trappor var inget bekymmer längre... och i onsdags så körde vi en runda till. Nu fick det motsatt effekt, typ... Hon ville inte gå alls, jag fick muta henne att gå så hon kunde göra ifrån sig... Hon har mest legat... men jag vet att massage kan få båda dessa effekterna och när hon sovit så har hon rullat ihop sig och på något sätt har jag inte varit superorolig... Igår började jag dock fundera lite, men såg ändå förbättringar och bestämde att jag skulle ringa på måndag om inget hände. Idag så har vi varit på en mindre promenad till sjön, doppat tassarna och så har hon rullat sig i sanden (men det gjorde nog lite ont för hon avbröt sig snabbt...) Älskade hund!!

Nu tror jag att jag ska kunna lägga min tid på mina hundar och försöka må lite bättre igen. Få igång minnet, minska stressen, njuta av skogen...
 Idag har det varit en fin dag. Började med lite jakt, tyvärr ingen älg... Tog Allis o Cider på en långpromenad, och Lizza på en mellan där hon fick springa lös :-).
 Imorgon ska jag jaga en sväng igen och så får vi se vad dagen sedan bjuder på... det såg ut som att det skulle komma in regn och det vore ju lite synd... jag gillar höstsol och behöver ladda D-vitamin...

Annars då... Fan vad jag önskar att jag fått till vattnet med Allis!! Hunden går från klarhet till klarhet... saker bara trillar på plats, hon gör alltid sitt bästa.... Hon försöker och har en matte som verkligen borde ta tag i träningen, planera och se till att den utvecklas!!
Vi har startat ett appellspår och hade målet att bli godkända, vi hade 2½ poäng kvar till uppflytt och är inte klar för det på långa vägar. Jag hade velat starta fler appeller under hösten, men har inte haft energi över för att leta...
Hon spårade uselt (det hade suttit gäss där på morgonen), hon gjorde en budföring nääästan bra, hon sprang o stannade, men satte sig inte hos mottagaren... Men det var grymt mycket bättre än jag väntat mig då vi inte tränat på detta! Ha ha ha.... Hon låg platsen, trots att hon inte ville va med hunden bredvid och jag inte tränat speciellt med andra hundar liggande.... Sen tycker hon det är konstigt med människor på planen. Hon skulle gärna vilja gå och säga hej till dem... :-). Träning!! Hon gjorde ett framförgående som var bättre än väntat, annars var det kanske som jag trodde = noll på hoppet.
Nu tar vi nya tag och ser om vi kan hitta någon rally & startklass under vintern...
Ja... vi har ju tävlat ett par rally i sommar, men inget godkänt.... det fanns skyltar och människor på planen...  Och vi är anmäld till en startklass...
 Det där braiga, det är apporteringen... Just nu är det mycket flyt i det och fotgåendet i samband med detta... mmmm.... Vi har också varit ute och sprungit där det fanns massor med fågeldoft, och inte det heller var en så stor katastrof som jag trodde. Även om hon inte kom på inkallningen så vände hon och kom närmare... hon sprang inte ifrån mig och jag lyckades få henne att sitta ett par gånger.
 Jag har nu bestämt att vi ska träna sitt på avstånd, så jag måste verkligen ta tag i detta där nu... ;-).

Bira har startat 2 mästerklasser och jag är rätt nöjd. Inget godkänt, men vi har testat på och ska försöka komma igång att träna... uthållighet fattas! Och så måste hon ge f-n i 8:an, ha ha ha....

Nu för en vecka sedan så gjorde vi BPH, jag Cider o Allis... Cider hade en del rädslor, men kunde ändå lösa saker bra... Ljud bekommer henne inte och hon var nästan framme hos skramlet innan det tystnat. Skotten så satte hon sig och tittade på skytten, men det var nog mer en fundering över varför någon var där... Hon var lite arg här och där, osäker och väldigt undergiven. Hon var ungefär vad jag väntat mig... Hon hade bra leklust och matintresse, något som jag ser som positivt...
  Allis gjorde ett riktigt bra BPH. Inga större rädslor och hon löste det mesta själv. Man kan se att hon är samlad och faller tillbaka på inlärda saker och det måste ju betyda att hon inte blir särskilt rädd eller påverkad. Även Allis resultat visar hur hon är i vardagen... stabil, energisk (!) och glad. Hon valde att stanna hos mig eller komma tillbaka (leken) och sätta sig hos mig och det är ju inte så konstigt. Jag ångrar lite att jag inte sa på närmande av person  "nu går vi" eller liknande... När snubben klev fram från gömslet klev hon fram och viftade på svansen... ville springa dit och när det inte gick satte hon sig (så löser man saker som jakthund ;-) ) och hon satt där och viftade på svansen... sen la hon sig och tittade... verkade inte särskilt påverkad och när jag o Hanna tog första steget så sprang hon fram själv och sa hej :-). Sen sprang hon till gömslet och hämtade figgens handske och lämnade av den så fint... ha ha ha....

Nu ska mina lurvar få komma in i husvagnen en stund innan vi gör kväll... Sen ska jag försöka ta tag i bloggandet, planeringen och hundträningen...

Hej hopp!