tjolahopp!

Jösses vad tiden skyndar ifrån mig!! Jag tänker som vanligt en massa, sen inser jag att det gått en vecka och att mina fyrbenta vänner inte fått göra någonting alls på en vecka... :-). Så, i förrgår (tror jag det var) bestämde jag mig för att ta tag i saker och ting! Givetvis kom det ju besök då, så det var bara Bira som fick lite apportering :-) och det var en liten chock för mig... En ny dummie, som hon hämtade snyggt 2ggr eller något, sen kom hon på vad rolig och fin den nya dummien var och att hon minsann kunde ha den för sig själv... Fast jag tycker egentligen att det är rätt bra att hon gör så med en del saker, för då får jag ju möjlighet att jobba med det, innan vi kommer till vilt, och förhoppningsvis blir det inte så stort problem då :-).
  Eller så är hon bara i en konstig period i livet just nu :-), men den borde väl inte inträffa när de passerat 5 år!?? Ha ha ha... Jag skulle precis ta in henne nu för det började regna. Hon ville inte gå in utan skuttade åt andra hållet när jag skulle ta kopplet... Ja ja... jag tog in de andra och satte mig i husvagnen. Efter en stund så gick hon mot dörren och jag klev upp för att ta in henne. Tog av kopplet och tjoho tjohej så smet hon iväg åt andra hållet... där la hon sig och skrattade högt med benet i munnen... rackarns skit hund! Ja ja... hon smet ju till bilen så jag gick dit och öppnade hennes bur och då hoppade hon snällt in :-).
  Ja, sen i förrgår så hoppade jag åter i mina gröna kläder och hade en date med mina gröna polare och tidningen Härjedalen. Tyvärr blev det ingen träning då regnet mest öste ner (det var soligt när vi åkte dit) och fotografer är ju lite beroende av vackert väder, eller i alla fall inte ösregn :-).

Igår så tog jag fram Lizza ur hundhagen, ja ni läste rätt, Lizza har flyttat in i en hage, i alla fall några timmar per dag och hon verkar trivas väldigt bra där! Och så började jag leka med tallriksunderläggen och kryp igen. Och hmmm... förutom att hon har väldigt bråttom så tror jag kanske att det kan fungera. Jag tycker också att det är svårt att hålla på kriteriet rör bakbenen rätt... men det kanske kommer om jag får ner tempot och aktivitetsnivån hos henne...
  Det blev också lite linförighet. Engagemanget var lite för litet, man jag hade bara godisar, och positionen var något långt fram, så jag har lite att jobba med :-). En sak jag läst om och som jag verkligen skulle vilja jobba med och komma ihåg att jobba med hos henne är att efter belöning så ska hon själv erbjuda jobb direkt. Nu går hon gärna och svamlar en  stund och jag måste som anropa jorden, eller snarare rymden eftersom det är där hon befinner sig oftast... ha ha ha...

Med Bira blev det lite basic träning. Sitt och flyt i sitt. Sitt på visselsignal och sen sist med inte minst... apportering med den nya dummyn... ha ha... men nu till en början i koppellängd. Fokus ett: stadga (den brast också i tisdags). Fokus två: komma med dummyn... och då gjorde vi så här... Sitt-kasta-klick-belöning-apport-klick för grepp och godis vid avlämning. Detta skedde då först med koppel på och sen ökades längden och kopplet försvann. Jag gjorde få repetitioner... och ALLA blev väldigt lyckade :-) :-).

På eftermiddagen/kvällen sen så fick Bira följa och titta på älglunken, den årliga löpartävlingen. Nu tycker ni kanske att det är orättvist att Bira får följa både på bykamp och älglunk medan Lizza, som behöver det mest, får vara hemma... men jag väljer mina aktiviteter :-D. Lizza ska få följa och titta på skoterkörning på vatten i morgon. Då finns kanske inte så många barn att jaga efter och i alla fall så lockar inte själva aktiviteten till jakt... he he... Bira tillbringade då åter en stund med sin nya vän Jessi. Och jösses vad skönt det är med spaniels... de liksom bara är... jag sitter där på en bänk och har dem liggande vid mina fötter, ja, Jessi är ju bara liten så hon klättrar lite och så där, men att hennes matte har gått iväg rör henne inte speciellt och hon funkar så himla bra med Bira!!

Efter loppet och prisutdelning så åkte vi iväg till en sjö där barn och hundar fick bada lite :-). Och Bira är ganska rolig... hon börjar nästan skrika i bilen när jag öppnar och hon känner lukten av vatten... sen släpar hon mig ner till sjökanten, hon kliver i, springer längs kanten, men hoppar liksom inte i. Hur kan det vara så?? Hon verkar ju älska det!! Hon vill dessutom inte gå hem... men varför är det så svårt att bara kliva i och simma??

Nu ska vi åka på en hälsa-på runda! Först Ida-kusin, sen kanske mormor och kanske Orrmo-folket också. Jösses vad snabbt tiden går... snart måste vi åka hem och snart måste jag jobba :-(.

Hej hopp!