semester :-)

:-) eller inte egentligen, men det blev visst så... I alla fall har jag gjort lite med mina hundar, inte mycket... MEN, jag undrar hur det kommer sig att jag har så svårt att sätta mig här och skriva... jag har ju ändå varit låst av min idiotiska fot... men, jag lockas väl mer av en god bok i skuggan :-) och så har vi ju firat ko-midsommar under helgen och P-O o Siri kom och hälsade på oss :-). I alla fall så snörde jag på mig kängorna (de nya :-) ) i onsdags och sen åkte jag till skogs och la ett varsitt spår till damerna. Lizza fick nog 750m och Bira strax under. 6+slut och jag är lite missnöjd med pinnplockandet. Bira missade två (!!), en låg väldigt dumt till, i en rishög där hon var tvungen att ta ett hopp för att komma fram och att hoppa och hålla näsan i marken är svårt på samma gång! Den köper jag, den andra var mer slarv, men samtidigt så vet jag att om hon fått den i näsan så skulle hon aldrig lämna den... det tror jag däremot att Lizza gör, som ju också missade två pinnar! Jag hade också lite vägövergångar, och de blev inte heller så bra, så jag måste fundera lite där och se om jag på något annat sätt kan få fram min tanke till hundahjärnorna :-). Lizzas övergång blev kanske onödigt svår... det kom en kille på cross efter jag lagt ut spåret. Han stannade (blev "rädd" för min bil?? ) fick motorstopp, ledde crossen tillbaka till ett träd och där stod han sen och startade crossen efter en stund och allt detta mitt i min vägövergång!

Kängan var toppen att ha på sig och jag tror att den stadgade upp min fotled på ett bra sätt så det fungerade att knata i skogen, nu var där lättgått, men det saknar annars betydelse! På torsdagen var jag och hämtade Jennifer på ridskolan och tittade på deras uppvisning och så försvann en hel dag, fast det bara var en halv :-). På fredagen blev det lite hundigt igen och Bira fick jobba med lite markeringsövningar.

Jag har klurat på just det här med markeringar, för Bira är rätt så usel på det och det ska ju vara spanielns grej, eller i alla fall det man använder sig av i huvudsak om man startar ett jaktprov! Och jag kom fram till att jag ju på något sätt måste göra det lättare för henne och få henne att utvecklas... och så läser jag på lite och då ramlar polletten ner!! Hur korkad får man bli!? Naturligtvis kan man inte börja på 30-40m håll och tro att hunden ska kunna det eller utvecklas, eller ja, uppenbarligen så kan man tro det i alla fall, ha ha... I alla fall så tog jag nu Bira ut, gick längs en skogsväg, där jag började med ett längre linjetag, kanske 40m... sen så gjorde jag markeringsövningar där jag själv slängde dummysen in i skogen. Innan jag slänger så säger jag "se", för att hon ska veta att hon ska titta utåt och förhoppningsvis kan jag sen föra ordet vidare till vattenmarkeringar också. Och när jag gör upplägget att jag gör en markering, byter sida eller förflyttar mig så fungerar det bra att göra flera apporteringar på raken, ännu har hon inte sprungit och lagt sig med dummyn för att få en inkallning och det är bra! Jag avslutade också med ett linjetag på ungefär samma längd (längs vägen).

Jennifer o jag svängde sedan in på Mora brukshundklubb på vägen hem från shoppingen. Jennifer tog ut Bira o grejsade lite, jag körde igenom de flesta av lägreklass momenten och är halvnöjd i alla fall... det känns som att det fortfarande är linförigheten som spökar mest med positionen. Sen kryper hon ju fortfarande skuttigt, men hon känns lägre i alla fall... måste hitta någon som kan titta på det! Körde också lite träning av rallymoment och så provade vi på lilla (typ 30cm hög) stegen innan vi packade in oss i bilen igen! Lilla stegen tycker jag är svår med att komma upp och ner... ska man bry sig i att hunden inte kliver på varje steg utan att den kliver över? Kopplar den ihop det med stora stegen, där det är längre mellan stagen?? Hmmm... I alla fall tyckte Lizza att stegen var väldigt rolig, ha ha... knashund :-).

På lördagen sen var det fullt upp med tillverkning av rumpa och kransar till stången och sen stress med mat innan vi skulle bära upp rumpan. Då var jag fotograf och så fick Bira följa med upp. Lizza skulle ju mest behöva det, men jag orkade inte vara så fokuserad hela tiden... Bira kan jag ju dessutom sätta eller lägga och själv gå iväg en bit och hjälpa till där det behövs. Hon är en härlig hund!! Efter stången kommit på plats, många dansat runt stången så var det fika och därefter 6-kamp (rekommenderas inte eftersom det kan bli oavgjort...), men då hade många droppat av till sig. Bira o jag satt i gräset och tittade på och njöt av en vacker sommarkväll UTAN knott!! Hmmm... någon sväng under dagen (eller om det var fredagkväll??) så gjorde jag o Lizza någon apportering. Mest för att checka av och jag saknar lite fart ut mot apporten, annars så :-). Så jag började fila lite på det och konstaterade att jag dessutom skulle vilja springa ut och sno apporten framför näsan på henne, men jag konstaterade att det var en usel idé när jag knappt kunde springa ett steg, ha ha... men jag belönade snabbt och klickade på olika ställen efter gripandet och belönade aktivt bakåt och lite resultat såg jag minsann :-). Inkallningen var en smäll in i mig så jag gjorde om och så jobbar jag med krypet!

Igår var jag laaat... ha ha... men träning lockar... Bira och jag gick ut och gjorde några markeringar och ett linjetag igår! Jag vet inte om hon blivit duktigare, men iallafall känns det bättre nu! Så, jag fortsätter så här en tag till och så utvecklar jag sedan övningen!

Lizza fick också träna lite här hemma. Apporteringen var det stor skillnad i och hon sprang ut (tog i, springer gör hon jämt) och grep snyggare och det är bra! Så här vill jag ha det! Så blev det också lite kryp och där mest jobb på att hålla positionen!

Idag hade jag tänkt att ta mig till Mora BK en sväng... och träna lite med Bira också... och i morgon ska jag åka hem och sedan vidare till Ånge för att tävla rallylydnad! Innan jag ev åker ner hit igen så ska jag kolla hur det ser ut med gula härliga bär på myrarna! Vore underbart att få fylla på lagret en del, om de är klara än :-).

JO! Måste ju berätta att jag plockat tre fästingar, urk... först hade ju Siri en och då passade jag på att inviga en fästingplockare jag köpt för något år sedan. Sen kom grannen här nere in och bad mig ta en på hennes hund. Men hallå! Jag är ju norrlänning och vet inte hur man gör!! Och på någon annans hund dessutom... ha ha... nu gick det bra och jag fick sen veta att hunden inte var att lita på, ha ha. och jag som tyckte den var trevlig... och sen kom pappa så jag fick plocka en på Stoffe också och då testade jag med fästingplockaren igen och det gick riktigt bra! Lizza o Bira har peppar peppar klarat sig, men jag kollar igenom dem då och då... det kryllar ju inte direkt av krypen här heller, men de finns...

Hej hopp!

sedan sist!

Efter jag bloggat sist så tog hundtränar-lusten över och vi trotsade väder, trötthet o knott och begav oss ut för att träna! Det som saknar betydelse av väder (vilket allt borde göra) är definitivt apportering. Jag laddade Jennifer med "pangen" (=Einars uttryck) och hörselskydd och några (4) dummysar och så gick vi ut och körde 4 markeringsövningar, eller egentligen 5 eftersom vi gjorde om en som hon bara irrade omkring efter... I alla fall, förutom att hon verkligen behöver träna på markeringar (någon som har något bra tips??), så fungerade det utmärkt! Alltså, snabba gripanden och bra inleveranser utan tvekan och det är bra!
  Eftersom varken jag eller Bira hade någon lust att gå in efter det så gick vi ut längs skogsvägen/stigen och körde ett linjetag, ca 60-70m rakt ut (givetvis eftersom det var ett linjetag :-D :-D ) och det fixade Bira rätt bra! Efter ca 40-50 m blev hon lite osäker och sänkte farten, men då såg hon den och drog på igen. Förhoppningsvis blir det rätt och inte fel, man vet ju aldrig hur den damen kedjar ihop det och jag vill inte ha in någon temposänkning! Vi gjorde också några kortare linjetag i terräng och där dummyn låg dold. Hon sänker gärna tempot för att leta och det vet jag inte om jag vill... Måste läsa på och träna mer!

Sen tyckte jag att det var Lizzas tur och då kom jag på att jag skulle träna platsliggning med skott och Jennifer fick komma ut igen! Så, jag la Bira där hon satt uppbunden, la Lizza, bägge med näsan mot skytten och så gick jag koppellängden ut, Jennifer fick skjuta och sen belönade jag Bira först o sen Lizza. Det gick kalas!! Det kan ju inte spela någon roll att man lägger in skott tidigt i platsträningen om man gör det på ett lämpligt sätt och ser det som störningsträning (fast det var svårare att ligga när syrran gick iväg och ropade en massa saker än själva smällen...)!?? Och sen skulle vi träna kryp i det blöta gräset, vilket gick ok, men jag flydde i panik in efter ett par försök, för då fixade jag inte de små söta bitande varelserna längre... urk! Men! Det blev lite träning ;-)

På torsdagen innan vi åkte hem så la jag ett varsitt spår till Bira o Lizza. Bytte spårplats åt dem... 950m till Lizza och med 3 vägövergångar (lika som Biras sist) och en återgång. Lizza fixade vägarna riktigt bra, återgången mindre bra (man ska kanske börja med en spetsvinkel?? ha ha...) och missade två föremål i spåret. Föremålen är jag minst nöjd med och jag ska markera ut dem ett tag till... och lägga några långa spår till! Sen är det kanske smartare att träna en sak i taget och inte lägga in svårigheter när man tränar längd, hi hi, det blir ju liksom jobbigt ändå! Bira skötte sitt riktigt bra, vimsade lite i en vinkel och missade en pinne (som jag inte såg fast jag visste var den låg) och sen gick hon över slutet... hennes spår var 650m långt! Sen när jag kom hem så hade Jennifer städat i stugan, bäddat och gjort klart allt utom disken som hon fixade medan jag rastade Siri och låste alla dörrar! Underbara barn!!! Tack Jennifer!!

På fredagen sen så grejsade jag en del hemma innan hemma innan jag packade väskan och lastade bilen. In till Sveg där jag shoppade mat och nya kängor... och sen styrde vi mot fjälls, tre glada tjejer och 5 hundar! Efter en längre biltur, med fotograferar-stopp efter vägen så var vi framme på parkeringen där vi på lördag morgon skulle utgå ifrån. Vi eldade lite i gapskjulet, eller snarare rökte oss inne då veden var "ganska" sur... drack lite vin (inte jag) och öl (jag :-) ) och snackade strunt och livets viktigheter! Sen beslutade vi oss för att sova i bilarna och jag stuvade om i min så jag kunde sova i baksätet... bekvämt!? Nix, men jag frös i alla fall inte som de andra gjorde...
  Sen började vår gemensamma vandring och förutom att det blåste rätt kallt så var det bra väder... Och efter x antal timmar och några pauser då kroppen mest ville dö (ha ha ha...) så var vi framme!! Vi hittade en tätplats, slog upp tälten, åt middag och tittade på den kolsvarta himlen som närmade sig med muller och vackert ljussken! Vi beslutade att vädret skulle passera på sidan av oss och att vi möjligen skulle få lite från ytterkanten av det över oss och gick till "stugbyn" för att fylla på vatten... då, när Liza var inne och shoppade (kaffe) så kom vädret, eller i alla fall den blöta delen av det! Hanna och jag med 5 hundar stod upptryckta mot väggen och gjorde vårt bästa för att hålla oss torra... ha ha ha... vilken syn det måste ha varit! I alla fall kunde vi ju inte stå där hela kvällen så när Liza var klar bestämde vi att vi skulle gå tillbaka till tälten (ca 200m bort eller något) och sen var vi blöta... och in med blöta oss, blöta kläder och blöta hundar i tälten. När det slutat regna gick Hanna o jag en sväng med hundarna och då var det riktigt härligt och vi torkade på rätt bra i kläder och pälsar, ja inte Bira då, hon går ju i vart enda vatten hon hittar... och vi blev riktigt sugna på att gå upp till glaciären... men efter noga övervägande så beslutade vi att ta det på morgonen om vädret var ok. Så vi bäddade ner oss i tältet på riktigt! Det var rätt kallt... riktigt ruggigt kallt... (i Säs var det +6 grader när pappa var ut tidigt på morgonen...) och det blev inte så mycket sömn. Jag är rätt glad att jag hade packat mössa och kemiska handvärmare (som jag stoppade i sovsäcken). Hur kroppen sen kändes när jag vaknade på söndag morgon tänker jag nog inte berätta, men den har haft sina bättre dagar. På söndagen så var den kalla vinden borta och vi saknade den otroligt mycket!! För nu kryllade det av myggor istället... färden ner gick flera timmar snabbare än färden upp och det blev på tok för få pauser, men det gick inte att stå stilla!!
  Slutsats: OTROLIGT ROLIGT!! Jag är sjukt imponerad av Lizza... hon fixade alla människor på ett bra sätt, endast ett möte skällde hon på (hon vaktade vid tältet, men det är ok) och då var det en överraskning, så det köper jag! Hon gick snyggt och städat och hade inga problem med att gå bredvid Dregen... och inga som helst problem att dela tält med Hanna o Dregen! Bira... bästa sötaste hunden... bojkottade allt vad spångar heter och knatade i gegga o vatten upp över halva bröstkorgen... söthund! Hon är skön att gå med, konstant draghjälp framåt och nästan inga nosstopp och häftiga ryck. Min trygghet! Hon har dock lite svårt med hundmöten (måste skälla) och hängde glatt på Angus när han skällde på människor, fast hon inte fattad evad hon skällde på! Detta gör vi om!!
 Dagen efter... lite lätt träningsvärk i axlar, vader och lår. Lite skav-ont på höfterna... en blåsa fylld med vätska o blod stor som tumnageln på ena foten (ja, jag tog de nya kängorna), men den känns inte alls, ömmar inte ens... OCH ca 1dm långt, 5cm brett (där det är bredast) triangelformat blåmärke från fotknölen mot tårna och en lagom svullnad och fruktansvärt ont! När jag knyter åt gympadojjorna hårt så går det rätt hyggligt att gå, bara jag kommer igång och inte för långt, alltså det fungerar några hundra meter, sen kommer hornen fram o jag går ändå...(hundarna måste ju få sitt). I morgon ska jag åka in på Mora o köpa en stödstrumpa! Och jag är trött och har vätskebrist :-), men jag har gjort det ;-). Hundarna då... jag tror att båda var rätt mentalt trötta igår (vad är det att gå 1,2 mil/dag för dem??)... Lizza var inte sitt rätta jag... men idag märks det inte av någon trötthet hos dem, bara hos mig :-).

Håll tummarna för att fotledsskyddet gör undervärk imorgon så jag kan ut o spåra!! Vad som hänt!? Jo, Bira gjorde ett ryck, åt sidan och man är ju rätt klumpig med ryggsäck och så (var på vägen hem) och så satte jag ut en fot åt sidan för att hålla balansen och där var väl inte underlaget särskilt bra och jag gjorde en lättare (???) vrickning... den gjorde rätt ont efter vi gått ett tag, men... :-)

Sov sött o hoppa försiktigt! (bilder kommer!!)

Inte alltid som planerat :-)

Man kan väl säga att det regnat idag... just nu regnar det inte särskilt och kanske kanske har det gett upp?? Hundarna fick jag dra ut genom dörren i morse och sen Bira kissat trodde hon att hon skulle få vända, ha ha... Lizza var inte bättre hon... Nu är jag ju orolig för vattensvans på Lizza när det är så här och jag kan inte hitta de bra hundhanddukarna som jag är helt säker på att jag lämnat här!! Och då vill jag inte riskera något, så vi har kojdag idag!

Kojdag innebär att jag har suttit här framför datorn och läst ikapp en massa bloggar som jag inte läst på... jag vet inte hur länge... lite dåligt samvete får jag för att jag inte hängt med en del vänner och stöttat där det behövs, och jag är ju dessutom usel på att följa med på facebook också... inte mitt medium... Jennifer o jag har även varit in på Mora och shoppat så vi ska få frukost i morgon! Upptäckte att det var si o så med det i morse :-) och då köpte vi en sallad till lunch och såg att klockan nästan var tre, ha ha ha... så det blir istället en korv till kvällsmat! Dock var vi så smarta att vi köpte en del saker så det räcker till frukost när vi kommer ner igen också :-) och så köpte vi några till hundiga handdukar!

Jennifer fick in på Granngården och drömma lite bland alla hästiga saker och jag kikade på hundavdelningen :-), jag tröttnade först, ha ha ha... jag prövade även ett par kängor som ligger och väntar på mig i Sveg när jag kommer hem, så nu vet jag nog vilken storlek jag ska ha! Undra om man törs ta dem när man ska ut o vandra... de jag har nu är inte superskönast och jag brukar inte få skavsår...

Har jag glömt att berätta det!? På fredag åker jag Hanna o Liza m hundar (jag tar nog bara 2) upp till Funäsdalen för att vandra ett par dagar. Det ska bli superskoj!!! Längtar.... sen på söndag så åker jag o Jennifer hit ner igen för på måndag så börjar hennes ridläger! Gissa om hon längtar!? :-)

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa en stund innan jag tvingar mig att göra något vettigt ;-)

Hej hopp i vattenpölarna!!

ett litet inlägg från ett slött Säs...

Åh vad jag latat mig!! Mest hela dagarna... sover halva dagen, är uppe ovanligt länge på kvällen, gör just inget alls på dagarna och hundarna får mest bara vara... och det fungerar ju några dagar, sen börjar det komma protester... :-), ja, sovmorgon verkar ju dock inte Bira ha något emot att jag tar... och Lizza verkar ha hamnat i någon skum ålder, typ samma som Bira hade de första åren i sitt liv... upp med tuppen, helst lite före och bråkar med mig på natten gör hon också! Och dessutom är det inget Säs-påfund utan det har varit så några veckor nu.... vet inte vad det beror på, men jäkligt irriterande!!

I alla fall, efter en ovanligt lugn midsommar (50% av normal hundtäthet på gården + 50% människotäthet på midsommarafton, annars färre) så var den enda träning hundarna fått miljöträning, mest Lizza, ha ha ha...

Men kanske ska jag ta det någorlunda från början?? Innan jag åkte hemifrån förra veckan så hann jag ju med både det ena och det andra... På måndagsträningen så lämnade jag barnen på fotbollsträning kl 17.30 och då det var en halvtimme innan någon annan skulle dyka upp så gick jag och Bira ner till tjärnen vid klubben och tränade på att hoppa i plurret! Där är det dessutom en liten kant (om man väljer vägen som Bira valde) och jag jag upplever henne som mer taggad på att bada i år än tidigare, men hon vill ändå inte hoppa i :-), men hänger vid kanten och piper efter dummyn. Jag tycker inte om ljud, men det kändes ändå rätt bra att hon var lite frustrerad just här! Vi testade med flytvästen och konstaterade att den var ca 3 nummer för liten, fastän Bira inte är tjockare än förra året... Kan det vara så att även ett bus blir lite grövre runt 4 års ålder?? Till sist kom hon hursomhelst i vattnet och fick ett par simtag!

Sen fick Lizza all lydnad uppe på planen... minns knappt vad jag gjorde så här långt efter :-), kryp, framförgående och lite annat smått och gott!

Så här i efterhand undrar jag var mitt beslut om att träna platsliggning MINST 5 dagar i veckan tagit vägen?? Jag skulle ta en paus med det medan vi kom igång med krypet igen, men sen då?? Vilket minne jag har... hrm...

På tisdagen så hade jag sökkurs! Och då jag fick köra in lite kläder till Johan som skulle ha en spelning så var jag lite tidig... och Bira och jag passade på att ta en tur förbi Svegssjön innan kursen! Här var det åter simträning som stod på schemat, eller snarare hoppa-i-vattnet-träning! Men, nu var det utan flytväst! Och efter en del trixande så kom hon i en bit och lite simmat blev det. Men att det ska behöva ta sådan tid!! Inte bra för mig som gillar snabb utveckling... Vi skulle behöva gå en kurs i detta med att snabbt hoppa i sjön!

På kursen sen slog vi en rövare och gjorde lite mer på riktigt, för att se var hundarna stod och jag tror att de flesta var lite chockade efter övningen. Vad bra det gick!! Intressant är att vissa hundar har lättare med en figge som de inte ser än en som är fullt synlig... Lizza gick glatt ut till den synliga (som egentligen skulle vara figge 2) och sen efter lite letande så hittade hon den som annars var figge 1 o vindfigge. Intressant! Sen så började vi också kika på lite rullehantering och alla hundar fick gå fram till en figge (i koppellängd) och hämta en rulle (=gummislang). Här var som sig bör resultatet varierande och alla har något att jobba vidare med hemma! Här tycker jag att Lizza gjorde ett riktigt bra jobb och det är så häftigt att se tänket hos en klickertränad hund!! När hon ser/vet om godbitarna i min hand så vet hon att hon ska jobba för att få dem och mest troligt är ju att göra det hon sist gjorde, dvs hämta rullen och inte släppa den... och så har poletten trillat ner. Sen var jag ju tvungen att gläns lite med apportbocken också och visa vilket fint hållande hon har och att jag kan lägga godbitar på apporten + tappa utan att hon släpper... Jag tror det är nyttigt att se och veta att man kan jobba mot det!

Onsdagen var en tung dag på jobbet och jag räknade verkligen ner minutrarna... Dessutom var jag dödstrött efter en katastrofal sömnvecka... Och så blev klockan ÄNTLIGEN tolv och jag fick åka hem och i hela 40min så fick jag vara överlycklig över min semester!! Sen fick jag ett sms från mamma om att mormor var dålig och fått åka till Östersund med trolig stroke och att hon hade slut på ström i telefonen... Japp, det var den lyckan! Jag och Jennifer beslutade dock att packa och åka som tänkt till Säs via Älvdalen (där Fanny, Atle mfl hade avslutning på ridskolan). Eftersom mamma hade dåligt med ström ville jag inte ringa, det var bättre att hon hade ström ifall sjukhuset skulle ringa tänkte jag och var det något så skulle i alla fall någon höra av sig. Nu är mormor hemma igen och de hittade inget större fel på henne, i alla fall inget som kunde förklara en del saker, men medicinen hon fått mot ryggont var boven till vissa saker! Väl framme i Säs la sig Jennifer raklång på gräsmattan med ett ÄNTLIGEN :-)!

Ja, sen har jag alltså filosoferat på här tills igår, då jag halvt ryckte upp mig och la ett varsitt spår till flickorna svart o vit... och liiite minne har jag :-). Lizza fick ett halvlångt, med pinnar här och där, denna gången osnitslat pga lathet! Eller som test ska man kanske säga... ha ha ha... När jag lagt spåret kom en del funderingar. Detta måste ju bli väldigt konstigt för dem! Vad händer med spårkärnan, hur ligger spåret och var hamnar apporterna? Hemma går spåret i huvudsak på lavar o mossa, i jämnhöjd med deras tassar, någon enstaka meter sticker det upp lite bärris 5-10 cm ovanför tassarna, glest... Här är blåbärsriset 2-3dm, det stryker sig mot byxorna och ger en mycket högre doftbild... och ändå finns apporterna nere vid tassarna. Lurigt? Spåret går också över mer "viltiga" områden, vitsippemarker, gräsmarker, "död mark" under täta granar och med en helt annan terräng. Nu är ju inte vegetationen något större bekymmer så, för ju mer som växer desto mer trampar man sönder och det avger ju en trampa sönder doft som är lätt att följa, men ni förstår vad jag menar?? Lizza plockade alla apporterna utom en och där var hon en bit på sidan av spåret, så den köper jag... och det kändes riktigt bra! Nu var hon borttappad från spåret en bit, men vi kom tillbaka på det igen! Det känns som att pinnarna börjar bli trygga igen och nu ska jag börja leka med längden på spåret och att komma över vägar!
  Biras spår var tre vägövergångar, där alla tre var upp på vägen och sen längs vägen (i ena hjulspåret, vissa skulle kanske kalla det traktorstig :-), men bilar kan köra där!!) och sen vinkel över vägen och in i skogen! Första övergången tog säkert 5 min (kändes som 15...) innan poletten trillade ner och man såg glödlampan tändas... Näsan ner och jobba! men jösses så svårt det är som matte att ha tålamod och vänta utan att lägga sig i och utan att styra (jag kortar dock ner linan till ca 2m). Jag vill så gärna peka och berätta för henne var spåret går, men vad skulle jag vinna på det?? Det är ju hon själv som måste komma på att man ska sätta ner näsan och jobba när det blir väg/svårt! Jag gjorde också ett par återgångar vid vinkel och det var också lite klurigt, men det löste hon ändå väl. De andra två vägövergångarna löste hon snabbare, men när vi kom till den sista så var Bira riktigt trött och ville helst vila en stund :-).  Bira missade också en pinne i spåret (den första) och var nära att missa den sista också. Biras nästa spår ska jag göra någon till återgång och i lite mer viltdoftande terräng!

Idag så är det bara Bira som blivit aktiverad! Först så gick jag o Jennifer ut på en gräsmatta här i närheten, hon med "pistolen" och dummysar och jag med Bira. Sen fick hon skjuta en smäll  -slänga dummyn och jag skickade Bira på en markering. Förutom att Bira inte är särskilt bra på markeringar så gick övningen bra. Tanken är att hon ska fokusera o jobba fast det smäller och orka markera fast hon går lite upp i varv eller hur man ska uttrycka sig :-). Detta ska vi göra mer av och även där det blir mer eko på smällen! 5 apporteringar gjorde vi, fast jag planerat fyra och givetvis så gick 4 bra och på den sista la hon sig ner med dummyn... attans!! Jag ska aldrig mer låta Jennifer övertala mig...
  Sen på kvällskvisten så letade vi reda på en tjärn där det blev ett dopp i den nya flytvästen!! :-), nu var hon otroligt svårövertalad, men Jennifer kom på ett litet knep som vi ska testa nästa gång också! Och bara det lossnar verkar hon kunna simma ut hur många gånger som helst och hämta den, trots att där var några vasstrån i vägen! Hon var också påväg att smita ifrån mig med dummyn en gång, men jag upplyste henne lite fint om att jag når dig, det är ingen idé och då prövade hon inte fler gånger heller!

Sen har Bira o jag fått vår första militära utryckning/inryckning sen vi började och det handlade om en farbror som irrat bort sig i Svegsområdet. Nu var vi ju inte hemma, så vi fick tyvärr tacka nej denna gången, men vi laddar för fullt inför nästa försvinnande!

Hoppas att det inte blir så mycket regn imorgon och att jag kan ta mig ut och lägga ett par spår utan att drunkna ;-)

Hej hopp i knottsvärmen!

SPÅR!

Åh vad jag älskar att spåra!! Att jag inte kommer
ut oftare!? och hundarna älskar det!!! Igår var Liza och jag ute, som vanligt :-D och nu var planen att Lizza skulle få ett spår ungefär som det förra, lite längre, många pinnar och vinklar. Eftersom vi har problem med markering av pinnar så skulle dessa märkas ut med en snitsel. Om man ser tillbaka på tidigare spår så är ju inte Lizza någon superspårhund och jag har därför valt vissa kriterier som vi försöker hålla i spåret. Före påsläpp så lägger jag henne ner och nu har hon blivit så rolig att medan jag tar på henne selen, innan hon ska lägga sig så försökte hon igår att lägga sig :-). DET gillar jag!!
En annan sak som jag vill ha är drag i linan... när hon ska framåt och är i spåret så ska jag vara en vante som fladdrar efter :-), hon ska med hela sina 34kg visa åt vilket håll det går! Detta är för att jag ska känna när hon är i spåret och när hon tappar det... detta gör också att hon blir/är mindre känslig för att jag försöker styra henne och jag kan stoppa henne om hon bär iväg alldeles galet eller om hon missar någon pinne utan att hon blir beroende av stöd från mig?? Rätt eller fel?? I alla fall känns det bra och hon börjar få ruggit bra tryck i linan!! Och jag ÄLSKAR det!! :-). Och igår markerade hon varenda pinne helt utan hjälp från mig (sist var det 50/50)!! Alltså, jag har ökat värdet för pinnarna (=bättre belöning) och så har jag tvingat henne att plocka upp allihop, hur trött hon än varit :-) och det känns som att det här var ju lätt :-)... sen ska man kanske inte utvärdera efter ett försök... ha ha ha... men det är kul att vara glad så varför inte!? Nästa gång: något liknande, lite längre kanske... och kanske en vägövergång... nu gick spåret i mitten på en skotar/traktorväg och hon hade inga problem med det och inte heller att sedan vika av från det när spåret klev av, ändå lurade Liza mig, för jag trodde spåret gick av åt andra hållet, men har man tryck i linan är det väl bara att hänga med!? ;-)

Bira, bästa buset då... här kan vi börja snacka om att träningskompisarna har tilltro till jycken ;-), Liza hade nämligen lagt ut sin fungerande hela o enda mobiltelefon (m simkort och hela alltet) som apport i spåret, tillsammans med pinnar, en plastmugg, strumpa, plånbok... och Bira är ju en bra spårhund, samtidigt så är det lite festligt vilka krav jag ställer på henne. Hon har ju egentligen spårat mycket mindre än Lizza i år och borde kanske därför få mindre klurigheter, men hon liksom löser det mesta ändå... :-) och så har jag högre förväntningar på henne... Nu såg jag dock att vi ska träna mer på vägövergångar, då den färdigheten har försvunnit från ifjol (konstigt då vi tränade på det 3-4ggr då, ha ha...).
 Jag skulle också önska lite mer fart på Bira och på så sätt lite mer tryck i linan när jag håller emot, nu blir hon mest osäker... så, detta ska jag nu klura lite på! Men, jag ÄLSKAR hennes markeringar av föremål... hon tar dem i munnen och sen vänder hon upp mot mig snabbare än vad Lucky Luke drar sin pickadoll och DET trodde ni inte om en clumber ;-). Ändå funderar jag på om jag ska lära henne liggmarkering i spåret... dels därför att försvarsmakten önskar det hos våra hundar, men också därför att metall och mobiltelefoner och annat viktigt vill hon helst inte ta upp och då är det lättare att jag missar att hon hittat det och det är ju dessa föremål som är viktigast att hon hittar... och vem vet vad som händer med mobilen hon tar upp... den kanske inte tål lite dreggel?? Hmmm... jag ska klura på detta också!

Ikväll har jag tävlingslydnadskurs och vi ska kika lite på apportering och om vi hinner lite helhetsträning... sen kommer det att bli ett litet uppehåll i kursen innan vi tar några träffar till efter min ledighet! Jag tycker att den är riktigt rolig att hålla och det är kul att se utveckling och att motivationen ökar!

Nu är det TRE!!! arbetsdagar kvar, sen packar jag in ett antal jyckar i bilen + ett barn eller två (kanske noll) och åker till stugan för att avnjuta en semester i så där... 2-3 veckor, kanske med något mindre uppehåll på vägen :-D! Och det känns otroligt skönt!! :-)

Bilderna som visas har Liza fotat mina hundar under jobb och sen är det lite från när Jennifer och jag hade fredagsmys i fredags! Världens bästa fredagsmys sa Jennifer... ha ha... vi åkte lite skogsvägar och spanade lite efter en nalle eller två... stannade där det var vackert och fotade, gick till en vall som jag tycker är otroligt vacker, fotade lite till... Och när vi satt där och åkte i godan ro, med ögonen mer på sidan än på vägen så anade mitt högra öga något, jag backade tillbaka, fram igen och bak igen och så sa jag till Jennifer, äh det är nog bara en rot... och då stack den fram huvudet, älgen!! Jennifer kan för sitt liv inte förstå hur jag kunde få syn på den, den var ganska bra dold innan huvudet kom fram :-), vi satt kvar länge och försökte locka på den och vi hoppades få se en kalv också :-). När vi kom hem så var Jennifer direkt ut på nätet och letade en app med älgläten till sin mobil :-).

Hej hopp i regnet!  tur vi tog en morgonpromenad innan himlen öppnade sig ;-), något vi misslyckades med totalt i torsdag... ha ha ha...

tittut sa älgen ;-)

Upp som en sol, ner som en pannkaka

brukar man väl säga, men om årets skolavslutning i Sveg finns nog bara ett ord att säga!! Vilket USELT arrangemang!!! Om det är samma arrangemang nästa år, då tror jag inte Jennifer får gå på någon avslutning... Man kan ju tycka att på ett så litet ställe som Sveg så borde man ju kunna ordna så att det inte är avslutning för olika klasser samtidigt på olika ställen... Tidigare år så har det fungerat utmärkt!! Då har de börjat med de yngsta först, i kyrkan och sedan bytt elever eftersom och man har då som förälder lugnt kunnat sitta kvar i kyrkan och vänta på nästa gäng... nu fick inte de yngre barnen ha sin avslutning i kyrkan utan de skulle vara på gammelgården! Ok... oavsett vad jag tycker om det så kan jag väl köpa det MEN man skulle ju kunna anpassa tider så man hinner gå både där och i kyrkan... jag är inte ensam om att ha barn både på mellanstadiet och högstadiet OCH det finns säkert de som har gymnasieelever också... dessutom var det kallt och regnigt, eleverna stod i en lada med scen och sjöng och där inne fanns det kanske plats för 30 föräldrar eller något, resten fick stå ute och där hördes knappt melodin! Det finns en utomhusscen om man nu absolut måste vara där, eller varför inte på bron till ladan med scen?? Så kanske fler kunde få se och höra något...  Ja, sen startade deras arrangemang närmare en halvtimme för sent, vilket innebar att jag missade Jennifers klass och fick stressa som en idiot för att hinna till Johans! I alla fall var det jättefint i kyrkan och de sjöng och spelade otroligt vackert! Johan fick ett stipendium för sina studieinsatser och det var roligt!

På hundfronten har det väl inte hänt så mycket... vi gjorde på nationaldagen ett längre spår till Lizza, med många pinnar och vinklar och det var OTROLIGT roligt och bra!!! Och oj så sliten hon blev av det :-), alltså borde jag ju verkligen sätta sprutt nu och spåra massor och öka den orken :-). För när orken tryter är ju pinnarna det första som "försvinner". Nu fick jag jobba en del för att hon skulle få med sig alla pinnarna och det ska bli intressant att se om det kan göra någon nytta sen!. Bira fick också ett och det gick bra, hon kom av sig på ett ställe där det låg en fjäder och helt säkert luktade massor av fågel, men var snart på spåret igen...
  Sen har vi tränat lite lydnad, och det känns nu som att hon är med mig, börjar bli stabil(are) i platsliggningar med korta avstånd. Det känns som att krypet blivit bättre, men hon skuttar fortfarande... och Lotta, ha ha ha... ibland är det inte alltid lätt att lära en klickertränad hund vissa saker, ha ha ha... Om jag ställer mig framför så tränar hon "deck" (plats med huvudet nere), jag kan klicka upp huvudet, men så fort jag väntar ut henne så är det nere igen och försöker jag mig då på att locka henne, för att bryta mönstret hon har, då tror hon att jag kör omvänt lockande och blir som en staty -med huvudet nere... Något tips på hur jag ska göra??

Här om dagen så träffades jag och Liza och körde lite blandat... först sköt jag ett par smällar för henne och Rocky, sen fick tre st budföring, Lizza o Rocky på 100m och det gick kanon! Sen när vi gick av planen så kom det som gjorde min dag... och då blir man full i skratt över hur lite som behövs :-). Först så kom Hasse och stannade med bilen och pratade med oss OCH trots att det är en karl i en bil (som hon hatar, alltså inte Hasse utan kombinationen bil + karl) och han har väldigt mörka (helt svarta) solglasögon på sig så säger hon inte ett knyst!!! Åh så glad jag blir!! Sen kommer en tjej och joggar förbi och sen tre killar, som dessutom pratar med oss och hon är så lugn och fin hela tiden!! :-)

Bira hon fick gå ner i tjärnen och doppa tassarna hon :-), hon tycker att det är väldigt roligt, men hon är otroligt feg!! :-)

Nu ska jag köra Johan in på Sveg! Hej hopp i vattenpölarna!

kanske, kanske...

... för första gången på en hel evighet har vi inte 30 i kö här på jobbet och kanske kanske kan jag hinna med att skriva några rader... men bara kanske... det är i alla fall lugnare idag än vad det varit på mycket länge! Och anledningen till att det inte bloggats har varit att det är så  mycket på jobbet och en del aktiviteter på min lediga tid. Men, det har å andra sidan inte hänt särskilt mycket hund på min lediga tid heller...

Vi har tävlat rallylydnad! Lizza o jag missade det godkända resultatet med 1 poäng!!! Ändå är jag väldigt nöjd med vår tävling! Det är helt klart vår bästa hittills!! Vi hade 30p borta på skylt-missar, en som hon inte utförde och två där hon fick ner rumpan i svängen runt och då är det genast fel övning... Sen hade vi 1!! poäng borta på resten... vilket fokus hon hade!! Johan o Bira hamnade strax efter (JA!! De tävlade också!! :-) ) med 66p, och Johan undrar hur man kan få så bra poäng med en hund som konstant äter gräs... ha ha... och hade han inte snurrat åt fel håll så hade de blivit GK, eller för all del, om hon inte siktat på grästuvor hela tiden... Hanna o Dregen tog sitt raka 3e GK resultat och visade var skåpet ska stå med full pott!! Grattis!!

Sen har Bira o jag varit på en inoff utställning, vi slutade 5:a... surt sa räven ;-), och jag är helt övertygad om att 5e platsen beror på att hon passade sista varvet för att det gick för långsamt i täten :-), inte passade hon ett helt varv för att jag inte såg det ;-). Vi hade dock en skön dag tillsammans och fick dessutom vara med i tidningen (vilket inte är min grej, men jag förstod inte att hon var från tidningen förens efter hon fotat och börjat fråga om namn och så där, ha ha ha...) Bira är i alla fall söt!!

Vi har varit på en sökträff till, gått promenad med sällskap av en främmande människa, varit på måndagsträningar och lite annat socialt och just nu upplever jag Lizza som nästan trevlig, ha ha ha... hon har skött sig fint! På rallytävlingen band jag upp henne i skogen medan jag gick banvandring och hon hade inga problem med att sitta där och inte heller medan Johan o Hanna tävlade och det gjorde mig riktigt glad!!

Lizza o jag jobbar på kryp och hur jag ska få henne att krypa fint framåt också. Ifjol vill jag minnas att vi hade ett hyggligt kryp framåt, nu är det en katastrof... hon blir hög bak och skuttar fram, medan bakåt är hon ca 1cm ovanför marken... Varför använder hon så olika teknik!? Dessutom har jag ju lärt henne bakdelskontroll liggande vid sidan så om jag vrider mig och försöker se hur hon går, så vrider hon in rumpan! Så, nu plågar jag mina vänner med att titta på våra kryp och klicka för fina bakdelsrörelser :-). Jag jobbar också igen för hyffsad linförighet fast jag har bollen i fickan! Det känns som bollen behövs där som motivation... sen är det svårt att få henne i en bra position när bollen finns, men det SKA gå!!

nu har Norge kö och jag får massor m norska samtal... SÅ trist! Själva stänger Norge sina linor när de har röd dag och så får vi ta deras, men de tar inte våra... :-(

Hej hopp!