dagar kommer...

... och dagar går. De blir till veckor, månader och år... Vissa dagar är bättre än andra, men jag hoppas ändå att allt ska vända och bara bli bra nu!

Det har blivit ganska lite hundträning nu, och den där guldstjärnan som jag fick, den är det nog bäst att gömma nu, ha ha ha...

Mitt mål för denna vecka var att Allis skulle kunna gå 10 meter sakta framför mig och vet ni, om man inte tränar, ja då kan hon inte lära sig det! Så är det med det... Nu är det ju några dagar kvar av veckan och jag hoppas att jag kan stoppa in ett par pass lydnad under dessa dagar.                                                  Sen löper ju Allis och är inte riktigt sig själv fokusmässigt, speciellt inte nu när höglöpet kommit. MEN! Det är bara dumt av mig att skylla på det, för det handlar inte om henne, utan om mig :-)

I tisdags var jag och Lena och tränade lite apportering. Det blev längre markeringar och vi använde oss av apportkastaren. Inte helt enkelt, men man får iallafall skratta ordentligt! En dummy sköt jag nästan bort, Lena och Dino fick knata in bland träden lååångt borta och leta efter den, ha ha ha... men de hittade den och det kändes bra!                                                                                                                      Med Allis så blev det inte riktigt lika långt och jag började också träningen med att hon sitter en bit från mig när markeringen kastas. Svårt! Så har vi aldrig gjort och hon ville gärna titta på mig :-). Men, nu har vi börjat, och avståndet Allis-matte ska nu långsamt utökas! Ibland blir jag sugen på en egen apportkastare, den skulle man kunna utnyttja i denna träning.                                                                       Det blev också lite vattenapportering innan vi åkte hem. Mest för att det uppskattas av Allis ;-). Lena och Dino fick också lite tips med fotgåendeträningen. Den är svår när man inte tycker det är kul :-D

 Igår träffades jag och Hanna och la ut en hel hop med spår som vi sen gick, eller ja jo... vi "gick" efter hundarna. Blev lite stressigt på slutet då jag skulle in på Ica som stänger 21... Ha ha ha... är rätt trött idag, men vad gör det?? Alltså... skogsarbetet är SJUKT kul!! Det är så häftigt att se hundarna lösa det som kommer upp och hur kul de har där ute 💕. Vi hade också lånat med oss Rocky och Amic.            Jag är otroligt imponerad av Rocky och hans framfart i skogen. Så underbart att se!! 13 år gammal och fullt ös! 

Allis spår hade en liggtid på 2 timmar. Jag tror inte hon haft det sedan... ja, på många år och när hon tidigare fick det (på någon spårhelg tror jag) så var hon inte mogen för det, men nu märktes det inte något alls. Riktigt kul att se hur hon tuffar fram i skogen. Tung terräng för de korta små benen var det, men hon bara knatar på :-). På slutet, så valde hon en lite annan väg när hon liksom inte orkade ta sig över diket. Rätt intressant att se :-). Spårupptaget: Här skulle jag ha gått lite närmare spåret och skickat henne, men samtidigt så behöver jag få ut avståndet. Det kan vara närmare 30 meter på tävling och det vore ju bra om hon kunde gå ut 40 meter innan på sin jakt efter spåret. När hon kommer till spåret, ja då kollar hon och faktiskt så blir det mer och mer rätt håll. Alla pinnar fick vi med oss och hon känns just nu rätt säker i spårskogen och jag håller alla tummar jag har för att det ska hålla i sig.  Nästa spår ska jag försöka göra i lite lättare terräng och istället göra det fullångt. Ska bli spännande!

Dagens plan är att försöka hinna med lite lydnad och helst någon typ av uppletande också. Kanske bara på täkten bakom huset... för planen är också att baka bullar... inte lätt att hinna allt man vill, ha ha ha...

 Hoppas ni får en fin helg! 

Hej hopp!

guldstjärna till mig!

 Ja, just nu tycker jag att jag förtjänar en sån ;-) 

Igår på lunchen var vi ner till Ljusnan och tog ett dopp. Mest för nöjets skull. Hon gillar ju att bada min Allis. Sen på vägen upp så körde vi en del sitt på visselpipan. Jag tycker inte riktigt det sitter som det borde, så vi nöter på en stund till med enkla övningar! 

På kvällskvisten gick vi ut och jag körde lite saktagående. Började med lite "checka in-övningar" och det märks att hon löper och inte är med riktigt... 

Och plötsligt gör programmet nytt stycke för att jag trycker på enter... hur f-n får jag bort det då? Jag vill ju bara byta rad, inte hoppa ner så här.... "suck"

Jo, saktagåendet går riktigt bra. Veckans mål är ju att hon ska gå 5 meter och vi är nästan där, sen MÅSTE jag bli bättre på att hålla på kriterierna!! Ha ha ha... det är så lätt att låta henne ta något travsteg... och jag tror att det är för att jag skulle vilja ha hennes fart någonstans mellan det sakta hon går och travet. Vi fortsätter och ser var vi landar. Men, helt klart sitter det hos mig, precis som allt annat... ha ha ha...

Idag på lunchen så gick vi upp till skogen. Dels var tanken stoppsignal och sen även lite grunder i uppletande. Det här med stoppsignal... under promenaden så blåste jag, hon stannade och började sedan gå mot mig och det var ju inte det som var meningen. Hon såg väldigt brydd ut över att jag blåste och jag tror det var lite fel situation för henne. Så, det betyder ju att vi ska köra så fler gånger :-D.

Uppletande grunden... här måste jag gå in och titta på filmen igen om hur det är tänkt att jag ska göra. Det hela bygger på att hunden frivilligt plockar upp saker och kommer med dem och helt ärligt så är hon rätt bra på det... Så, nu ska jag se hur vi går vidare med det, eller om jag måste bygga upp mer fart i det innan vi går vidare.

Nu ska jag gå hem och se om jag kan plocka lite mer hallon... sen ska jag försöka få till ett träningspass till ;-)

Hej hopp!

Å hej och hå....

 

Ja jag lyckades iallafall få in en bild. Det händer ju att bloggverktygen uppdateras och jag måste ju säga att det inte alltid blir enklare och bättre. Jag fattar inte riktigt varför inte texten kan komma bredvid min fina bild, men... det är säkert någon inställning som jag inte förstår mig på!

Min bild ska iallafall visa min superplan som jag gjort för augusti månad 😊. Molnet i första "vecko-rutan" visar att den veckan gick upp i rök...😂

Tanken är då att framåtsändandet ska kunna klistras ihop någonstans där i början på september... ja, så är min plan. Jag har varit väldigt dålig i min träning av framåtsändande och jag tänkte liksom att detta skulle sätta lite press på mig och få mig att tänka till och GÖRA det!

Såg förövrigt ett blogg inlägg på No limit obedience i slutet på veckan om det här med motivation och det var GRYMT bra för min motivation :-). 

Igår var det måndag och måndagsträning på klubben! 

Jag hade en plan... och det gick rätt ok! 

Fritt följ, kryp, tung apport, gå sakta och plats var min tanke.

Vet ni... hon låg plats 10 min (!!!) och jag stod 50 meter bort... sååååå nöjd!! 

Fria följet var så där. Skulle vilja ha lite mer...  engagemang. Nu glömde hon bort sig lite oftare än normalt och det kan jag väl kanske ta. Hon har precis börjat löpa... men lite mer sug hade jag ändå velat ha! 

Krypet var riktigt bra! Nu vill jag bara ha till lite längre sträckor och det ska jag nog kunna ordna! Om jag tränar på det alltså... ;-).

Tungapporten är inte jättekul. Från att hon tyckte den var helt ok och rätt kul så måste något ha hänt. Men, nu har jag med den nästan varje träningspass och försöker göra den skojigare. Nu, innan vi åkte hem så försökte hon sno den ur min hand och det gör mig otroligt glad! 

Och så tänkte jag till med gå sakta. Det är såååå svårt!! Att tänka alltså :-D :-D.  Det är så lätt att hon travar iväg några steg och får belöning för det. Hon travade ju inte så snabbt... gah!! Jag är URUSEL på att hålla på kriterierna här!! Men, igår tycker jag ändå att jag avbröt när det bar iväg. Jag plockade bort bollen som gör att det blir lite skuttigt, snabbt och jag undrar om hon ens vet vad hon gör 👀 . Nackdelen med godis är att hon måste ner med näsan och leta efter det och jag vill inte ha nosande... det var väl därför bollen kom in från första början. Phu! Måste hålla balansen där... Men, resultatet blev att jag fick ett bättre gående, inte så bråttom hela tiden, kanske för sakta egentligen (inte lätt med korta ben)....

Nu ska jag fortsätta så här och köra ett pass varje dag och det ska jag hålla nu och inte inte orka ut på kvällen... 

Igår på lunchen så gick vi ut på täkten och körde stoppsignal! Bra jobbat Marie! Och jag såg ett dubbelkommando som jag ska arbeta bort så snart som möjligt. Hon tog otroligt mycket hjälp av det och jag ska se om jag kan få bort det under veckan... 

I helgen som var så var vi till Viksjöfors och startade på vattenprov. Det är därifrån fokuset på stopp kommer in... Nu ska jag leta jaktprov och hoppas det kommer ett nybörjar A eller B som inte är flera hundra mil härifrån... Och ja, provet gick alltså bra och hon blev godkänd.

Rätt kul faktiskt... ja, givetvis superkul att vi lyckades och att hon gjorde ett riktigt toppenjobb!! Men... hela provet och domaren... ha ha ha...

Vi fick själva ta ansvar för när hunden skulle skickas. Vi gav klartecken, hon gjorde tecken till skytten och efter skott skulle vi räkna till tre och sen skicka hunden. Jag höll på att göra bort mig och skicka för tidigt, men eftersom Allis är så himla stadig (😂😂😂) så satt hon kvar fast jag fick ur mig ett "jjj.." och så blev jag tyst, funderade lite och skickade henne... phu! 

Hon sprang lite mot skytten, kollade hur vägen ner såg ut, tog en annan väg (så hade nästan alla gjort) och så spanade hon lite såg något i vassen och gav sig ut... YESS!!! Det hon sett var näckrosor som låg framför fågeln. Hon vände och simmade sakta spanande mot land... Jag var lite kall, eller fan, egentligen inte... men jag VET att hon har väldigt svårt att lyssna på mig i vattnet och jag tänkte, när är hon så nära att hon lyssnar, vad säger domaren om hon börjar gå innan jag får ut henne igen?? Så, jag testade, fick henne att gå ut igen... hon simmade mot näckrosorna och jag vet inte om jag sa ut igen eller om hon bara fortsatte och så såg hon den!! Eller om hon fick vind av den... Simmade ut grep, upp på land och då det var ett litet skutt för att komma upp så sa jag att det är bäst här kom du... (som att det skulle hjälpa...) , hon la ner fågeln och tog ett bättre grepp (inte för hårt nu var min enda tanke!!) och så pratade jag henne och backade mot den pinne som domaren lagt ut och som fågeln skulle bäras över... När vi hade typ 1-2 meter kvar till pinnen började domaren ropa, "ta den då, ta den" och jag tittade på henne och frågade ska hon inte bära den över pinnen? "Jo, men ta den då" ropade hon... ha ha ha...

Han i båten höll på trilla i vattnet för han skrattade så mycket åt henne och hennes panik... Hon sa att Allis gjorde ett bra jobb och var väldigt smart. Hon spanade av allt, inget onödigt jobb och väldigt lugnt och metodiskt. Jag tror att hon tyckte att Allis var duktig och det är ovanligt att se en clumber spaniel på prov och hon ville nog väldigt gärna att vi skulle lyckas och därför hojtade hon som hon gjorde.

Ja, vi blev ju godkända och nu skulle vi hittat ett A- eller Bprov och kört på...

Så var det det här med löpet... ska se om jag får tag i en snubbe med hanar nu, annars får vi vänta till nästa löp och det vill jag egentligen inte... men så kan det va!

I eftermiddag ska jag se om jag kan hjälpa en som har problem med sin hund... jag har ingen sån utbildning, men jag ska ändå se om det finns något som jag kan göra :-)

Hej hopp!

Väck mig!!!!

 Jag har aldrig i hela mitt liv önskat så starkt och mycket att någon ska ta tag i min axel och ruska om mig och säga "lugn, det är bara en mardröm".

Det enda som varit bra under denna sommar är det väder jag hade när jag hade semester. Inte för varmt och inte för soligt. Visst det är kanske trist när det regnar lite varje dag, men hellre det än +30 i skuggan! Sista semesterveckan så hade det väl inte så stor betydelse, det där vädret... Då grät jag mest... tror aldrig jag gråtit så mycket... Det räckte med att någon tittade snett på mig så grät jag.  När semestern var slut så var jag hemma ytterligare tre dagar... kanske borde det varit längre, men man vet faktiskt inte vad som kommer att hända framgenom, kanske behöver jag fler sjukdagar...

Med all sorg, och att jag ändå tagit mig till jobbet en vecka nu, så blir jag lite orolig. Stänger jag av? Det blir kanske att man skärmar av sig på något sätt... men så gråter jag en skvätt till och konstaterar att det är nog inte så. Och så blir jag rädd... om jag känner så här, hur är det då för mina nära och kära? De som faktiskt drabbats hårdare än jag? TÄNKER PÅ ER ALLA mest hela tiden!! 💕

All sorg har tagit rätt hårt. Man blir enormt trött av att vara ledsen. Man får vätskebrist och kroppen tar liksom stryk på något sätt. Det har inte blivit jättemycket hundträning under denna tid och jag är osäker på om hundträningen egentligen gett något, mer än matteterapi, och det kan vara nog så viktigt...

Just nu så försöker jag träna Allis till ett vattenprov. Jag tycker att hon utvecklas riktigt bra. Det är fortfarande svårt att kliva över kanten, om det är en kant. Men bara hon kommer i så går det bra. Igår var vi ut med båt och det blev lite längre. Det gick superbra! 2 änder och en dummy bärgade hon in. Och en av de bästa sakerna, det är att hon simmade ut fast hon inte såg kastet!! Underbara lilla troll!! 

Jag har också tittat på ett bruksprov. Kan vi fixa det? Vi har ju en del kvar att pyssla med, men det vore skönt att få på papper hur illa det är ställt. Vi får se vad som händer de närmaste veckorna. Vi inväntar ju ett löp också... 

Och även löpet har gett mig panik. Så... förra veckan eller när det nu var så beställde jag tid för en rabiesvaccination 😂😂😂. Och som mina vänner sa... vad ska du göra med den nu?? Och HA HA HA, det kan man undra... Allis är väldigt mycket släkt med de flesta hundar i Sverige, åtminstone de som finns tillgänglig för avel. Min dröm-hane, han är kastrerad... eller ja, två av dem. Trist! Eftersom det just nu är svårt att ta sig till ett annat land, så får jag vänta med det och så gör jag en nödlösning... jag tar en av de hanar som jag tänkt använda till Rosé eller Biran. Ja, om han finns tillgänglig så klart... Det blir lite för hög inavelsgrad för att det ska kännas riktigt bra, men jag tror att det kan bli riktigt bra! 

Jag har ju tingat en valp. Det gjorde jag redan i våras, men då blev det inga bebisar. Nu har tiken bebisar i magen, men än vet man ju inte hur det går eller om det kommer bli någon över till mig. Skräckblandad förtjusning kan man säga...

Nu ska jag jobba lite! Och se om jag kan planera min träning ;-)

Hej hopp!