Helt sjukt!

Just nu är det verkligen INTE mitt väder!
Och jag tror därför allt bara blir skjutet på framtiden och det är så svårt att hålla igång. Förra veckan tänkte jag att nu ska jag plocka fram sparken... och sen kom den här skiten! Regn, plusgrader och allt blir bara livsfarligt! Backen hemma, den är isig i hjulspåren och ser bar ut bredvid, men där är nästan lika illa, en fin isskorpa på gruset och jag vill knappt ta mig mellan huset och bilen. Det gör att hundarna och jag gör just det, vi går mellan hus o bil när vi är på backen och så går vi där det är platt! Och utan broddar skulle jag inte hålla mig på benen där heller.


Cider är inne i en riktig skitperiod just nu känns det som.
I början/mitten av oktober så var vi till veterinären för att det var konstigt med hur hon kissade. Konstigast var ändå att det inte fanns någon regelbundenhet i allt. Hon fick penecillin och allt blev bra.
Sen förra veckan eller något så började jag misstänka att det var något på gång igen... Men före det var hon ju i Ljusdal med Jennifer och hon började pipa vid vissa rörelser. Det var dock otroligt svårt att få fram vad hon pep över. Hon har pipit till tidigare, så jag har tänkt på det, men det har inte varit ofta så jag har mest låtit det vara... men nu var det mycket. Så när hon kom hem till helgen så bokade jag in en tid hos MyRehab, vår fysioterapeut.
Hon lokaliserade det onda och skickade oss vidare till veterinären. I tisdags var vi dit och det är troligen en sena som spökar, höger fram. Och det var skönt. Både Karin och My kom fram till samma sak :-). Hon är väldigt öm och även svullen. Vi har fått några övningar att göra, hon är inte ordinerad vila, men ska inte fara fram hur som helst och kanske inte gå så mycket på det underlag vi har nu... och så får hon smärstillande/antiinflamatoriskt.
 När vi var hos veterinären så pratade vi även om urinvägarna och jag sa att jag började bli misstänksam, men att jag skulle höra av mig om jag inte fick sova på natten... Vi beslutade att jag skulle stoppa i henne lite C-vitamin och se vad som hände. Natten mellan tisdag och onsdag var vi ut... lilla söta Cider... Igår när hon kissade var 5:e meter så syntes det i snön att det inte var enbart urin, utan även upplandat med blod. Så när jag la mig tänkte jag att imorgon blir det ett meddelande till vetten... och på det så var vi ut och kissade inatt igen. Innan jag åker hem från jobbet idag så ska jag in och hämta mera mediciner...
 Dock upplever jag en helt annan hund nu. Hon har verkligen haft ont, vilket ju ger mig dåligt samvete som inte varit tillräckligt uppmärksam... och så här i efterhand så gissar jag att det kan ha blivit sämre i samband med parningen i somras/höstas och efter det så fick hon ju ta det lite lugnare och då har väl inget märkts. Men troligen har det blivit något mer efter det...
 Igår gick jag lite längre med henne (med dem alla). Jag hittade en skogsväg som var lite körd, men inte så det blivit en ishinna utan helt perfekt!


Sen innan jag skriver något mer så måste jag bara säga att mina vänner, som jag tränar med, de har HELT FANTASTISKA hundar!! Jag är så otroligt imponerad av dem och så otroligt glad för att de finns och för att deras mattar tränar med mig och Allis och för att även mattarna förstår :-) TACK!!!!


Jag blev otroligt besviken på mig själv i helgen! Och jag tog det troligen hårdare än min hund... Allis tycker inte om andra hundar och när vi är ut på något så är det till 100% min uppgift att se till att hon inte blir rädd. Jag misslyckades! Och det var så fruktansvärt att se och... fy vad jobbigt!! Nu har jag givetvis lärt mig och vet hur jag ska göra om vi väljer att ställa fler gånger... men jag var så nöjd efter helgen, hon hade verkligen blivit tryggare i miljön och kunde koppla av och när vi gick in och gick omkring så kröp hon inte längs väggen. I finalen på söndagen så var det en hund som gick in i henne. Inte särskilt våldsamt eller så, men den knuffade till henne och då hon redan var påverkad av miljön så tog det otroligt hårt. Tack Eva-Lena för att du försökte muntra upp henne!
Jag kan säga att jag lätt avstått från alla priser om detta blivit ogjort!


I måndags så träffades Liza, Lena o jag och tränade. Gissa min lycka när Allis går fram mot Lenas bil och liksom väntar på att Dino ska hoppa ut. Så skönt!! Både Dino och Amic är otroligt härliga och fast de är hundar med fart så har de stenkoll på Allis och det finns inte i deras värld att de skulle gå fram till Allis. Underbart!! Lite jobbigt blev det när hon fick sitta i mitten för fotografering, men inte värre än att hon satt kvar och var lugn. Så skönt!!!
 När vi sedan var och tränadei onsdags så upplevde jag ungefär samma sak och jag tyckte att hennes attityd mot Hilda var bättre än den varit tidigare. Hon jobbade fint fast de stod bredvid... Hilda är också den typen av hund som aldrig skulle komma på tanken att gå till Allis. Tänk så fina vänner vi har...
 Monikas flattar är hon inte särskilt förtjust i. De har aldrig gjort henne något, men det är nog något i deras sätt... hon brukar inte vilja hoppa ur bilen när de är där, men nu gjorde hon det. Mycket spännande!!


Nu har jag rört till allt, så jag vet inte riktigt om jag ska skriva om helgen eller om träningen... ha ha ha...


I lördags åkte jag och Allis till Frösön för SSRK Jämtland/Härjedalen och deras årliga dubbel-utställning. Min tanke hade varit att anmäla till en dag, men då clumbern dömdes av utländska domare båda dagarna och det var svårt att få fram något om vilken typ av hund de föredrar så anmälde jag till båda.
 På lördagen så dömdes vi av Hannele Jokisilta från Finland.
Kritik: Mkt feminin helhet och bra storlek, ganska bra formati huvudet men kunde vara lite kraftigare för att vara tik, bra förbröst, tillr vinklar fram o bak, kraftig kropp, utm päls, bra temprament, önskas kraftigare bakbensrörelser, ganska bra i fronten.
Och det var ju ingen lysande kritik, men den stämmer nog ganska bra. Jobbar man som Allis gör på promenaderna i galopp och pass så bygger man bakbensmuskler och det i sin tur gör att de ofta får ett kortare steg. Och hon saknar ju massa, både i skalle och benstommen i övrigt så det är ju helt rimligt.
 Domaren sa ju naturligtvis vad hon saknade och ville ha till mig, men så sa hon att rasen var så ovanlig, eller om det var det att de var ovanliga i jaktklass, skitsamma, så hon var snäll idag och gav oss CK, och med det fick vi även CERT och BIR (bäst i rasen). Tror ni jag höll på att svimma!? Och då spaniel och retriverklubben även har en final för bästa jaktprovsmeriterade så skulle vi in även där. Kul!
Men, som ni vet... det är väldigt sällan som clumber spaniels placerar sig i gruppen och här är det ju bara grupp 8 hundar. Men, det kan ju vara kul att visa att de finns och de kan också. Jag ser också att många "vanliga" männsikor dras till Allis typ. De vill inte ha det stora, överdrivna och tunga.
 Så i jaktfinalen så är det en manlig domare, från Norge... och efter vi visat våra hundar så förmedlar han till speakern hur man vill placera oss (vi var bara 4:a). Jag hör att han sätter Tollaren på fjärde plats och då blir jag nästan gråtfärdig... ha ha ha... vi kommer inte komma sist, sen ser jag på hans ögon att det nog är, fan jag minns inte ens rasen, som trea, men jag vill liksom inte tro på det, och allt blir bara en enda röra... sen ropar de in oss... Och vi vinner!!! Vi kommer etta bland de jaktmeriterade!!! Helt jäkla ofattbart!!! Lilla fula Allis (hon är inte snygg, men hon är ALLTID bäst!!)!! Sen minns jag inte så himla mycket mer... jag vet att människor var fram och grattar mig och skrattar åt att jag sagt att hon inte är snygg... en av tjejerna fick jag gå fram till nästa dag och fråga vad jag sagt till henne, för jag minns inte, ha ha ha....
Alltså, det här var inget jag väntade mig, definitivt inte...
 Sen hade jag ett jäkla före hem. Tack och lov för att jag fått hjälp att rasta hundarna när jag var borta och maten var på bordet. Underbart!
 På söndag morgon så tänkte jag vända i Ytterhogdal. Fy bubblan vilket före.... Men så blev det lite bättre och bättre och bättre ju närmare jag kom... Så jag åkte hela vägen :-).


Domare söndag: Kirsi Nieminen, Finland
Kritik: Utm typ, fina prop, välformat kraftigt huvud, bra uttryck, utm hals, bra överlinje, kunde ha lite mer förbröst. Bra kropp. Fina breda lår. Välvinklad. Fria fina rörelser. Bra temperatur. Välvisad.
Lite motsägningar i kritikerna, ha ha.... och denna kritiken är ju bättre så... det blev CK, CERT och BIR igen. Helt ofattbart!! Alltså... Jag hade blivit glad för ett slätt excellent, båda dagarna... Jag hade ju en dröm om att få gå upp i Bästa jaktprovmeriterade, och vet fortfarande inte om excellent räcker, eller om man måste ha CK... det spelar ingen roll... min lilla skrutt fixade det!!


På söndagen blev vi 4:a i jaktmeriterade och oplacerade i stora BIS:et (det var där "det" hände). Även på lördagen så blev vi oplacerade i BIS-finalen.  Och detta var väl mer "normalt". Jag tror att falttarna kammade hem nästan alla finaler... Ja, de är kanske jättesnygga och många att välja på, men liiite trist är det.


Jo, så måste jag få vara lite mallig också :-).
När vi kom till ringen på lördagen så hade de roll-upps (heter de så??) för varje ring med ringnummer och domare. Under detta var det bild på olika hundar. I vår ring var det en bild på en clumber spaniel! Clurotts Amarillo, "Molle" fick vara med där. Superkul!!!
 Sen satt jag på min väska och filosoferade och så fick jag se en skymt av en katalog... och så var jag tvungen att gå fram och be att få titta på katalogen och vet ni, det var Sugar Loaf Wirral, "Cider"!! Åh vad kul det var!!
Redan där var ju min helg gjord... ha ha ha....


Min tanke var att jag skulle blogga igår kväll och planera lite träning idag på jobbet. Men, jag var så jäkla trött igår så jag orkade inte. Jag blev bara sittande... sen sov jag!
Så nu bloggar jag och får väl skjuta planeringen framför mig, vilket inte är bra... Nu SKA jag ta tag i planeringen och träningen. Vi behöver det!


Hej hopp!