Inte alltid som planerat :-)

Man kan väl säga att det regnat idag... just nu regnar det inte särskilt och kanske kanske har det gett upp?? Hundarna fick jag dra ut genom dörren i morse och sen Bira kissat trodde hon att hon skulle få vända, ha ha... Lizza var inte bättre hon... Nu är jag ju orolig för vattensvans på Lizza när det är så här och jag kan inte hitta de bra hundhanddukarna som jag är helt säker på att jag lämnat här!! Och då vill jag inte riskera något, så vi har kojdag idag!

Kojdag innebär att jag har suttit här framför datorn och läst ikapp en massa bloggar som jag inte läst på... jag vet inte hur länge... lite dåligt samvete får jag för att jag inte hängt med en del vänner och stöttat där det behövs, och jag är ju dessutom usel på att följa med på facebook också... inte mitt medium... Jennifer o jag har även varit in på Mora och shoppat så vi ska få frukost i morgon! Upptäckte att det var si o så med det i morse :-) och då köpte vi en sallad till lunch och såg att klockan nästan var tre, ha ha ha... så det blir istället en korv till kvällsmat! Dock var vi så smarta att vi köpte en del saker så det räcker till frukost när vi kommer ner igen också :-) och så köpte vi några till hundiga handdukar!

Jennifer fick in på Granngården och drömma lite bland alla hästiga saker och jag kikade på hundavdelningen :-), jag tröttnade först, ha ha ha... jag prövade även ett par kängor som ligger och väntar på mig i Sveg när jag kommer hem, så nu vet jag nog vilken storlek jag ska ha! Undra om man törs ta dem när man ska ut o vandra... de jag har nu är inte superskönast och jag brukar inte få skavsår...

Har jag glömt att berätta det!? På fredag åker jag Hanna o Liza m hundar (jag tar nog bara 2) upp till Funäsdalen för att vandra ett par dagar. Det ska bli superskoj!!! Längtar.... sen på söndag så åker jag o Jennifer hit ner igen för på måndag så börjar hennes ridläger! Gissa om hon längtar!? :-)

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa en stund innan jag tvingar mig att göra något vettigt ;-)

Hej hopp i vattenpölarna!!

ett litet inlägg från ett slött Säs...

Åh vad jag latat mig!! Mest hela dagarna... sover halva dagen, är uppe ovanligt länge på kvällen, gör just inget alls på dagarna och hundarna får mest bara vara... och det fungerar ju några dagar, sen börjar det komma protester... :-), ja, sovmorgon verkar ju dock inte Bira ha något emot att jag tar... och Lizza verkar ha hamnat i någon skum ålder, typ samma som Bira hade de första åren i sitt liv... upp med tuppen, helst lite före och bråkar med mig på natten gör hon också! Och dessutom är det inget Säs-påfund utan det har varit så några veckor nu.... vet inte vad det beror på, men jäkligt irriterande!!

I alla fall, efter en ovanligt lugn midsommar (50% av normal hundtäthet på gården + 50% människotäthet på midsommarafton, annars färre) så var den enda träning hundarna fått miljöträning, mest Lizza, ha ha ha...

Men kanske ska jag ta det någorlunda från början?? Innan jag åkte hemifrån förra veckan så hann jag ju med både det ena och det andra... På måndagsträningen så lämnade jag barnen på fotbollsträning kl 17.30 och då det var en halvtimme innan någon annan skulle dyka upp så gick jag och Bira ner till tjärnen vid klubben och tränade på att hoppa i plurret! Där är det dessutom en liten kant (om man väljer vägen som Bira valde) och jag jag upplever henne som mer taggad på att bada i år än tidigare, men hon vill ändå inte hoppa i :-), men hänger vid kanten och piper efter dummyn. Jag tycker inte om ljud, men det kändes ändå rätt bra att hon var lite frustrerad just här! Vi testade med flytvästen och konstaterade att den var ca 3 nummer för liten, fastän Bira inte är tjockare än förra året... Kan det vara så att även ett bus blir lite grövre runt 4 års ålder?? Till sist kom hon hursomhelst i vattnet och fick ett par simtag!

Sen fick Lizza all lydnad uppe på planen... minns knappt vad jag gjorde så här långt efter :-), kryp, framförgående och lite annat smått och gott!

Så här i efterhand undrar jag var mitt beslut om att träna platsliggning MINST 5 dagar i veckan tagit vägen?? Jag skulle ta en paus med det medan vi kom igång med krypet igen, men sen då?? Vilket minne jag har... hrm...

På tisdagen så hade jag sökkurs! Och då jag fick köra in lite kläder till Johan som skulle ha en spelning så var jag lite tidig... och Bira och jag passade på att ta en tur förbi Svegssjön innan kursen! Här var det åter simträning som stod på schemat, eller snarare hoppa-i-vattnet-träning! Men, nu var det utan flytväst! Och efter en del trixande så kom hon i en bit och lite simmat blev det. Men att det ska behöva ta sådan tid!! Inte bra för mig som gillar snabb utveckling... Vi skulle behöva gå en kurs i detta med att snabbt hoppa i sjön!

På kursen sen slog vi en rövare och gjorde lite mer på riktigt, för att se var hundarna stod och jag tror att de flesta var lite chockade efter övningen. Vad bra det gick!! Intressant är att vissa hundar har lättare med en figge som de inte ser än en som är fullt synlig... Lizza gick glatt ut till den synliga (som egentligen skulle vara figge 2) och sen efter lite letande så hittade hon den som annars var figge 1 o vindfigge. Intressant! Sen så började vi också kika på lite rullehantering och alla hundar fick gå fram till en figge (i koppellängd) och hämta en rulle (=gummislang). Här var som sig bör resultatet varierande och alla har något att jobba vidare med hemma! Här tycker jag att Lizza gjorde ett riktigt bra jobb och det är så häftigt att se tänket hos en klickertränad hund!! När hon ser/vet om godbitarna i min hand så vet hon att hon ska jobba för att få dem och mest troligt är ju att göra det hon sist gjorde, dvs hämta rullen och inte släppa den... och så har poletten trillat ner. Sen var jag ju tvungen att gläns lite med apportbocken också och visa vilket fint hållande hon har och att jag kan lägga godbitar på apporten + tappa utan att hon släpper... Jag tror det är nyttigt att se och veta att man kan jobba mot det!

Onsdagen var en tung dag på jobbet och jag räknade verkligen ner minutrarna... Dessutom var jag dödstrött efter en katastrofal sömnvecka... Och så blev klockan ÄNTLIGEN tolv och jag fick åka hem och i hela 40min så fick jag vara överlycklig över min semester!! Sen fick jag ett sms från mamma om att mormor var dålig och fått åka till Östersund med trolig stroke och att hon hade slut på ström i telefonen... Japp, det var den lyckan! Jag och Jennifer beslutade dock att packa och åka som tänkt till Säs via Älvdalen (där Fanny, Atle mfl hade avslutning på ridskolan). Eftersom mamma hade dåligt med ström ville jag inte ringa, det var bättre att hon hade ström ifall sjukhuset skulle ringa tänkte jag och var det något så skulle i alla fall någon höra av sig. Nu är mormor hemma igen och de hittade inget större fel på henne, i alla fall inget som kunde förklara en del saker, men medicinen hon fått mot ryggont var boven till vissa saker! Väl framme i Säs la sig Jennifer raklång på gräsmattan med ett ÄNTLIGEN :-)!

Ja, sen har jag alltså filosoferat på här tills igår, då jag halvt ryckte upp mig och la ett varsitt spår till flickorna svart o vit... och liiite minne har jag :-). Lizza fick ett halvlångt, med pinnar här och där, denna gången osnitslat pga lathet! Eller som test ska man kanske säga... ha ha ha... När jag lagt spåret kom en del funderingar. Detta måste ju bli väldigt konstigt för dem! Vad händer med spårkärnan, hur ligger spåret och var hamnar apporterna? Hemma går spåret i huvudsak på lavar o mossa, i jämnhöjd med deras tassar, någon enstaka meter sticker det upp lite bärris 5-10 cm ovanför tassarna, glest... Här är blåbärsriset 2-3dm, det stryker sig mot byxorna och ger en mycket högre doftbild... och ändå finns apporterna nere vid tassarna. Lurigt? Spåret går också över mer "viltiga" områden, vitsippemarker, gräsmarker, "död mark" under täta granar och med en helt annan terräng. Nu är ju inte vegetationen något större bekymmer så, för ju mer som växer desto mer trampar man sönder och det avger ju en trampa sönder doft som är lätt att följa, men ni förstår vad jag menar?? Lizza plockade alla apporterna utom en och där var hon en bit på sidan av spåret, så den köper jag... och det kändes riktigt bra! Nu var hon borttappad från spåret en bit, men vi kom tillbaka på det igen! Det känns som att pinnarna börjar bli trygga igen och nu ska jag börja leka med längden på spåret och att komma över vägar!
  Biras spår var tre vägövergångar, där alla tre var upp på vägen och sen längs vägen (i ena hjulspåret, vissa skulle kanske kalla det traktorstig :-), men bilar kan köra där!!) och sen vinkel över vägen och in i skogen! Första övergången tog säkert 5 min (kändes som 15...) innan poletten trillade ner och man såg glödlampan tändas... Näsan ner och jobba! men jösses så svårt det är som matte att ha tålamod och vänta utan att lägga sig i och utan att styra (jag kortar dock ner linan till ca 2m). Jag vill så gärna peka och berätta för henne var spåret går, men vad skulle jag vinna på det?? Det är ju hon själv som måste komma på att man ska sätta ner näsan och jobba när det blir väg/svårt! Jag gjorde också ett par återgångar vid vinkel och det var också lite klurigt, men det löste hon ändå väl. De andra två vägövergångarna löste hon snabbare, men när vi kom till den sista så var Bira riktigt trött och ville helst vila en stund :-).  Bira missade också en pinne i spåret (den första) och var nära att missa den sista också. Biras nästa spår ska jag göra någon till återgång och i lite mer viltdoftande terräng!

Idag så är det bara Bira som blivit aktiverad! Först så gick jag o Jennifer ut på en gräsmatta här i närheten, hon med "pistolen" och dummysar och jag med Bira. Sen fick hon skjuta en smäll  -slänga dummyn och jag skickade Bira på en markering. Förutom att Bira inte är särskilt bra på markeringar så gick övningen bra. Tanken är att hon ska fokusera o jobba fast det smäller och orka markera fast hon går lite upp i varv eller hur man ska uttrycka sig :-). Detta ska vi göra mer av och även där det blir mer eko på smällen! 5 apporteringar gjorde vi, fast jag planerat fyra och givetvis så gick 4 bra och på den sista la hon sig ner med dummyn... attans!! Jag ska aldrig mer låta Jennifer övertala mig...
  Sen på kvällskvisten så letade vi reda på en tjärn där det blev ett dopp i den nya flytvästen!! :-), nu var hon otroligt svårövertalad, men Jennifer kom på ett litet knep som vi ska testa nästa gång också! Och bara det lossnar verkar hon kunna simma ut hur många gånger som helst och hämta den, trots att där var några vasstrån i vägen! Hon var också påväg att smita ifrån mig med dummyn en gång, men jag upplyste henne lite fint om att jag når dig, det är ingen idé och då prövade hon inte fler gånger heller!

Sen har Bira o jag fått vår första militära utryckning/inryckning sen vi började och det handlade om en farbror som irrat bort sig i Svegsområdet. Nu var vi ju inte hemma, så vi fick tyvärr tacka nej denna gången, men vi laddar för fullt inför nästa försvinnande!

Hoppas att det inte blir så mycket regn imorgon och att jag kan ta mig ut och lägga ett par spår utan att drunkna ;-)

Hej hopp i knottsvärmen!

SPÅR!

Åh vad jag älskar att spåra!! Att jag inte kommer
ut oftare!? och hundarna älskar det!!! Igår var Liza och jag ute, som vanligt :-D och nu var planen att Lizza skulle få ett spår ungefär som det förra, lite längre, många pinnar och vinklar. Eftersom vi har problem med markering av pinnar så skulle dessa märkas ut med en snitsel. Om man ser tillbaka på tidigare spår så är ju inte Lizza någon superspårhund och jag har därför valt vissa kriterier som vi försöker hålla i spåret. Före påsläpp så lägger jag henne ner och nu har hon blivit så rolig att medan jag tar på henne selen, innan hon ska lägga sig så försökte hon igår att lägga sig :-). DET gillar jag!!
En annan sak som jag vill ha är drag i linan... när hon ska framåt och är i spåret så ska jag vara en vante som fladdrar efter :-), hon ska med hela sina 34kg visa åt vilket håll det går! Detta är för att jag ska känna när hon är i spåret och när hon tappar det... detta gör också att hon blir/är mindre känslig för att jag försöker styra henne och jag kan stoppa henne om hon bär iväg alldeles galet eller om hon missar någon pinne utan att hon blir beroende av stöd från mig?? Rätt eller fel?? I alla fall känns det bra och hon börjar få ruggit bra tryck i linan!! Och jag ÄLSKAR det!! :-). Och igår markerade hon varenda pinne helt utan hjälp från mig (sist var det 50/50)!! Alltså, jag har ökat värdet för pinnarna (=bättre belöning) och så har jag tvingat henne att plocka upp allihop, hur trött hon än varit :-) och det känns som att det här var ju lätt :-)... sen ska man kanske inte utvärdera efter ett försök... ha ha ha... men det är kul att vara glad så varför inte!? Nästa gång: något liknande, lite längre kanske... och kanske en vägövergång... nu gick spåret i mitten på en skotar/traktorväg och hon hade inga problem med det och inte heller att sedan vika av från det när spåret klev av, ändå lurade Liza mig, för jag trodde spåret gick av åt andra hållet, men har man tryck i linan är det väl bara att hänga med!? ;-)

Bira, bästa buset då... här kan vi börja snacka om att träningskompisarna har tilltro till jycken ;-), Liza hade nämligen lagt ut sin fungerande hela o enda mobiltelefon (m simkort och hela alltet) som apport i spåret, tillsammans med pinnar, en plastmugg, strumpa, plånbok... och Bira är ju en bra spårhund, samtidigt så är det lite festligt vilka krav jag ställer på henne. Hon har ju egentligen spårat mycket mindre än Lizza i år och borde kanske därför få mindre klurigheter, men hon liksom löser det mesta ändå... :-) och så har jag högre förväntningar på henne... Nu såg jag dock att vi ska träna mer på vägövergångar, då den färdigheten har försvunnit från ifjol (konstigt då vi tränade på det 3-4ggr då, ha ha...).
 Jag skulle också önska lite mer fart på Bira och på så sätt lite mer tryck i linan när jag håller emot, nu blir hon mest osäker... så, detta ska jag nu klura lite på! Men, jag ÄLSKAR hennes markeringar av föremål... hon tar dem i munnen och sen vänder hon upp mot mig snabbare än vad Lucky Luke drar sin pickadoll och DET trodde ni inte om en clumber ;-). Ändå funderar jag på om jag ska lära henne liggmarkering i spåret... dels därför att försvarsmakten önskar det hos våra hundar, men också därför att metall och mobiltelefoner och annat viktigt vill hon helst inte ta upp och då är det lättare att jag missar att hon hittat det och det är ju dessa föremål som är viktigast att hon hittar... och vem vet vad som händer med mobilen hon tar upp... den kanske inte tål lite dreggel?? Hmmm... jag ska klura på detta också!

Ikväll har jag tävlingslydnadskurs och vi ska kika lite på apportering och om vi hinner lite helhetsträning... sen kommer det att bli ett litet uppehåll i kursen innan vi tar några träffar till efter min ledighet! Jag tycker att den är riktigt rolig att hålla och det är kul att se utveckling och att motivationen ökar!

Nu är det TRE!!! arbetsdagar kvar, sen packar jag in ett antal jyckar i bilen + ett barn eller två (kanske noll) och åker till stugan för att avnjuta en semester i så där... 2-3 veckor, kanske med något mindre uppehåll på vägen :-D! Och det känns otroligt skönt!! :-)

Bilderna som visas har Liza fotat mina hundar under jobb och sen är det lite från när Jennifer och jag hade fredagsmys i fredags! Världens bästa fredagsmys sa Jennifer... ha ha... vi åkte lite skogsvägar och spanade lite efter en nalle eller två... stannade där det var vackert och fotade, gick till en vall som jag tycker är otroligt vacker, fotade lite till... Och när vi satt där och åkte i godan ro, med ögonen mer på sidan än på vägen så anade mitt högra öga något, jag backade tillbaka, fram igen och bak igen och så sa jag till Jennifer, äh det är nog bara en rot... och då stack den fram huvudet, älgen!! Jennifer kan för sitt liv inte förstå hur jag kunde få syn på den, den var ganska bra dold innan huvudet kom fram :-), vi satt kvar länge och försökte locka på den och vi hoppades få se en kalv också :-). När vi kom hem så var Jennifer direkt ut på nätet och letade en app med älgläten till sin mobil :-).

Hej hopp i regnet!  tur vi tog en morgonpromenad innan himlen öppnade sig ;-), något vi misslyckades med totalt i torsdag... ha ha ha...

tittut sa älgen ;-)

Upp som en sol, ner som en pannkaka

brukar man väl säga, men om årets skolavslutning i Sveg finns nog bara ett ord att säga!! Vilket USELT arrangemang!!! Om det är samma arrangemang nästa år, då tror jag inte Jennifer får gå på någon avslutning... Man kan ju tycka att på ett så litet ställe som Sveg så borde man ju kunna ordna så att det inte är avslutning för olika klasser samtidigt på olika ställen... Tidigare år så har det fungerat utmärkt!! Då har de börjat med de yngsta först, i kyrkan och sedan bytt elever eftersom och man har då som förälder lugnt kunnat sitta kvar i kyrkan och vänta på nästa gäng... nu fick inte de yngre barnen ha sin avslutning i kyrkan utan de skulle vara på gammelgården! Ok... oavsett vad jag tycker om det så kan jag väl köpa det MEN man skulle ju kunna anpassa tider så man hinner gå både där och i kyrkan... jag är inte ensam om att ha barn både på mellanstadiet och högstadiet OCH det finns säkert de som har gymnasieelever också... dessutom var det kallt och regnigt, eleverna stod i en lada med scen och sjöng och där inne fanns det kanske plats för 30 föräldrar eller något, resten fick stå ute och där hördes knappt melodin! Det finns en utomhusscen om man nu absolut måste vara där, eller varför inte på bron till ladan med scen?? Så kanske fler kunde få se och höra något...  Ja, sen startade deras arrangemang närmare en halvtimme för sent, vilket innebar att jag missade Jennifers klass och fick stressa som en idiot för att hinna till Johans! I alla fall var det jättefint i kyrkan och de sjöng och spelade otroligt vackert! Johan fick ett stipendium för sina studieinsatser och det var roligt!

På hundfronten har det väl inte hänt så mycket... vi gjorde på nationaldagen ett längre spår till Lizza, med många pinnar och vinklar och det var OTROLIGT roligt och bra!!! Och oj så sliten hon blev av det :-), alltså borde jag ju verkligen sätta sprutt nu och spåra massor och öka den orken :-). För när orken tryter är ju pinnarna det första som "försvinner". Nu fick jag jobba en del för att hon skulle få med sig alla pinnarna och det ska bli intressant att se om det kan göra någon nytta sen!. Bira fick också ett och det gick bra, hon kom av sig på ett ställe där det låg en fjäder och helt säkert luktade massor av fågel, men var snart på spåret igen...
  Sen har vi tränat lite lydnad, och det känns nu som att hon är med mig, börjar bli stabil(are) i platsliggningar med korta avstånd. Det känns som att krypet blivit bättre, men hon skuttar fortfarande... och Lotta, ha ha ha... ibland är det inte alltid lätt att lära en klickertränad hund vissa saker, ha ha ha... Om jag ställer mig framför så tränar hon "deck" (plats med huvudet nere), jag kan klicka upp huvudet, men så fort jag väntar ut henne så är det nere igen och försöker jag mig då på att locka henne, för att bryta mönstret hon har, då tror hon att jag kör omvänt lockande och blir som en staty -med huvudet nere... Något tips på hur jag ska göra??

Här om dagen så träffades jag och Liza och körde lite blandat... först sköt jag ett par smällar för henne och Rocky, sen fick tre st budföring, Lizza o Rocky på 100m och det gick kanon! Sen när vi gick av planen så kom det som gjorde min dag... och då blir man full i skratt över hur lite som behövs :-). Först så kom Hasse och stannade med bilen och pratade med oss OCH trots att det är en karl i en bil (som hon hatar, alltså inte Hasse utan kombinationen bil + karl) och han har väldigt mörka (helt svarta) solglasögon på sig så säger hon inte ett knyst!!! Åh så glad jag blir!! Sen kommer en tjej och joggar förbi och sen tre killar, som dessutom pratar med oss och hon är så lugn och fin hela tiden!! :-)

Bira hon fick gå ner i tjärnen och doppa tassarna hon :-), hon tycker att det är väldigt roligt, men hon är otroligt feg!! :-)

Nu ska jag köra Johan in på Sveg! Hej hopp i vattenpölarna!

kanske, kanske...

... för första gången på en hel evighet har vi inte 30 i kö här på jobbet och kanske kanske kan jag hinna med att skriva några rader... men bara kanske... det är i alla fall lugnare idag än vad det varit på mycket länge! Och anledningen till att det inte bloggats har varit att det är så  mycket på jobbet och en del aktiviteter på min lediga tid. Men, det har å andra sidan inte hänt särskilt mycket hund på min lediga tid heller...

Vi har tävlat rallylydnad! Lizza o jag missade det godkända resultatet med 1 poäng!!! Ändå är jag väldigt nöjd med vår tävling! Det är helt klart vår bästa hittills!! Vi hade 30p borta på skylt-missar, en som hon inte utförde och två där hon fick ner rumpan i svängen runt och då är det genast fel övning... Sen hade vi 1!! poäng borta på resten... vilket fokus hon hade!! Johan o Bira hamnade strax efter (JA!! De tävlade också!! :-) ) med 66p, och Johan undrar hur man kan få så bra poäng med en hund som konstant äter gräs... ha ha... och hade han inte snurrat åt fel håll så hade de blivit GK, eller för all del, om hon inte siktat på grästuvor hela tiden... Hanna o Dregen tog sitt raka 3e GK resultat och visade var skåpet ska stå med full pott!! Grattis!!

Sen har Bira o jag varit på en inoff utställning, vi slutade 5:a... surt sa räven ;-), och jag är helt övertygad om att 5e platsen beror på att hon passade sista varvet för att det gick för långsamt i täten :-), inte passade hon ett helt varv för att jag inte såg det ;-). Vi hade dock en skön dag tillsammans och fick dessutom vara med i tidningen (vilket inte är min grej, men jag förstod inte att hon var från tidningen förens efter hon fotat och börjat fråga om namn och så där, ha ha ha...) Bira är i alla fall söt!!

Vi har varit på en sökträff till, gått promenad med sällskap av en främmande människa, varit på måndagsträningar och lite annat socialt och just nu upplever jag Lizza som nästan trevlig, ha ha ha... hon har skött sig fint! På rallytävlingen band jag upp henne i skogen medan jag gick banvandring och hon hade inga problem med att sitta där och inte heller medan Johan o Hanna tävlade och det gjorde mig riktigt glad!!

Lizza o jag jobbar på kryp och hur jag ska få henne att krypa fint framåt också. Ifjol vill jag minnas att vi hade ett hyggligt kryp framåt, nu är det en katastrof... hon blir hög bak och skuttar fram, medan bakåt är hon ca 1cm ovanför marken... Varför använder hon så olika teknik!? Dessutom har jag ju lärt henne bakdelskontroll liggande vid sidan så om jag vrider mig och försöker se hur hon går, så vrider hon in rumpan! Så, nu plågar jag mina vänner med att titta på våra kryp och klicka för fina bakdelsrörelser :-). Jag jobbar också igen för hyffsad linförighet fast jag har bollen i fickan! Det känns som bollen behövs där som motivation... sen är det svårt att få henne i en bra position när bollen finns, men det SKA gå!!

nu har Norge kö och jag får massor m norska samtal... SÅ trist! Själva stänger Norge sina linor när de har röd dag och så får vi ta deras, men de tar inte våra... :-(

Hej hopp!