Om någon undrar hur den lilla fisen med tappad svans mår så... tycker hon livet är pest! Varför ska hon hållas i stillhet?? Hon har ju inte ont, hon är ju Rottweiler!! och fortsätter det så här kommer mina barn be mig på bara knän att göra något med min hund... ha ha ha...
När jag pratat med veterinären, så tog jag Bira på en promenad och när jag kommit hem hörde jag ett konstigt ljud där ner i från, jag gick ner och... Lizza, som inte får gå på promenad för det gör så ont i svansen, ni vet, har hittat en kvist som ramlat av Biras päls. Den skuttar hon nu och jagar och dödar och slänger den och hoppar efter och... phu...
Nu tror jag verkligen hon har/har haft ont, men rottisarna är ju lite så... skit i det!, och... vi har fuskat lite och hon har fått gå en liten sväng på morgonen, lite längre på kvällen (men inte långt), hur ska hon annars kunna göra ifrån sig? Jag har haft back-on-track täcket på när hon fått följa i bilen och så har jag eldat här hemma så hon ska ha det varmt och mysigt och extra filtar i bädden där hon sover på natten.
Igår fuskade vi mera och tog en mitt på dagen tur, kanske 1km... och där ligger en trädstam som man måste kliva över och medan jag klev över den 1 gång så hade Lizza hoppat 5ggr... Men, nu börjar svansen bli nästan normal igen, dock har vetten sagt att vi ska hålla oss lugna en dag eller två till... Så igår när vi gick upp för trappan för att lägga oss så hoppade hon på Tanija och skulle leka, samtidigt som de gick uppför... inte så lyckat, speciellt eftersom Tanija inte tycker om att leka... Nu på morgonen har hon gått omkring och skällt på alla, hon har ett uppmärksamhets voffande... och bitit både här och där... och nu håller vi alla på att bli galna!!
Så, jag har dessa dagar spårat och promenerat med Bira och igår körde vi lite framförgående-träning... ifall de ska kunna få ett halvt betyg i det, om de tävlar på lördag... Och så gjorde vi en ganska tävlingsriktad budföring (mottagaren gav godis efter hon hälsat på hunden) och den var så klockren så ni kan aldrig tro!! Vad glad jag blev!! =). Det roliga är att vi tränade det lite inför appellen ifjol, men hon förstod inte riktigt det hela... ja, halvvägs kanske och då bara med mig som mottagre... Det höll inte alls på tävling. Nu tog vi ut Bira i förrgår jag o Johan och körde och hon var stentaggad och jag upplevde det som att hon förstod. Därför var jag tvungen att testa med annan mottagare igår och på fullt avstånd... Jag gissar att det är TJH-träningen som gjort det... kanske tillsammans med fjolårets grejsande och kanske lite apporteringsträningen (tränat en del ingångar)... Men, det var skönt!
Nu ska jag lata mig lite tror jag :-)...
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar