.... undra vad jag hade för utbrott på jobbet idag!? Fast det är ungefär så det känns, men vad är det egentligen för skillnad på att tänka i soffan jämfört med när man skottar snö? Jag lär ju knappast bli störd oavsett var jag tänker... eller varför inte på promenaden?
Oavsett så konstaterade jag att just nu blir allt jag gör fel och jag tror att hjärnan har gått på semester i förtid. Detta kan å andra sidan bara betyda att jag tar semester rätt tid på året, eller?? Nu tar jag mitt pick och pack och åker dit jag får vara för mig själv, vilket också är oerhört komiskt eftersom jag typ aldrig är något annat än själv (obs, jag är inte ensam, bara själv :-) ), och så lämnar jag sportlovande barn hemma som pippivakt... och grejen är... jag trivs med att ha huset fullt med ungdomar så jag kan egentligen inte förklara det här...
Idag skulle vi egentligen ha träffats och tränat apportering i Sveg. Jag valde att frysa inne, dels var det lite för kallt för att träna ute och dels behövde jag börja packa... Så, nu när jag är klar så klättrar jag på väggarna, ha ha ha...
Denna vecka har det inte blivit någon skidåkning. I helgen som var blev det ju utekaffe istället och i går vågade jag inte... Det är på något sätt lättare att vända om man går om man känner att det blir för kallt än vad det är på skidor och så slipper man fartvinden. Det var ca 15 minus och blåste, väldans svårt att klä sig, men det blev en runda :-), solen var dessutom inte helt framme...
Idag var det mindre vind och någon grad varmare... och mer sol! Årets bästa tid börjar nu...
Undra om jag ska försöka komma i säng i tid ikväll, så kanske jag har lite hjärna med mig... ha ha ha... nedräkningen har börjat... 7 timmar och 15 minuter kvar att jobba, sen utvecklingssamtal med Jennifer och sen så...
Hej hopp!
onsdag 28 februari 2018
tisdag 27 februari 2018
en liten liten helt underbar hund
Vad jag pysslat med idag vet jag inte. Jag är klar ca 20 minuter tidigare än vad jag ska vara och vad ska man då hitta på!? Ja, jo... jag skulle kunna åka in på jobbet och börja 15 min tidigare än vanligt och jobba in flex... Ska ju flexa ut lite tidigt på fredag så det behöver jag, men jag kände bara att jag måste berätta hur glad jag blev igår :-).
Jag var och tränade på klubben igår... Det var bara Allis som fick följa med. Det var inte direkt kallt ute, men tillräckligt många minus för att jag inte skulle vilja ha en hund (eller två) sittandes i bilen.
Och underbara lilla hund!! Nu var hon tillbaka igen!! Efter att jag jobbat med att få henne vilja jobba, inte vara så låg osv så klev hon in med en fantastisk attityd och en energi där det liksom bara sprutade om henne!! Värmer mattehjärtat!
Nu tror jag att det var för att hon litar på de hundar som var där. Amic går aldrig till henne... han jobbar med sin matte. Jag tror att han varit fram till henne två gånger och båda gångerna har hon fräst och han lyssnat. Han ser säkert också att hon inte vill, eller så är han bara lydigare när hon är där än Cider, ha ha... Oavsett så fungerar det. Jag såg en tvekan hos henne på hela kvällen och då kom vi lite nära dem, men den var minimal och rätt attityd var tillbaka direkt. Härligt!
Berner sennenvalpen som är där har hon inte visat något mot någongång, annat än lite intresse, så den räknas nog in bland de ofarliga :-). Men jösses vad stor han blivit nu!!
Vi tränade fotgående, runda konen (och fick äntligen mer fart!! :-D ) och lite kryp. Stanna kvar fungerade sämre, annars är jag nöjd.
Avslutade med lite budföring och förutom hur hon gör hos mottagaren så är jag nöjd... MEN! Jag har en plan :-)
Bäst att jobba! Hej hopp
Jag var och tränade på klubben igår... Det var bara Allis som fick följa med. Det var inte direkt kallt ute, men tillräckligt många minus för att jag inte skulle vilja ha en hund (eller två) sittandes i bilen.
Och underbara lilla hund!! Nu var hon tillbaka igen!! Efter att jag jobbat med att få henne vilja jobba, inte vara så låg osv så klev hon in med en fantastisk attityd och en energi där det liksom bara sprutade om henne!! Värmer mattehjärtat!
Nu tror jag att det var för att hon litar på de hundar som var där. Amic går aldrig till henne... han jobbar med sin matte. Jag tror att han varit fram till henne två gånger och båda gångerna har hon fräst och han lyssnat. Han ser säkert också att hon inte vill, eller så är han bara lydigare när hon är där än Cider, ha ha... Oavsett så fungerar det. Jag såg en tvekan hos henne på hela kvällen och då kom vi lite nära dem, men den var minimal och rätt attityd var tillbaka direkt. Härligt!
Berner sennenvalpen som är där har hon inte visat något mot någongång, annat än lite intresse, så den räknas nog in bland de ofarliga :-). Men jösses vad stor han blivit nu!!
Vi tränade fotgående, runda konen (och fick äntligen mer fart!! :-D ) och lite kryp. Stanna kvar fungerade sämre, annars är jag nöjd.
Avslutade med lite budföring och förutom hur hon gör hos mottagaren så är jag nöjd... MEN! Jag har en plan :-)
Bäst att jobba! Hej hopp
söndag 25 februari 2018
Väderblogg...
... borde sova nu, men känner att jag måste få ut lite först... tog precis beslutet att bojkotta fb ett tag... som ni kanske vet har jag inte fb/messenger i telefonen, utan är ute endast när jag orkar starta datorn. Lever ju med en underbar knapptelefon, en sån man kan ringa med ni vet ;-).
Just nu så lägger var och varannan upp inlägg om hur jobbigt vädret är och jag är ganska less på dessa och alla negativa tankar... Ena dagen så är det fel för att det är 8 minus och snöar, nästa dag är det fel för att det på morgonen är -30 och solsken. Men vad ska det vara då??
Om vinter i Härjedalen/norra Sverige är så jäkla hemskt, flytta till Skåne då! De senaste 5-10 åren har folk gnällt (på fb) om ishalka, dålig vinter osv... Ja, nu har vi en riktig vinter, en sån som man ska ha, men då är det också fel...
Jag är antagligen stenkorkad som med ett leende skottat snö (och lyssnat på poddar eller musik), ibland flera gånger i veckan, denna vinter och ja, det tar enormt mycket tid och ja, det har tidvis varit rätt jobbigt... Men... det är vinter och JAG ÄLSKAR vinter och snö!!!
Och att gnälla över snöskottning ska kanske inte göras i min närhet... har svårt att tro att det är så många som skottar samma mängd snö som jag gör för hand....
Ser man på temperaturen så tycker jag inte det varit så kallt, några dagar här och där med ner mot och strax under 30, men det har ju inte hållit i sig i veckor och jag tror inte det varit så pass kallt att jag någon dag ställt in en promenad pga kyla... dvs, mitt på dagen har temperaturen varit rätt hygglig.
Jag ser annars de kalla dagarna som perfekta dagar att baka, städa och grejsa inne, något jag sällan har tid med annars... men jag verkar vara rätt ensam om det.
Nu så här i slutet mot februari börjar ju solen värma och en kall morgon betyder en klar dag och precis som denna dagen så är det bland det mest fantastiska som finns. Helt oslagbart!! Nu blev det lite mycket innedag för mig, har haft alla barn på besök och dessutom varit och fikat med världens bästa grannar (utekaffe som blev i deras uterum :-).
Supersocialt och inte alls jag, ha ha ha... men nu behöver jag inte vara social på länge och det känns bra ;-).
Nu har temperaturen åter smugit sig ner mot -28 (på backen), det brinner mysigt i kaminen och jag ska krypa ner under täcket och drömma om en härligt solig dag imorgon... med en lååång promenad och kanske lite hundträning på kvällen... Och jag fortsätter nedräkningen mot en härlig semestervecka som jag har framför mig, jösses vad jag behöver den nu...
Hej hopp!
(ja jag vet, nu kommer "alla" säga något om att det kunde väl snöa lagom, det behöver väl inte komma så mycket osv, detta ÄR lagom! Och kommer det mer så är det också lagom ;-). Varför reta sig på saker man ändå inte kan göra något åt?? Det stjäl bara energi som man kan göra roliga saker med! Sov sött!)
Just nu så lägger var och varannan upp inlägg om hur jobbigt vädret är och jag är ganska less på dessa och alla negativa tankar... Ena dagen så är det fel för att det är 8 minus och snöar, nästa dag är det fel för att det på morgonen är -30 och solsken. Men vad ska det vara då??
Om vinter i Härjedalen/norra Sverige är så jäkla hemskt, flytta till Skåne då! De senaste 5-10 åren har folk gnällt (på fb) om ishalka, dålig vinter osv... Ja, nu har vi en riktig vinter, en sån som man ska ha, men då är det också fel...
Jag är antagligen stenkorkad som med ett leende skottat snö (och lyssnat på poddar eller musik), ibland flera gånger i veckan, denna vinter och ja, det tar enormt mycket tid och ja, det har tidvis varit rätt jobbigt... Men... det är vinter och JAG ÄLSKAR vinter och snö!!!
Och att gnälla över snöskottning ska kanske inte göras i min närhet... har svårt att tro att det är så många som skottar samma mängd snö som jag gör för hand....
Ser man på temperaturen så tycker jag inte det varit så kallt, några dagar här och där med ner mot och strax under 30, men det har ju inte hållit i sig i veckor och jag tror inte det varit så pass kallt att jag någon dag ställt in en promenad pga kyla... dvs, mitt på dagen har temperaturen varit rätt hygglig.
Jag ser annars de kalla dagarna som perfekta dagar att baka, städa och grejsa inne, något jag sällan har tid med annars... men jag verkar vara rätt ensam om det.
Nu så här i slutet mot februari börjar ju solen värma och en kall morgon betyder en klar dag och precis som denna dagen så är det bland det mest fantastiska som finns. Helt oslagbart!! Nu blev det lite mycket innedag för mig, har haft alla barn på besök och dessutom varit och fikat med världens bästa grannar (utekaffe som blev i deras uterum :-).
Supersocialt och inte alls jag, ha ha ha... men nu behöver jag inte vara social på länge och det känns bra ;-).
Nu har temperaturen åter smugit sig ner mot -28 (på backen), det brinner mysigt i kaminen och jag ska krypa ner under täcket och drömma om en härligt solig dag imorgon... med en lååång promenad och kanske lite hundträning på kvällen... Och jag fortsätter nedräkningen mot en härlig semestervecka som jag har framför mig, jösses vad jag behöver den nu...
Hej hopp!
(ja jag vet, nu kommer "alla" säga något om att det kunde väl snöa lagom, det behöver väl inte komma så mycket osv, detta ÄR lagom! Och kommer det mer så är det också lagom ;-). Varför reta sig på saker man ändå inte kan göra något åt?? Det stjäl bara energi som man kan göra roliga saker med! Sov sött!)
lördag 24 februari 2018
10 år, något helt annat än hundträning...
Ja, för 10 år sedan hade jag två hundar. Båda rottisar och lite som natt och dag... Men ALLTID bästa vänner och inget muppande mot andra hundar... det var tider det ;-).
Men, nu ska det bli ett inlägg helt utan hundar (ja, eller nästan då...)
Det var i slutet av februari för 10 år sedan som jag hade mitt andra (vad jag vet ) skov. Eftersom det satte sig i benen/fötterna så bestämde jag mig för att inte ge upp, trots sjukvården i Sveg... Nu var det ju också ganska läskigt... Om man tänker sig en sovande fot, med sockerdricka, men innan det släpper till bara sockerdricka, dvs, jag hade typ två klumpar som gjorde ont när jag gick och när jag åkte skidor var det fruktansvärt...
Skovet jag hade innan var på ögonen och var ca 2 år tidigare (minns inte exakt) och jag var in då också... Då såg jag suddigt, eller allt hade som en dimma framför sig. Men då min syn var perfekt så sa de bara att jag skulle gå till optikern. Jag sket i det ( och så här i efterhand så hade ju inte optikern kunnat hitta något heller...)!
När jag då fick en tid för 10 år sedan var det precis innan jag skulle med barnen på sportlov och jag fick "bara" träffa en sköterska. TACK för det!! Jag fick nämligen träffa rätt sköterska... Jag förklarade hur mina fötter var och att jag tyckte att sockerdrickan gick högre och högre upp i benen. Hon ville ge mig en ny tid hos läkaren till veckan, jag sa nej. Jag skulle ju bort och jag kunde ju gå... Hon försökte hitta en läkare som kunde se på mig där och då... eller så var det i omvänd ordning...
Oavsett var vi inte helt överens. Tillslut förklarade hon för mig, efter mycket tvekan, att det fanns en sjukdom som det kunde vara, där man liksom blev förlamad och det började i fötterna och gick uppåt och när det nådde hjärtat dog man. Jag förstår att hon hade panik och ville hålla kvar mig och troligen så var hon van vid envisa Härjedalingar och hade sin plan B :-).
Jag lovade att jag skulle komma in om det steg högre upp och lovade att komma in på måndagen och träffa en läkare.
Ja, så på måndagen åkte jag alltså 4 km skidor ner på byn, tog bilen till Sveg och... de höll på att svimma!! Ha ha ha... Man åker inte skidor så när man mår som jag gjorde. Eh, jo, jag skulle åka skidor tillbaka också... :-)
De hittade givetvis inget fel. Men sköterskan drev sedan på detta och ordnade så jag fick en remiss till Östersund för magnetkamera röntgen... När jag gjorde den minns jag inte, men troligen på våren/försommaren någon gång.
Jag är dålig på år och tidpunkter... Men jag vet hur arg jag var över att de sabbade mitt sportlov :-) och jag vet att utredningen var klar på hösten innan vi hämtade Bira.
Efter magnetkameran så kunde de inte säga något, men givetvis vet jag idag att de egentligen visste vad de handlade om, men inte kunde vara 100% och därför var de tysta... På hösten fick jag tid för ryggmärgsprov, och här vet jag också att det var under första älgjaktsveckan... Ha ha ha...
Jösses, det är snart 10 år sedan min bror skrapade upp resterna efter mig i skogen och körde mig till husvagnen... Jag tror aldrig jag sett honom må så dåligt, jag tror han höll andan i varje gupp vi åkte genom och jag försökte förklara att guppen inte gjorde någon skillnad.
Jag var sedan liggande i två veckor. Var jag uppe mer än 15 minuter så kräktes jag... Det var typiskt den huvudvärk som man kan få efter ryggmärgsprov, dock brukar den gå över efter 2-3 dagar... Jag kan också säga att jag gjort väldigt många ryggmärgsprov efter detta, sprutorna utvecklas och jag har KANSKE lärt mig att det inte är supersmart att jaga älg dagen efter... men jag hade ju redan missat en dag och två?!? Nix!
Skulle tro att det gick ganska fort innan jag fick diagnosen sedan och kunde börja medicinera. Jag tror att jag haft ett skov till, men det var lite mindre och inte helt solklart.
Jag måste ju också ta upp det här med 10 år på ett annat sätt. När man läser på om MS så står det överallt att ca 70% (minns inte exakt siffra nu) inte har full rörlighet efter 10 år. Detta är något som tidigare hängde över mig enormt, tänk att inte kunna gå på promenader... Men för sådär 2-3 år sedan tänkte jag till. Dels har ju de som fått diagnosen 5-10 år tidigare än mig inte fått chansen att ta samma mediciner som jag. Det har ju hänt otroligt mycket bara de senaste åren... Sen är det så att jag har inte full rörlighet. Jag bara tolkade det lite överdrivet tidigare, med inte full rörlighet tänkte jag rullstol. Nu vet jag att vad som menas... Jag har ju vissa begränsningar i fötterna, lite sämre känsel och jag tror också att det är lite i händerna. Ibland, speciellt under stressiga perioder så får jag pseudoskov i fötterna och ibland också på ett öga.
Intressant är att åka skidor, det gör alltid ont i fötterna, mer eller mindre. Vissa dagar är det en plåga, men de dagarna är rätt sällsynta nu... och det spelar ingen roll om jag har skateskidor/pjäxor, de klassiska (Johans :-D) eller nokiastövlarna och turskidor...
Just nu får jag en medicin som heter Mabthera, och den som vill drömma mardrömmar kan ju googla på den ;-). Men, jag tycker den har få biverkningar, ha ha ha....
Nu är jag rätt frisk i min MS, längesedan jag hade något skov och jag mår rätt bra. Jag försöker hålla igång mig fysiskt eftersom det troligen påverkar hur jag mår framgenom. Jag har lovat min läkare att inte sluta och inte ta uppehåll i mina promenader... De är också bra psykiskt eftersom jag har en förmåga att gå bort det som är jobbigt.
På mitt senaste besök, halvårskoll (endast med sköterska), så diskuterade vi detta lite och att jag borde träna på gym också... MEN eftersom jag är socialtinkompetent och därför är livrädd för andra människor så vägrar jag gå på gym. Ha ha ha... men försök förklara det för någon.... Vi kom dock överens om att jag ska försöka göra de övningar som man kan göra hemma, utan redskap. Ja, men hur man än vänder och vrider så har dygnet bara 24 timmar och en av de saker med MSen som påverkar mitt liv rätt mycket är att jag behöver sova mycket, och jag lägger mig gärna väääldigt tidigt... Men, jag ska försöka få rutin på 10-15 minuter varannan dag, för jag gissar att det blir som med att gå/åka skidor, man blir beroende av det och klättrar på väggarna om man måste sitta stilla en dag!
Nu är ju inte MSen något jag går och tänker på normalt... jag har ju oftast fulla dagar utan att gräva ner mig. Det är inte heller min grej att gräva ner mig. Jag försöker tänka positivt och vända allt som går till något bra och hitta ljusglimtar. Dock har det blivit lite tankar nu, med tanke på vad som började för 10 år sedan... och då jag inte vill ha dem så tänkte jag att de kanske försvinner om jag skriver om dem :-).
Nu är Johan och Lotta hemma i helgen (men bor för första gången på Trön) så jag tänkte försöka anpassa mina promenadtider efter dem :-).
Hej hopp!
Men, nu ska det bli ett inlägg helt utan hundar (ja, eller nästan då...)
Det var i slutet av februari för 10 år sedan som jag hade mitt andra (vad jag vet ) skov. Eftersom det satte sig i benen/fötterna så bestämde jag mig för att inte ge upp, trots sjukvården i Sveg... Nu var det ju också ganska läskigt... Om man tänker sig en sovande fot, med sockerdricka, men innan det släpper till bara sockerdricka, dvs, jag hade typ två klumpar som gjorde ont när jag gick och när jag åkte skidor var det fruktansvärt...
Skovet jag hade innan var på ögonen och var ca 2 år tidigare (minns inte exakt) och jag var in då också... Då såg jag suddigt, eller allt hade som en dimma framför sig. Men då min syn var perfekt så sa de bara att jag skulle gå till optikern. Jag sket i det ( och så här i efterhand så hade ju inte optikern kunnat hitta något heller...)!
När jag då fick en tid för 10 år sedan var det precis innan jag skulle med barnen på sportlov och jag fick "bara" träffa en sköterska. TACK för det!! Jag fick nämligen träffa rätt sköterska... Jag förklarade hur mina fötter var och att jag tyckte att sockerdrickan gick högre och högre upp i benen. Hon ville ge mig en ny tid hos läkaren till veckan, jag sa nej. Jag skulle ju bort och jag kunde ju gå... Hon försökte hitta en läkare som kunde se på mig där och då... eller så var det i omvänd ordning...
Oavsett var vi inte helt överens. Tillslut förklarade hon för mig, efter mycket tvekan, att det fanns en sjukdom som det kunde vara, där man liksom blev förlamad och det började i fötterna och gick uppåt och när det nådde hjärtat dog man. Jag förstår att hon hade panik och ville hålla kvar mig och troligen så var hon van vid envisa Härjedalingar och hade sin plan B :-).
Jag lovade att jag skulle komma in om det steg högre upp och lovade att komma in på måndagen och träffa en läkare.
Ja, så på måndagen åkte jag alltså 4 km skidor ner på byn, tog bilen till Sveg och... de höll på att svimma!! Ha ha ha... Man åker inte skidor så när man mår som jag gjorde. Eh, jo, jag skulle åka skidor tillbaka också... :-)
De hittade givetvis inget fel. Men sköterskan drev sedan på detta och ordnade så jag fick en remiss till Östersund för magnetkamera röntgen... När jag gjorde den minns jag inte, men troligen på våren/försommaren någon gång.
Jag är dålig på år och tidpunkter... Men jag vet hur arg jag var över att de sabbade mitt sportlov :-) och jag vet att utredningen var klar på hösten innan vi hämtade Bira.
Efter magnetkameran så kunde de inte säga något, men givetvis vet jag idag att de egentligen visste vad de handlade om, men inte kunde vara 100% och därför var de tysta... På hösten fick jag tid för ryggmärgsprov, och här vet jag också att det var under första älgjaktsveckan... Ha ha ha...
Jösses, det är snart 10 år sedan min bror skrapade upp resterna efter mig i skogen och körde mig till husvagnen... Jag tror aldrig jag sett honom må så dåligt, jag tror han höll andan i varje gupp vi åkte genom och jag försökte förklara att guppen inte gjorde någon skillnad.
Jag var sedan liggande i två veckor. Var jag uppe mer än 15 minuter så kräktes jag... Det var typiskt den huvudvärk som man kan få efter ryggmärgsprov, dock brukar den gå över efter 2-3 dagar... Jag kan också säga att jag gjort väldigt många ryggmärgsprov efter detta, sprutorna utvecklas och jag har KANSKE lärt mig att det inte är supersmart att jaga älg dagen efter... men jag hade ju redan missat en dag och två?!? Nix!
Skulle tro att det gick ganska fort innan jag fick diagnosen sedan och kunde börja medicinera. Jag tror att jag haft ett skov till, men det var lite mindre och inte helt solklart.
Jag måste ju också ta upp det här med 10 år på ett annat sätt. När man läser på om MS så står det överallt att ca 70% (minns inte exakt siffra nu) inte har full rörlighet efter 10 år. Detta är något som tidigare hängde över mig enormt, tänk att inte kunna gå på promenader... Men för sådär 2-3 år sedan tänkte jag till. Dels har ju de som fått diagnosen 5-10 år tidigare än mig inte fått chansen att ta samma mediciner som jag. Det har ju hänt otroligt mycket bara de senaste åren... Sen är det så att jag har inte full rörlighet. Jag bara tolkade det lite överdrivet tidigare, med inte full rörlighet tänkte jag rullstol. Nu vet jag att vad som menas... Jag har ju vissa begränsningar i fötterna, lite sämre känsel och jag tror också att det är lite i händerna. Ibland, speciellt under stressiga perioder så får jag pseudoskov i fötterna och ibland också på ett öga.
Intressant är att åka skidor, det gör alltid ont i fötterna, mer eller mindre. Vissa dagar är det en plåga, men de dagarna är rätt sällsynta nu... och det spelar ingen roll om jag har skateskidor/pjäxor, de klassiska (Johans :-D) eller nokiastövlarna och turskidor...
Just nu får jag en medicin som heter Mabthera, och den som vill drömma mardrömmar kan ju googla på den ;-). Men, jag tycker den har få biverkningar, ha ha ha....
Nu är jag rätt frisk i min MS, längesedan jag hade något skov och jag mår rätt bra. Jag försöker hålla igång mig fysiskt eftersom det troligen påverkar hur jag mår framgenom. Jag har lovat min läkare att inte sluta och inte ta uppehåll i mina promenader... De är också bra psykiskt eftersom jag har en förmåga att gå bort det som är jobbigt.
På mitt senaste besök, halvårskoll (endast med sköterska), så diskuterade vi detta lite och att jag borde träna på gym också... MEN eftersom jag är socialtinkompetent och därför är livrädd för andra människor så vägrar jag gå på gym. Ha ha ha... men försök förklara det för någon.... Vi kom dock överens om att jag ska försöka göra de övningar som man kan göra hemma, utan redskap. Ja, men hur man än vänder och vrider så har dygnet bara 24 timmar och en av de saker med MSen som påverkar mitt liv rätt mycket är att jag behöver sova mycket, och jag lägger mig gärna väääldigt tidigt... Men, jag ska försöka få rutin på 10-15 minuter varannan dag, för jag gissar att det blir som med att gå/åka skidor, man blir beroende av det och klättrar på väggarna om man måste sitta stilla en dag!
Nu är ju inte MSen något jag går och tänker på normalt... jag har ju oftast fulla dagar utan att gräva ner mig. Det är inte heller min grej att gräva ner mig. Jag försöker tänka positivt och vända allt som går till något bra och hitta ljusglimtar. Dock har det blivit lite tankar nu, med tanke på vad som började för 10 år sedan... och då jag inte vill ha dem så tänkte jag att de kanske försvinner om jag skriver om dem :-).
Nu är Johan och Lotta hemma i helgen (men bor för första gången på Trön) så jag tänkte försöka anpassa mina promenadtider efter dem :-).
Hej hopp!
lördag 17 februari 2018
tränat på klubben :-)
Det är härligt att få några timmar på klubben så här en helg :-) och inte blir det sämre av trevligt sällskap! Tur det finns fler än jag, ha ha ha...
Min tanke, och mitt sällskaps tanke, var det samma... vi plockar fram lite rallyskyltar och ser vad som händer. Så vi byggde en liten och trång bana, utan plats för yvigheter... eh... Angus var först ut och jag tycker att han och hans matte gjorde ett toppenjobb!! De har inte gått någon bana tidigare och om man bortser från lite skällande innan och ett och annat startskall så tycker jag som sagt det var bra och andra rundan var bättre än första...
Sen var det Allis tur... Himmel och pannkaka... och om jag säger att hon är energisk och liksom inte kan hålla allt inom sig så ljuger jag inte... ha ha ha... Liza fick sig mer än ett gott skratt... Undra om hon sett denna sida av henne tidigare, ha ha ha... men allt sprutar ju glädje och det är viktigast!
Vi gjorde om banan och körde de två igen... Nu var Allis först ut och hon låste lite smått på en sko som var en kon i slalomen... ha ha... Detta är träning som vi verkligen behöver...
Rocky & Lizza fick också komma in och göra sitt... och man skulle nästan kunna tro att Lizza tror att skyltarna är targets som man ska stå på. Dessutom så har hon tydligen kommit på att min target-hand är något man ska nafsa och bita i... Det gillar jag inte och fick tillslut säga ifrån och då slutade hon. Det blev väl helt enkelt lite för mycket att hålla inom sig.
Rocky är en kul prick! Ett par år äldre än Lizza och så nära en riktig brukshund som man kan komma i mina ögon. Nu på äldre dar är det lite lika där... svårt att hålla allt inne och behöver man verkligen det? Men det är UNDERBART att se lyckan när de får komma in och göra sitt!
Sen blev det lite vanlig lydnadsträning också.
Fotgående med fortsatt fokus på starten, fjärrdirrigeringens uppsitt....
När vi var klara där tog Allis och jag med oss skidorna, skateskidorna, och gick till skoterleden. Ca 5 km blev det... Jag är rätt nöjd med hur det gick... lättare med hund än utan... Det gick inte fortare än när jag åker klassiskt, men det var inte Allis fel. Hon sprang på bra mest hela tiden. Sen är det kanske svårt att jämföra stilarna, skoterleden är helt platt där jag åkte och man får liksom inget lättåkt nedåtlut... å andra sidan inget uppför heller, men... KUL! Detta ska jag göra om, fast där finns andra människor...
Hmmm... Finns det ingen ödegård mitt ute i ingenstans där jag kan bosätta mig? :-)
Nu har Allis vilat klart så det är bäst jag sätter fart ;-)
Hej hopp!
Min tanke, och mitt sällskaps tanke, var det samma... vi plockar fram lite rallyskyltar och ser vad som händer. Så vi byggde en liten och trång bana, utan plats för yvigheter... eh... Angus var först ut och jag tycker att han och hans matte gjorde ett toppenjobb!! De har inte gått någon bana tidigare och om man bortser från lite skällande innan och ett och annat startskall så tycker jag som sagt det var bra och andra rundan var bättre än första...
Sen var det Allis tur... Himmel och pannkaka... och om jag säger att hon är energisk och liksom inte kan hålla allt inom sig så ljuger jag inte... ha ha ha... Liza fick sig mer än ett gott skratt... Undra om hon sett denna sida av henne tidigare, ha ha ha... men allt sprutar ju glädje och det är viktigast!
Vi gjorde om banan och körde de två igen... Nu var Allis först ut och hon låste lite smått på en sko som var en kon i slalomen... ha ha... Detta är träning som vi verkligen behöver...
Rocky & Lizza fick också komma in och göra sitt... och man skulle nästan kunna tro att Lizza tror att skyltarna är targets som man ska stå på. Dessutom så har hon tydligen kommit på att min target-hand är något man ska nafsa och bita i... Det gillar jag inte och fick tillslut säga ifrån och då slutade hon. Det blev väl helt enkelt lite för mycket att hålla inom sig.
Rocky är en kul prick! Ett par år äldre än Lizza och så nära en riktig brukshund som man kan komma i mina ögon. Nu på äldre dar är det lite lika där... svårt att hålla allt inne och behöver man verkligen det? Men det är UNDERBART att se lyckan när de får komma in och göra sitt!
Sen blev det lite vanlig lydnadsträning också.
Fotgående med fortsatt fokus på starten, fjärrdirrigeringens uppsitt....
När vi var klara där tog Allis och jag med oss skidorna, skateskidorna, och gick till skoterleden. Ca 5 km blev det... Jag är rätt nöjd med hur det gick... lättare med hund än utan... Det gick inte fortare än när jag åker klassiskt, men det var inte Allis fel. Hon sprang på bra mest hela tiden. Sen är det kanske svårt att jämföra stilarna, skoterleden är helt platt där jag åkte och man får liksom inget lättåkt nedåtlut... å andra sidan inget uppför heller, men... KUL! Detta ska jag göra om, fast där finns andra människor...
Hmmm... Finns det ingen ödegård mitt ute i ingenstans där jag kan bosätta mig? :-)
Nu har Allis vilat klart så det är bäst jag sätter fart ;-)
Hej hopp!
fredag 16 februari 2018
Funderingar...
Jag börjar med det som bränner mest... HUR orkar folk hålla på??? Alltså, kan man inte visa glädje för andras framgångar? Kan man inte se att vi vill olika saker och uppskatta det? Varför måste man ljuga om en massa saker och... jag fattar inte... Jag tror att om inte mänskligheten ändrar sitt sätt att se på saker så kommer vi snart att gå under!
TACK Åsa för att du är ärlig och säger vad du tycker!! Vi tycker inte alltid lika, men jag kan säga vad jag tänker och du kan tycka att jag är dum i huvudet, och det gör ingenting, ha ha ha... för du förstår vad jag menar och förstår vad jag vill ha, även om du inte vill ha exakt samma sak! Det uppskattas!
Det som mest finns i tanken just nu är avel och användning av olika hundar, men jag tror att detta idag gäller väldigt mycket i samhället, vi måste alltid vara så himla mycket bättre än andra och kan inte se med glädje på andras framgång.
Man behöver inte älska alla, man behöver inte tycka om alla och det är helt ok att inte tycka om vissa människor... och nu till ett intressant sidospår... Jag upplever det som att människor idag blir sura över minsta grej på varandra, och man tycker inte om den för den har gjort det och den för datt osv, men våra hundar de ska älska alla!! Annars är det något fel på dem... eh...
Ok, om jag använder hunden X till min tik, då kommer uppfödare Z inte att prata med mig, för hon tycker inte om X ägare... logiskt eller hur!? För det är ju så att jag använde X ägare i min avel och det gör att Z måste ligga med X ägare om hon pratar med mig... ibland undrar jag om det är så folk tänker!?
ALLA människor har fel och i något tycker vi olika. Det kallas variation och är något som behövs... Om du tänker på din bästa vän så är det säkert minst 10 olika saker som du retar dig på eller tycker lite illa om, ja kanske till och med hatar... Men de bra sidorna väger upp, det gör att du står ut och faktiskt älskar den där personen. Det kallas vänskap :-).
Tänk nu, nästa gång du möter den där personen som du har lite svårt för att där faktiskt finns en massa bra egenskaper också, bland allt det där du inte gillar, se om du kan hitta dem... Eller ja, man kan iallafall vara "väluppfostrad" och artig och undvika jobbiga möten så blir det enklare ;-).
Nä, jag tycker vi ska acceptera att ALLA är olika och respektera varandras åsikter. Känna glädje för den som presterar och lyckas.
Till och från har jag har haft tankar om att flytta. Blev bjuden ett boende i Dalarna... Mycket har handlat om att jag ibland vill till en större brukshundklubb, där jag kan få gå kurser, vara lite anonym osv. Jag skulle också vilja ha närhet till något ställe där man hjälpligt kan träna sin spaniel... Men så slutar det ALLTID med att jag inte skulle kunna leva utan vintern... Jag älskar snö, jag älskar riktig vinter och nu börjar det allra bästa senvinter/vårvinter... Så UNDERBART!! Ja, och då försvinner varenda tanke på flytt...
Så dök en tanke upp... flytta norr ut (inland)... köpa en enslig gård i en utdöd by, inga störande människor, kanske kläcka lite fasaner... hmmm... Där borde det ju vara ännu mer vinter än här och hamnar man lite för sig själv så gör man som man vill (det där med större brukshundklubb försvann lätt när det blev fråga om jakt ;-) :-D).
Så hade jag väl tråkigt på jobbet en dag och var ut på SMHIs hemsida och tittade på snödjup... då på 5:e plats Ulvsjö (nu på 6:e) på mest snö i Sverige-listan, ha ha ha ha... ja, det är alltid mycket snö där, men varför flytta liksom... Eller ja, några mil söder ut då...
Så, det verkar som jag blir kvar, kanske får jag skaffa mig en Vizsla eller något annat häftigt som är mer anpassat för jakt i skogen och myrflaken här... eller så fortsätter jag att ha kul med min lilla spaniel och samla på vingar (mm) efter tjädrar och annat skogspack så jag kan vittra in marken när sommaren kommer.
Den där lilla spanieln var just precis väldigt dryg... Efter vår kvällspromenad så brukar vi gå upp och lägga oss... Nu tog jag datorn och satte mig i vardagsrummet, för att få ur mig en massa skit, och så började hon springa omkring och gnälla. De andra två har lagt sig till ro, man hon kunde inte låta dem vara och så blev väl Lizza irriterad samtidigt som jag fick ett utbrott. Men allt gick bra och nu ligger alla tre lugnt och stilla. Normalt sett så har jag en hund som klarar av att ligga stilla inomhus även om jag gör saker och två som springer omkring och är ivägen för mig, ha ha... men nu var det omvänt.
I morgon så är tanken att jag efter att ha tittat på en massa OS ska åka in på Sveg och träna lite med Liza och hennes liga. Om jag kommer ihåg det tar jag kanske med mig skidorna och kör lite på ett skoterspår där lite senare. Det borde ju vara bättre spår än här :-).
Sen sitter jag och och kikar efter kurser... jag skulle vilja gå något med fokus på stadga och sitt i uppflog, så jag får lite fart på mig själv. Jag behöver klara övningar och en spark i rumpan!
Och bara för att... detta är det 1000 publicerade inlägget i min blogg, häftigt!
Hej hopp & ta hand om varandra!
TACK Åsa för att du är ärlig och säger vad du tycker!! Vi tycker inte alltid lika, men jag kan säga vad jag tänker och du kan tycka att jag är dum i huvudet, och det gör ingenting, ha ha ha... för du förstår vad jag menar och förstår vad jag vill ha, även om du inte vill ha exakt samma sak! Det uppskattas!
Det som mest finns i tanken just nu är avel och användning av olika hundar, men jag tror att detta idag gäller väldigt mycket i samhället, vi måste alltid vara så himla mycket bättre än andra och kan inte se med glädje på andras framgång.
Man behöver inte älska alla, man behöver inte tycka om alla och det är helt ok att inte tycka om vissa människor... och nu till ett intressant sidospår... Jag upplever det som att människor idag blir sura över minsta grej på varandra, och man tycker inte om den för den har gjort det och den för datt osv, men våra hundar de ska älska alla!! Annars är det något fel på dem... eh...
Ok, om jag använder hunden X till min tik, då kommer uppfödare Z inte att prata med mig, för hon tycker inte om X ägare... logiskt eller hur!? För det är ju så att jag använde X ägare i min avel och det gör att Z måste ligga med X ägare om hon pratar med mig... ibland undrar jag om det är så folk tänker!?
ALLA människor har fel och i något tycker vi olika. Det kallas variation och är något som behövs... Om du tänker på din bästa vän så är det säkert minst 10 olika saker som du retar dig på eller tycker lite illa om, ja kanske till och med hatar... Men de bra sidorna väger upp, det gör att du står ut och faktiskt älskar den där personen. Det kallas vänskap :-).
Tänk nu, nästa gång du möter den där personen som du har lite svårt för att där faktiskt finns en massa bra egenskaper också, bland allt det där du inte gillar, se om du kan hitta dem... Eller ja, man kan iallafall vara "väluppfostrad" och artig och undvika jobbiga möten så blir det enklare ;-).
Nä, jag tycker vi ska acceptera att ALLA är olika och respektera varandras åsikter. Känna glädje för den som presterar och lyckas.
Till och från har jag har haft tankar om att flytta. Blev bjuden ett boende i Dalarna... Mycket har handlat om att jag ibland vill till en större brukshundklubb, där jag kan få gå kurser, vara lite anonym osv. Jag skulle också vilja ha närhet till något ställe där man hjälpligt kan träna sin spaniel... Men så slutar det ALLTID med att jag inte skulle kunna leva utan vintern... Jag älskar snö, jag älskar riktig vinter och nu börjar det allra bästa senvinter/vårvinter... Så UNDERBART!! Ja, och då försvinner varenda tanke på flytt...
Så dök en tanke upp... flytta norr ut (inland)... köpa en enslig gård i en utdöd by, inga störande människor, kanske kläcka lite fasaner... hmmm... Där borde det ju vara ännu mer vinter än här och hamnar man lite för sig själv så gör man som man vill (det där med större brukshundklubb försvann lätt när det blev fråga om jakt ;-) :-D).
Så hade jag väl tråkigt på jobbet en dag och var ut på SMHIs hemsida och tittade på snödjup... då på 5:e plats Ulvsjö (nu på 6:e) på mest snö i Sverige-listan, ha ha ha ha... ja, det är alltid mycket snö där, men varför flytta liksom... Eller ja, några mil söder ut då...
Så, det verkar som jag blir kvar, kanske får jag skaffa mig en Vizsla eller något annat häftigt som är mer anpassat för jakt i skogen och myrflaken här... eller så fortsätter jag att ha kul med min lilla spaniel och samla på vingar (mm) efter tjädrar och annat skogspack så jag kan vittra in marken när sommaren kommer.
Den där lilla spanieln var just precis väldigt dryg... Efter vår kvällspromenad så brukar vi gå upp och lägga oss... Nu tog jag datorn och satte mig i vardagsrummet, för att få ur mig en massa skit, och så började hon springa omkring och gnälla. De andra två har lagt sig till ro, man hon kunde inte låta dem vara och så blev väl Lizza irriterad samtidigt som jag fick ett utbrott. Men allt gick bra och nu ligger alla tre lugnt och stilla. Normalt sett så har jag en hund som klarar av att ligga stilla inomhus även om jag gör saker och två som springer omkring och är ivägen för mig, ha ha... men nu var det omvänt.
I morgon så är tanken att jag efter att ha tittat på en massa OS ska åka in på Sveg och träna lite med Liza och hennes liga. Om jag kommer ihåg det tar jag kanske med mig skidorna och kör lite på ett skoterspår där lite senare. Det borde ju vara bättre spår än här :-).
Sen sitter jag och och kikar efter kurser... jag skulle vilja gå något med fokus på stadga och sitt i uppflog, så jag får lite fart på mig själv. Jag behöver klara övningar och en spark i rumpan!
Och bara för att... detta är det 1000 publicerade inlägget i min blogg, häftigt!
Hej hopp & ta hand om varandra!
torsdag 15 februari 2018
Onsdagsträning...
och lite annan träning :-).
Just nu känner jag mig rätt mallig över att ha kommit igång med att åka skidor, eller åka och åka... det handlar väl snarare om att hanka sig fram på något underligt sätt genom skogen, ha ha ha... Annars har mina försök runnit ut i sanden, eller handlat om att hundarna ska få springa av sig. Nu försöker jag tänka hur jag åker och har Allis som stöd. Jag tycker det är lite trist att hon inte springer fortare (det gör hon ju när jag cyklar...) och det är väl ett tecken på att jag börjar känna mig tryggare och balansen blir bättre. Farten då... ja... det kan var så att spåret vi åker nu är uselt och det blir väldans tungt för henne + att det klumpar sig i tassarna eller så tyckte hon min panik första gången vi var lite var jobbig och väljer därför att ta det lugnare. Vi får se vad som händer! Idag ökade vi på från 5 km till 6 km... Saknade solen, men det är skönt ändå!
Så vad handlar allt det här om egentligen!? Jo... i november så lovade jag min sköterska att jag ska försöka få in mer fys i min vardag och då inte bara promenaderna (som jag tidigare lovat min läkare att alltid hålla i...) Och jag borde börja på gym, men där finns andra människor och jag tycker verkligen att det är jobbigt med andra människor och det är därför inte ett alternativ... Så, tanken är väl att försöka få in lite övningar här hemma :-) och skidåkningen är väl på något vis en del av det.
Igår så blev det lite träning på Sveg. På måndagar kör jag på klubben och då blir det mest fokus på lydnadsträning. På onsdagar (inte alla) så träffas vi några och tränar apportering (bla). Det är ganska skönt att ha dessa dagar inbokade så det blir något vettigt gjort! Sen blir det ju lite mellan också ibland...
Sen är jag ju sportnörd och nu är det OS så jag planerar mitt liv efter det, typ, ha ha ha... Men, jag kliver inte upp på natten för att titta på något... Med reservation för en ev hockeyfinal, då kommer jag kliva upp och titta :-). När jag jobbar så följer jag sporten via radio och när jag kommer hem springer jag in i soffan och kollar. Handla efter jobbet har jag inte tid med...
Ja, jag var ju till Sveg igår och tränade. Vi började med lite linförighet och jag ser ibland att hon har en tendens att glida iväg före mig. Detta är något jag måste bli bättre på att uppmärksamma och reda ut. Jag tänker inte ha en hund till som kommer för långt fram. Frågan är hur jag ska hantera det... Just nu blir det mest ett "men hallå" och att jag kliver tillbaka, frågan är om det räcker... Ska fundera lite på denna!
Sen blir det apportering i olika former... Jag försöker skicka långa, jag skickar på dolda och försöker få dem längre... nu "vet" hon ju att om hon inte ser något så ligger den i kanten på snöhögen, och det är väl plus och minus med det. Minnesbilder kan vara bra, men man ska inte bli beroende av dem. Tänk i sommar när hon springer till hon hittar en snöhög... ;-).
Allis är väldigt enkel, hon tycker inte om andra hundar och det är därför inga problem att träna med andra och inte heller på en offentlig plats där folk passerar, det är inte det som är viktigt just då. Det är otroligt skönt! Nu tränar vi på medborgarhusets parkering och där finns en del dofter och någon enstaka gång kan näsan ta över lite, men hon är lätt att bryta.
Jag tycker hon gjorde ett fin jobb igår, lyssnade på vad jag sa och jobbade fint och med fina leveranser i hand. Nu körde jag en kanindisk och hon har inga problem med att leverera päls. Toppen! Ska se om jag kan ordna en tjäderdummy också...
Om jag tar mig upp ur soffan nu så tror jag att jag ska försöka få till lite tassvård... Pälsen på tassarna är på tok för lång och kanske kan det ge mer fart på skidorna ;-)
Hej hopp!
Just nu känner jag mig rätt mallig över att ha kommit igång med att åka skidor, eller åka och åka... det handlar väl snarare om att hanka sig fram på något underligt sätt genom skogen, ha ha ha... Annars har mina försök runnit ut i sanden, eller handlat om att hundarna ska få springa av sig. Nu försöker jag tänka hur jag åker och har Allis som stöd. Jag tycker det är lite trist att hon inte springer fortare (det gör hon ju när jag cyklar...) och det är väl ett tecken på att jag börjar känna mig tryggare och balansen blir bättre. Farten då... ja... det kan var så att spåret vi åker nu är uselt och det blir väldans tungt för henne + att det klumpar sig i tassarna eller så tyckte hon min panik första gången vi var lite var jobbig och väljer därför att ta det lugnare. Vi får se vad som händer! Idag ökade vi på från 5 km till 6 km... Saknade solen, men det är skönt ändå!
Så vad handlar allt det här om egentligen!? Jo... i november så lovade jag min sköterska att jag ska försöka få in mer fys i min vardag och då inte bara promenaderna (som jag tidigare lovat min läkare att alltid hålla i...) Och jag borde börja på gym, men där finns andra människor och jag tycker verkligen att det är jobbigt med andra människor och det är därför inte ett alternativ... Så, tanken är väl att försöka få in lite övningar här hemma :-) och skidåkningen är väl på något vis en del av det.
Igår så blev det lite träning på Sveg. På måndagar kör jag på klubben och då blir det mest fokus på lydnadsträning. På onsdagar (inte alla) så träffas vi några och tränar apportering (bla). Det är ganska skönt att ha dessa dagar inbokade så det blir något vettigt gjort! Sen blir det ju lite mellan också ibland...
Sen är jag ju sportnörd och nu är det OS så jag planerar mitt liv efter det, typ, ha ha ha... Men, jag kliver inte upp på natten för att titta på något... Med reservation för en ev hockeyfinal, då kommer jag kliva upp och titta :-). När jag jobbar så följer jag sporten via radio och när jag kommer hem springer jag in i soffan och kollar. Handla efter jobbet har jag inte tid med...
Ja, jag var ju till Sveg igår och tränade. Vi började med lite linförighet och jag ser ibland att hon har en tendens att glida iväg före mig. Detta är något jag måste bli bättre på att uppmärksamma och reda ut. Jag tänker inte ha en hund till som kommer för långt fram. Frågan är hur jag ska hantera det... Just nu blir det mest ett "men hallå" och att jag kliver tillbaka, frågan är om det räcker... Ska fundera lite på denna!
Sen blir det apportering i olika former... Jag försöker skicka långa, jag skickar på dolda och försöker få dem längre... nu "vet" hon ju att om hon inte ser något så ligger den i kanten på snöhögen, och det är väl plus och minus med det. Minnesbilder kan vara bra, men man ska inte bli beroende av dem. Tänk i sommar när hon springer till hon hittar en snöhög... ;-).
Allis är väldigt enkel, hon tycker inte om andra hundar och det är därför inga problem att träna med andra och inte heller på en offentlig plats där folk passerar, det är inte det som är viktigt just då. Det är otroligt skönt! Nu tränar vi på medborgarhusets parkering och där finns en del dofter och någon enstaka gång kan näsan ta över lite, men hon är lätt att bryta.
Jag tycker hon gjorde ett fin jobb igår, lyssnade på vad jag sa och jobbade fint och med fina leveranser i hand. Nu körde jag en kanindisk och hon har inga problem med att leverera päls. Toppen! Ska se om jag kan ordna en tjäderdummy också...
Om jag tar mig upp ur soffan nu så tror jag att jag ska försöka få till lite tassvård... Pälsen på tassarna är på tok för lång och kanske kan det ge mer fart på skidorna ;-)
Hej hopp!
tisdag 13 februari 2018
jobblogg...
Kan då tolkas som en logg över mitt jobb, en blogg om mitt jobb eller så som det var tänkt, att jag bloggar på jobbet!
Vårt mailsystem ligger nu nere och har snart gjort det i 24 timmar och de gamla mailen som låg i vår inkorg är nu fixade och allt vi kan göra nu är att vänta på inkommande. Ute skiner solen och på TV är det OS och här sitter jag... Tack och lov bara en timme till...
Igår var det äntligen slut på vilodagen och jag kunde ta med värstingligan på promenad... Nu var det snöväder, och lite för varmt och det blev en hel del klumpar i pälsen... Men vi avverkade drygt 5 km iallafall! Lizza (som vilat två dagar) mer vild än tam och Allis som bara tänker framåt... ha ha ha... Jag tror att Cider uppskattar det hela också, men hon skulle inte ha något mot att få lukta lite mer, ni vet på de där flcäckarna under snön, de som blev för 4 månader sen, typ... :-D.
När vi klev ur bilen så kom ett par och gick och jag blev lite velig med hur jag skulle göra med Lizza... hon kan ju vara lite muppig, men brukar kunna sköta sig när det bara är människor... så jag tog ut henne och något voff kom, men inget mer, ungefär som jag trodde... och jag gissar att det också var en bidragande orsak till hennes uppförande när vi sen gick iväg. Liiite jobbigt är det med människor!
Sen på årsmötet så bestämde vi att ses redan kl 17 för måndagsträning. Detta då en hade lite inplanerat senare på kvällen. Oavsett, vilken höjdarkväll!!!
Vi var 4 st som träffades vid 17, så Allis fick sällskap av snygg-ungdomsligan Amic, Dino och Uffe. Jag tycker att det gick superbra!! Hon jobbade på bra och var inte särskilt påverkad av att det var trångt och ibland lite styrigt. Riktig superträning för oss!!! Jag tror nästan att hon tyckte Dino (som hon känner bäst, typ) var knepigast att ha bakom sig. Och jag undrar om Uffe är en känslig typ, som skulle reagera direkt om hon sa något för hon struntade helt i han och då är det den hund hon känner minst. Intressant!
Vid 18 tiden så dök berner sennen valpen upp, jag vet inte vad varken hund eller husse heter, och sedan kom också Annika och Björk.
Superkul!!! Jag tror det är flera år sedan vi var så här många en måndagsträning, sommaren inkluderad... Och jag tycker ju att det är så här det ska vara. Detaljer, pet och saker som tar plats kan man träna när man är själv... nu blev det mycket fokus och koncentration. Sen är ju Allis en Allis, så hon var lös där inne hela tiden, för hon vill ju inte vara med de andra, ha ha ha.... men det blir ändå otroligt nyttig fokus, för man måste ju våga släppa de andra...
Vi tränade strarter, fjärrdirrigering (uppsitt), runda konen, sättande och läggande under gång, kryp, targetsticka (dutta med nosen), sitta kvar, ligga kvar... alldeles för mycket egentligen, men kul hade vi :-). Givetvis blir det även en del pauser och surr. Toppen!
Då Allis var ganska sliten mot slutet så fick även Cider komma in en sväng,. Hon tyckte först det var lite jobbigt, men det släppte snart... och Björk hade en väääldigt fin dummy, som hon gjärna hade lånat... Lite kul att se att hon har lite mer drifter än Allis på det, eller så är hon inte lika mycket tränad på att låta bli tills man får. Oavsett så kan hon ju vara helt ointresserad om jag är i skogen och kör, eller helt ointresserad är väl fel uttryck... Hon letar ju upp var den är, men hon har inte så stor lycka i att bära och lämna av... skum prick! Och det är ju lite så i lydnaden också, hon är sjukt duktig, men bara så länge hon inte får en chans att sätta ner näsan... Nu är hon ju otränad och saknar uthållighet och är lite ringrostig, men hon jobbade på fint och såg glad ut, bara hon kommit över första chocken!
TACK alla inblandade för en riktigt härlig måndagkväll!! Det är så här det ska vara!!! Och TACK Annika för julklappen! Perfekt!!
Hej hopp!
Vårt mailsystem ligger nu nere och har snart gjort det i 24 timmar och de gamla mailen som låg i vår inkorg är nu fixade och allt vi kan göra nu är att vänta på inkommande. Ute skiner solen och på TV är det OS och här sitter jag... Tack och lov bara en timme till...
Igår var det äntligen slut på vilodagen och jag kunde ta med värstingligan på promenad... Nu var det snöväder, och lite för varmt och det blev en hel del klumpar i pälsen... Men vi avverkade drygt 5 km iallafall! Lizza (som vilat två dagar) mer vild än tam och Allis som bara tänker framåt... ha ha ha... Jag tror att Cider uppskattar det hela också, men hon skulle inte ha något mot att få lukta lite mer, ni vet på de där flcäckarna under snön, de som blev för 4 månader sen, typ... :-D.
När vi klev ur bilen så kom ett par och gick och jag blev lite velig med hur jag skulle göra med Lizza... hon kan ju vara lite muppig, men brukar kunna sköta sig när det bara är människor... så jag tog ut henne och något voff kom, men inget mer, ungefär som jag trodde... och jag gissar att det också var en bidragande orsak till hennes uppförande när vi sen gick iväg. Liiite jobbigt är det med människor!
Sen på årsmötet så bestämde vi att ses redan kl 17 för måndagsträning. Detta då en hade lite inplanerat senare på kvällen. Oavsett, vilken höjdarkväll!!!
Vi var 4 st som träffades vid 17, så Allis fick sällskap av snygg-ungdomsligan Amic, Dino och Uffe. Jag tycker att det gick superbra!! Hon jobbade på bra och var inte särskilt påverkad av att det var trångt och ibland lite styrigt. Riktig superträning för oss!!! Jag tror nästan att hon tyckte Dino (som hon känner bäst, typ) var knepigast att ha bakom sig. Och jag undrar om Uffe är en känslig typ, som skulle reagera direkt om hon sa något för hon struntade helt i han och då är det den hund hon känner minst. Intressant!
Vid 18 tiden så dök berner sennen valpen upp, jag vet inte vad varken hund eller husse heter, och sedan kom också Annika och Björk.
Superkul!!! Jag tror det är flera år sedan vi var så här många en måndagsträning, sommaren inkluderad... Och jag tycker ju att det är så här det ska vara. Detaljer, pet och saker som tar plats kan man träna när man är själv... nu blev det mycket fokus och koncentration. Sen är ju Allis en Allis, så hon var lös där inne hela tiden, för hon vill ju inte vara med de andra, ha ha ha.... men det blir ändå otroligt nyttig fokus, för man måste ju våga släppa de andra...
Vi tränade strarter, fjärrdirrigering (uppsitt), runda konen, sättande och läggande under gång, kryp, targetsticka (dutta med nosen), sitta kvar, ligga kvar... alldeles för mycket egentligen, men kul hade vi :-). Givetvis blir det även en del pauser och surr. Toppen!
Då Allis var ganska sliten mot slutet så fick även Cider komma in en sväng,. Hon tyckte först det var lite jobbigt, men det släppte snart... och Björk hade en väääldigt fin dummy, som hon gjärna hade lånat... Lite kul att se att hon har lite mer drifter än Allis på det, eller så är hon inte lika mycket tränad på att låta bli tills man får. Oavsett så kan hon ju vara helt ointresserad om jag är i skogen och kör, eller helt ointresserad är väl fel uttryck... Hon letar ju upp var den är, men hon har inte så stor lycka i att bära och lämna av... skum prick! Och det är ju lite så i lydnaden också, hon är sjukt duktig, men bara så länge hon inte får en chans att sätta ner näsan... Nu är hon ju otränad och saknar uthållighet och är lite ringrostig, men hon jobbade på fint och såg glad ut, bara hon kommit över första chocken!
TACK alla inblandade för en riktigt härlig måndagkväll!! Det är så här det ska vara!!! Och TACK Annika för julklappen! Perfekt!!
Hej hopp!
söndag 11 februari 2018
träning
Jag tänkte att jag skulle ta och blogga lite... Om vad vet jag inte riktigt... Men, jag har ju lovat mig själv att blogga mera och just nu håller jag på att klättra på väggarna. Känner mig så rastlös!! Men, det sägs att det ska vara nyttigt för kroppen med en vilodag då och då... ha ha ha... frågan är om de utrett vad som händer med knoppen dessa dagar ;-).
Jag har sedan året började hållit i min och hundarnas fys rätt bra... Vi har promenerat 6-7-8 km minst tre gånger i veckan, utom veckan då jag var sjuk.
Förra lördagen åkte jag spark 2 x 4 km, först med Allis sen med Lizza. På söndagen gick jag med Allis och Cider 7 km, måndag promenad med alla 7,5 km, tisdag skidor med Allis 5 km, onsdag promenad med alla 9,6 km, torsdag skidor med Allis 5 km, fredag promenad med alla 6 km och igår skidor med Allis 5 km... Igår när jag skidade gick det otroligt tungt, ha ha ha... och mest i överkroppen. Antar att jag inte är van att använda armarna något ;-) och nu ska jag plötsligt staka och och hjälpa till uppför.
Att skida med hund är otroligt roligt!! Tanken var att skida själv, bygga kondis och teknik och sen ta med en hund. Nu fanns det inga skidspår, bara skoterspår och det är svårt att åka, så jag fuskade och tog med en hund... Nu har de dragit spår och jag undrar hur jag ska lösa detta... Ska jag slita mig från att köra med hund eller köra något extra pass i veckan... hmmm....
Jag vill också med stolthet berätta att Allis är tjock! Jag vågar inte skriva mer om hennes hälsotillstånd på fb, då det missuppfattas och blir stort. Vi har inte varit ut någon natt sen i oktober tror jag... längesedan som bara den... och nu har hon börjat lägga på sig av den mat hon får. Hon har då ätit 10-11 dl foder om dagen + att jag den sista månaden gett extra kött på det... Ja, och så belöning vid träning, som inte längre består av hundfoder och frolic, utan även älglunga, skinka, korv... osv. Ni anar inte hur skönt det är!!!
Så, nu ska hon få vara lite rund och så får vi se om det händer saker med benstomme, muskler och liknande. Mycket intressant! Det jag tycker är att hennes halsband har blivit svårare att ta av, alltså att dra över huvudet... Inbillning eller inte?
Tanken med bloggen är ju egentligen att rapportera om den träning jag gör, vad som går bra och vad som går dåligt och lite tankar runt allt.
Det jag tycker angående Allis apportering är att den blivit otroligt mycket bättre, mer vilja att lämna av, hon springer längre för att hämta och kan också springa långt på dolda, även om mer träning behövs på det sistnämnda.
Det jag skulle vilja lägga in mer är dirrigering, men det är svårt när man bara har skoterspår att jobba på... Och sen måste jag ta mig i kragen när det gäller uppflogsträningen!! Men, jag skulle behöva lite inspiration och en stor spark i rumpan!! Hur lägger jag upp det? Vilka övningar kan man göra? Nu i onsdags så gick jag och slängde dummyn (hade ingen pipa=korkat!) och sa sitt... Första försöket var en miss, sen gick det bra. Problemet är att går man prov får man ingen uppvärmning och det första försöket måste ALLTID fungera. Alltså, mer träning!
Jag har bytt ut den vanliga dummyn mot päls, och nu fungerar det väldigt bra. Inga tveksamheter i avlämning osv. Vilket är toppen!
Jag har en tjäder hängande (fryst) och en massa rester från andra tjädrar, vingar och annat fjädrigt (TACK Magnus & pappa!!! Otroligt mycket värt!!) som jag ska använda till detta. Dels apporteringen, men även uppflog och invittring av mark. Och kanske är det dax att ta steget till att sätta fast lite fjädrar på dummyn... :-)
Vad gäller lydnaden så jobbar vi fortfarande på starter. Jag tror att det är där vi har nyckeln till framgång. Vara med i starten och de första stegen. Otroligt viktigt! Sen skulle jag kanske behöva lite proffshjälp för att lära henne att lyfta rumpan utan att släppa, men jag jobbar efter bästa förmåga.
Nu sist fick Liza kommendera oss lite. Det gick riktigt bra, men det är just de där första stegen... Mer sån träning!
Sen är det mest momentpiller och vad jag ska lära in och inte. Sitt-stå vid sidan ska jag nöta mer av, för det är i rallyns nybörjarklass och det måste vi ut på... och här har jag inte tittat på fortsättningsklassens skyltar än, men det löser sig nog ;-).
I brukset ska jag försöka ta mig upp till lägre och så vill jag starta, och då måste jag ha krypet, inte klockrent men ok... Och krypet tar tid! Det är också intressant att se, hundar med mycket kropp och korta ben har svårare att krypa fint, eller är det bara en ursäkt jag hittar på?? Men, jag tycker Allis har det mycket lättare att krypa än sin mor... så det ska nog gå.
I lydnaden tillkommer ju sitt i grupp, runda konen, rutan, ställande/sättande/läggande och kanske något mera. Ska jag fortsätta i lydnaden efter startklass?
Lizza och jag tränar mest på att vistas bland andra. Jag har ju tagit upp hennes träning igen och jag ska försöka bygga upp någon typ av uthållighet och starta några lägrespår till. Det var då väl själva den om vi inte ska lyckas!?! Jag borde väl ut på någon rally också. Hon kan ju sin sak, vi ska bara lyckas hålla oss i vår bubbla, tillsamman, utan att stressa ihjäl varandra... BARA...
Kanske ska vi också börja med nosework också, för att ha något att pyssla med dagar som den här... :-). Det kanske också kan vara nyttigt för henne att sänka tempot, tänka... fokusera lite, ha ha ha...
Cider då, ja hon har inte fått mycket gjort den sista tiden. Jag har inte velat hitta på en massa då jag haft en ganska stor önskan om att hon ska vara dräktig.... Nu tror jag inte det... jag är ganska helt övertygad om att det inte är så... men det är något litet, litet där inne som säger: Är du helt säker? Ser hon inte lite annorlunda ut?? Jo, jag tycker ju det, men jag mäter magen och hon är inte större... och även om det bara är en så borde jag se det nu... Men, jag avvaktar lite till innan vi hittar på något mer ansträngande! Sen är det väl nosework och viltspår som blir prio ett.... och om jag får en energikick lite rally :-).
Så där... nu tänkte jag nog baka lite muffins och sen i eftermiddag så är det årsmöte på brukshundklubben... det ska ju på sätt och vis bli intressant eftersom jag avsagt mig ansvaret för tävlingskommittén och även sagt att jag är tveksam till att sitta kvar... Nu får vi se vad som händer :-).
Hej hopp!
Jag har sedan året började hållit i min och hundarnas fys rätt bra... Vi har promenerat 6-7-8 km minst tre gånger i veckan, utom veckan då jag var sjuk.
Förra lördagen åkte jag spark 2 x 4 km, först med Allis sen med Lizza. På söndagen gick jag med Allis och Cider 7 km, måndag promenad med alla 7,5 km, tisdag skidor med Allis 5 km, onsdag promenad med alla 9,6 km, torsdag skidor med Allis 5 km, fredag promenad med alla 6 km och igår skidor med Allis 5 km... Igår när jag skidade gick det otroligt tungt, ha ha ha... och mest i överkroppen. Antar att jag inte är van att använda armarna något ;-) och nu ska jag plötsligt staka och och hjälpa till uppför.
Att skida med hund är otroligt roligt!! Tanken var att skida själv, bygga kondis och teknik och sen ta med en hund. Nu fanns det inga skidspår, bara skoterspår och det är svårt att åka, så jag fuskade och tog med en hund... Nu har de dragit spår och jag undrar hur jag ska lösa detta... Ska jag slita mig från att köra med hund eller köra något extra pass i veckan... hmmm....
Jag vill också med stolthet berätta att Allis är tjock! Jag vågar inte skriva mer om hennes hälsotillstånd på fb, då det missuppfattas och blir stort. Vi har inte varit ut någon natt sen i oktober tror jag... längesedan som bara den... och nu har hon börjat lägga på sig av den mat hon får. Hon har då ätit 10-11 dl foder om dagen + att jag den sista månaden gett extra kött på det... Ja, och så belöning vid träning, som inte längre består av hundfoder och frolic, utan även älglunga, skinka, korv... osv. Ni anar inte hur skönt det är!!!
Så, nu ska hon få vara lite rund och så får vi se om det händer saker med benstomme, muskler och liknande. Mycket intressant! Det jag tycker är att hennes halsband har blivit svårare att ta av, alltså att dra över huvudet... Inbillning eller inte?
Tanken med bloggen är ju egentligen att rapportera om den träning jag gör, vad som går bra och vad som går dåligt och lite tankar runt allt.
Det jag tycker angående Allis apportering är att den blivit otroligt mycket bättre, mer vilja att lämna av, hon springer längre för att hämta och kan också springa långt på dolda, även om mer träning behövs på det sistnämnda.
Det jag skulle vilja lägga in mer är dirrigering, men det är svårt när man bara har skoterspår att jobba på... Och sen måste jag ta mig i kragen när det gäller uppflogsträningen!! Men, jag skulle behöva lite inspiration och en stor spark i rumpan!! Hur lägger jag upp det? Vilka övningar kan man göra? Nu i onsdags så gick jag och slängde dummyn (hade ingen pipa=korkat!) och sa sitt... Första försöket var en miss, sen gick det bra. Problemet är att går man prov får man ingen uppvärmning och det första försöket måste ALLTID fungera. Alltså, mer träning!
Jag har bytt ut den vanliga dummyn mot päls, och nu fungerar det väldigt bra. Inga tveksamheter i avlämning osv. Vilket är toppen!
Jag har en tjäder hängande (fryst) och en massa rester från andra tjädrar, vingar och annat fjädrigt (TACK Magnus & pappa!!! Otroligt mycket värt!!) som jag ska använda till detta. Dels apporteringen, men även uppflog och invittring av mark. Och kanske är det dax att ta steget till att sätta fast lite fjädrar på dummyn... :-)
Vad gäller lydnaden så jobbar vi fortfarande på starter. Jag tror att det är där vi har nyckeln till framgång. Vara med i starten och de första stegen. Otroligt viktigt! Sen skulle jag kanske behöva lite proffshjälp för att lära henne att lyfta rumpan utan att släppa, men jag jobbar efter bästa förmåga.
Nu sist fick Liza kommendera oss lite. Det gick riktigt bra, men det är just de där första stegen... Mer sån träning!
Sen är det mest momentpiller och vad jag ska lära in och inte. Sitt-stå vid sidan ska jag nöta mer av, för det är i rallyns nybörjarklass och det måste vi ut på... och här har jag inte tittat på fortsättningsklassens skyltar än, men det löser sig nog ;-).
I brukset ska jag försöka ta mig upp till lägre och så vill jag starta, och då måste jag ha krypet, inte klockrent men ok... Och krypet tar tid! Det är också intressant att se, hundar med mycket kropp och korta ben har svårare att krypa fint, eller är det bara en ursäkt jag hittar på?? Men, jag tycker Allis har det mycket lättare att krypa än sin mor... så det ska nog gå.
I lydnaden tillkommer ju sitt i grupp, runda konen, rutan, ställande/sättande/läggande och kanske något mera. Ska jag fortsätta i lydnaden efter startklass?
Lizza och jag tränar mest på att vistas bland andra. Jag har ju tagit upp hennes träning igen och jag ska försöka bygga upp någon typ av uthållighet och starta några lägrespår till. Det var då väl själva den om vi inte ska lyckas!?! Jag borde väl ut på någon rally också. Hon kan ju sin sak, vi ska bara lyckas hålla oss i vår bubbla, tillsamman, utan att stressa ihjäl varandra... BARA...
Kanske ska vi också börja med nosework också, för att ha något att pyssla med dagar som den här... :-). Det kanske också kan vara nyttigt för henne att sänka tempot, tänka... fokusera lite, ha ha ha...
Cider då, ja hon har inte fått mycket gjort den sista tiden. Jag har inte velat hitta på en massa då jag haft en ganska stor önskan om att hon ska vara dräktig.... Nu tror jag inte det... jag är ganska helt övertygad om att det inte är så... men det är något litet, litet där inne som säger: Är du helt säker? Ser hon inte lite annorlunda ut?? Jo, jag tycker ju det, men jag mäter magen och hon är inte större... och även om det bara är en så borde jag se det nu... Men, jag avvaktar lite till innan vi hittar på något mer ansträngande! Sen är det väl nosework och viltspår som blir prio ett.... och om jag får en energikick lite rally :-).
Så där... nu tänkte jag nog baka lite muffins och sen i eftermiddag så är det årsmöte på brukshundklubben... det ska ju på sätt och vis bli intressant eftersom jag avsagt mig ansvaret för tävlingskommittén och även sagt att jag är tveksam till att sitta kvar... Nu får vi se vad som händer :-).
Hej hopp!
torsdag 8 februari 2018
Lizza-liten...
Det hände en grej... men nu ska jag ta allt från början så ni hänger med och kanske förstår lite grann...
Vintern för så där 7 år sedan var också en vinter då det snöade en del, nu vet jag inte månad eller så, men det var under en period då och det var ofta många som var ute och skottade snö. Lizza var då mellan 1 och 1½ år och hon kom då på att hon skulle döda ALLA människor som hon såg.
Och det säger ju sig själv... man kan inte gå med en rottis som blir helt galen bara hon ser en människa... Eller, jag tycker kanske inte man kan gå med någon hund som uppför sig på det sättet utan att skämmas :-). Om jag tog i henne, argt, våldsamt, lugnande... oavsett så blev hon 1000 gånger värre.
Nu ska det väl också nämnas att Lizza var från första stund klickertränad, enbart, och hon tänkte som en sådan... Jag själv var mitt i en "omvändelse", från att ha haft en väldigt dåligt humör när jag tränade så försökte jag lära mig att vara positiv och att se det positiva.
När inget av de sätt jag försökte mig på naturligt för att få henne att sluta så fick jag helt enkelt läsa på och bestämde mig för att testa typ skvallerträning (googla gärna). Jag trodde kanske inte på det speciellt mycket, men vad skulle jag göra!?
Varje gång jag såg någon så tryckte jag in korv i munnen på henne, massor... och när hon fick syn på människan så sprutade det korv åt alla håll... Jag fortsatte och efter 2-3 veckor kunde vi korvätandes titta på människor utan en endaste reaktion. Superhäftigt!! Vi utvecklade träningen och hon lärde sig att "titta där" betyder att det kommer någon och blev hon inte överraskad så var det inte några bekymmer.
Lizza blev tryggare och vi slutade väl att träna på det, det behövdes ju inte.
Lizza tycker inte om andra hundar, men att möta andra hundar var sällan ett problem. Det var jobbigare att möta bara människa än människa-hund. Sen finns det individer som hon helt låser sig på, som hon bara ska äta upp... Ofta är det små hundar, typ terriers, men ibland även någon större.
I all denna röra och träning så tyckte jag att det var intressant att hon aldrig visade några tendenser till omriktat beteende, aldrig! Och hon var ju en väldigt reaktiv och utåtagerande hund...
Så här i efterhand så tror jag att den träning jag gjorde motverkade detta. Hon lärde sig att hantera den stress som uppkom och jaa... jag vet inte...
För så där 1½ år sedan (stämmer det? Var det 2½ år sedan??) så valde jag att kastrera Lizza. Detta för att hon mådde väldigt dåligt av löp och skendräktigheter, som dessutom var täta...
Efter det så såg jag små tendenser till omriktat beteende, inte mot mig, men om ett rådjur sprang över vägen så kunde hon hoppa på Cider... Hon bet henne aldrig, men det var nog nära... Jag funderade en del på det där och tyckte det var lite jobbigt, men så glömde jag ju bort det... Det händer ju inte saker som jagar upp en speciellt ofta när man bor så här...
Nu när Bira är borta så har jag börjat gå med alla tre hundar samtidigt på långpromenad. Jag kan liksom inte komma på någon annan lösning (har inte hjärta att lämna en hemma...). Vi har gått upp genom skogen och en skogsbilväg som går några hundra meter bakom mitt hus. Och vintertid så trampar vi väg i snön och det fungerar toppen!
Så blev det även denna vinter någon dag med mildare väder och de små vita blev som snöklumpar nästan direkt... och då jag inte hade ro att inte promenera så bestämde jag att jag skulle gå genom byn, jag möter ju aldrig någon ändå... och där är det riktigt plogat och klumpar kanske inte på samma sätt.
Dag 1 möter jag Maja med 2 hundar efter byn, på en skogsbilväg. Jag har halsband på Lizza som jag kopplar om till vid möten, ett stryphalsband... Allt fungerar riktigt bra. Anledningen till att jag kopplar om från sele till halsband vid möte är för att jag känner att jag har bättre kontroll på henne då.
En annan dag kommer det en och åker spark med sin stövare. Den gillar hon inte, men det är en bit mellan oss och när jag blir förbannad så lyssnar hon...
Tänk nu på att det jag berättade först hände för 7 år sedan och det är inget direkt jag går och tänker på... och jag har dessutom 2 andra hundar med mig nu som jag ska hålla koll på...
Veckorna går och det är rätt praktiskt att gå genom byn... Så möter vi en liten hund med husse, jag kopplar om, kortar upp koppel på alla, det är smalt och så kommer Lizza på att hon tänker äta upp den lilla hunden (hon har mött den tidigare och då har det gått bra) och så tuggar hon på min hand som råkar vara mellan hunden och henne. Nu gick det blixtsnabbt och jag hann inte reagera, men det gjorde gräsligt ont... Vi kommer förbi och tankarna virvlar runt, hur gör jag nu??
När det gått någon dag så kan jag inte annat än att skratta åt mig själv. Hur klantig får man vara?? Självklart blir hon uppjagad!! Jag byter till halsband, dessutom stryp på en hund som aldrig haft det och jag kan mycket väl tänka mig att trycket som blir jagar upp henne som bara den, jag blir arg/irriterad och det drar upp henne lite till, det är längesedan vi tränade på riktigt, drar upp lite till och på det så har hon mer och mer börjat leva i flocken och det gör att kanske även lite försvar kom in i bilden... Och tjoho så bet hon den andra hunden...
Jag klarade mig rätt bra. Det tog mitt i handleden, lite blå och svullen var jag, inget riktigt hål blev det tack och lov...
Googlar man på omriktat beteende så ser man att det många gånger handlar om nerverna på hunden, men också att det inte alltid är en hund med dåliga nerver som får omriktat beteende. Och jag kan tänka mig att en hund med sämre nerver har lättare för att slå över, den behöver mindre retningar än en bra hund...
Nu är ju jag den jag är och då löser man problem. När jag går med alla tre (övrigt än morgon och kvällspink) så tar jag bilen och går utanför byn, där det är mindre risk för möten, jag har fickan full med godis ifall att... Lizza har fått följa med in på Sveg och tränar ute vid Ica där vi tittar på människor (och någon enstaka hund).
Idag trampade jag och Lizza stigen upp i skogen igen och när vi kom upp så kom det folk och gick där (+ hunden hon skulle äta när hon åt mig), men de var en bit bort. Jag kunde belöna att hon tittade på dem och hon var med på noterna direkt! Toppen!! Nu kör vi...
Hej hopp!
Vintern för så där 7 år sedan var också en vinter då det snöade en del, nu vet jag inte månad eller så, men det var under en period då och det var ofta många som var ute och skottade snö. Lizza var då mellan 1 och 1½ år och hon kom då på att hon skulle döda ALLA människor som hon såg.
Och det säger ju sig själv... man kan inte gå med en rottis som blir helt galen bara hon ser en människa... Eller, jag tycker kanske inte man kan gå med någon hund som uppför sig på det sättet utan att skämmas :-). Om jag tog i henne, argt, våldsamt, lugnande... oavsett så blev hon 1000 gånger värre.
Nu ska det väl också nämnas att Lizza var från första stund klickertränad, enbart, och hon tänkte som en sådan... Jag själv var mitt i en "omvändelse", från att ha haft en väldigt dåligt humör när jag tränade så försökte jag lära mig att vara positiv och att se det positiva.
När inget av de sätt jag försökte mig på naturligt för att få henne att sluta så fick jag helt enkelt läsa på och bestämde mig för att testa typ skvallerträning (googla gärna). Jag trodde kanske inte på det speciellt mycket, men vad skulle jag göra!?
Varje gång jag såg någon så tryckte jag in korv i munnen på henne, massor... och när hon fick syn på människan så sprutade det korv åt alla håll... Jag fortsatte och efter 2-3 veckor kunde vi korvätandes titta på människor utan en endaste reaktion. Superhäftigt!! Vi utvecklade träningen och hon lärde sig att "titta där" betyder att det kommer någon och blev hon inte överraskad så var det inte några bekymmer.
Lizza blev tryggare och vi slutade väl att träna på det, det behövdes ju inte.
Lizza tycker inte om andra hundar, men att möta andra hundar var sällan ett problem. Det var jobbigare att möta bara människa än människa-hund. Sen finns det individer som hon helt låser sig på, som hon bara ska äta upp... Ofta är det små hundar, typ terriers, men ibland även någon större.
I all denna röra och träning så tyckte jag att det var intressant att hon aldrig visade några tendenser till omriktat beteende, aldrig! Och hon var ju en väldigt reaktiv och utåtagerande hund...
Så här i efterhand så tror jag att den träning jag gjorde motverkade detta. Hon lärde sig att hantera den stress som uppkom och jaa... jag vet inte...
För så där 1½ år sedan (stämmer det? Var det 2½ år sedan??) så valde jag att kastrera Lizza. Detta för att hon mådde väldigt dåligt av löp och skendräktigheter, som dessutom var täta...
Efter det så såg jag små tendenser till omriktat beteende, inte mot mig, men om ett rådjur sprang över vägen så kunde hon hoppa på Cider... Hon bet henne aldrig, men det var nog nära... Jag funderade en del på det där och tyckte det var lite jobbigt, men så glömde jag ju bort det... Det händer ju inte saker som jagar upp en speciellt ofta när man bor så här...
Nu när Bira är borta så har jag börjat gå med alla tre hundar samtidigt på långpromenad. Jag kan liksom inte komma på någon annan lösning (har inte hjärta att lämna en hemma...). Vi har gått upp genom skogen och en skogsbilväg som går några hundra meter bakom mitt hus. Och vintertid så trampar vi väg i snön och det fungerar toppen!
Så blev det även denna vinter någon dag med mildare väder och de små vita blev som snöklumpar nästan direkt... och då jag inte hade ro att inte promenera så bestämde jag att jag skulle gå genom byn, jag möter ju aldrig någon ändå... och där är det riktigt plogat och klumpar kanske inte på samma sätt.
Dag 1 möter jag Maja med 2 hundar efter byn, på en skogsbilväg. Jag har halsband på Lizza som jag kopplar om till vid möten, ett stryphalsband... Allt fungerar riktigt bra. Anledningen till att jag kopplar om från sele till halsband vid möte är för att jag känner att jag har bättre kontroll på henne då.
En annan dag kommer det en och åker spark med sin stövare. Den gillar hon inte, men det är en bit mellan oss och när jag blir förbannad så lyssnar hon...
Tänk nu på att det jag berättade först hände för 7 år sedan och det är inget direkt jag går och tänker på... och jag har dessutom 2 andra hundar med mig nu som jag ska hålla koll på...
Veckorna går och det är rätt praktiskt att gå genom byn... Så möter vi en liten hund med husse, jag kopplar om, kortar upp koppel på alla, det är smalt och så kommer Lizza på att hon tänker äta upp den lilla hunden (hon har mött den tidigare och då har det gått bra) och så tuggar hon på min hand som råkar vara mellan hunden och henne. Nu gick det blixtsnabbt och jag hann inte reagera, men det gjorde gräsligt ont... Vi kommer förbi och tankarna virvlar runt, hur gör jag nu??
När det gått någon dag så kan jag inte annat än att skratta åt mig själv. Hur klantig får man vara?? Självklart blir hon uppjagad!! Jag byter till halsband, dessutom stryp på en hund som aldrig haft det och jag kan mycket väl tänka mig att trycket som blir jagar upp henne som bara den, jag blir arg/irriterad och det drar upp henne lite till, det är längesedan vi tränade på riktigt, drar upp lite till och på det så har hon mer och mer börjat leva i flocken och det gör att kanske även lite försvar kom in i bilden... Och tjoho så bet hon den andra hunden...
Jag klarade mig rätt bra. Det tog mitt i handleden, lite blå och svullen var jag, inget riktigt hål blev det tack och lov...
Googlar man på omriktat beteende så ser man att det många gånger handlar om nerverna på hunden, men också att det inte alltid är en hund med dåliga nerver som får omriktat beteende. Och jag kan tänka mig att en hund med sämre nerver har lättare för att slå över, den behöver mindre retningar än en bra hund...
Nu är ju jag den jag är och då löser man problem. När jag går med alla tre (övrigt än morgon och kvällspink) så tar jag bilen och går utanför byn, där det är mindre risk för möten, jag har fickan full med godis ifall att... Lizza har fått följa med in på Sveg och tränar ute vid Ica där vi tittar på människor (och någon enstaka hund).
Idag trampade jag och Lizza stigen upp i skogen igen och när vi kom upp så kom det folk och gick där (+ hunden hon skulle äta när hon åt mig), men de var en bit bort. Jag kunde belöna att hon tittade på dem och hon var med på noterna direkt! Toppen!! Nu kör vi...
Hej hopp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)