Jag antar att rubriken räcker....
Ja, nu var vi där igen. Men tack och lov så har det bara varit kvällar o nätter... och då överlever man. Men det är sjukt trist att det hela tiden ska krascha! Vad det var nu vet jag inte riktigt...
Jag var på en promenad med alla här om kvällen. Åkte dit ingen annan går, typ... När jag kommer fram så är ett par där och pejlar in sina kor, men de är ju inte på vägen så jag trodde det skulle fungera bra. men de hade tydligen nyss varit på vägen och hundarna var helt hysteriska och med 4 idioter i snöre är man inte särskilt stor på jorden... Gaaaaahhh!!!
Jag gick åt andra hållet och efter en liten bit så blev det bättre. Skönt! Men, det varade bara i några hundra meter, sen började kaoset igen.... Så jag vände och gick till bilen. Totalt blev min långpromenad 2,5 km, ha ha ha.... och om det var stressen i detta som utlöste allt, det vet jag inte, men drygt är det. På kvällen sen var Allis rätt lös i magen och det är detta som nu är skillnaden. Hon får lös avföring på riktigt när vi kraschar, inte bara slemmig...
Natten var sedan bra, så jag körde lite apportering igår förmiddag. Jag har ju börjat lägga ut en dummy långt borta och sedan skicka henne. Det fungerar riktigt bra, men igår hade hon lite snurr för sig på vägen och skulle inte gripa när hon hittade. Men det blev bättre.
Jag ska försöka köra lite sådan träning nu bara vi får ordning på magen.
Vi avslutade med lite lek med boll o kaninskinn :-).
Ja, denna träning gjorde ju att Allis o jag drog igång typ alla hundar i kvarteret... jag är verkligen inte gjord för att bo så här!!
Jag tror att den som anpassat sig bäst är Lizza... ha ha ha... det trodde ni inte va!? Hon är i hagen och myser, kliver upp och skäller lite ibland på dem som går förbi... om hon orkar... Lizza-liten....
Allis skäller och stressar på bofinkar, skator o fiskmåsar så jag blir galen, ha ha ha...
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar